Hej!

Jag har en idé för oss som håller på att plugga in nya ord varje dag.
Man sitter och pluggar in 25/50/100 ord varje dag, men man glömmer ju vad de flesta orden betyder efter en/två månader (jag gör det iaf) . Och även om man kan ordets definition när man ser ordet framför sig så kan det vara svårt att själv komma på ordet när man väl behöver använda det i en mening.

Jag har dock märkt en sak. Ser man ordet i något sammanhang i en mening så förstår man och kommer ihåg ordet bättre. Om man själv använder ordet när man skriver en text eller pratar med någon så sätter sig ordet ännu bättre i huvudet.

De orden som man lär sig inför högskoleprov använder man ju inte varje dag direkt. Har man t.ex. lärt sig ordet ”ackja” så är det väldigt svårt att få in det i en konversation, och man använder hellre ordet ”besviken” än den krångliga synonymen ”desillusionerad”.
Därför så tänkte jag att vi kunde ägna den här tråden åt att skriva meningar/texter där man använder så många svåra ord som möjligt som man inte använder i vanligt fall.
Samtidigt som man får chansen att använda dem inlärda orden i en mening så kan man se hur andra ord används och komma ihåg dem bättre.
Man får skriva om vad som helst bara man använder orden på rätt sätt.

Jag kan till exempel börja med att fråga hur eran dag såg ut så får ni prata på hur mycket ni vill, fast med så många svåra och ovanliga ord som möjligt! Allt ni berättar behöver inte vara sant heller, ni kan t.ex. ha åkt till rymden och gjort några ärenden där.

Vad tycker ni? Låter det som en bra idé eller är jag bara en som tycker så?

Suverän ide sven17!

Jag vaknade idag i juxtaposition till min hesperiska flickvän och gick sedan in i köket för att usurpera några bananer som otjänligen var bokade (plural till boken??). Mitt anletsdrag yppade om min yrvakenhet vilket även min taktlösa, intermittenta gångstil gjorde.

haha kanske ingen shakespeare men en start iaf.

jake87 skrev:Suverän ide sven17!

Jag vaknade idag i juxtaposition till min hesperiska flickvän och gick sedan in i köket för att usurpera några bananer som otjänligen var bokade (plural till boken??). Mitt anletsdrag yppade om min yrvakenhet vilket även min taktlösa, intermittenta gångstil gjorde.

haha kanske ingen shakespeare men en start iaf.

Riktigt bra jake87!! Precis vad jag pratade om!Fortsätt så!

Behaglig ansats att inducera ett sådant ad hoc projekt. Skall göra mitt ypperligaste för att skriva så många idiotmatiska uttryck i en text som det är möjligt.

Kakarott skrev:Behaglig ansats att inducera ett sådant ad hoc projekt. Skall göra mitt ypperligaste för att skriva så många idiotmatiska uttryck i en text som det är möjligt.

*idiomatiska!

Det må dock vara en arbiträr och något biasstyrd tolkningsfråga i huruvida ett ord betingar en obsolet betydelse, ty språkets utveckling når ej sin terminal.

Baltic skrev:Det må dock vara en arbiträr och något biasstyrd tolkningsfråga i huruvida ett ord betingar en obsolet betydelse, ty språkets utveckling når ej sin terminal.

Måste tillstå att det sannerligen var mödosamt för mig att snappa det du skrev. Men det är bra att du vinnlägger dig att pränta med intrikata ord, för nu har jag inpräntat ytterligare några ord som jag inte behärskade innan!

(Ifall jag använt ett ord eller uttryck fel får ni gärna rätta mig)

Nu är klockan slagen för ännu en visit till denna tråd. Jag känner idag en volatil fäbless för att plugga ord och jag förbidar era intrikata meningar!

För närvarande förefaller jag tänka rationellt på det sätt som kännetecknar vetenskapsmän. Detta är emellertid inte enbart något att glädjas över, likt återhämtandet från en somatisk åkomma. En aspekt är att rationaliteten medför en begränsning av en människas uppfattning av sitt förhållande till kosmos.

Den här tråden är rätt rolig att läsa när man faktiskt kan alla orden som skrivs här. Totalt knäppa meningar som vid första anblick torde emanera från psyket.

(Jag bidrog iaf med ett ord.)

Jag kan ses som en hetlevrad (hektisk) person av många, som besitter en fullspäckad agenda (dagordning) med göromål (sysslor) såsom arbete likväl studier. Jag har studerat åtskilliga (många) excerptsamlingar (samling med utdrag/citat ur skrifter) och skriptum (skrifter) till den gräns att jag stundtals uppnått kontemplation (meditation, försjunkenhet) av något slag. Paradoxalt (som till synes verkar omöjligt) sätt kan man säga att jag kan ses som en stoisk (lugn, behärskad) person. Ändock kan jag postumt (efter) beakta (ha i åtanke) föregående Högskoleprov där jag hart när (nästan) behövde sedativa (lugnande) medel, då jag lätt försnillar (slarvar) åtskilliga poäng ty (eftersom) jag utför, flärdfritt (utan flärd, naturligt) sagt, slarvfel. Tiden efter provet kan bli endera (antingen) kanoniskt (helgonförklarat) eller endera en ren och skär dystopi (negativ framtidsvision, motsats: utopi), om det vill sig riktigt, som man juvenilt (barnsligt, ungdomligt) sätt säger "kefft" (shobresvenska för dåligt).

Om man behärskar alla dessa ord måste man verkligen varit en durkdriven (skicklig, fullfjädrad, slipad) ordpluggare. Vi andra får förbida (vänta på, motse, invänta) provets ankomst medan vi förvetet (nyfiket, vetgirigt) studerar. Förhoppningsvis uppnår vi resultat att yvas (vara stolta) över.

Jag minns att jag hade en skärmytsling med xantippan som bodde precis bredvid den lukrativa boden Hasses fisk och stål. Boden finns kvar än i dag och ligger kvar på exakt samma plats, även om den numera inte går så bra. Den ligger strax efter den stora rotvältan precis innan den stora betongsuggan på Piroggatan 38.

Jag minns att hon bodde tillsammans med den voluminösa kalfaktorn Texas Krig. Jag kommer så väl ihåg den dagen jag såg honom sluka härsken prästost bakom det azurfärgade härbret som var fyllt med gedigen snickarglädje.

Det var samma dag som jag blev förälskad i min första guss. Det var den där extra soliga vårdagen 1978. Hon var utbytesstudent från Paris. Jag försökte traggla mig fram med min minst sagt rudimentära franska. "Eta chelé mé treché i veboà" som jag tror betydde: äta gelé med trädsked i veboa och det var i stort sätt allt jag kunde på franska. Hon förstod att jag inte kunde språket och jag hade tur att hon kunde en del engelska.

Vi myste och gungade. Det var sånt man gjorde på den tiden. Nu för tiden är man gammal och trött. Det låter inte så kul va? Nja, så illa är det väl ändå inte trots att man ibland önskar att man kunde resa tillbaka i tiden. Sen minns jag att vi gick till min far och såg på när han drog upp sina ryssjor. Fullt med läckra ålar var det! Valerie blev rädd först eftersom hon trodde att det var ormar, men sen så strålade hon av glädje när hon insåg att det inte var så himla farligt och hon fick till och med känna på en ål.

Dagen efter minns jag att jag skulle skriva något prov som hette högskoleprovet. En myriad tankar surrade och cirkulerade runt i rummet när jag skrev det minns jag och jag kunde inte fokusera på provet, så det gick inte alls bra. Valerie fick min hjärna att koka. Min bundsförvant Ernst-Hugo skulle bli jurist för det var hans fars far. Det lät inte kul alls. Jag ville bli orkestratör eller kompositör och ta världen med storm, fast det fick jag inte för far min.

När jag kom hem från provet så var det dags för fika. Saft och bullar. Valerie slängde hastigt i sig lejonparten av bullarna omättlig och glupsk som hon var den lilla fransyskan, eller syrsan som vi i familjen kallade henne i smyg eftersom hon var så nätt. Resterande bullar gav vi till Turbo eftersom han alltid var hungrig och aldrig blev mätt. Han var som en organisk dammsugare. Det fanns ingen redundans för honom helt enkelt.

Jag log och glimtade ut genom fönstret där jag såg en konstellation av astralliknande saker. Det var stjärnor givetvis. Himlen såg nästan ut lite som när man tittar i ett kalejdoskop, fast inte riktigt.

Jag somnade.