Hej alla HP kämpar!

Då jag nyligen satte 1.75 på HP har jag börjat spana efter utbildningar som lockar, självklart har jag också lagt ner en del tid på att researcha om läkarprogrammet då det är något av en prestige och status utbildning som även leder till ett bra avlönat yrke efter utbildningen.

Däremot har jag blivit alltmer fundersam över att börja på programmet och ju mer jag läser om hur själva yrket faktiskt är i Sverige idag undrar jag vart denna hysterin över läkarlinjen kommer ifrån.

Läkaryrket i dagens samhälle i Sverige blir mer och mer förknippat med nedskärningar, brist på personal och resurser, på tok för mycket administrativt arbete och strukturella problem. Jag förstår att detta är en politisk fråga och att det inte är så mycket man som enskild läkare kan göra åt saken, men jag är väldigt nyfiken på varifrån denna omåttliga populäritet för att bli läkare kommer ifrån, trots den negativa riktning som vården i allmänhet och läkare över landet protesterar emot och klagar på att dom inte står ut med längre.

Är det så att folk har en förskönad bild av läkaryrket från tidigare föreställningar och drömmar som lever kvar från barndomen, eller är det själva bedriften av att ha lyckats ta sig in på läkarlinjen och statusen som följer med det som lockar? Eller har alla verkligen en så stark glöd och brinner för att hjälpa människor att dom är villiga att stå ut med läkaryrkets nackdelar ändå, trots att det finns flera andra sätt att hjälpa människor i nöd på än att bli just läkare.

Detta är inte alls menar att vara en anti-läkare post, tvärtom funderar jag på att läsa programmet själv.

Då jag vet att det finns väldigt många här som kämpar dag in och dag ut med HP för att komma in på läkarprogrammet tänkte jag att det är en bra plats att få reda på lite motiv bakom vad det är som lockar.

Ser fram emot att höra era olika tankar om detta.

Ska jag vara helt uppriktig med mina tankar tror jag inte alltid man vet. Så är det väl med de absolut flesta utbildningarna iofs, men det är nog ingen ovanlig företeelse att man ser det som prestige att plugga till läkare, och gör det därav. Sen är väl allt en avvägning vad man själv prioriterar, men jag väljer att plugga till läkare för det är ett av de mest givande jobbet som jag kan hitta, och känner att det är något jag kan spendera 50 av mina yrkesverksamma år med att göra.

Jag kan inte tänka mig att göra något annat. För mig ligger ingen prestige, pengalust eller förvridna drömmar om läkaryrket bakom varför jag brinner för detta. Jag studerar T4 på SSK-programmet nu, men det räcker inte. Jag vill och kan göra mer för människan.

Tror inte jag har någon förskönad bild av yrket, vet om att det kan vara stressigt, svårt och hur samhället ser ut. Men jag tänker att samma slags problem finns överallt i samhället, och visar sig nog mer eller mindre vad man än jobbar med. Alltså jag tror inte att det är specifikt just läkare som märker av det. Så om man verkligen vill det så tycker jag inte att man ska hejdas av samhällstrender, för de kan förändras eller så kan man flytta på sig.

De saker jag lockas av med läkarprogrammet är att människokroppen är sjukt intressant, finns så otroligt mycket olika saker man kan rikta in sig mot, man kan jobba överallt, man kan hjälpa andra, roligt med mycket praktiska moment (jämfört med ex kontorsjobb, allt med datorer, psykologi) och sen lite detta med status och bra betalt på lång sikt.

Det som jag ser som största nackdelen är att man kan begå ett misstag som kan kosta en annan människa livet. Det känns otroligt läskigt. Men om man ska var riktigt krass, så finns det många andra, sämre jobb, där man också kan begå misstag som kan ge allvarliga konsekvenser.

Prestige och social status är nummer ett på listan. Märker att många försöker spela ner den delen, egot är sällan vackert. Att få bli betraktad som en intellektuell auktoritet och inneha en hög position i den sociala hierarkin/flocken underlättar i stort sett alla delar av livet. I tillägg betraktas yrket som nobelt och omgivningen kommer att betrakta dig som god. Har du lite messiaskomplex, som jag tycker mig skymta i vissa av svaren, passar det också bra. =)

simpa90 skrev: ↑ons 04 dec, 2019 7:56 Prestige och social status är nummer ett på listan. Märker att många försöker spela ner den delen, egot är sällan vackert. Att få bli betraktad som en intellektuell auktoritet och inneha en hög position i den sociala hierarkin/flocken underlättar i stort sett alla delar av livet. I tillägg betraktas yrket som nobelt och omgivningen kommer att betrakta dig som god. Har du lite messiaskomplex, som jag tycker mig skymta i vissa av svaren, passar det också bra. =)

Det finns lite snabbare, samt förhållandevis lättare, sätt att få pengar och status på imo men vad vet jag, är ju bara en stackare med messiaskomplex som ljuger för sig själv. Peace.

Melissa.Ab skrev: ↑ons 04 dec, 2019 9:43

simpa90 skrev: ↑ons 04 dec, 2019 7:56 Prestige och social status är nummer ett på listan. Märker att många försöker spela ner den delen, egot är sällan vackert. Att få bli betraktad som en intellektuell auktoritet och inneha en hög position i den sociala hierarkin/flocken underlättar i stort sett alla delar av livet. I tillägg betraktas yrket som nobelt och omgivningen kommer att betrakta dig som god. Har du lite messiaskomplex, som jag tycker mig skymta i vissa av svaren, passar det också bra. =)

Det finns lite snabbare, samt förhållandevis lättare, sätt att få pengar och status på imo men vad vet jag, är ju bara en stackare med messiaskomplex som ljuger för sig själv. Peace.

Vad för utbildningar skulle detta handla om? Det finns definitivt lättare utbildningar som kan ge bättre status och pengar, men få som ger det mer eller mindre garanterat.

simpa90 skrev: ↑ons 04 dec, 2019 7:56 Prestige och social status är nummer ett på listan. Märker att många försöker spela ner den delen, egot är sällan vackert. Att få bli betraktad som en intellektuell auktoritet och inneha en hög position i den sociala hierarkin/flocken underlättar i stort sett alla delar av livet. I tillägg betraktas yrket som nobelt och omgivningen kommer att betrakta dig som god. Har du lite messiaskomplex, som jag tycker mig skymta i vissa av svaren, passar det också bra. =)

För mig är en utbildning i indek på KTH en högre statusmarkör än en läkarutbildning, dock håller jag med om läkartiteln för med sig en hög position i den sociala hierarkin. Detta är naturligtvis något som spelar roll för mig och säkert många andra, men jag väljer ändå läkarprogrammet före indek på KTH för att jag är genuint intresserad av människokroppen och jobbet som väntar efter utbildningen. Att påstå att människor som studerar till läkare har prestige och status som "nummer ett på listan" känns något trångsynt.

B0lters skrev: ↑ons 04 dec, 2019 10:01

Melissa.Ab skrev: ↑ons 04 dec, 2019 9:43

simpa90 skrev: ↑ons 04 dec, 2019 7:56 Prestige och social status är nummer ett på listan. Märker att många försöker spela ner den delen, egot är sällan vackert. Att få bli betraktad som en intellektuell auktoritet och inneha en hög position i den sociala hierarkin/flocken underlättar i stort sett alla delar av livet. I tillägg betraktas yrket som nobelt och omgivningen kommer att betrakta dig som god. Har du lite messiaskomplex, som jag tycker mig skymta i vissa av svaren, passar det också bra. =)

Det finns lite snabbare, samt förhållandevis lättare, sätt att få pengar och status på imo men vad vet jag, är ju bara en stackare med messiaskomplex som ljuger för sig själv. Peace.

Vad för utbildningar skulle detta handla om? Det finns definitivt lättare utbildningar som kan ge bättre status och pengar, men få som ger det mer eller mindre garanterat.

Behöver inte vara utblidning, man kan ju jobba upp sig. Chefspositioner etc är inte helt fel. Sen som det nämnts, finns många andra yrken som också har "status", detta är inget läkareyrket har patent på.

Tänker faktiskt ge ett ordenligt svar på det här nu känner jag, både huvudfrågan och simpan.

Personligen har jag nog definitvi en lite glorifierad bild av yrket, och detta trotts att jag har varit inne i vården som personal och sett hur det är. Men att reducera ett helt yrke till "första prio är pengar och status" är ju lite speciellt. Jag väljer i första hand något jag just nu tänker att jag klarar av att leva med tills pensionen, sen så kommer ekonomin som ett rejält plus (tänker när man väl ska ha en familj). Vidare är det inget fel med det alls, jag värderar ekonomisk stabilitet högt i mitt liv. Jag kan hålla mig ekonimiskt stabil på många andra sätt också (snackar vi vården är nog första steget att fytta och jobba utomlands), men siktar in mig på läkare främst av andra skäl. Prestige och status är aldrig något jag tänkt mycket på, ser detta mer som ett yrke likt vilket annat. Det finns en pragmatisk sida till det (pengar, status, kunskap etc etc) sen finns det en mer mjuk, emotionell sida till det (hjälpa människor, "läkardrömmen", RäDdA vÄrLdEn). Det är inte ena eller andra utan det är en kombination av båda.

Därmed sagt att om någon frågar mig varför så tänker jag inte riktigt svara "den ekonomiska säkerhet jag kommer få" för faktum är att allt det där andra som simpan verkar ha svårt att tro på är det som verkligen drar mig till programmet. Ekonomin är det som förankrar mitt val och gör att jag kan se mig själv i yrket. Är inte typen som skulle välja något "bara för att jag älskar det" om det inte fanns en framtid för mig och pengar i det. Skulle heller inte klara av att sitta i nått skitjobb jag hatar bara för att få in pengar. Läkaryrket träffade snyggt mitt emellan de två för mig.

Vidare vet jag inte, på slutenvården man kanske gillar läkarna men om du lyssnar på folk som söker primärvården lite då och då så är det vanligaste man hör: "jävla skit doktor gör ju ingen ting, fattar inte ens vad jag säger, fett otrevlig också".