Hej!
ett väldigt intressamt ämne att tala om. jag har varit medlem på hpguiden förut. skrev sammanlagt 12 st högskoleprov, sista 5 som medlem på hpguiden. sista provet jag gjorde fick jag 1,3 på, var väldigt besviken. jag hade lagt ner både tid och själ på 2-3 proven men det gick inte vägen..
då av en händelse sökte jag till danmark och mina chanser att komma in var minimala. hade ca 16,8 i gymnasiebetyg. Men jag kom in på köpenhamns universitet. det var bland de lyckligaste dagen i mitt liv. jag kunde inte tro att det var sant. jobbade som anestesi sjuksköterska då, fick ta tjänstledigt och började sep 2009, 32 år gammal. i dag 4 år senare har ska jag börja termin 10 i augusti månad. har jobbat vid sidan av studierna. har barn och familj...
MAN SKA ALDRIG GE UPP

Oj herre gud, jag hade nog gett upp minst 5ggr! (Har redan gjort det tre ggr, haha).. Men någonstanns kommer alltid läkardrömmen tillbaka, och jag "tar tag i det igen" och börjar plugga hp. Den här sidan hoppas jag (och tror verkligen) ska höja mig rejält, för helt plötsligt fattar jag vad det är jag tänker fel på.

Du kom in på att du hade arbetsliverfarenhet tänker jag?
Jag ligger på samma gymnasiesnitt som du, men har något meritpoäng från undersköterskaprogrammet som jag läste i ren tristess, som väl fortfarande räknas.

Tjaa... jag hade tänkt ge upp efter nästkommande 2, har skrivit 3 st och tänkte skriva HT13 och VT14 ..... händer det inget då har jag tänkt att jag inte klarar högre Men den här tråden ger ju inspiration ! ..... ingenting är omöjligt, de omöjliga tar bara lite längre tid... säger ju taletsättet så man för väl tänka om o fortsätta kämpa mot drömmen

på köpenhamsn universitet så är det 10% av studenter som kommer via kvot 2. kvot 2 innebär att man både tar hänsyn till betyg samt arbetslivserfarenhet. man skriver ett personligt CV/brev till universitet som väljer ca 50 studenter utav ca 550 per år via denna kvot.
kan starkt rekomendera att söka till köpenhamns universitet, för folk som tycker att det är "hopplöst" att komma in i Sverige. Utbildningen är beytdligt "tuffare" än den svenska med mycket mer detaljkunskap samt tuffa krav på klara tentorna( termins tentor). men det är helt klart värt det!

musali skrev:på köpenhamsn universitet så är det 10% av studenter som kommer via kvot 2. kvot 2 innebär att man både tar hänsyn till betyg samt arbetslivserfarenhet. man skriver ett personligt CV/brev till universitet som väljer ca 50 studenter utav ca 550 per år via denna kvot.
kan starkt rekomendera att söka till köpenhamns universitet, för folk som tycker att det är "hopplöst" att komma in i Sverige. Utbildningen är beytdligt "tuffare" än den svenska med mycket mer detaljkunskap samt tuffa krav på klara tentorna( termins tentor). men det är helt klart värt det!

Att var ny färdigt SSK räcker i varjefall inte för att komma in....har jag fått erfara nu

Jag sitter i dagsläget på 1,5 och kommer nog att ge upp om jag inte fått minst 1,65 nästa höst. Det är en såpass liten höjning som ska till för min del att jag inte känner att det är värt att kämpa i det oändliga eftersom att jag redan har ett bra resultat

Musali , dina ord ska jag lägga på minnet kämpare är det bästa som finns

[quote="Nashico]Hoppas du gör en liknande höjning till nästa prov då! =)

Men vad hade hänt om du skrivit 1,4 10 ggr i följd eller kanske 20 ggr!? Kan alla som lägger ner tid (säg 10 tim/v i 10 år ~5000tim) och lust bli så duktiga på provet att de klarar 1,8+ ?[/quote]

Ja, det vore trevligt.

Och är man någorlunda normalbegåvad så tror jag att man kan förbättra sig ganska så rejält beroende på hur väl förberedd man är och i vilken dagsform man befinner sig under själva skrivningen.

Viktigast tycker jag som sagt är att man anmäler sig och skriver högskoleprovet, eller PIL om det är läkarprogrammet man söker till, så länge man fortfarande är intresserad, även om man inte känner sig så motiverad till att lägga ner jättemycket tid på att förbereda sig. Saker och ting kan ha förändrats sen förra gången, man kanske befinner sig i en lite bättre livssituation, blivit lite mer stresstålig med åren eller kanske helt enkelt sovit ovanligt bra natten innan för en gångs skull.