cricks skrev:

Bastiat skrev:

cricks skrev:

Vilket nazisttänk Säg det där, det kommer nog gå hem på intervjun. Lika vård på lika villkor, vad är det för någonting.

Haha, så nu är jag nazist? Läste du vad jag skrev?

Ja, och jag tycker inte att man kan värdera människor så. Värdera man människor på det sättet som du verkar göra är det inte möjligt att ge båda jämlik vård.

Det känns som ett slöseri på tid att försvara sig mot halmdockor, men har inget bättre för mig just nu, så varför inte.

Det har främst att göra med definitionen av värde. Jag syftar såklart på ett subjektivt och personligt sådant. För mig står min mamma långt mycket högre i värde än nämnda pedofila våldtäktsman (andra faktorer förbisedda), och det är verkligen inget jag skäms för att uttrycka. Håller du inte med? Gör det mig till nazist? En person som inskränker andra och deras rättigheter genom att begå brott mot dem förlorar min respekt. Hitler, Stalin, Mao, Anders Eklund, Fritzl etc. är exempel på detta. Jag värderar min mamma högre än alla dessa otroligt nog (hon är f.ö. en fullt laglydig och god kvinna). Gör det mig till nazist?

Om man däremot skulle vilja härleda någon typ av objektivt värde till människor, där en levande människa är detsamma som 1, och en död detsamma som 0 förändras såklart situationen. Då är såklart alla människor lika mycket värda. Utgår man konsekvent från detta är man givetvis emot all form av abort eller eutanasi (med det rimliga antagandet att 1 är att föredra framför 0).

Slutligen, för att citera mig själv:
"Det behöver dock inte betyda att man inte skulle ge båda (*alla*) den absolut bästa vården man kan!" Vilket jag skulle vilja påstå innebär exakt detsamma som "jämlik vård".

Jämlik vård inom yrket är såklart en självklarhet.

För att klargöra, jag tar inte illa upp öht av att bli kallad nazist (det är så långt ifrån verkligheten att det blir löjeväckande), men det är ingen benämning på människor vars argument man inte förstår eller håller med om. Vad det däremot gör är att det förringar den äkta nazismen och allt det lidande den orsakat genom åren. Nazism och dess utövande är vidrigt och inget som man bör ta lättvindigt. Må väl!

Det dem är intresserade av är förhoppningsvis själva resonemanget och motiveringen till det egna ställningstagandet istället för resultatet av detta.

Med ovan angivna exempel så skulle man kunna resonera som så att pedofili är en sjukdom som du som läkare är skyldig att försöka behandla, alternativt remittera till någon som har rätt kompetens. Detta gäller för övrigt kriminalitet i allmänhet, merparten av alla kriminella är generellt sett värst drabbade av kriminalitet själva (det finns givetvis undantag). Man ska vara väldigt försiktig med att döma andra människor innan man har alla fakta. Verkligheten är inte svart eller vit, någon som verkar väldigt ondskefull kan faktiskt åstadkomma gott också.

Att försöka värdera människor i absoluta termer kan vara väldigt farligt. Däremot håller jag med om att man kan värdera människor relativt beroende på omständigheter och i egenskap av olika kriterier. Ska du anställa en snickare så väljer du den snickare som du bedömer som skickligast, vilket är ett värderande ställningstagande, men man kan inte dra några slutsatser om respektive snickares allmänna värde av det. Befinner du dig på en akutmottagning och ser en människa rusa in som blöder kraftigt från huvud och hals, skriker av smärta och vinglar fram medans du behandlar en annan patient som har stukat foten så värderar du sannolikt den traumatiserade och blödande individen som viktigare att behandla på kort sikt, vilket också är en värderingsfråga.

Alla människor värdesätter andra människor olika subjektivt. Annat vore väl om man diskuterade t ex vilka som bör få prioriterad vård på akuten och någon sa "jag tycker judar ska prioriteras lägst, oavsett vårdbehov, eftersom de är värda mindre än andra människor" så skulle man kunna kalla den personen nazist (eller snarare rasist) - men hur konstruktivt är det att bara stämpla den man argumenterar emot i stället för att framföra riktiga motargument? Om någon för övrigt säger "för mig är min mamma värd mer än en random våldtäktsman" så är väl den personen bara normalt funtad? Skulle någon säga "jag hade singlat slant om jag bara kunde rädda en av dem" hade jag misstänkt att personen led av någon slags psykisk åkomma eller verkligen hatade sin mamma.

Det verkar som att vi pratar om olika saker här.

Jag har aldrig kallat dig nazist, jag sa att det var ett nazistänk, och i efterhand var det väl ett sämre ordval. Jag ber om ursäkt. Men återigen så tror jag att det är en väldigt farlig tankegång när man sätter ett subjektivt värde på en person utifrån ett x antal händelser eller erfarenheter. Givetvis så håller jag min mamma astronomiskt mycket närmare om hjärtat än en dömd pedofil och våldtäktsman. Men det handlar inte om det. Det där exemplet är en extrem situation. Vad jag menar är lite det som Backworldsman säger. Man ska vara jävligt försiktig med att döma innan man har alla kort på borden. Det är väldigt lätt att döma utifrån tidigare erfarenheter och bör konsekvent reflektera över detta. "Givetvis är olika människor olika mycket värda" är ett farligt uttryck i mitt tycke.

Nå ja! nog om nazister!
Efter jag var klar med mina intervjuer kände jag mig helnöjd, fick superkontakt med båda (så kändes det i alla fall). Är det någon här, som varit på intervju tidigare, fått bra kontakt med båda för att senare inte bli antagna?
Eftersom psykologerna är borta nu, och där med många av de provocerande frågorna, känns det som att dom inte kan göra bedömningen på mycket mer än hur "trevlig" man är.

Vad har ni för tankar om detta?

Jag tror de bedömer hur realistisk ens syn på läkaryrket är, och hur sannolikt det är att man kommer klara studierna. Allting utöver det är ju egentligen irrelevant, såvida man inte visar sig vara väldigt olämplig att bli läkare, t ex genom att vara en dömd mördare. Men att bara vara t ex väldigt asocial tycker jag inte att man ska missa chansen att bli läkare. Det behövs patologer och forskare också, så hur väl man "klickar" med sin intervjuare tror jag inte säger så mycket om man blir antagen eller ej, för jag tror att intervjuarna har lite mer professionalism än så.

Och som avslutning på den här människovärdesdiskussionen...

En välkänd talare startade ett av sina seminarier med att hålla upp en 100-lapp.
Med 200 åhörare i salen frågade han: Vem vill ha den här sedeln?
Flera räckte upp handen.

Han fortsatte: Jag vill ge den här sedeln till någon, men först vill jag göra något med den. Han skrynklade ihop sedeln till en boll.
Så frågade han: Är det fortfarande någon som vill ha den? Flera räckte handen i vädret igen.
Så tog han sedeln, lade den på golvet och trampade ned den i det skitiga golvet.
Sedeln var nu både skrynklig och skitig. "Är det fortfarande någon som vill ha den" frågade han, och flera händer i salen åkte upp.

Mina vänner, sa talaren, i dag har ni lärt er en värdefull läxa.
Oavsett vad jag gör med den här sedeln, så är det någon som vill ha den.
Det är för att ni vet att värdet av den är oförändrat även om den är både skitig och skrynklig.
Många gånger i våra liv, blir vi "hopskrynklade" eller nedtrampade i skiten, på grund av beslut som tas och omständigheter som dyker upp.
Vi känner oss kanske värdelösa. Men oavsett vad som händer, kommer du aldrig att förlora ditt värde!

Jag tyckte intervjuerna gick bra, jag var ganska förberedd och så, men hade en eller två frågor som jag tycker jag hade kunnat besvara bättre... Jag hade dock kunnat svära på att min andra intervjuare var en psykolog, pga hur intervjun gick - tonen och typen av frågor och så.

Första intervjun handlade mer om varför jag vill bli läkare, mina förväntningar på programmet, min studiehistorik, allt det där, medan den andra handlade mer om mig och mina erfarenheter (ena frågan var rätt ut "har du varit med om något trauma, och hur hanterade du det?").

Sen skulle jag inte haft intervjuare #2 egentligen, men min person hade tydligen försvunnit - hon var där på förmiddagen, sa dom, men de fick inte tag på henne när det var dags för mig de fick dra igång min intervju en kvart tidigare för att det skulle funka schemamässigt, så det var ju tur att jag var där

o.ljong skrev:Eftersom psykologerna är borta nu, och där med många av de provocerande frågorna, känns det som att dom inte kan göra bedömningen på mycket mer än hur "trevlig" man är.

Vad har ni för tankar om detta?

Njae, det tror jag inte är så troligt. Min läkare (är fortfarande typ helt säker på att jag fick en psykolog till intervju #2 ) ställde väldigt relevanta frågor om min syn på läkaryrket, mina förväntningar på utbildningen, om hur jag fungerar som student och så, och att man är trevlig betyder inte att man nödvändigtvis svarar "rätt" (bra/i enighet med var de letar efter etc) på frågorna.

Jag blir snart galen efter att läsa alla trådar om detta, nervositeten är olidlig. Anledningen till att jag frågar är eftersom jag i princip bara fick "basic" frågor så som varför vill du bli läkare, hur ser din studieteknik ut, osv. Den ända "kluriga" fråga jag fick var något i stil med "hur tror du det är att jobba med folk från andra kulturer" thats it.

Blir med andra ord orolig eftersom det känns som att dom inte har så mycket att gå på. Jag hoppas innerligt jag lyckades förmedla motivation och intresse.

BTW är det någon här som även kommer skriva antagningsprovet till Gdansk den kommande veckan?

Bara jag som fick frågan om vad jag blir arg på? De frågade också mig om jag läste böcker

arorinon skrev:Bara jag som fick frågan om vad jag blir arg på? De frågade också mig om jag läste böcker

Fick frågan om/vad jag läste för böcker. Har för mig att jag fick frågan om vad som irriterar mig men jag kanske inbillar mig.

tänkte bara säga att jag pratade med antagningsenheten på KI idag och dom sa att det inte går att få reda på sitt meritvärde innan urvalsbeskedet.. det snackades mkt om de under pausen mellan intervjuerna.. *håller tummar och tår*

KingLouiii skrev:tänkte bara säga att jag pratade med antagningsenheten på KI idag och dom sa att det inte går att få reda på sitt meritvärde innan urvalsbeskedet.. det snackades mkt om de under pausen mellan intervjuerna.. *håller tummar och tår*

Tror dock dom har sagt det många år nu. Tror att om många ringer och frågar (då runt den 4e juli) så kanske dom ger efter.

En annan fråga, är det någon som kan se PIL-kvoten i sin antagnings-anmälan?

ferret skrev:Har haft mina intervjuer redan. De var verkligen trevliga. Men å andra sida var mina intervjuare trevliga mot alla. Så det känns svårt att avgöra hur det gick egentligen. Nu börjar den låååånga väntan!
Fick inga knepiga frågor och pratade mest om mig själv och vad jag gjort hittills.

Hur kan du veta att de var trevliga mot alla? Och hade du möjligtvis en äldre man och kvinna?