Jag velar mellan tandläkare och läkare. Är det verkligen värt att plugga till läkare idag? Vad säger ni som är läkare eller läkarstudenter som är inne i senare delen av utbildningen?

Vad menar du med "värt"? Menar du vad som ger mer pengar, vad som är roligast, vad som är säkrast? Läkare kan jobba med otroligt mycket mer på otroligt fler ställen och tjäna mer än de flesta tandläkarna. Är du tandläkare är du väldigt nischad i din profession, det är man förvisso som specialsitläkare också men du är inte låst till ditt fält på samma sätt som en tändläkare är.

Gör det du är sugen på, kolla inte efter vad som är "värt" och inte värt. Jag hoppas att majoriteten som söker till dessa program åtminstone har den lusten för yrket.
Annars, om du inte finner intresse nu eller senare, kommer du leva ett miserabelt liv.

Tandläkare, definitivt. Där har man lyckats lägga över kollapsen på patienterna i stället för personalen. Kortare utbildning, ingen tvåårig "AT-kö", lättare att starta eget, jobba utomlands, etc. Sen om du tvunget skulle vilja jobba på ett sjukhus så går det också.

Det finns en tråd om detta på forumet där jag ställde samma fråga för typ tio år sedan.

empezar skrev: ↑tis 03 apr, 2018 7:12 Tandläkare, definitivt. Där har man lyckats lägga över kollapsen på patienterna i stället för personalen. Kortare utbildning, ingen tvåårig "AT-kö", lättare att starta eget, jobba utomlands, etc. Sen om du tvunget skulle vilja jobba på ett sjukhus så går det också.

Det finns en tråd om detta på forumet där jag ställde samma fråga för typ tio år sedan.

Tror du man behöver ett starkt intresse av tänder för att trivas som tandläkare?

Scelyx skrev: ↑tis 03 apr, 2018 7:32 Tror du man behöver ett starkt intresse av tänder för att trivas som tandläkare?

Nej det tror jag inte. Det finns ju folk som jobbar som rättsmedicinare och patologer. Helt klart yrken man kan gilla utan att ha starka intressen för döda kroppar och vävnader Däremot tror jag att man behöver gilla att jobba praktiskt med händerna med lite pilliga saker.

empezar skrev: ↑tis 03 apr, 2018 21:00

Scelyx skrev: ↑tis 03 apr, 2018 7:32 Tror du man behöver ett starkt intresse av tänder för att trivas som tandläkare?

Nej det tror jag inte. Det finns ju folk som jobbar som rättsmedicinare och patologer. Helt klart yrken man kan gilla utan att ha starka intressen för döda kroppar och vävnader Däremot tror jag att man behöver gilla att jobba praktiskt med händerna med lite pilliga saker.

Okej. Tack för svar

empezar skrev: ↑tis 03 apr, 2018 7:12 Tandläkare, definitivt. Där har man lyckats lägga över kollapsen på patienterna i stället för personalen. Kortare utbildning, ingen tvåårig "AT-kö", lättare att starta eget, jobba utomlands, etc. Sen om du tvunget skulle vilja jobba på ett sjukhus så går det också.

Det finns en tråd om detta på forumet där jag ställde samma fråga för typ tio år sedan.

Jag vet att du hade hoppat av läkarprogrammet. Mitt jäkla ego säger läkarprogrammet. När jag är väl inne i tandläkarprogrammet kommer jag tänka "jag har större potential än så". Å andra sidan verkar det som läkaryrket är inte som det var förut, fler och fler pluggar till yrket. Och för att inte tala om stressen med yrket.

Men det faktum att du hoppade av vid termin 7 avskräcker mig från att söka mig till läkarprogrammet.

Samsung skrev: ↑ons 04 apr, 2018 22:09Jag vet att du hade hoppat av läkarprogrammet. Mitt jäkla ego säger läkarprogrammet. När jag är väl inne i tandläkarprogrammet kommer jag tänka "jag har större potential än så". Å andra sidan verkar det som läkaryrket är inte som det var förut, fler och fler pluggar till yrket. Och för att inte tala om stressen med yrket.

Men det faktum att du hoppade av vid termin 7 avskräcker mig från att söka mig till läkarprogrammet.

Jag egotrippade också på idén att bli läkare. Men det kommer hinna rinna av dig innan du blir färdig. Man ska vilja bli läkare så mycket att man skulle kunna tänka sig jobba som läkare under samma status och lön som lärare, resten av livet. Då vill man bli läkare. Annars vill man bara åt status (och möjligen pengar, som dock kommer ganska sent i karriären). Men det finns enklare och betydligt roligare sätt att uppnå status och tjäna pengar. Är man enträgen och jobbar hårt, så kommer man att bli framgångsrik i livet.

Jag har många vänner som är färdiga läkare nu, och jag tycker mest synd om dem. Det är inget glammigt liv alls. Arbetstiderna är usla. Lönen är dålig (jämfört med vad de hade kunnat ha i ett annat yrke, med samma driv och ambition). Och statusgrejen är ju helt bortblåst. Deras mormor kanske tycker det är jättehäftigt att de är läkare, men resten av världen bryr sig verkligen inte. Och även om häxjakten på läkare i media har blivit bättre, så pågår den fortfarande. Orka.

Jag håller med föregående talare, trots att jag faktiskt själv bytt från tandläkaryrket till att idag läsa på läkarprogrammet. Mycket lättare att kunna styra över sina arbetstider som tandläkare och samtidigt ha ett liv vid sidan av.

Lundagatan skrev: ↑sön 22 apr, 2018 16:50 Jag håller med föregående talare, trots att jag faktiskt själv bytt från tandläkaryrket till att idag läsa på läkarprogrammet. Mycket lättare att kunna styra över sina arbetstider som tandläkare och samtidigt ha ett liv vid sidan av.

Hej
Blev lite nyfiken nu men vad fick dig att hoppa av tandläkarprogrammet?

2 år "AT kö" är det väl inte??!

Scelyx skrev: ↑sön 05 aug, 2018 16:50

Lundagatan skrev: ↑sön 22 apr, 2018 16:50 Jag håller med föregående talare, trots att jag faktiskt själv bytt från tandläkaryrket till att idag läsa på läkarprogrammet. Mycket lättare att kunna styra över sina arbetstider som tandläkare och samtidigt ha ett liv vid sidan av.

Hej
Blev lite nyfiken nu men vad fick dig att hoppa av tandläkarprogrammet?

Undrar detsamma.

Jag är också nyfiken för just nu håller jag på att plugga för (för andra eller tredje gången) att bli antagen på läkarprogrammet. Är snart 33 år gammal och har inte "råd" att ångra mig. Har tidigare (8 år sedan) läst bla 2 terminer vid sjuksköterskeprogrammet och finner ämnena biologi, fysiologi och medicin väldigt intressanta, jag skulle dock inte "nöja" mig med att vara en underbetald bitter sjuksköterska och bestämde mig efter praktiken i slutet av T2 att försöka bli läkare istället. Sticker därmed inte under stolen med att en del utav det som lockar mig med läkarutbildningen är statusen och lönen och den någorlunda utstakade karriärsbana som det leder till. Visst går det att få en sjuksköterskeutbildning att återbetala sig och göra lönekarriär men det är inte lika lätt. Jag har ett enkelt jobb idag med en lön på strax under 30 t.kr i månaden men skulle gärna se mig själv arbeta med något mer stimulerande och där jag har möjlighet att löneklättra mer än dem dryga 2% per år man får annars. Jag har också funderat på att läsa något inom mitt nuvarande yrkesområde alt Företagsekonomi för att ha en stabil bas att stå på men detta är plan B - Plan A är fortfarande läkare eftersom jag själv ser upp till läkare och enligt mig är det verkligen "top notch" - har egentligen inget mer att grunda detta på mer än mitt eget avund/respekt för läkarna men så är det iallafall. Det som talar för det andra är bättre arbetstider (slippa jour/natt) men å andra sidan blir man ganska rikligt kompenserad för det och det skulle kännas fel att välja plan B bara för att det är enklare att bli antagen. Det som talar för plan B är den relativt korta utbildningen (2-3 år) jämfört med plan A, jag är ju trots allt 33 år - men hey, vi kommer ändå få jobba tills vi är 70 så varför inte välja något man verkligen drömmer om och inte känna att man valde plan B för det var lättare?

Tacksam för input på mina tankar

Jag skulle få mer ångest att inte följa min dröm än tanken på ångesten av din ålder.
Vad tror du att du kommer att vara bäst på?
Vem har sagt att det inte går att göra båda? Det jag menar är att du kan följa plan B till en början, medan du pluggar till högskoleprovet för att nå till plan A. Detta kanske tar ett år, två år eller tre år? Men under tiden har du troligen redan bestämt dig ifall plan B var något för dig eller inte.
Vill du någonting tillräckligt mycket, kommer det att lösa sig i slutändan!
Det jag vill säga är att du absolut ska satsa på att bli läkare som är din dröm!