Jag gissar att det som står i Metro kanske är en misstolkning eller förvanskning? Fast då borde ju iofs Högskoleverket reagera. Jag gjorde XYZ på mitt utprövningsblock, jag kände knappt att jag kunde en fråga, då skriver jag ändå över snittet på DTK och NOG och håller på och läser Matte B kvällstid (ej alls lika generöst med tid som under gymnasiet) nu under våren (jag kan inte säga att jag är något mattesnille nej - men ändå, kunskapskraven på XYZ blir ju väldigt skeva jämfört med exempelvis LÄS)

Betänk tidspressen med - när jag räknar matte hemma så är det inte alls i det tempot högskoleprovet kräver - och även de riktiga proven i gymnasiematte brukar vara mer generösa med tid än högskoleprovet där du i princip aldrig kan fastna eller prova mer än en lösning.

Nu kommer inga "vanliga människor" skriva riktigt högt på högskoleprovet längre, utan det blir mer ett tydligt samband med betygen i gymnasiematten - då tappar ju högskoleprovet lite av sin mening. Då kan de ju lika gärna gå över helt till betygsintag (där de dessutom i sig missgynnar äldre nu genom att inte ge meritpoäng för slutbetyg äldre än 2003 - trots att det vara samma kurser i princip med samma läroböcker och dessutom inte samma betygsinflation).

Med nuvarande prov har ju läsbegåvade människor kring 25-30 och uppåt med stor analytisk förmåga kunnat skriva ett bra prov trots dåliga gymnasiebetyg och sen klarat sig bra på högskolan - till exempel på psykolog- logoped- och socionomprogrammen som samtliga visserligen kräver Matte B (socionom from HT 2010) men ändå inte har ett skvatt med algebra, ekvationer eller funktioner att göra (tydligen finns Matte B-kraven där enbart på grund av sannolikhetslära/bedömningar av statistik enligt studievägledare jag pratat med - och det är bara en kort liten bit av Matte B och den enklaste dessutom).

Jan Björklund har till och med försvarat nedmonteringen av komvux med att högskoleprovet finns som en senare väg in på högskolan...då verkar ju detta kontraproduktivt.

Noterar också att DTK går upp till 24 frågor!!! Haha, kört om det är inom samma block att hinna med det. Tydligen skall det bli en hearing senare i år öppen för allmänheten, då borde ju någon från detta forum som bor i Stockholm gå dit och fråga ut!

Oj, behövde tydligen skriva av mig...

Personligen tycker jag bara att det är bra att äldre individer missgynnas. Hur många chanser som helst kan man inte få och det är inte bra för samhället med stollar som pluggar i 10 år. En viss diskriminering borde alltså vara självklart. Sen är ju högskoleprovet en andra chans för personer med inte tillräckligt bra betyg för att komma in på sin drömutbildning. Och därför måste ju tyvärr även de äldre få en chans;) Men kraven på kunskap ska likväl vara detsamma som kravet för yngre individer. Ordresultatet korrelerar också mycket med åldern vilket gör att ni redan har en betydligt bättre chans att få 2.0. Därav min grundsyn att det inte är coolt att uppnå 2.0 vid 35 år fyllda.

"Det är en synd att skriva detta. Det är en synd att tänka ord som ingen annan tänker."

May so be, but i don't give a damn.

knattefnattetjatte skrev:Personligen tycker jag bara att det är bra att äldre individer missgynnas. Hur många chanser som helst kan man inte få och det är inte bra för samhället med stollar som pluggar i 10 år. En viss diskriminering borde alltså vara självklart. Sen är ju högskoleprovet en andra chans för personer med inte tillräckligt bra betyg för att komma in på sin drömutbildning. Och därför måste ju tyvärr även de äldre få en chans;) Men kraven på kunskap ska likväl vara detsamma som kravet för yngre individer. Ordresultatet korrelerar också mycket med åldern vilket gör att ni redan har en betydligt bättre chans att få 2.0. Därav min grundsyn att det inte är coolt att uppnå 2.0 vid 35 år fyllda.

"Det är en synd att skriva detta. Det är en synd att tänka ord som ingen annan tänker."

May so be, but i don't give a damn.

Det är lätt att tycka att äldre ska missgynnas när man själv inte drabbas ^^ Dessutom utgår du ju ifrån att äldre personer redan har spenderat ett otal år på högskola/universitet, och att samhället då har "slösat" bort resurser på dessa.

Tycker du då alltså att om du själv upptäcker när du är 30 år gammal att ditt nuvarande jobb inte alls motsvarar dina förväntningar, eller att du inte kan få något jobb pga att utbudet är så litet, är det då rätt åt dig? Ska du nu få spendera resten av ditt liv, som faktiskt är rätt mkt längre än till bara 30, med att jobba med något du absolut inte trivs med, på grund av ett val du gjorde i skolan 10 år tidigare?

Jag tycker att det är en väldigt bisarr syn på vad det innebär att leva.

Är omöjligt för mig om att veta om jag drabbas eller ej pga min ålder. Nu diskuterar jag huvudsakligen de mest eftertraktade utbildningarna såsom läkare och utgick således ifrån att de flesta gamla som läser där har någon tidigare utbildning, vilket jag tror är fallet i stor utsträckning. Huvudtanken består dock att det är bättre att släppa in en yngling på utbildningen, än en 30-åring, eftersom han har en lägre karriär inom det valda området framför sig. Självklart ska personer kunna ändra sig och byta bana här i livet men jag tror att det är blivit en alltför vanlig företeelse. Det jag söker efter är en slags allmän uppfattning som inte uppmuntrar äldre att studera. Vilket gör att dessa personer kommer att fundera en extra gång eftersom det helt enkelt känns lite skamligt.

Summa summarum: inse att ansvaret till största mån ligger hos oss själva för hur vårt liv ter sig. " Essensen föregår existensen". Utgå inte hela tiden ifrån att samhället ska ge dig nya och åter nya chanser. Och för samhällsnyttans skull skapa en moral som inte uppmuntrar beteenden som missgynnar samhället. De facto gör äldre studenter det och det går inte att komma ifrån.

knattefnattetjatte skrev:Är omöjligt för mig om att veta om jag drabbas eller ej pga min ålder. Nu diskuterar jag huvudsakligen de mest eftertraktade utbildningarna såsom läkare och utgick således ifrån att de flesta gamla som läser där har någon tidigare utbildning, vilket jag tror är fallet i stor utsträckning. Huvudtanken består dock att det är bättre att släppa in en yngling på utbildningen, än en 30-åring, eftersom han har en lägre karriär inom det valda området framför sig. Självklart ska personer kunna ändra sig och byta bana här i livet men jag tror att det är blivit en alltför vanlig företeelse. Det jag söker efter är en slags allmän uppfattning som inte uppmuntrar äldre att studera. Vilket gör att dessa personer kommer att fundera en extra gång eftersom det helt enkelt känns lite skamligt.

Summa summarum: inse att ansvaret till största mån ligger hos oss själva för hur vårt liv ter sig. " Essensen föregår existensen". Utgå inte hela tiden ifrån att samhället ska ge dig nya och åter nya chanser. Och för samhällsnyttans skull skapa en moral som inte uppmuntrar beteenden som missgynnar samhället. De facto gör äldre studenter det och det går inte att komma ifrån.

Du kanske ska undersöka ifall det du "tror" stämmer först då. Du vill alltså att samhället ska fördöma personer som vill omskola sig, så att dessa inte kan med att förverkliga sina drömmar? Cyniskt och naivt skulle jag påstå. Om några år märker du kanske att du inte är samma person längre som du var när du skrev detta inlägg.

Vi lever bara en gång. Du vet säkerligen lika väl som någon annan här att man ofta gör val som man sedan ångrar, oavsett vad det handlar om. Att tänka långsiktigt är inte en egenskap man besitter särskilt väl i ungdomens ålder. Att då kräva att en person som råkar vara 10 år äldre än vad du själv är nu ska avsäga sig sin dröm och istället plåga sig igenom livet med ett tråkigt jobb, det är inhumant.

Går våra liv verkligen ut på att spara in så mkt som möjligt på statens finanser? Vad ska vi då i så fall med finanser till? Vi betalar skatt för att vi ska få våra "extraliv", ifall att man nån gång går bort sig på resan genom livet.

oscar_bakhouch skrev:

knattefnattetjatte skrev:Är omöjligt för mig om att veta om jag drabbas eller ej pga min ålder. Nu diskuterar jag huvudsakligen de mest eftertraktade utbildningarna såsom läkare och utgick således ifrån att de flesta gamla som läser där har någon tidigare utbildning, vilket jag tror är fallet i stor utsträckning. Huvudtanken består dock att det är bättre att släppa in en yngling på utbildningen, än en 30-åring, eftersom han har en lägre karriär inom det valda området framför sig. Självklart ska personer kunna ändra sig och byta bana här i livet men jag tror att det är blivit en alltför vanlig företeelse. Det jag söker efter är en slags allmän uppfattning som inte uppmuntrar äldre att studera. Vilket gör att dessa personer kommer att fundera en extra gång eftersom det helt enkelt känns lite skamligt.

Summa summarum: inse att ansvaret till största mån ligger hos oss själva för hur vårt liv ter sig. " Essensen föregår existensen". Utgå inte hela tiden ifrån att samhället ska ge dig nya och åter nya chanser. Och för samhällsnyttans skull skapa en moral som inte uppmuntrar beteenden som missgynnar samhället. De facto gör äldre studenter det och det går inte att komma ifrån.

Du kanske ska undersöka ifall det du "tror" stämmer först då. Du vill alltså att samhället ska fördöma personer som vill omskola sig, så att dessa inte kan med att förverkliga sina drömmar? Cyniskt och naivt skulle jag påstå. Om några år märker du kanske att du inte är samma person längre som du var när du skrev detta inlägg.

Vi lever bara en gång. Du vet säkerligen lika väl som någon annan här att man ofta gör val som man sedan ångrar, oavsett vad det handlar om. Att tänka långsiktigt är inte en egenskap man besitter särskilt väl i ungdomens ålder. Att då kräva att en person som råkar vara 10 år äldre än vad du själv är nu ska avsäga sig sin dröm och istället plåga sig igenom livet med ett tråkigt jobb, det är inhumant.

Går våra liv verkligen ut på att spara in så mkt som möjligt på statens finanser? Vad ska vi då i så fall med finanser till? Vi betalar skatt för att vi ska få våra "extraliv", ifall att man nån gång går bort sig på resan genom livet.

jag tillhör en av de "äldre som ej bör få nya chanser".
Jag har tänkt igenom mitt val länge och väl. Jag har vänt och vridit på för och nackdelar kontra min ålder och det yrke jag valt att söka mig till.

Min slutsats har blivit som så: Att bli läkare senare i livet, kommer att gynna både mig och mitt liv i stort, likväl som det kommer att gynna de personer jag möter i min framtida profession. (förutsatt att jag kommer in dvs.)
Att vara äldre är absolut ingen nackdel i något yrke.
Jag har även hört från flera håll att man är mer eftertraktad på arbetsmarknaden för läkare om man som jag, har en annan akademisk utbildning i grunden och är lite äldre.

Ser jag till mig själv så trodde jag att jag visste och kunde allt om livet när jag var 19. Som snart 40åring ser jag fram emot att lära mig lite mer om vad livet är, och har insett att man ALDRIG kommer att kunna och förstå allt.
Så ta ett gott råd från mig:

Ödmjukhet

det kan ta dig längre än du tror.