Misslyckanden är otroligt bra tycker jag. Man stärks av dem. Jag avundas verkligen inte de som glassar sig genom livet och alltid lyckas med allt på första försöket. Den streaken kommer knappast hålla hela livet, och när den slutar kommer det bli otroligt jobbigt för dem.

Det enda sättet att härda sig mot misslyckanden och tragedier, är att råka ut för dem, och ta sig ur dem. Därför ångrar jag ingenting av allt skit jag gjort och allt skit som hänt i mitt liv. Det har gjort mig till den jag är i dag.

empezar skrev:Misslyckanden är otroligt bra tycker jag. Man stärks av dem. Jag avundas verkligen inte de som glassar sig genom livet och alltid lyckas med allt på första försöket. Den streaken kommer knappast hålla hela livet, och när den slutar kommer det bli otroligt jobbigt för dem.

Det enda sättet att härda sig mot misslyckanden och tragedier, är att råka ut för dem, och ta sig ur dem. Därför ångrar jag ingenting av allt skit jag gjort och allt skit som hänt i mitt liv. Det har gjort mig till den jag är i dag.

Precis vad jag menar ! Tidigare var jag en person som gav upp vid minsta motgång, just för att jag aldrig lärt mig hur man ska hantera ett. Jag kuggade min första uppkörning och det tog mig ett år innan jag ens började köra igen. Jag var så bortskämd med att lyckas vad jag än tog mig för. Hur utvecklar det en som människa? Ingenting.

Det var precis detta jag kom på häromdagen. Jag har höjt mig varenda gång jag skrivit HP, och nu enda gången jag sänker mig tänker jag ge upp? Med argument som att jag har kämpat tillräckligt? Kämpat?! Kurvan har ju gått stadigt uppåt, inte en enda motgång innan detta prov. Återigen är min instinkt att ge upp så fort det inte går i den riktningen jag vill. Det är inget jag är stolt över och jag måste nog jobba länge till för att lära mig hantera motgångar i livet. Allas väg är inte spikrak.

Mitt första HP ser ut att resultera i ett 1,3. Väldigt missnöjd på det stora hela. Känner att jag tappade ett gäng enkla poäng lite här och var.

Det vedertagna är väl att det går bättre för var gång man gör det. Vad upplever ni blev bättre andra provet jämfört med första? Menar givetvis inte statistiskt på de olika delarna utan mer mentalt.

weol skrev:Mitt första HP ser ut att resultera i ett 1,3. Väldigt missnöjd på det stora hela. Känner att jag tappade ett gäng enkla poäng lite här och var.

Det vedertagna är väl att det går bättre för var gång man gör det. Vad upplever ni blev bättre andra provet jämfört med första? Menar givetvis inte statistiskt på de olika delarna utan mer mentalt.

1.3 som första resultat är riktigt bra. Andra gången går ofta bättre, mentalt vet man vad det handlar om - speciellt när det gäller disponeringen av tiden. Försök att lära så mycket som möjligt av ditt första prov.

Pareto skrev:

weol skrev:Mitt första HP ser ut att resultera i ett 1,3. Väldigt missnöjd på det stora hela. Känner att jag tappade ett gäng enkla poäng lite här och var.

Det vedertagna är väl att det går bättre för var gång man gör det. Vad upplever ni blev bättre andra provet jämfört med första? Menar givetvis inte statistiskt på de olika delarna utan mer mentalt.

1.3 som första resultat är riktigt bra. Andra gången går ofta bättre, mentalt vet man vad det handlar om - speciellt när det gäller disponeringen av tiden. Försök att lära så mycket som möjligt av ditt första prov.

Uttryckte mig lite otydligt. Resultatet i sig får jag väl säga att jag på det stora hela är nöjd med, trots att normeringen inte är publicerad. Jag är dock väldigt missnöjd med mig själv eftersom jag tappade en hel del enkla poäng på grund av att jag gjorde delarna för fort. Hade drygt 5 minuter till godo under varje provdel, och då hade jag ändå fört över svaren till den gula svarsblanketten.

weol skrev:

Pareto skrev:

weol skrev:Mitt första HP ser ut att resultera i ett 1,3. Väldigt missnöjd på det stora hela. Känner att jag tappade ett gäng enkla poäng lite här och var.

Det vedertagna är väl att det går bättre för var gång man gör det. Vad upplever ni blev bättre andra provet jämfört med första? Menar givetvis inte statistiskt på de olika delarna utan mer mentalt.

1.3 som första resultat är riktigt bra. Andra gången går ofta bättre, mentalt vet man vad det handlar om - speciellt när det gäller disponeringen av tiden. Försök att lära så mycket som möjligt av ditt första prov.

Uttryckte mig lite otydligt. Resultatet i sig får jag väl säga att jag på det stora hela är nöjd med, trots att normeringen inte är publicerad. Jag är dock väldigt missnöjd med mig själv eftersom jag tappade en hel del enkla poäng på grund av att jag gjorde delarna för fort. Hade drygt 5 minuter till godo under varje provdel, och då hade jag ändå fört över svaren till den gula svarsblanketten.

Då kan timer vara lösningen på ditt problem. Gör övningsprov och se hur mycket du behöver till vardera del. Det kanske är stressrelaterat? Kände du att du kunde gå ned i varv innan provet? Kommer säkert kännas bättre andra gången du skriver!

Ja, vilken precision, pareto!

Hade absolut inte funderat över hur jag skulle disponera min tid. Kunde heller inte gå ned i varv innan provet. Tvärtom kände jag mig oerhört nervös vilket är ganska obekant för mig då jag vanligtvis inte blir vidare nervös inför prov. Bortsett från uppkörningen då.

Timer låter kanon! Samt nöta och nöta. Har blivit VIP-medlem och det verkar riktigt bra, sen läste jag Matte C nyligen så har matten hyfsat färsk men ska ändå repetera Matte A. Har kikat på Matte 5000 1c, om jag inte minns fel. Blir nog till att beställa en.

Stort tack för tipsen.

Kul att alla har hoppat på mig och tycker att jag är en feg liten fjant Just nu försöker jag leva livet och släppa allt som har med utbildning, PIL och läkarprogrammet att göra. Jag är faktiskt trots allt bara 19, jag har hela livet på mig och just nu är jag inte redo.

miliss skrev:Kul att alla har hoppat på mig och tycker att jag är en feg liten fjant Just nu försöker jag leva livet och släppa allt som har med utbildning, PIL och läkarprogrammet att göra. Jag är faktiskt trots allt bara 19, jag har hela livet på mig och just nu är jag inte redo.

Du älskar bara Göteborg för mycket! Eller är rädd för att släppa "det trygga". Tycker fortfarande att du ska köra, man kan ju alltid tacka nej! Och vadå, runt 9-10% kommer in på PIL så kommer inte jag in så är det ju inte för att jag varit dålig. Eller jo, så kan det ju också vara, men det är ju inte så att 99% klarar det och 1% inte..

Har iaf dig på fb så jag bör få reda på vad som händer i din framtid iaf Själv ska man till PIL!

miliss skrev:Jag är faktiskt trots allt bara 19, jag har hela livet på mig och just nu är jag inte redo.

Tummen upp! Du kan bli läkare när som helst.

miliss skrev:Kul att alla har hoppat på mig och tycker att jag är en feg liten fjant Just nu försöker jag leva livet och släppa allt som har med utbildning, PIL och läkarprogrammet att göra. Jag är faktiskt trots allt bara 19, jag har hela livet på mig och just nu är jag inte redo.

Hoppas du inte upplever det som om alla hoppar på dig, jag tror de allra flesta bara försöker peppa . Men skönt att du insett att du är otroligt ung och har hela livet framför dig. Ta det du lugnt ett tag och kom tillbaka när du känner dig redo.

joawes skrev:

miliss skrev:Kul att alla har hoppat på mig och tycker att jag är en feg liten fjant Just nu försöker jag leva livet och släppa allt som har med utbildning, PIL och läkarprogrammet att göra. Jag är faktiskt trots allt bara 19, jag har hela livet på mig och just nu är jag inte redo.

Du älskar bara Göteborg för mycket! Eller är rädd för att släppa "det trygga". Tycker fortfarande att du ska köra, man kan ju alltid tacka nej! Och vadå, runt 9-10% kommer in på PIL så kommer inte jag in så är det ju inte för att jag varit dålig. Eller jo, så kan det ju också vara, men det är ju inte så att 99% klarar det och 1% inte..

Har iaf dig på fb så jag bör få reda på vad som händer i din framtid iaf Själv ska man till PIL!

Äsch, jag tycker det är okej att inte vilja lämna sin stad Opartisk, jovisst, hehe...

Har bara äntligen kommit fram till att alla inte är karriärister som är beredda att "lämna allt" om så bara för några år (och 5 år av ens unga vuxna liv är ganska mycket tycker jag) för ett jobb eller yrke. Jag skjuter hellre några år på mina psykologplaner än flyttar för att få dem uppfyllda nu.....

Sen tror jag det är oerhört utvecklande att flytta till en ny stad, knyta nya kontakter o.s.v. men jag tror inte det är för alla. Åtminstone inbillar jag mig det. Försöker väl rättfärdiga mina egna beslut på något sätt

Okej, vill bara dubbelkolla detta så jag är 100% säker.

Visst spelar det ingen roll om jag lägger Stockholms Uni före Karolinska när jag söker, trots att jag har större chans att komma in på KI? Sambon frågade nämligen om det inte var bättre att lägga KI först om jag hade störst chans där, men det spelar väl ingen roll vid lottningen?

Tillägg: Usch, vet inte om jag ska sätta LiU före Uppsala heller...

Och en sak till, minns någon hur många reservplatser man får tacka ja till? Om jag inte minns fel så är det ganska få, typ 2-3 st. Det är så dumt. Jag kommer vilja tacka ta till minst 4 reservplatser. Läste att det var 210 p man kan tacka ja till, vilket borde vara 7 utbildningar (om man räknar första terminen?) men kan det stämma?

Timoteja skrev:Okej, vill bara dubbelkolla detta så jag är 100% säker.

Visst spelar det ingen roll om jag lägger Stockholms Uni före Karolinska när jag söker, trots att jag har större chans att komma in på KI? Sambon frågade nämligen om det inte var bättre att lägga KI först om jag hade störst chans där, men det spelar väl ingen roll vid lottningen?

Tillägg: Usch, vet inte om jag ska sätta LiU före Uppsala heller...

Man prioriterar sina val efter vart man vill läsa. Om du blir antagen till ett lägre prioriterat val så kan du fortfarande stå som reserv på ett högre alternativ. Sedan kan du bli antagen dit i ett senare urval och börja där i stället.