ramsbe skrev:Stor GRATTIS från hela mitt hjärta till er som har klarat HP med bravur! Vill krama livet ur var och en av er!
Det gick inte så bra för min del. Jag önskar att mitt dröm av att komma hem, kolla facit, hoppa, skrika och gråta av glädje hade blivit en verklighet…

Jag är en 35,5 år gammal 4 barns mamma(flickor, 3 på 2 ben och 1 på 4 ben(min kärra vuvve) ), född i sydöstra Europa och bor i Sverige sedan 17 år tillbaka. Har lärt mig svenska på eget hand , mina första inlärda ord på svenska var "LIVET HAR SINA GODA STUNDER "(McDonalds tv reklam från 1997-98 ),idag är tyvärr inget sådant stund . Har läst på komvux alla naturvetenskapliga ämne som ger behörighet till läkarlinjen och matte 4 på distans 10 veckor tid. Jag målar också en talang (om jag kan kalla den så) som jag upptäckt jag hade i min vuxenålder då var jag en dag ledsen och den ända jag hade var en blyerts penna och A4 vitt papper. Det blev stormig hav med båt och allt som jag kunde inte tro mina ögon.
Läkare ville jag bli sedan barnben, 8 år gammal mer exakt då fick jag av min pappa en lättläst anatomi bok och blev fascinerad av blodcirkulationen genom hjärtats 4 kammare, till och från lungor och kroppen som jag lärde mig utantill. Ödet var skrivet lite annorlunda för mig då mina föräldrar skilde sig och jag blev en rebellisk tonåring. Jag gifte mig redan som 19 åring (är fortfarande gift med samma underbar man) och vid 20 hade jag fått min första flicka. Har alltid velat ha stor familj, jag har inga syskon, så jag "skaffade"mig 2 barn till och en kritvit vuvvis. Ångrar absolut ingenting. Jag kan skrika HÖGT att Gud har gett mig hela lyckosäcken TACK FÖR DET!
MEN, för så är vi människor vi är aldrig nöjda, läkare vill jag fortfarande bli mer än någonsin. 2 tredje delar av mina barn (det låter som HPguid matte) är nu tonåringar och mer tid för mig finns. Jag må vara 35 men det känns som 25 och mindre tom. då jag kan leka, skratta vild. Med min äldsta dotter är jag sams och osams som bästa vänner är ibland dock min rumpa är bredare än hennes, faan i dem extra kilo . Jag kommer bra överens med alla åldrar och att göra dem skratta är bland det bästa jag vet. Men idag är jag ledsen och hjärtkrossad… och HP HAR GJORT DET…mitt fjärde HP och massor med plugg, daglig plugg, debatt läsning, mattes alla dellar ord... you name it och inget förbättring. Här på HPövningar hade mellan 70%-80% rätt på KVANT och 50-70% VERB.
Det värkliga Hp har gett mig: 42-44/ KVANT och 44/80 VERB och är det är samma resultat som dom andra 3 HP jag gjort innan.
Min man var ännu mer ledsen, han vet hur mycket tid jag har lag i detta och att se mig misslycka gör honom ont. Jag vill inte såra dem mer så jag funderar på att kanske lägga ner min dröm det kanske inte är meningen. Han kramade mig till sömns och sa att det kommer ett nytt HP i oktober… jag grät ännu mer när han sa det. Han vill att jag lyckas för då ser han mig lyckligt.
Det gör mig fundera… hur mycket är det för mycket? Jag VILL "andas in" läkare, jag älskar människor för mycket för att inte bli läkare, och jag älskar min familj oxå.
Hur längre kan jag hålla på med trying att komma in på läkarlinjen?


PS. Ni goda hjärtor som orkar läsa allt jag skrev i mina värsta morgonstunder är verkliga tuffingar… och ber om ursäkt för brytningen, det kommer jag aldrig bli av med.

PS ". Som om det inte är nog med min sorg, min yngsta kröp bredvid mig i soffa och lyssnar på "SAY SOMETHING" Chritina Aguliera och vet inte vem är han… Jag står upp nu och går drar mig i håret och gråter lite till

yxarm skrev:

ramsbe skrev:Stor GRATTIS från hela mitt hjärta till er som har klarat HP med bravur! Vill krama livet ur var och en av er!
Det gick inte så bra för min del. Jag önskar att mitt dröm av att komma hem, kolla facit, hoppa, skrika och gråta av glädje hade blivit en verklighet…

Jag är en 35,5 år gammal 4 barns mamma(flickor, 3 på 2 ben och 1 på 4 ben(min kärra vuvve) ), född i sydöstra Europa och bor i Sverige sedan 17 år tillbaka. Har lärt mig svenska på eget hand , mina första inlärda ord på svenska var "LIVET HAR SINA GODA STUNDER "(McDonalds tv reklam från 1997-98 ),idag är tyvärr inget sådant stund . Har läst på komvux alla naturvetenskapliga ämne som ger behörighet till läkarlinjen och matte 4 på distans 10 veckor tid. Jag målar också en talang (om jag kan kalla den så) som jag upptäckt jag hade i min vuxenålder då var jag en dag ledsen och den ända jag hade var en blyerts penna och A4 vitt papper. Det blev stormig hav med båt och allt som jag kunde inte tro mina ögon.
Läkare ville jag bli sedan barnben, 8 år gammal mer exakt då fick jag av min pappa en lättläst anatomi bok och blev fascinerad av blodcirkulationen genom hjärtats 4 kammare, till och från lungor och kroppen som jag lärde mig utantill. Ödet var skrivet lite annorlunda för mig då mina föräldrar skilde sig och jag blev en rebellisk tonåring. Jag gifte mig redan som 19 åring (är fortfarande gift med samma underbar man) och vid 20 hade jag fått min första flicka. Har alltid velat ha stor familj, jag har inga syskon, så jag "skaffade"mig 2 barn till och en kritvit vuvvis. Ångrar absolut ingenting. Jag kan skrika HÖGT att Gud har gett mig hela lyckosäcken TACK FÖR DET!
MEN, för så är vi människor vi är aldrig nöjda, läkare vill jag fortfarande bli mer än någonsin. 2 tredje delar av mina barn (det låter som HPguid matte) är nu tonåringar och mer tid för mig finns. Jag må vara 35 men det känns som 25 och mindre tom. då jag kan leka, skratta vild. Med min äldsta dotter är jag sams och osams som bästa vänner är ibland dock min rumpa är bredare än hennes, faan i dem extra kilo . Jag kommer bra överens med alla åldrar och att göra dem skratta är bland det bästa jag vet. Men idag är jag ledsen och hjärtkrossad… och HP HAR GJORT DET…mitt fjärde HP och massor med plugg, daglig plugg, debatt läsning, mattes alla dellar ord... you name it och inget förbättring. Här på HPövningar hade mellan 70%-80% rätt på KVANT och 50-70% VERB.
Det värkliga Hp har gett mig: 42-44/ KVANT och 44/80 VERB och är det är samma resultat som dom andra 3 HP jag gjort innan.
Min man var ännu mer ledsen, han vet hur mycket tid jag har lag i detta och att se mig misslycka gör honom ont. Jag vill inte såra dem mer så jag funderar på att kanske lägga ner min dröm det kanske inte är meningen. Han kramade mig till sömns och sa att det kommer ett nytt HP i oktober… jag grät ännu mer när han sa det. Han vill att jag lyckas för då ser han mig lyckligt.
Det gör mig fundera… hur mycket är det för mycket? Jag VILL "andas in" läkare, jag älskar människor för mycket för att inte bli läkare, och jag älskar min familj oxå.
Hur längre kan jag hålla på med trying att komma in på läkarlinjen?


PS. Ni goda hjärtor som orkar läsa allt jag skrev i mina värsta morgonstunder är verkliga tuffingar… och ber om ursäkt för brytningen, det kommer jag aldrig bli av med.

PS ". Som om det inte är nog med min sorg, min yngsta kröp bredvid mig i soffa och lyssnar på "SAY SOMETHING" Chritina Aguliera och vet inte vem är han… Jag står upp nu och går drar mig i håret och gråter lite till

Först och främst underbar story.

Bara utav att läsa din reaktion så kan jag se att mycket av din blockering är resultat av din attityd, jag skriver bara inte floskel, jag har varit i samma sits, tom värre jag sänkte mig två hp i rad, förstod inte vad som var fel var helt förvirrad, men när jag fann alternativ till mitt problem och inte la all vikt på hp, så lossnade det, och igår gick jag med attityden "går det dåligt så kan du alltid bli civilekenom och ff göra hp" hade jag sagt shit yxarm en chans på ett halvår gör det rätt!! Så hade jag inte klarat. Om jag har antagit fel om dig så förlåt, men hp är mycket mentalt också. Självklart är kunskapen en grund.

freönr skrev:Ge inte upp!

Om du bor i Sthlm finns andra sätt att ta sig in på KI men..

Ja jag känner lite likadant och var så trött i går att jag ej kopplade alls första timmen och kan tom ha försämrat mitt resultat trots att jag för första gången pluggat XYZ och KVA innan som är det jag är svag på..är oxå "äldre" men tror fler och fler kommer våga sadla om i 35-45 årsåldern och fantastiskt att man kan göra det i detta ubara land..gratis..!

Ja ge ej upp och lättare att plugga upp matten än alla analyser av text om man ej är född med detta svåra språk? Tycker synd om er som ej har språket lika självklart och skall konkurrera med oss som är födda här med språket sedan den åldern då hjärnan är som mest plastisk i 6-12 års åldern men..ge ej upp! jag tänker ej ge upp tror jag och kvinnan som var våran "klassvakt" är 35 och pluggade andra terminen på läkarprogrammet och skulle tom skaffa barn mitt i allt..själv med allt vad det innebär och det blev jag inspirerad av och hon gjorde 3 PIL intervjuer innan hon kom in så..

ge ej upp!!!

Har du köpt HP guidens kurs som man kan göra på mobilen när man vill? Den har verkligen förbättrat mig men det första blocket vet jag ej vad som hände.

Jag upplever att det blir svårare och svårare för varje prov (!) och det syns nu i intagningspoäng så snart kommer 1.60 räcka för läkarprogrammet?

Jag pluggar nu inför hösten här tidigt på morgonen då jag är så arg och taggad. Utmaningar är kul och jag Ska klara detta trots att jag är 40 och kommer in. Utmaning antagen;)!

ramsbe skrev:

freönr skrev:Ge inte upp!

Om du bor i Sthlm finns andra sätt att ta sig in på KI men..

Ja jag känner lite likadant och var så trött i går att jag ej kopplade alls första timmen och kan tom ha försämrat mitt resultat trots att jag för första gången pluggat XYZ och KVA innan som är det jag är svag på..är oxå "äldre" men tror fler och fler kommer våga sadla om i 35-45 årsåldern och fantastiskt att man kan göra det i detta ubara land..gratis..!

Ja ge ej upp och lättare att plugga upp matten än alla analyser av text om man ej är född med detta svåra språk? Tycker synd om er som ej har språket lika självklart och skall konkurrera med oss som är födda här med språket sedan den åldern då hjärnan är som mest plastisk i 6-12 års åldern men..ge ej upp! jag tänker ej ge upp tror jag och kvinnan som var våran "klassvakt" är 35 och pluggade andra terminen på läkarprogrammet och skulle tom skaffa barn mitt i allt..själv med allt vad det innebär och det blev jag inspirerad av och hon gjorde 3 PIL intervjuer innan hon kom in så..

ge ej upp!!!

Har du köpt HP guidens kurs som man kan göra på mobilen när man vill? Den har verkligen förbättrat mig men det första blocket vet jag ej vad som hände.

Jag upplever att det blir svårare och svårare för varje prov (!) och det syns nu i intagningspoäng så snart kommer 1.60 räcka för läkarprogrammet?

Jag pluggar nu inför hösten här tidigt på morgonen då jag är så arg och taggad. Utmaningar är kul och jag Ska klara detta trots att jag är 40 och kommer in. Utmaning antagen;)!

Tack för du tog din tid och läste min "saga".
jA, jag har köpt hpguiden 3 ggr nu och tränat på den varje dag. Dessutom har jag läst dagligen DN debatter och boker på engelska. Min svagaste delen trodde jag vara läs delen men det vissade sig att jag hade lika många fel på ALLA delar. Sanningen är att jag har chansat ganska mycket på läs delen alltså läst texten men inte förstog allt och valde ett svarsalternativ i osäkerhet.
Jag bor i Lund och eftersom jag har familj Lund är det ända alernativet för mig och här kommer man inte in på PIL. Det är 1.8 som gäller enligt 2013 höst antagningen.
Om du inte ger upp jag kommer inte heller. Jag har lovat forsöka till jag blir 38, min man säger 40.

Jag vet inte dock om jag kommer lägga så mycket tid på den praktiska plugandet då det värkar som någonting annat är nyckeln till en lyckad HP, vad är det vet inte än. Funderar på att analysera provets dellar en och en och se hur HP skaparens tänkesätt går till när han formulerar eller gömmer "gropen" i uppgiften så att vi är benägna att välja medveten att trampa i den.

ramsbe skrev:TILL YXARM

Jag måste krama dig till medvetslöshet för du har klarat din mål, BRAVO !
Det du säger har jag fått höra av min man oxå, att i allt jag gör har stora förväntningar, att jag slappnar inte av och att jag har en envishet av stål. Så det gör mig fundera ... men efter så mycke slit och plug hur skulle jag inte ha föväntat mig en förbättring åttminstone ? Hur kommer min indifferens hjälpa mig vid nästa HP att välja rätt svarsalternativ? Texterna är krångliga och ännu mer förrvirande är frågornas svarsalternativ. Många pratar om att upptäcka mönstret i frågorna ,svaren eller texten. Vad och hur gör man det? Jag läser och svarar enligt min uppfattning av textens innehål. Det jag tycker är bra med den verbala delen är att man behöver inte skriva själv då skulle jag inte ha haft en chans med min gramatik
Hjälp mig om du har bra tips snälla!
Och jag blir inte ledsen på dig för att du har rätt, HP är mentalt

ramsbe skrev:WAAAAW YXARM !!!!!
VILKEN BRA PSYKOLOG DU ÄR!!!

TACK FRÅN HELA MITT HJÄRTA! VILKEN TID, KONCENTRATION OCH ÄRLIGHET DU HAR LAGT I DIN TEXT

Det står mycket sanning i det du säger och sport grejen är super bra exempel, jag har aldrig tänkt på det innan och jag brukar tänka mycke allmänt

Jag måste erkänna att din pluggplan skrämer mig...
30 nya ord per dag?(eller har jag missförståt?)...skulle aldrig kunna komma ihåg om man frågar mig efter en vecka!!! men jag ska hänga med och göra mitt bästa med 10 ord per dag. Jag anväder mig mycket av Norsteds appen
.
MATTE kan jag gå igenom igen utan problem.

DTK SKRÄMMER MIG jag har aldrig haft den tid jag behövde på HP för just den dellen.

LÄS SKRÄMMER MIG ÄNNU MER ja har märkt att texter som tar upp ämnen jag är intresserad av klarar jag bättre, resten förstår jag men ändå inte, hoppar tillbacka i raden/paragrafen,tiden går, läser 1 fråga i taget letar efter svar i den/dem paragraf beroende på vilket nr frågan har tex. om det gäller fraga ett så letar jag efter svaret i dem första 2 paragrafer om inget annat anges i frågan.


Anyway, jag kommer börja plugga f.o.m nästa vecka.

PS. Jag har köpt mig en sylverring i present. Den dåliga HP resultatet måste firas och belönas alltså något bra ska komma ur den