Tråkigt att höra att folk ger upp saker för sin dröm. Ni borde kanske helt totalt göra ändringar i hur ni pluggar. Ändringar är alltid bra och de ger resultat om det nu än är träning eller plugg. Att köra samma grej funkar inte tror jag. Hoppas ni har ändrat eran åsikt och fortsätter att kämpa

Skönt att höra att det är fler som känner att denna provomgång inte blev som man tänkt sig. Jag skrev provet för andra gången och hade verkligen varit inställd på ett rejält kliv framåt från mina 1.2, som jag skrev vid första tillfället. Tror att jag denna gång kommer att ligga på 1.3 - 1.4. Kände mig helt misslyckat när jag kom hem, mest för att jag frångick min strategi på DTK, och för att jag totalt flippade ut på ELF, som jag faktiskt brukar ligga runt
17 på (nu fick jag 8 p....??) Även orden hade jag mer fel än vanligt. Det jag var ritigt nöjd med var NOG, som jag lyckats höja från 11 till 18p. Blev både nervös och tyckte att ELF denna gång var extremt svår. Har nu förstått att ett gott HP-reslutat handlar om förberedelse och slit, men också en stor gnutta tur. Och det hoppas jag på i oktober. För jag ska köra på. Känner att jag nu lagt ner så mycket tid på detta att det känns värre att ge upp. Hoppas ni andra hittar krafterna tillbaka...

lisaisabel skrev:Skönt att höra att det är fler som känner att denna provomgång inte blev som man tänkt sig. Jag skrev provet för andra gången och hade verkligen varit inställd på ett rejält kliv framåt från mina 1.2, som jag skrev vid första tillfället. Tror att jag denna gång kommer att ligga på 1.3 - 1.4. Kände mig helt misslyckat när jag kom hem, mest för att jag frångick min strategi på DTK, och för att jag totalt flippade ut på ELF, som jag faktiskt brukar ligga runt
17 på (nu fick jag 8 p....??) Även orden hade jag mer fel än vanligt. Det jag var ritigt nöjd med var NOG, som jag lyckats höja från 11 till 18p. Blev både nervös och tyckte att ELF denna gång var extremt svår. Har nu förstått att ett gott HP-reslutat handlar om förberedelse och slit, men också en stor gnutta tur. Och det hoppas jag på i oktober. För jag ska köra på. Känner att jag nu lagt ner så mycket tid på detta att det känns värre att ge upp. Hoppas ni andra hittar krafterna tillbaka...

ELF var riktigt svår. Har inte sett en enda på hpg som har spikat denna del detta prov. Brukar ju alltid vara rätt många som gör det.

Jag tror man gör sig själv en liten otjänst om man förväntar sig att överträffa eller i alla fall pricka sina bästa resultat på samtliga delar.

För min del har det varierat stort mellan olika års upplagor av prov, vissa gånger har de passat mig bättre och ibland riktigt uselt. Och sannolikheten att man får skriva ett prov där samtliga delar passar en väldigt bra så man kan skriva det bästa man gjort, tja...jag tror inte det är så stor chans tyvärr.

Så för sin egen del kanske det blir lättare att förbereda sig om man inte sätter alltför höga mål. Sedan kanske pressen och ångesten när man gör provet blir mindre om det inte känns alltför avgörande. Visst, lättare sagt än gjort. Men kanske genom att veta att man har en reservplan tillsvidare som man kan ta till.

Sedan när det känns körigt får man påminna sig om att man arbetar tills man är 65 (jag är 25, jag kommer inte vara färdig förrän jag är 30 och när JAG är 65 kanske pensionsåldern är 75). Med andra ord, man kommer hinna arbeta med det man drömmer om i en himla massa år. Vad gör då fem år hit eller dit?

pallas_athena skrev:Sedan när det känns körigt får man påminna sig om att man arbetar tills man är 65 (jag är 25, jag kommer inte vara färdig förrän jag är 30 och när JAG är 65 kanske pensionsåldern är 75). Med andra ord, man kommer hinna arbeta med det man drömmer om i en himla massa år. Vad gör då fem år hit eller dit?

Fem år hit och dit, fem år är en lång tid. Tänk om ens vänner kommer direkt in på sin drömutbildning redan när de slutar gymnasiet. Då har de redan hunnit utbilda sig innan man själv ens har börjat. Det kan nog vara ganska kämpigt...

pallas_athena skrev:Jag tror man gör sig själv en liten otjänst om man förväntar sig att överträffa eller i alla fall pricka sina bästa resultat på samtliga delar.

För min del har det varierat stort mellan olika års upplagor av prov, vissa gånger har de passat mig bättre och ibland riktigt uselt. Och sannolikheten att man får skriva ett prov där samtliga delar passar en väldigt bra så man kan skriva det bästa man gjort, tja...jag tror inte det är så stor chans tyvärr.

Så för sin egen del kanske det blir lättare att förbereda sig om man inte sätter alltför höga mål. Sedan kanske pressen och ångesten när man gör provet blir mindre om det inte känns alltför avgörande. Visst, lättare sagt än gjort. Men kanske genom att veta att man har en reservplan tillsvidare som man kan ta till.

Sedan när det känns körigt får man påminna sig om att man arbetar tills man är 65 (jag är 25, jag kommer inte vara färdig förrän jag är 30 och när JAG är 65 kanske pensionsåldern är 75). Med andra ord, man kommer hinna arbeta med det man drömmer om i en himla massa år. Vad gör då fem år hit eller dit?

5 år hit eller dit har stor betydelse. Jag blir 30 nästa år. Om jag kommer in VT10 så är jag färdig när jag är 36. Detta förusatt att jag inte blir långtidssjuk, skaffar barn eller på annat sätt sinkar utbildningen. Om jag kommit in på utbildningen för 10 år sen hade jag idag haft 5 yrkesverksamma år inom yrket redan. Jag hade varit nästan klar med specialsit utbildningen.

Ta det lugnt - jag är 32 år och började plugga till sjukgymnast direkt efter gymnasiet. Har sedan jobbat, rest en del, skaffat fästman och två underbara barn, varit sjuk och nu äntligen insett att INGET är omöjligt - jag SKA in på läkarutbildningen! Spelar roll om jag är 40+ och har en unge till när det är klart. Jobba hinner man och det är verkligen inte HELA livet.
I helgen skrev jag 1,6 tror jag. Fick bara 30/40 på orden där jag brukar ligga på ca 37 så det var en besvikelse men det är väl någon mening med det också. Det är bara på det igen. Lycka till med era drömmar

Kan förstå att fem år känns viktigt om man knappt kan bärga sig tills man får börja arbeta och göra karriär; men på det stora hela är inte skillnaden så stor. Det är mycket man kanske inte alltid hinner med under en livstid, men att jobba hör inte dit.

Eul. skrev: Fem år hit och dit, fem år är en lång tid. Tänk om ens vänner kommer direkt in på sin drömutbildning redan när de slutar gymnasiet. Då har de redan hunnit utbilda sig innan man själv ens har börjat. Det kan nog vara ganska kämpigt...

Man kan ju välja om man vill se positivt eller negativt på det.

Jag har flera kompisar som började plugga direkt efter gymnasiet och som idag ångrar djupt att de gjort de val de har. Nu sitter de med studieskulder på flera hundra tusen som försvårar deras möjligheter att utbilda sig till något annat.

sofwil skrev:Ta det lugnt - jag är 32 år och började plugga till sjukgymnast direkt efter gymnasiet. Har sedan jobbat, rest en del, skaffat fästman och två underbara barn, varit sjuk och nu äntligen insett att INGET är omöjligt - jag SKA in på läkarutbildningen! Spelar roll om jag är 40+ och har en unge till när det är klart.

I reach for the moon and I reach for the stars...With the strength from within me, the further and faster I run!
Stretching my sinews to the bone! Achieving all goals that I seek, I know I must do it alone

When they said I'd never make itI found strength from within!
'Cause it is there if you seek it
So you can get it if you really want so!

Tänk inte på er ålder.. Det är inget hinder.. Har skrivit ett liknande inlägg i en annan tråd här, men det tål att upprepas..
Själv är jag 33 år gammal, blöjbarn hemma, inget csn, och 1,4 som 5 år gammalt resultat. Jag SKA in på läkarprogrammet, kosta vad det vill kosta i plugg, förberedelse och eventuella misslyckanden.. kommer jag in inom ett par år så har jag drygt 20 år som specialistläkare innan pension, och det är inte kort tid..

Så var inte oroliga för er ålder.. Ni har all tid i världen..
Ger ni upp nu så har ni praktiskt taget VALT att inte lyckas.. Och det vill ni ju inte? Fortsätt bara.. vinden vänder till slut, det gör den alltid..

Keep the Faith!

Phantomen skrev:Tänk inte på er ålder.. Det är inget hinder.. Har skrivit ett liknande inlägg i en annan tråd här, men det tål att upprepas..
Själv är jag 33 år gammal, blöjbarn hemma, inget csn, och 1,4 som 5 år gammalt resultat. Jag SKA in på läkarprogrammet, kosta vad det vill kosta i plugg, förberedelse och eventuella misslyckanden.. kommer jag in inom ett par år så har jag drygt 20 år som specialistläkare innan pension, och det är inte kort tid..

Så var inte oroliga för er ålder.. Ni har all tid i världen..
Ger ni upp nu så har ni praktiskt taget VALT att inte lyckas.. Och det vill ni ju inte? Fortsätt bara.. vinden vänder till slut, det gör den alltid..

Keep the Faith!

Bra inlägg

Jag är 32, misslyckades denna gång med Hp, men kommer inte att ge upp. Har en akademisk utbildning på 4 år i bagaget och ett bra jobb, men jag vill ju något annat, jag har ju så lång tid kvar i arbetslivet, och jag vill inte öda mer tid på ett jobb som jag halvtrivs på. Vill komma in på läkare, men har också börjat fundera på tandläkare. Har två små barn hemma, en liten på 4 mån, och en på 3 år. Så tiden till plugg är ju helt klart begränsad. Tycker det verkar vara så många som halvtrivs på sina jobb, men inte gör något åt det hela, jag har bestämt mig för att ge det hela en chans.Det som känns lite motigt är att jag måste läsa in matte D, fy B, Ke B och Bi B, om det är så att jag prickar in Hp. Är det någon som läst in dessa ämnen. Hur intensivt är det? Hade tänkt det mesta på distans.

Ingen som tänkt på att det kan bli svårare att bli anställd då man börjar närma sig 40?

lisaisabel skrev:Jag är 32, misslyckades denna gång med Hp, men kommer inte att ge upp. Har en akademisk utbildning på 4 år i bagaget och ett bra jobb, men jag vill ju något annat, jag har ju så lång tid kvar i arbetslivet, och jag vill inte öda mer tid på ett jobb som jag halvtrivs på. Vill komma in på läkare, men har också börjat fundera på tandläkare. Har två små barn hemma, en liten på 4 mån, och en på 3 år. Så tiden till plugg är ju helt klart begränsad. Tycker det verkar vara så många som halvtrivs på sina jobb, men inte gör något åt det hela, jag har bestämt mig för att ge det hela en chans.Det som känns lite motigt är att jag måste läsa in matte D, fy B, Ke B och Bi B, om det är så att jag prickar in Hp. Är det någon som läst in dessa ämnen. Hur intensivt är det? Hade tänkt det mesta på distans.

Jag har läst in det.. gjorde det på follhögskola för att få behörighet samt öppna en liten dörr till i urvalsgrupperna.. dock en pytteliten dörr..
Det var något intensivt emellanåt, d å jag samtidigt tentade av bi A och Kemi A vid sidan om.. men.. annars är folkhögskola väldigt gemytlig studieplats...

Har du bråttom så får du ligga i o plugga hemma och tenta av ämnena, eller helt enkelt LÄSA kurserna på komvux eller FH.. plockar du HP så behöver du ju inte få MVG i ämnena, då behöver du bara få godkänt för att få behörigheten ju...

Lycka till..

(denna diskussionen är lite off topic, men jag tror admins/moderatorerna överlever regeltrampet )...