Jag ska söka till ämneslärarprogrammet med inriktning mot årskurs 7-9, med huvudämne svenska. Programmet börjar i januari och går på en regional högskola. De senaste åren har söktrycket varit mycket lågt, men det innebär inte att jag kan vara säker på att få en plats. Därför pluggar jag för fullt inför högskoleprovet.

Högskoleprovet är extra viktigt för mig, eftersom jag fått min behörighet på folkhögskola. Folkhögskolekvoten är mycket liten, oftast så liten att det bara tas in en eller två personer via denna kvot. Detta kände jag tyvärr inte till när jag gick på folkhögskolan. Hade jag fått information om detta, eller själv undersökt saken, så hade jag nog valt att läsa på Komvux istället.

När jag övar på gamla högskoleprov får jag ofta väldigt bra resultat på de verbala delarna. Jag har hittills haft alla rätt, eller nästan alla rätt, på dessa delar. Jag har alltid haft lätt för språk, är en van läsare och har ett bra ordförråd.

När jag däremot övat på de kvantitativa delarna så har det, rent ut sagt, gått käpprätt åt helvete. Jag har stora matematiksvårigheter och klarade högstadiets matematikundervisning tack vare att jag fick läsa i ett långsammare tempo i en mindre grupp, där det fanns möjlighet till omfattande stöd. På folkhögskolan läste jag Matematik A på två år, också det i en mindre grupp där jag fick mycket stöd. Ett viktigt hjälpmedel för mig var miniräknare. Utan den hade jag inte klarat mig. Min ekonomi klarar jag tack vare smarta appar som hjälper mig att räkna och hålla koll. Jag har inte fått diagnosen dyskalkyli, men har en neuropsykiatrisk funktionsvariation som innebär att jag har en extremt ojämn begåvningsprofil. Yrket som lärare i svenska (och ytterligare något språkämne) matchar min begåvningsprofil mycket väl. Matematik gör det inte, men jag vill inte att högskoleprovet ska bli det som krossar min dröm. Jag vill klara det här.

Att använda miniräknare på högskoleprovet är ju inte tillåtet. Det är också endast personer med dyslexi och/eller synnedsättning som erbjuds anpassningar i form av förlängd skrivtid och dylikt. Hur sjutton fixar jag matten?

Till att börja med: vad är gränsen för ämneslärarprogramet samt vad brukar du ha i medelresultat när du gör de matematiska respektive verbala delarna? För att kunna göra en rimlig bedömning kring hur du kan lyckas behöver man nog veta vart du ligger nu i vardera delar.

MatFer0 skrev: ↑tor 29 aug, 2019 21:14 Till att börja med: vad är gränsen för ämneslärarprogramet samt vad brukar du ha i medelresultat när du gör de matematiska respektive verbala delarna? För att kunna göra en rimlig bedömning kring hur du kan lyckas behöver man nog veta vart du ligger nu i vardera delar.

Nu i höst var det så få sökande att alla från högskoleprovsgruppen kom in. Förra hösten låg gränsen på 0,3. Det har alltså varit väldigt lätt att komma in, men jag är ändå ödmjuk inför det faktum att det kan ändras.

När jag övar på gamla högskoleprov ligger jag vanligtvis på 0,0 på de kvantitativa delarna och
på 2,0 på de verbala.

Okej det är ju ändå ett spikat 1.0 ifall du fortsätter så, jag tror verkligen inte att gränsen kommer öka från 0.3 till över 1.0 på ett år men risken finns ju alltid.

Grejen med matten är ju att det analytiska tänket samt alla regler i kombination med erfarnenhet av matematisk orientering ofta präglar folk som är bra på den delen.

Du måste kunna grundläggande räkneoperationer så som division och multiplikation.

Du måste kunna räkneregler felfritt, aritmetik, algebra, procent, geometri och allt annat tom matte 1 (vissa delar från matte 2 är bra att kunna). Sen gäller det inte bara att vara bra på matematiska regler och kunna dividera några siffror utan att faktiskt använda matten till att förstå vad siffrorna betyder och säger dig i exempelvis både NOG och DTK. Allting binds ihop till en hel analytisk förmåga där man utgör information med matten.

Det är extremt mycket att lära sig om man inte präglats I det på något sätt. Att gå från 0.0 till exempelvis 0.8 kommer kräva många poäng. 0.8 ligger runt 49-52 poäng vilket ändå innebär att du behöver förstå den grundläggande matten.

Vad anser du är din stötesten med matten? Hänger du inte med i frågorna överhuvudtaget? Har du haft jättesvårt att förstå genom uppväxten?

MatFer0 skrev: ↑tor 29 aug, 2019 22:43 Okej det är ju ändå ett spikat 1.0 ifall du fortsätter så, jag tror verkligen inte att gränsen kommer öka från 0.3 till över 1.0 på ett år men risken finns ju alltid.

Grejen med matten är ju att det analytiska tänket samt alla regler i kombination med erfarnenhet av matematisk orientering ofta präglar folk som är bra på den delen.

Du måste kunna grundläggande räkneoperationer så som division och multiplikation.

Du måste kunna räkneregler felfritt, aritmetik, algebra, procent, geometri och allt annat tom matte 1 (vissa delar från matte 2 är bra att kunna). Sen gäller det inte bara att vara bra på matematiska regler och kunna dividera några siffror utan att faktiskt använda matten till att förstå vad siffrorna betyder och säger dig i exempelvis både NOG och DTK. Allting binds ihop till en hel analytisk förmåga där man utgör information med matten.

Det är extremt mycket att lära sig om man inte präglats I det på något sätt. Att gå från 0.0 till exempelvis 0.8 kommer kräva många poäng. 0.8 ligger runt 49-52 poäng vilket ändå innebär att du behöver förstå den grundläggande matten.

Vad anser du är din stötesten med matten? Hänger du inte med i frågorna överhuvudtaget? Har du haft jättesvårt att förstå genom uppväxten?

Jag tror inte heller att gränsen kommer att höjas så mycket, men precis som du skriver så finns ju alltid risken. Lärarförbundet m.fl. propagerar flitigt för att fler ska utbilda sig till lärare, vilket egentligen är bra eftersom det råder lärarbrist, så det är väl inte omöjligt att utbildningen plötsligt får ett uppsving.

Matten gick hyfsat bra under låg- och mellanstadiet. Lärarna såg till att vi lärde oss multiplikationstabellen utantill, så den kan jag än idag som ett rinnande vatten. Det handlar helt och hållet om att jag har lagt på minnet att t.ex. 7 gånger 3 är 21, för jag kan inte räkna ut det i huvudet.

Jag kan räkna med uppställning (alla räknesätt) men det tar ganska lång tid eftersom jag måste räkna mycket på fingrarna. Men jag klarar det. Det är också en stor anledning till att jag klarade matten på låg- och mellanstadiet.

På högstadiet blev det mer avancerat. Då räckte det inte att bara lägga räkneoperationerna på minnet, utan man var tvungen att förstå logiken bakom. Det gjorde inte jag, utan då började jag få underkänt på prov och läxförhör. Jag blev placerad i en mindre grupp där man fick mer stöd och möjlighet att räkna i en långsammare takt. Där ägnade man sig bara åt det allra mest basic, vilket gjorde att vi som gick i den gruppen inte kunde få mer än godkänt.

Mina stora svårigheter är huvudräkning, att förstå vad olika siffror betyder samt hur jag ska tänka när jag räknar ut olika tal. Jag förstår t.ex. vad x upphöjt till 2 betyder, men när det kommer till parenteser, plus- och minustecken o.s.v. så blir det för avancerat för mig. Då är det som att stoppa huvudet i en torktumlare.