nu är det snart 2 år sen jag tog studenten från naturlinjen. Tänkte inte alls på framtiden så gjorde alltid minsta möjliga i skolan för att bli godkänd. Kan därför inte inte söka in på mina betyg.

Nu efter att ha jobbat på pissiga jobb är jag redo att plugga vidare.
Har hittat en utbildning som har 1,35 HP MEN har bara 0,6 i HP då jag gjorde det första gången i höstats. Vet att jag inte kommer skriva så högt den här gången utan behöver säkert minst ett år till på mig att plugga till HP.

Nu till den stora frågan. Jag vill VERKLIGEN plugga i höst! men eftersom jag inte kommer komma in på drömutbildningen ska jag då söka ett annat program som jag vet att jag kommer in på och sen byta?
Eller är det bättre att plugga fristående kurser?
Eller bara bita i den sura äpplet och fortsätta jobba ett till år?

Hur hade ni gjort/gör? vad kommer gynna mitt HPplugg mest?

En sista fråga, kommer jag vara bland dom äldsta på ingenjörsutbildningarna när jag är 22 år? :S

Du ska inte känna dig för gammal.. Själv fyller jag 25 i maj och pluggar inför högskoleprovet nu..
Målet är att bli jurist och vet att jag inte kommer hamna på tillräckligt högt HP-poäng för att komma in, så kommer läsa en fristående juristkurs ett år samtidigt som jag pluggar för HP proven HT16 och VT17 (:

Gäller bara att ha tydliga mål med sig själv och inte ge upp.. Vafan min flickväns mamma pluggar psykologi och hon är 45..

Viktigt att tänka på dock är att sista anmälningsdatumet för kurser HT16 är 15 april.. då måste du ha bestämt dig åtminstone för hur du vill göra till hösten!

Lycka till

Du kommer DEFINITIVT inte vara bland de äldsta. Vi människor måste sluta se tiden som något som arbetar emot oss; du kan se åldern som "Oj vad lång tid det har gått sedan studenten" eller så kan du välja att tänka "Jag har gjort annat efter studenten, jobbat, samlat erfarenheter, och är nu redo för nästa kapitel". Jag känner folk efter 30 som kommit in på ingenjörs utbildningen, folk nära 40 på läkare och tandläkare utbildningen, och inte en enda av de jag känner sa "Usch, det var så jobbigt att jag var så gammal/äldst i kursen" utan de kom med andra erfarenheter i bagaget.

Jag kan visserligen inte tala för alla, men tro mig när jag säger att åldern endast är en siffra som DU väljer om det ska verka till din fördel eller nackdel. När det kommer till om du ska plugga eller jobba, JAG hade nog pluggat. Du har kommit till den punkten där du själv säger att du VILL plugga, och det är när suget är som störst som man ska slå till!
Själv har jag pluggat i Tokyo, och sedan jobbat där i ett företag med bra position och bekvämt liv, varit borta i sammanlagt 6 år.
Kom sedan tillbaka som 26-åring för att uppfylla min sanna dröm, och precis som du räckte inte betygen till för det jag ville plugga och hade inte heller behörigheten att ens söka (vill läsa till läkare).
Så jag läste en naturvetenskapligt basår i ett år och har nu i två år, medan jag jobbat, läst på inför HP. Jag kom in på tandläkarlinjen i Göteborg HT-15, men kände efter tre månader på kursen att det inte var för mig då det kändes väldigt begränsat FÖR MIG. Absolut ingen fel på utbildningen alltså, utan jag visste vad JAG ville. Så jag slutade och har nu läst på inför HP sedan dess. Fyller 29 i maj. Har jag gett upp? Nej. Kommer jag ge upp? Nej.
Stannar livet upp för att jag pluggar sen? Absolut inte. Plugg och jobb är inte hela livet. Vissa praktiska frågor kan ju underlätta, men jag tycker absolut inte att du ska ge upp din dröm. Och du kommer fortfarande leva livet oavsett vilken väg du bestämmer dig för.
Tänk vad underbart att du lever i ett land där du har möjligheten att uppfylla din dröm oavsett ålder, kön, status och ekonomiska möjligheter! Är det inte underbart?

Så frågan är egentligen inte om du borde eller inte och vad andra skulle ha gjort, frågan är väl snarare, vad är DIN dröm? Är det att plugga, så har du själv svarat på din egen fråga

Lycka till!!

Och om du verkligen vill gå på en injenjörsutbildning, läs Tekniskt basår ett år? samtidigt som du pluggar inför nästa högskoleprov..
Min flickvän började plugga ingenjör när hon va 23 och är nu färdigutbildad och högavlönad

Hm, det beror helt på. Jag kan tänka mig att det är många som byter program när de väl har kommit in på ett och hur stor konkurrensen är mellan ingenjörsprogrammen varierar, många vill in till Industriell Ekonomi vad jag har hört. Du kanske kan söka runt lite och se vad som sägs på olika forum/andra ställen?

Jag tycker du dock ska plugga nu de sista dagarna till vårens prov och göra ditt bästa. Den första gången man skriver brukar man inte få så bra, gör gamla prov tills dess så du får öva in tidspressen och typer av uppgifter! Efter det, se hur det går, du kanske får ett bra resultat trots allt? Kan garantera dig att du kommer få ett högre resultat än i höst.Tänk positivt och "klanka" inte ner dig själv!

Nej du kommer inte vara den äldsta, åldern är det minsta lilla du ska oroa dig över. En på mitt jobb flyttade förra sommaren för att börja studera, han var då 30 och det är inte ovanligt det heller.

Förresten tycker jag inte att du ska läsa något helt annat bara för läsandets skull. Motivationen kommer att tryta. (Been there, done that...)
Tycker istället att du ska satsa på att höja betygen medans du pluggar inför HP. Kompromissa inte din dröm när du inte måste. Finns många möjligheter som kan hjälpa dig att uppnå det du vill för att komma in på drömutbildningen!

AdaAxe skrev:Och om du verkligen vill gå på en injenjörsutbildning, läs Tekniskt basår ett år? samtidigt som du pluggar inför nästa högskoleprov..
Min flickvän började plugga ingenjör när hon va 23 och är nu färdigutbildad och högavlönad

Min bror gjorde likadant innan han läste på Chalmers, teknikbasår sen plugg inför HP i ett par månader, och kom in!

Oroa dig inte för åldern, min bror började plugga när han var 26 och han sa att att det inte var ovanligt med så "gamla". Själv är jag 22, ska fylla 23 och hoppas att börja plugga till hösten.

Sjukt inspirerande peptalk från rebgha! MER SÅNT!!!

pepp* hihi

Det är ganska enkelt att orimligförklara din åldersnoja inför framtida studier. Du kan studera åldersfördelningen på http://statistik.uhr.se/ för t.ex. "Civilingenjör Uppsala" Ht-15 och direkt konstatera att du kommer tillhöra den vanligaste åldersgruppen. Och för så gott som varje inriktning antas det ett par stycken ur åldersgruppen 25-34. Så nej, som 22-åring kommer du inte vara bland de äldsta på ingenjörsutbildningarna, snarare tvärtom.

Sen tycker jag personligen man kan låta bli att jämföra med andra på ens utbildning och istället se till en själv och ur ens egna perspektiv. Ponera en påbörjad längre utbildning vid, låt säga 25 år, du kommer då ha en examen när du är ungefär 30 år. Det innebär att du har ett yrkesliv på i alla fall 30-35 år framför dig, alltså minst lika mycket tid som du kommer ha levt totalt vid den tidpunkten. I min värld är det en rimlig anledning att inte känna någon åldersnoja överhuvudtaget.

Om jag skulle läsa ett annat program skulle det vara högskoleingenjör i kemiteknik och utbildningen jag egentligen vill gå är civilingenjör informationsteknik eller högskoleingenjör i datateknik (båda ligger på 1,35 HP)

skulle jag då kunna byta program under terminen eller måste jag plugga hp under tiden och sen söka in på nytt nästa år?

Har funderat på basår men lägsta intagningen ligger på 1.00 HP.

Så som jag har förstått det är inte ingenjörs-utbildningarna alltid så lika. Man läser alltså inte alltid samma kurser, och då finns risken att du får söka igen och börja om... Men jag är inte så insatt i just de ämnen du nämner (finns ju så många inriktningar...).

Det jag vet dock är att de ändrar reglerna HELA tiden, så jag tänker att man kanske borde vara beredd på att ifall det går att byta IDAG kanske det inte går säg nästa termin. Och vice versa såklart, men bättre att vara förberedd på det värsta tänker jag. Så har det varit med läkarlinjen och tandläkarlinjen. Förr kunde man byta från tandläkare till läkare lättare, medans det är närmast omöjligt idag (finns säkert fall där det HAR gått, men den officiella regeln är att man inte kan det).

Vad sägs om att koncentrera dig på att plugga på HP medans du jobbar ett tag, och sedan söker in på teknisk basår? Börja där, samla på dig lite kunskap (mycket av vad du lär dig på tekniska basåret kommer att hjälpa dig inför nästa HP-prov) och sen försöka göra HP igen ifall du behöver höja dig lite?

Jag är 45 år och har inte haft en tanke på att jag skulle vara för gammal! Jag är ju mitt i livet och har 20 år kvar att jobba. Ska omskola mig till nytt yrke i höst och är långt ifrån ensam att ta ett sånt beslut i mitten av livet. Ska bli superkul! Är så taggad!!! Men har samma funderingar som du -vad göra om man inte kommer in. Fortsätta jobba eller läsa fristående kurser tills jag kommer in? Det lutar nog åt det sistnämnda...

Hur det ser ut på ingenjörsutbildningen med åldrar vet jag inte men jag började plugga när jag var 32 år och det gick bra. Så slappna av och ta det lugnt bara, du kommer inte att vara för gammal.