Ber om råd

Alla övriga diskussioner
Skriv svar
Plugganu
Newbie-postare
Newbie-postare
Inlägg: 2
Blev medlem: sön 27 jun, 2021 15:20

Ber om råd

Inlägg av Plugganu »

Hej!

Efter många års passivitet vill jag börja jobba för att uppnå min dröm, att bli läkare. Men för att den drömmen ska vara möjlig måste jag backa bandet väldigt mycket, ända tillbak till mina gymnasiebetyg. Idag är jag 32 år gammal och jag har inte ens ett slutbetyg. Livet hände under gymnasietiden och skolan blev inte en prioritet. Sen gymnasiet har jag alltid känt mig misslyckad och har inte riktigt vågat ta tag i skolan igen. Drömmen finns kvar och jag har ännu inte lyckats hitta en annan dröm att ersätta första drömmen med. Jag vill verkligen bli läkare.
Nu vänder jag mig till er här i detta forum för hjälp, kanske någon som gjort samma resa kan hjälpa mig.

Jag har som sagt inte något slutbetyg utan ett samlat betygsdokument.
Jag har försökt läsa på komvux under åren som gått men har inte riktigt vågat gå all in, rädd för att misslyckas. Läst flera kurser där jag kanske bara haft en inlämningsuppgift kvar eller ett slutprov och då har jag istället hoppat av, av rädsla för att inte få ett A.
Jag behöver börja om, hur ska jag göra?

Idag har jag bara ett A, i matematik 2a. 11 G, 1 VG, resten IG.

Vilken väg är bäst att gå? Komvux? Prövningar? Folkhögskola? Tekniska basåret? Andra förslag?

Har gjort HP och bästa resultatet jag fått är 1,3.

Någon som har några råd?

Tack för du orkade läsa!
bobath1337
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 44
Blev medlem: tis 11 maj, 2021 13:50

Re: Ber om råd

Inlägg av bobath1337 »

Jag förstår dig verkligen. Mina tonår var också problematisk och jag gick om gymnasiet i 2 år, men misslyckades ändå. Sedan läste jag upp alla mina betyg på folkhögskola. Jag rekommenderar folkhögskola. Dels kan man söka in i folkhögskolekvoten om man får bra folkhögskolebetyg också, men sedan tycker jag att man fick mer stöttning där (jag har testat att läsa på komvux också ja).

Efter några år gick det och jag läser just nu till arbetsterapeut på högskola. Jag har klarat av 2 år helt utan problem, och har ett år kvar. Min stora dröm är psykolog, men jag har inte betygen för att komma in. Min plan är nu att plugga till hp och göra hp minst 3 gånger för att få tillräckligt höga hp för att komma in.

Om du redan har fått 1,3 i hp så tror jag absolut inte du kommer ha några problem att höja dig till 1,7-1,8 för att komma in på Läkarutbildningen på dina hp. Jag har en vän som kom in på 1,7 på läkarutbildningen genom oändligt hp plugg. Och om det redan har gått så bra för dig på hp, så behöver du inte bry dig om betygen på folkhögskola/komvux, försök bara att bli godkänd. För om du får G, VG eller MVG spelar ju ingen roll om du ändå kan söka in på hp.

Jag har fått som mest 0,9 på hp, men satsar nu på 1,65 och kommer att plugga järnet i 2 år för att fixa det! Det är möjligt! Ge inte upp din dröm!! Det är så värt det i slutändan!
Plugganu
Newbie-postare
Newbie-postare
Inlägg: 2
Blev medlem: sön 27 jun, 2021 15:20

Re: Ber om råd

Inlägg av Plugganu »

tinahuynh skrev: sön 27 jun, 2021 16:17 Jag förstår dig verkligen. Mina tonår var också problematisk och jag gick om gymnasiet i 2 år, men misslyckades ändå. Sedan läste jag upp alla mina betyg på folkhögskola. Jag rekommenderar folkhögskola. Dels kan man söka in i folkhögskolekvoten om man får bra folkhögskolebetyg också, men sedan tycker jag att man fick mer stöttning där (jag har testat att läsa på komvux också ja).

Efter några år gick det och jag läser just nu till arbetsterapeut på högskola. Jag har klarat av 2 år helt utan problem, och har ett år kvar. Min stora dröm är psykolog, men jag har inte betygen för att komma in. Min plan är nu att plugga till hp och göra hp minst 3 gånger för att få tillräckligt höga hp för att komma in.

Om du redan har fått 1,3 i hp så tror jag absolut inte du kommer ha några problem att höja dig till 1,7-1,8 för att komma in på Läkarutbildningen på dina hp. Jag har en vän som kom in på 1,7 på läkarutbildningen genom oändligt hp plugg. Och om det redan har gått så bra för dig på hp, så behöver du inte bry dig om betygen på folkhögskola/komvux, försök bara att bli godkänd. För om du får G, VG eller MVG spelar ju ingen roll om du ändå kan söka in på hp.

Jag har fått som mest 0,9 på hp, men satsar nu på 1,65 och kommer att plugga järnet i 2 år för att fixa det! Det är möjligt! Ge inte upp din dröm!! Det är så värt det i slutändan!


Hej Tina!

Tack för ditt svar!
Ja det är så svårt att vet vilken väg man ska gå för att det ska bli så bra som möjligt. Jag har varit helt emot folkhögskola tidigare för jag har endast tänkt på att det är så få personer som kommer in via den kvoten. Börjar nu inse att det kommer bli så himla svårt för mig att läsa upp mina betyg, blir egentligen att läsa om hela gymnasiet från början. Så nu funderar jag starkt på att söka till folkhögskolan och fortsätta öva på HP.


Vad kul att du pluggar till arbetsterapeut, förstår dock att om du har en annan dröm är det svårt att bli 100% tillfredsställd med plan B. Kämpa på! Då kommer vi båda hänga på denna sida ett tag till :)
bobath1337
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 44
Blev medlem: tis 11 maj, 2021 13:50

Re: Ber om råd

Inlägg av bobath1337 »

Jag har faktiskt en annan vän som kom in på psykologprogrammet (nästan samma antagningspoäng som till läkare) via folkhögskolan :D Men att göra färdigt dina betyg på folkhögskolan och sedan söka via hp är en jättebra idé! Det kommer du lyckas med!
kenteklund
Newbie-postare
Newbie-postare
Inlägg: 17
Blev medlem: fre 09 jul, 2021 15:43

Re: Ber om råd

Inlägg av kenteklund »

Hej, jag beundrar dig för att du jobbar på det, oavsett din ålder, det borde inte påverka dina mål. Jag rekommenderar folkhögskola också precis som det andra svaret. All lycka till med det bästa för dig!
elinav
Newbie-postare
Newbie-postare
Inlägg: 7
Blev medlem: ons 27 okt, 2021 20:32

Re: Ber om råd

Inlägg av elinav »

Hej! Jag är i ungefär samma sits som dig! Jag drömmer om att bli läkare och har gjort det i rätt många år nu. Hoppade av gymnasiet pga depression och andra omständigheter så då handlade det mest om att överleva. Började sedan på folkhögskola för att få grundläggande behörigheter. Klarade inte matte B dock och struntade i det då jag ändå inte tänkte plugga några högre studier. Halkade in på ett bananskal på utbildning till medicinsk sekreterare via yrkeshögskola och har nu jobbat som det i nio år. Har hunnit med barn och familj på vägen. Är 31 år nu.

Ganska så snart jag började arbeta blev jag fascinerad av läkaryrket. Jag vill inte längre vara den som skriver om besöket, jag vill vara den som undersöker och hjälper patienten. Har alltid varit intresserad av människokroppen och medicin och hur allt fungerar.
Dock är jag såå kass på matte. Lade därför drömmen på hyllan och gav upp. Nu efter att jag har fått barn kom dessa tankar tillbaka, känner att jag blir inte yngre och jag måste väl försöka i alla fall? Har faktiskt läst matte 2c (matte B) via komvux nu och klarat det.

Frågan är nu hur man går vidare. Finns ingen folkhögskola nära mig som erbjuder naturvetenskapligt basår så det är kört. Ska man prova via komvux eller basår vid universitet/högskola? Hur ska du göra?

Förlåt för den långa texten ;)
Användarens profilbild
Mumsig
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 117
Blev medlem: ons 02 okt, 2019 9:42
Kontakt:

Re: Ber om råd

Inlägg av Mumsig »

elinav skrev: fre 03 dec, 2021 9:43 Hej! Jag är i ungefär samma sits som dig! Jag drömmer om att bli läkare och har gjort det i rätt många år nu. Hoppade av gymnasiet pga depression och andra omständigheter så då handlade det mest om att överleva. Började sedan på folkhögskola för att få grundläggande behörigheter. Klarade inte matte B dock och struntade i det då jag ändå inte tänkte plugga några högre studier. Halkade in på ett bananskal på utbildning till medicinsk sekreterare via yrkeshögskola och har nu jobbat som det i nio år. Har hunnit med barn och familj på vägen. Är 31 år nu.

Ganska så snart jag började arbeta blev jag fascinerad av läkaryrket. Jag vill inte längre vara den som skriver om besöket, jag vill vara den som undersöker och hjälper patienten. Har alltid varit intresserad av människokroppen och medicin och hur allt fungerar.
Dock är jag såå kass på matte. Lade därför drömmen på hyllan och gav upp. Nu efter att jag har fått barn kom dessa tankar tillbaka, känner att jag blir inte yngre och jag måste väl försöka i alla fall? Har faktiskt läst matte 2c (matte B) via komvux nu och klarat det.

Frågan är nu hur man går vidare. Finns ingen folkhögskola nära mig som erbjuder naturvetenskapligt basår så det är kört. Ska man prova via komvux eller basår vid universitet/högskola? Hur ska du göra?

Förlåt för den långa texten ;)
Du verkar vara i en mer utmanande situation än mig. Jag hade inte tillräckligt med poäng från gymnasiet för att söka naturvetenskapligt basår så jag sökte till Komvux och läste alla ämnen som ingår i Områdesbehörighet A13. Om du kommer in på läkarprogrammet när du är 34 är du klar när du är 40 och då har du minst 25 år av ditt drömyrke. Jag tycker det är värt, jag tror på dig! Klart du ska jaga din dröm!

Till trådstartaren så tycker jag också det är värt det! Det är ditt liv, du gör vad du vill med det. Tro på dig själv :D
Bild
kimaf
Newbie-postare
Newbie-postare
Inlägg: 1
Blev medlem: sön 10 apr, 2016 16:45

Re: Ber om råd

Inlägg av kimaf »

Plugganu skrev: sön 27 jun, 2021 15:29 Hej!

Efter många års passivitet vill jag börja jobba för att uppnå min dröm, att bli läkare. Men för att den drömmen ska vara möjlig måste jag backa bandet väldigt mycket, ända tillbak till mina gymnasiebetyg. Idag är jag 32 år gammal och jag har inte ens ett slutbetyg. Livet hände under gymnasietiden och skolan blev inte en prioritet. Sen gymnasiet har jag alltid känt mig misslyckad och har inte riktigt vågat ta tag i skolan igen. Drömmen finns kvar och jag har ännu inte lyckats hitta en annan dröm att ersätta första drömmen med. Jag vill verkligen bli läkare.
Nu vänder jag mig till er här i detta forum för hjälp, kanske någon som gjort samma resa kan hjälpa mig.

Jag har som sagt inte något slutbetyg utan ett samlat betygsdokument.
Jag har försökt läsa på komvux under åren som gått men har inte riktigt vågat gå all in, rädd för att misslyckas. Läst flera kurser där jag kanske bara haft en inlämningsuppgift kvar eller ett slutprov och då har jag istället hoppat av, av rädsla för att inte få ett A.
Jag behöver börja om, hur ska jag göra?

Idag har jag bara ett A, i matematik 2a. 11 G, 1 VG, resten IG.

Vilken väg är bäst att gå? Komvux? Prövningar? Folkhögskola? Tekniska basåret? Andra förslag?

Har gjort HP och bästa resultatet jag fått är 1,3.

Någon som har några råd?

Tack för du orkade läsa!
Jag är idag 28 år gammal, när jag gick i gymnasiet för 10 år sedan så struntade jag helt i Matematik 2b, eller Matte B som det hette på min tid. Jag har under hela min skoltid alltid "klarat" mig, alltså oavsett har jag alltid lyckats komma undan med minst ett G och klarat av kursen.
När jag började årskurs 3 i gymnasiet, så fick jag gå i en "specialklass" med ett 15-tal andra elever för att kunna läsa om Matte 2, för att endast få godkänt som slutbetyg.
Men inte ens då tog jag det på allvar, satt mest med telefonen på lektionerna samt pratade med kompisar. Trodde hela tiden att jag skulle kunna klara det nationella provet senare, på att kanske tokplugga kvällen innan.
Jag hade ju aldrig misslyckats innan med en kurs, så inga problem tänkte jag.
Misslyckades givetvis på det provet, och trots det fick jag av min lärare en chans till, helt galet när jag tänker tillbaka på det.
Men till det provet, som endast var några dagar innan studenten dök jag inte ens upp på. Så jag gick ut gymnasiet med ett IG i Matte b.

Jag känner igen mig i det du skriver, jag "vågade" inte heller på något sätt ta tag i skolan.
Men när jag var 26 år så sökte jag Matematik 2b på komvux, utbildningen fanns på distans och man behövde endast åka in till skolan för att skriva proven.
Det var psykiskt jobbigt nästan att bara söka in till den kursen, men jag tänkte att: Jag bara söker nu, jag behöver ju inte ens dyka upp även om jag får läsa kursen.
Några veckor senare fick jag ett brev att jag fick läsa kursen. Minns att det var nära att jag inte åkte dit, men jag fick verkligen släpa dit mig själv. Fick planera dagen i minsta detalj för att kunna ta mig dit, eller hitta på en ursäkt för att inte gå dit.

Jag tog mig an kursen med inställningen att jag en gång för alla ska klara av mig gymnasiematte.
Och insåg hur lite jag egentligen kunde från gymnasiet, nästintill INGENTING. Jag fick lära mig matematiken från GRUNDEN. Prioriteringsregler, konjugat och kvadreringsregler, PQ-formeln etc.
När jag 5 månader senare klarade kursen, fick "D" i betyg, så insåg jag på något sätt vilken "tur" det var egentligen att min lärare inte gav mig godkänt på gymnasiet.

Jag har alltid varit intresserad av ekonomi, företagsekonomi, näringsliv, börsen etc.
Så jag vill väl läsa någon form av ekonomiskt program på högskola i framtiden. Så efter att Matematik 2b är avklarat, så fortsätter jag och läser in även Matematik 3b på samma komvux, samma distansutbildning, och denna gången är jag mentalt mycket lugnare och tycker faktiskt att det nästan är lite roligt att plugga matte och känslan av att faktiskt KUNNA klara ett prov och grundligt förstå samt lösa uppgifter.
Jag klarar även denna kursen, precis innan den stora corona-lockdownen i Sverige/Europa, fick skriva mitt prov på en fredag minns jag. Och på måndagen efter så gick Europa i lockdown i princip.

Idag är jag 28 år, och jag lyckades skriva 0.95 på HP nu i höstas (1 poäng ifrån 1.0), vilket förhoppningsvis räcker för mig. Och jag känner mig riktigt nöjd från att för 2 år sedan suttit utan godkänd behörighet med Matematik 2b, och idag ha ett "dugligt" HP för mina mått mätta såklart :) Och räcker inte det, så kör jag bara på HP igen!

Hursomhelst, för mig "började" hela min "resa" med att ansöka till en mattekurs på komvux.
Om du har lyckats få 1.3 på HP, och har ett "A" i Matte 2, så är jag övertygad om att du klarar detta via HP! Tänk dig mig, jag har varit längst ner på botten när det gäller matematik!
Skriv svar