Nej, Milissa. Det kan det inte. Jag har inte haft en helt skev uppfattning om vad som hände när jag skrev provet. Jag vet mycket väl att det var ett misslyckande.

Rättade sista provpasset för att bevisa det.

6/12 XYZ
7/10 KVA
5/6 NOG
11/12 DTK


= 29. Sänkning.

Kan tillägga att detta prov var det lätta kvantitativa i mitt tycke.

Nu vet jag i alla fall att mitt öde inte hängde på en idiot som läckte ord. Det är i alla fall är lättnad. Nu kan jag släppa det.

Kram till er allihopa. Förlåt om jag verkar ha en hård ton, det är inte menat så, utan jag är bara ledsen nu. Precis som ni var i helgen... även om det var väntat så är det ändå lika jobbbigt.

Tur att vi är fler i samma sits.

Herregud. Jag skäms. Det här är så himla pinsamt...

Jag tänker inte posta mitt resultat här. Det här kan vara mitt sämsta HP någonsin. Det kan vara tillbaka till 0.9 igen. Jag vill inte ens räkna ut det.

Herregud, vad hände?

Jag är i chock.

Jag tar mig inte tillbaka härifrån.

Nu tror jag det är slut för min del.

Och jag har inte gett upp för lätt. Jag är stolt för att jag har försökt i 2 år. Jag kommer aldrig ångra att jag har försökt såhär länge.

Men nu kan jag inte kämpa längre. Det här var ett större misslyckande än vad jag kan ta.

Nu sörjer jag mitt liv jag aldrig kommer få och det gör så ont i mig att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Jag kan ta en sänkning. Men inte en sån här sänkning. Åh herregud....

Timoteja skrev:Herregud. Jag skäms. Det här är så himla pinsamt...

Jag tänker inte posta mitt resultat här. Det här kan vara mitt sämsta HP någonsin. Det kan vara tillbaka till 0.9 igen. Jag vill inte ens räkna ut det.

Herregud, vad hände?

Jag är i chock.

Jag tar mig inte tillbaka härifrån.

Nu tror jag det är slut för min del.

Och jag har inte gett upp för lätt. Jag är stolt för att jag har försökt i 2 år. Jag kommer aldrig ångra att jag har försökt såhär länge.

Men nu kan jag inte kämpa längre. Det här var ett större misslyckande än vad jag kan ta.

Nu sörjer jag mitt liv jag aldrig kommer få och det gör så ont i mig att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Jag kan ta en sänkning. Men inte en sån här sänkning. Åh herregud....

Bara två saker att säga, egentligen.

"Milissa skärp dig nu.
Jag blir nästan, hur otroligt det än må låta, irriterad!
Sluta med ditt snack om att ge upp. Det är onödigt.... Inte meningen att du ska bli läkare blablabla. Du försöker ju bara intala dig själv det, du vet att det är bara du själv som sätter käppar i hjulet för de planerna.
Och jag säger såklart enbart för jag vet att du kan klara det."

Det gäller dig OCKSÅ.

2. Örebro.

Ja, jag är fullt medveten om att det är jag som avgör mitt öde nu. Att det är jag som hindrar mig själv från att nå dit jag vill. Jag vet att jag kan flytta till en annan stad långt bort och fixa det. Men jag är inte beredd att göra det.

Och då har jag såklart enbart mig själv att skylla. Jag är för oflexibel. Men jag kommer aldrig känna att jag inte försökte tillräckligt länge, och det är jag glad över.

Jag kanske ändrar mig och skriver provet ändå för jag inte vet vad jag annars ska göra. Men just nu känns det inte så. Just nu är jag bara bitter. Jag var så nära, i våras var jag så nära.. Tre poäng.... Nu handlar det snarare om 50......

Jag var en eller två person från att bli antagen till KI i våras. Jag har inte varit bitter över det förrän nu....

Suck. Ja. Jag vet inte. Jag får se hur jag gör. Jag nådde bottenrekord på alla delar denna gång.. förutom älskade ord. idiotiska ord..

Åh, jag vill bara gråta nu. Vi tre som vill det så mycket men som inte lyckats. Ännu.

Gråt en dag, deppa i två, men upp i sadeln igen. Har man kommit så nära förr kan man klara det igen.
Lördagens prov var det värsta jag någonsin sett om jag ska vara ärlig. Nästa prov kan omöjligt vara så dåligt utformat.

Jag är taggad på nästa! Önskar det kunde smitta av sig lite på dig Timoteja. Ja, jag bölade hela lördag kväll och till och från igår, men idag sitter jag och tränar på IQ-uppgifter inför PIL och pluggar lite ORD. Det gör fortfarande för ont i hjärtat för att gå igenom lördagens prov, men vad fan! Nu kör vi Vi är inte besegrade förrän vi ger upp!

Efter lite jobbande (och trevliga löner), en träningsperiod och soliga månader är vi nog riktigt taggade igen! Klart det är svårt att känna så nu, men efter ett tag lägger sig sorgen/ilskan och gör plats för motivationen och hungern efter utbildning.

Camilka skrev:Åh, jag vill bara gråta nu. Vi tre som vill det så mycket men som inte lyckats. Ännu.

Gråt en dag, deppa i två, men upp i sadeln igen. Har man kommit så nära förr kan man klara det igen.
Lördagens prov var det värsta jag någonsin sett om jag ska vara ärlig. Nästa prov kan omöjligt vara så dåligt utformat.

Jag är taggad på nästa! Önskar det kunde smitta av sig lite på dig Timoteja. Ja, jag bölade hela lördag kväll och till och från igår, men idag sitter jag och tränar på IQ-uppgifter inför PIL och pluggar lite ORD. Det gör fortfarande för ont i hjärtat för att gå igenom lördagens prov, men vad fan! Nu kör vi Vi är inte besegrade förrän vi ger upp!

Efter lite jobbande (och trevliga löner), en träningsperiod och soliga månader är vi nog riktigt taggade igen! Klart det är svårt att känna så nu, men efter ett tag lägger sig sorgen/ilskan och gör plats för motivationen och hungern efter utbildning.

Jag hoppas verkligen det. Jag hoppas jag hittar orken till att försöka en gång till. Men du ska veta vad jag fick på de andra delarna. Det är absurt. Jag fick 22/24 på DTK och 19/20 på orden och har ändå gjort en nästan hedersvärd sänkning. Då förstår du vad jag måste ha på övriga delar... Jag hade nästan fått bättre om jag bara blint gissat mig till svaren, ur ett sannolikhetsperspektiv. Och jag har inte skrivit av fel, om någon nu skulle tro det.

Jag har aldrig gråtit som jag gör nu. Det känns som om resten av mitt liv är ett stort svart hål utan varesig mål eller riktning. Jag orkar inte ens ta mig in till stan för att träffa mina vänner, men tack och lov kommer de hit och hjälper mig i den största sorg (chock?) jag någonsin upplevt. Jag kunde inte valt en sämre kväll att rätta, sambon som skulle tagit emot mig är på annan ort ikväll.

Gud, så patetisk jag känner mig. Hade högre tankar om mig själv än såhär. Kan jag inte ens klara en enda motgång? Men jag hoppas som du säger Camilka, att jag kanske måste få vara ledsen ett tag, och sedan kanske jag kan komma tillbaks med ny glöd.

Men hur ska jag någonsin kunna höja mig så många poäng? Och hur länge ska jag hålla på tills jag förstår att det är omöjligt? När ska man sätta gränsen? När ska man ge upp? Hur mycket pengar ska jag lägga ner på det här, hur mycket tid ska gå åt?



"Det är först när man ger upp som det blir något nytt. När man släpper taget tar man steget. Jag vet hur ont det gör när hoppet dör, men askan är den bästa jorden." /Krunegård

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN

...

Kära Timoteja och Camilka,

först och främst: FUCK HÖGSKOLEPROVET

För det andra:

Timoteja. Du kommer ta dig förbi detta. Tänk att detta är bara en av miljoner saker i livet som går fel. Det kommer komma fler, tyvärr. Du kommer endast komma starkare ur detta.

Vet ni vad. Jag SPYR på tanken på att plugga just nu. Bara ordet högskoleprovet får det att krypa under huden på mig. MEN har faktiskt lagt upp en plan:

Tänkte köra igenom matematik B. Antingen hyra en privatlärare i kursen eller börja på komvux. Lutar åt det första. Göra massa svåra matematik B prov osv.

Alltså jag hade bra på allting utöver KVA XZY och pinsamt nog, MEK. Men där var jag mest stressad tror jag.

Ska jobba så jävla mycket nu, bara tjäna pengar NJUTA av livet och resa.

Jag tänker aldrig ge upp min läkardröm. Jag kommer bli en sån jävla bra läkare.

Jag har mött så många motgångar i mitt liv, jag klarar en till. Jag var 16 år när jag fick reda på att jag hade en svulst i halsen, efter det tror jag att jag klarar det mesta. Speciellt med mina föräldrar vid min sida. Måste bara säga det, jag har världens finaste och underbaraste föräldrar. De är anledningen till att jag har kommit så långt som jag har gjort.

Alltså jag vill vill vill vill verkligen bli läkare. Och jag ska bli det

INGEN får stå i vägen för våra drömmar Camilka och Timoteja. Ni MÅSTE kämpa.

Timoteja, du är skyldig samhället att bli psykolog för världen förtjänar en så underbar person som dig till psykolog.

Måste bara säga att Empezars "tal" hjälpte mig upp ur djupaste gropen.

Hallå Allihopa!

Detta som hänt med orden är ju inte bra för dem som missgynnas av detta och vi skall självklart inte behöva straffas på detta sätt

Därför har jag valt att göra en Facebook sidan som ett protest mot högskoleverkets beslut

Vi Måste få chansen att göra om provet även om det kostar staten en hel del, så får det kosta vad det kosta vill, eftersom det i grunden är deras egna provledare som begått ett misstag inte vi!

Gå med i facebook gruppen och sprid så tror jag att våra röster blir hörda på ett mycket bättre sätt än att varje enskilda person slänger iväg en överklagan

Försök även hålla gruppen i liv så det uppmärksammas mer.

Protest grupp

Kärlek till er <3 <3 <3!

Om folkuniversitetet ger en kurs inför nästa HP kan det vara värt att vara med på. Jag skulle tycka det var skönt med en lärare vid sidan av allt självständigt plugg.

Miliss, vad jag älskar att du fått tillbaka viljan! Att du inte överger drömmen. Det får du inte heller göra Timoteja!

Vet ni vad, jag satsade så hårt på HP mest för att jag inte ville lämna Lund. Men nu börjar jag kunna tänka mig orter som Örebro och Umeå. Även om jag skulle behöva lämna sambon som jag älskar så mycket och min fina fina kissekatt. Skulle jag lyckas komma in så flyttar jag! (Och kommer försöka byta till Lund varje termin).

Vi klarar det nästa gång. Det var något allvarligt fel på detta provet. Sjuk tidspress på kvant tyckte jag. BLÄ!

miliss skrev:Måste bara säga att Empezars "tal" hjälpte mig upp ur djupaste gropen.

Då ni redan gått igenom det mesta kanske ni kan snegla lite på SAT istället för att repetera tidigare material som ni redan kan nu. Högskoleprovet är utformet mer eller mindre efter SAT, så kolla gärna upp matten samt engelskan.

http://www.facebook.com/pages/Vi-Som-Vi ... 1683460904

Tycker vi sprider detta på facebook bland vännerna så gott det går. Man vet ju aldrig om det kan ta fart.