Jag är lite nyfiken på hur det ser ut för alla. Kan ni inte skriva lite om er resa mot läkarutbildningen? Vad har ni gjort? Vad har ni på gång och vad siktar ni på?

Kan börja själv då.

Jag är 19 år, gick ut gymnasiet i somras och har 20,0 från natur efter att ha konkurrenskompletterat Engelska A och B från VG -> MVG. Skall nu göra högskoleprovet för att öka mina chanser att komma in, och vill helst komma in i Göteborg eftersom det är där jag bor. Trivs väldigt bra här!

Nu är det nästa!

Jag är 20 år, gick ut gymnasiet förra året. Har börjat plugga på ett annat program tills vidare. Men på lördag ska jag sätta 1.8 eller högre och ska försöka ta mig in! Umeå verkar realistiskt då det är lägst tryckt där, synd att de inför vårdprov till VT09 bara... Umeå verkar trevligt. Snö och grejer, det kommer nog jag som exil-norrlänning gilla.

Jag är precis som naninai förutom att jag inte kompletterat, och att jag siktar på Linköping pga allt bra jag hört om utbildningen där och att jag känner staden rätt bra.

Jag har sedan studenten 2005 varit ute och rest ett halvår och sedan jobbat på div. olika ställen (vårdbiträde på demensboende, servitris på sushirestautang, städare på hotell, barnflicka...)

Betygen från gymnasiet är inte i närheten att räcka till för läkarutbildningen, så jag började läsa upp ämnen på komvux samtidigt som jag jobbade. Kom upp i 19,1, då insåg jag att jag inte skulle lyckas höja estetisk verksamhet till ett MVG, vilken gjorde det lönlöst att fortsätta. Sen började mitt nya liv med hp-plugget! Satsar nu järnet för att höja mig något/några snäpp för att komma in. Plats spelar mindre roll =)

jag hade en stormig tid på gymnasiet och kunde efter 3 år tillgodoräkna mig 400 poäng; 300p G och 100p MVG. jobbade 3 år som personlig assistent och kom på att jag ville bli läkare. började plugga på komvux (vid sidan om jobbet), och har snart läst klart 4 av 6 terminer. allt går enligt plan mot 20,0 (+2,5 meritpoäng för säkerhets skull). försöker även höja mig på högskoleprovet (för närvarande 1,4) till runt 1,7-1,8. jag har gott om tid på mig så jag stressar inte.

jag vill till uppsala, ki, linköping eller umeå. i den ordningen.

Hade inte en tanke till att bli läkare på gymnasiet. Mina betyg räcker knappt halvvägs. Har därefter jobbat och sedan läst till sjuksköterska vilket jag nu arbetat som i 3 år. Har det senaste året insett att jag vill ha djupare kunskap om vissa delar och ska således göra några försök att komma in på läkarprogrammet. Var i våras hyfsat nära men då hade man lite nytta av de åren man jobbat. Nu är det väl bara att sätta 2,0 på lördag, eller?

//Smail

Gick ut gymnasiet -06 med betyg som inte ens är värda att försöka läsa upp, alla ämnen jag var intresserad av hade jag raka MVG:n i, VG i sånt jag var måttligt intresserad av, och G i ämnen jag hatade. Har alltid haft läkardrömmarna i bakhuvudet, men bestämde mig för att prova Biomedicin istället. Insåg väldigt fort att det inte alls var det jag ville göra av mitt liv och bestämde mig för att fullt ut försöka bli läkare eller tandläkare. Med nuvarande 1.5 så siktar jag på minst 1.8 på lördag. Planen är att söka läkare i Umeå till hösten, och om det misslyckas tandläkare till våren.

Jag är 17 år, utländsk medborgare och går 3e året på John Bauer, IT, i Örebro.

När jag skulle välja gymnasium för 3 år sen, dvs när jag var 14, hade jag många intressen, de flesta inom naturvetenskap och teknik. Jag sökte då till både natur och IT på John Bauer, kom in på båda. Ung och osäker gick jag och trodde att jag ville jobba med datorer så jag tog John Bauer, vilket jag skulle ångra innerligt de senare åren.

Nu när man mognat lite, samtidigt som det börjar bli tid för att verkligen bestämma sig för vad man ska göra i livet, har jag gått och funderat många timmar på vad för högre utbildning jag ska söka till. Studera vidare är en självklarhet, men inom vad var osäkert. Tills nu.

Jag tänkte på vilka mina intressen och ambitioner var och kom till slut fram till att jag ville bli läkare. Så jag började sikta in mig på läkaryrket, och ju mer jag tänkte på det och tog reda på om det, desto större blev intresset och nu får det fanimig ta den tiden och vägen det vill, men jag SKA bli läkare! Har bokat möte med en från universitetsjukhuset Örebro och ska praktisera där i 2 veckor under sommaren.

Ligger just nu på en ostabil 18 i gymnasiebetyg, vilket är långt ifrån att komma in på läkarprogrammet (ack, att man inte var lika målmedveten för 3 år sen) och ser högskoleprovet som en räddning. Funderar också på att söka till Tyskland då det kan vara lättare att komma in.

Pga krångel med visum och skit ser läget inte ljust ut just nu, men jag försöker uppmuntra mig själv med att jag har tid. Får se hur det går nu på lördag.

Ung och dum som man är försöker även jag mig på läkarlinjen. Fick diabetes vid 10 års ålder och sen dess har jag varit fast i sjukhuskarusellen med allt vad det innebär. Tror det var där det hela började, med alla snälla syrror och läkare!

Sen var det dags för gymnasiet. Höll på att hamna på sam, som tur var blev det natur till sist. Har fastnat för biologi och kemi och ju mer jag funderar på det så inser jag attd e är de ämnena som är intressanta och att läkare är det jag vill bli.

I somras kom ännu en punkt som gjort mig säkrare på vad jag verkligen vill. Nämligen jobbet på ett äldreboende för senildementa. Blir så sjukt glad varje gång jag går dit och mår bra när jag går hem därifrån. Inser att jag vill må så varje dag på jobbet.

Min väg började under våren i nian när jag hade valt Samhäll som första val. Osäker som som jag var över vad som var rätt gick jag till syon och ändrade till natur (större valmöjligheter var väl det som vägde över) precis innan tidsfristen gick ut och de började placera ut elever på program och skolor.

Märkte direkt att natur var min grej och läkaryrket som tankarna snuddat vid under våren när jag övervägde möjliga framtida yrken ville inte lämna skallen, dessvärre satt de inte fast tillräckligt i början för att motivera mig till 20.0. Efter studenten 06 låg jag inne 11 månader som sjukvårdare på T2. Då fastnade jag bortom all återvändo, och under mina 3 veckors praktik på akuten på USÖ var jag väl närmast frälst.

Så nu sitter jag här, 21 år, och hoppas på att skriva 1.8 på lördag för att kunna ta mig till Umeå. Uppsala skulle också vara trevligt iofs, men skulle man få 1.9 är det ett val jag får göra då.

Skorpan skrev:I somras kom ännu en punkt som gjort mig säkrare på vad jag verkligen vill. Nämligen jobbet på ett äldreboende för senildementa. Blir så sjukt glad varje gång jag går dit och mår bra när jag går hem därifrån. Inser att jag vill må så varje dag på jobbet.

Ja, det är verkligen trevligt att se det så... Synd bara att det inte kommer vara så som läkare. Läs lite om vad diverse ul, AT-, ST- och specialistläkare anser om sin situation så får du nog en mer klar bild över läget. Så att inga drömmar krossas när du väl är där. Själv är jag fortfarande positiv till yrket - det ÄR intressant - trots allt jag läst och upplevt själv (mycket tack vare det (lilla) jag upplevt, också).

Vad jag försöker säga är helt enkelt att läkare, som de flesta andra, får ta mycket skit från olika håll och sliter ofta häcken av sig...

l33t skrev:

Skorpan skrev:I somras kom ännu en punkt som gjort mig säkrare på vad jag verkligen vill. Nämligen jobbet på ett äldreboende för senildementa. Blir så sjukt glad varje gång jag går dit och mår bra när jag går hem därifrån. Inser att jag vill må så varje dag på jobbet.

Ja, det är verkligen trevligt att se det så... Synd bara att det inte kommer vara så som läkare. Läs lite om vad diverse ul, AT-, ST- och specialistläkare anser om sin situation så får du nog en mer klar bild över läget. Så att inga drömmar krossas när du väl är där. Själv är jag fortfarande positiv till yrket - det ÄR intressant - trots allt jag läst och upplevt själv (mycket tack vare det (lilla) jag upplevt, också).

Vad jag försöker säga är helt enkelt att läkare, som de flesta andra, får ta mycket skit från olika håll och sliter ofta häcken av sig...

Så sant! Det är synd att vissa har en romantiserad bild av läkaryrket ibland, det är många som går klart utbildningen och sen ångrar sig faktiskt.

Jag kan bara bekräfta ovanstående, eftersom min mamma är kardiolog. Hon älskar sitt jobb, men har svårt att få ledigt och en omänsklig arbetsbörda pg av underbemanning. Väldigt mycket pappersjobb som hon blir sittande med långt efter att hon borde ha slutat. Dessutom många helgjourer, där hon börjar fredag morgon och går av söndag kväll. Tufft arbetspass!

Ändå så tycker hon att det är kul att gå till jobbet varje morgon Grejen är väl att många tror att läkaryrket är lite av ett "glidarjobb", men de borde nog tänka om!

ojojoj, missförstånd här va. Jag fattar att det inte alltid är så soft att vara läkare. Jag har varit med om en del grejjer som har varit mer eller mindre jobbiga, det var inte så jag menade. Även jag mår dåligt när de boende mår dåligt och det är jobbigt eftersom alla som bor där är sjuka. Fattar att det inte är en dans på rosor att vara läkare och har ingen romantiserad bild av det. Menade bara att jag trivs på jobbet och att det har hjälpt mig i mitt val av yrke. Fattar att det är en jäkla massa papersjobb, och att det är ett rätt "skitigt" jobb, eller hur man nu ska uttrycka det. Menade bara att jag trivs i rollen med att hjälpa människor och mår bra av att kunna göra varadgen lite lättare för någon som behöver hjälp.

Camilla_S skrev:Grejen är väl att många tror att läkaryrket är lite av ett "glidarjobb", men de borde nog tänka om!

Precis. Anledningen till att de flesta läkare trots alla omständigheter stannar kvar är ju för att det är så intressant och omväxlande yrke (kan inte räkna många andra yrken som passar in). Sliter man med något som är skettrökigt så kommer det gå åt pipan, är det däremot kul så borde det inte vara nåt problem (jmf att spela dator/TV-spel - folk verkar inte ha något emot att t.ex. LAN:a tre dygn i sträck).

Sedan kan lönen och möjligheten till kompledighet också vara rätt fina incitament.