Camilla47 skrev:

empezar skrev:När jag säger att Umeå är mer genusfokuserat än Uppsala så menar jag det som en dålig sak. Det finns folk som uppskattar detta, men jag har inte träffat någon än.

Kan moderatorn förklara varför han tycker att det är problematiskt att ett lärosäte är genusfokuserat. Tack.

skön attityd du har

Vad är den största skillnaden preklin och under klinterminerna? Kan tänka mig att under preklin är det som en vanlig universitetsutbildning med mycket föreläsningar och plugg. Men under klin är det mycket praktiskt arbete?

edit: För att förtydliga, hur ser en vanlig klin dag ut?

Så här beskrev jag en dag på MAVA:

8:30 – Sitta vid dator och läsa på om patienter. Dricka mycket kaffe från kaffemaskinen.
9:00 – Sittrond på läkarrummet med en ssk och en ssk-student (ibland även apotekare+apotekarstudent). Här diskuterar man alla patienter som man har ansvar för (vi hade ansvar för ca 9 patienter, dvs halva avdelningen). Man diskuterar det som hänt under natten och går igenom resultat från undersökningar och prover. Sen lägger man upp en plan för de närmsta timmarna/dygnet. Efter detta går man till patienterna och pratar med dem; frågar hur de mår och om de undrar någonting. Man berättar om vad man planerat och lyssnar eventuellt lite på hjärta/lungor eller annat som är relevant, för att följa sjukdomsförloppet.
10:00 – Ny sittrond där man går igenom de sista tre av de nio patienterna (som andra sjuksköterskor har hand om). Samma procedur.
11:00 – Diskussion på läkarrummet om patienterna, eventuell ”undervisning” om det är något vi inte förstår.
11:30 – Kafferast och diskussioner om det ena och det andra fram till 12.
12:00 – Lunch.
13:00 – Epikriser / remisser / artärgaser / recept.
14:30 – Från 14:30 till 16:30 hade vi ibland obligatoriska uppgifter, ibland icke-obligatoriska uppgifter. Det kunde vara saker som ”gå runt bland dina patienter och palpera deras radialispulsar och relatera till deras blodtryck”. Jag gjorde ingen icke-obligatorisk uppgift. De kändes inte speciellt givande. Jag åkte hem och ångrar ingenting.

Hur en typisk dag ser ut (och vilka timmar du "jobbar") på klin beror till 100 procent på vilken avdelning/mottagning man är på. Men du är på sjukhuset och slavar åt läkarna fyra av fem dagar i veckan. Om du har tur kan du till och med få lite undervisning. Personligen är jag väldigt frågsam och skäms aldrig för att jag inte kan någonting, utan ser det som ett tillfälle att täppa till kunskapsluckor. Detta har medfört att jag pluggar otroligt lite utöver placeringarna. Är det dödtid kan man läsa på om patienter och googla eller läsa på FASS så fort det är någonting man inte hänger med på. Det är ett väldigt bra sätt att lära på.

Preklin är som du beskriver som en helt vanlig utbildning. Jag tyckte preklin var otroligt tråkigt, även om det var roligare än att läsa generella ämnen på komvux. Men det är viktig kunskap och något man helt enkelt måste göra om man vill bli läkare.

Uppskattar inlägget Empezar!

empezar skrev:Så här beskrev jag en dag på MAVA:

8:30 – Sitta vid dator och läsa på om patienter. Dricka mycket kaffe från kaffemaskinen.
9:00 – Sittrond på läkarrummet med en ssk och en ssk-student (ibland även apotekare+apotekarstudent). Här diskuterar man alla patienter som man har ansvar för (vi hade ansvar för ca 9 patienter, dvs halva avdelningen). Man diskuterar det som hänt under natten och går igenom resultat från undersökningar och prover. Sen lägger man upp en plan för de närmsta timmarna/dygnet. Efter detta går man till patienterna och pratar med dem; frågar hur de mår och om de undrar någonting. Man berättar om vad man planerat och lyssnar eventuellt lite på hjärta/lungor eller annat som är relevant, för att följa sjukdomsförloppet.
10:00 – Ny sittrond där man går igenom de sista tre av de nio patienterna (som andra sjuksköterskor har hand om). Samma procedur.
11:00 – Diskussion på läkarrummet om patienterna, eventuell ”undervisning” om det är något vi inte förstår.
11:30 – Kafferast och diskussioner om det ena och det andra fram till 12.
12:00 – Lunch.
13:00 – Epikriser / remisser / artärgaser / recept.
14:30 – Från 14:30 till 16:30 hade vi ibland obligatoriska uppgifter, ibland icke-obligatoriska uppgifter. Det kunde vara saker som ”gå runt bland dina patienter och palpera deras radialispulsar och relatera till deras blodtryck”. Jag gjorde ingen icke-obligatorisk uppgift. De kändes inte speciellt givande. Jag åkte hem och ångrar ingenting.

Hur en typisk dag ser ut (och vilka timmar du "jobbar") på klin beror till 100 procent på vilken avdelning/mottagning man är på. Men du är på sjukhuset och slavar åt läkarna fyra av fem dagar i veckan. Om du har tur kan du till och med få lite undervisning. Personligen är jag väldigt frågsam och skäms aldrig för att jag inte kan någonting, utan ser det som ett tillfälle att täppa till kunskapsluckor. Detta har medfört att jag pluggar otroligt lite utöver placeringarna. Är det dödtid kan man läsa på om patienter och googla eller läsa på FASS så fort det är någonting man inte hänger med på. Det är ett väldigt bra sätt att lära på.

Preklin är som du beskriver som en helt vanlig utbildning. Jag tyckte preklin var otroligt tråkigt, även om det var roligare än att läsa generella ämnen på komvux. Men det är viktig kunskap och något man helt enkelt måste göra om man vill bli läkare.

Tackar och bugar för det informativa inlägget

Snubblade in här när jag googlade något annat, hej "Empezar"! Det var inte igår...hoppas att de är snälla med dig i Uppsala

Jag såg att någon frågade om hur rött Umeå är; jag läser termin 10 här och det är absolut rödare än övriga lärosäten. Hur märks det? Många engagerar sig i IFMSA; tex kärleksakuten som är ett feministiskt projekt som går ut på att diskutera sex och bedriva sexualupplysning i skolor, det är många som intresserar sig för volontärarbete (kvinnojouren, läkare utan gränser) & det är väldigt inne med bohem chic - tänk Umeå som kärleksbarnet mellan Stockholms söder och Göteborg typ.

Jag röstar blått, är helt öppen med detta och har aldrig tyckt att det varit något problem. Det är för övrigt sällan vi diskuterar ren partipolitik på skolan.

emafug03 skrev:Snubblade in här när jag googlade något annat, hej "Empezar"! Det var inte igår...hoppas att de är snälla med dig i Uppsala

Jag såg att någon frågade om hur rött Umeå är; jag läser termin 10 här och det är absolut rödare än övriga lärosäten. Hur märks det? Många engagerar sig i IFMSA; tex kärleksakuten som är ett feministiskt projekt som går ut på att diskutera sex och bedriva sexualupplysning i skolor, det är många som intresserar sig för volontärarbete (kvinnojouren, läkare utan gränser) & det är väldigt inne med bohem chic - tänk Umeå som kärleksbarnet mellan Stockholms söder och Göteborg typ.

Jag röstar blått, är helt öppen med detta och har aldrig tyckt att det varit något problem. Det är för övrigt sällan vi diskuterar ren partipolitik på skolan.

Intressant angående Umeå, de erfarenheter jag har från universitet som varit mer "blåa" är att där ansågs alla vara höger och lilla minoriteten som var eller ansågs röda fick lite stämpel som idioter. Eftersom att stämningen var lite såhär att, höger är bäst för det vet ju alla som kan något om ekonomi.

Får man fråga om den allmänna uppfattning där uppe är att de flesta av ens kursare röstar rödgrönt? eftersom det är vanligast?

Många av mina kursare bortser helt från ekonomin som omgärdar vården. Att man t ex alltid ska ge en behandling om den hjälper patienten, trots att den hade kunnat hjälpa tio andra ännu mer.

"Det är inte läkarnas ansvar att behöva ta hänsyn till ekonomi när de behandlar sina patienter," brukar det låta.

Många har problem med att förstå att pengar inom vården inte "bara är pengar," utan det är andra patienters vård. Om man ger någon en dyr behandling, betalar man med andra patienters behandlingar. Sådant här tänkande handlar enbart om att känna sig god och att slippa behöva ta jobbiga beslut. Kanske växer de till sig innan de börjar jobba som läkare, kanske inte. Nyligen stängdes MAVA 35D ner på Akademiska sjukhuset pga nedskärningar. Antagligen hade det (delvis) kunnat undvikas om man förskrivit mer med ekonomi i bakhuvudet.

Jag får många sneda blickar på mig när jag pratar om det här i skolan.

empezar skrev:Många av mina kursare bortser helt från ekonomin som omgärdar vården. Att man t ex alltid ska ge en behandling om den hjälper patienten, trots att den hade kunnat hjälpa tio andra ännu mer.

"Det är inte läkarnas ansvar att behöva ta hänsyn till ekonomi när de behandlar sina patienter," brukar det låta.

Många har problem med att förstå att pengar inom vården inte "bara är pengar," utan det är andra patienters vård. Om man ger någon en dyr behandling, betalar man med andra patienters behandlingar. Sådant här tänkande handlar enbart om att känna sig god och att slippa behöva ta jobbiga beslut. Kanske växer de till sig innan de börjar jobba som läkare, kanske inte. Nyligen stängdes MAVA 35D ner på Akademiska sjukhuset pga nedskärningar. Antagligen hade det (delvis) kunnat undvikas om man förskrivit mer med ekonomi i bakhuvudet.

Jag får många sneda blickar på mig när jag pratar om det här i skolan.

En läkare som hade några av våra etikföreläsningar förklarade det där när det kom på tal.

Om varje enskild läkare hade föreskrivit med ekonomi i bakhuvudet hade det lett till en ojämlik vård eftersom olika läkare hade gjort olika bedömningar om vad som vägt mest (ekonomi eller sin patients nytta av behandlingen). Därför ska man fatta de beslut som man anser är bäst för sin patient. Vad det gäller de ekonomiska frågorna är det något man får kämpa om utanför patientrummet, exempelvis genom att vissa krav måste uppfyllas innan man skickar någon på en MR.

empezar skrev:Många av mina kursare bortser helt från ekonomin som omgärdar vården. Att man t ex alltid ska ge en behandling om den hjälper patienten, trots att den hade kunnat hjälpa tio andra ännu mer.

"Det är inte läkarnas ansvar att behöva ta hänsyn till ekonomi när de behandlar sina patienter," brukar det låta.

Många har problem med att förstå att pengar inom vården inte "bara är pengar," utan det är andra patienters vård. Om man ger någon en dyr behandling, betalar man med andra patienters behandlingar. Sådant här tänkande handlar enbart om att känna sig god och att slippa behöva ta jobbiga beslut. Kanske växer de till sig innan de börjar jobba som läkare, kanske inte. Nyligen stängdes MAVA 35D ner på Akademiska sjukhuset pga nedskärningar. Antagligen hade det (delvis) kunnat undvikas om man förskrivit mer med ekonomi i bakhuvudet.

Jag får många sneda blickar på mig när jag pratar om det här i skolan.

Empezar, jag hoppas verkligen inte att någon av mina nära och kära råkar ut för dig i framtiden då det ju uppenbarligen finns en risk att du kommer anse att det inte är ekonomiskt försvarbart att rädda deras liv.

Micho skrev:Empezar, jag hoppas verkligen inte att någon av mina nära och kära råkar ut för dig i framtiden då det ju uppenbarligen finns en risk att du kommer anse att det inte är ekonomiskt försvarbart att rädda deras liv.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Halmdocka

Du får gärna bemöta det jag faktiskt skrivit, så kan jag svara.

henfun skrev:En läkare som hade några av våra etikföreläsningar förklarade det där när det kom på tal.

Om varje enskild läkare hade föreskrivit med ekonomi i bakhuvudet hade det lett till en ojämlik vård eftersom olika läkare hade gjort olika bedömningar om vad som vägt mest (ekonomi eller sin patients nytta av behandlingen). Därför ska man fatta de beslut som man anser är bäst för sin patient. Vad det gäller de ekonomiska frågorna är det något man får kämpa om utanför patientrummet, exempelvis genom att vissa krav måste uppfyllas innan man skickar någon på en MR.

Varje enskild läkare gör olika bedömningar även om de struntar i ekonomin, och det leder också till ojämlik vård. Politiker gör olika bedömningar i olika landsting, vilket leder till ojämlik vård. Ojämlik vård är ett resultat av att vården utförs av människor. Läkare ställs inför etiska problem på daglig basis. Att flytta ansvaret till någon annan kommer knappast leda till att "bättre" beslut tas, eftersom behandlingar inte enbart är ekonomiska. Man kan backa upp sina beslut med medicinsk kunskap. En behandling kanske inte går att försvara om NNT (number needed to treat) är för högt, hos någon som är för gammal, när behandlingen är för dyr. Pengarna kanske kan gå till något som ger bättre resultat hos någon annan eller många andra.

Om ni själva fick välja, rädda 90-åringen eller 20-åringen? Om ekonomin bara räcker för en av dem. Det är inget svårt val.

empezar skrev:

Micho skrev:Empezar, jag hoppas verkligen inte att någon av mina nära och kära råkar ut för dig i framtiden då det ju uppenbarligen finns en risk att du kommer anse att det inte är ekonomiskt försvarbart att rädda deras liv.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Halmdocka

Du får gärna bemöta det jag faktiskt skrivit, så kan jag svara.

Du kan slänga upp hur många länkar du vill. Meningen var att hårdra det. De patienter som du ställer dig till doms över är någons förälder, syskon eller far-/morförälder. Visst kan jag hålla med om ditt hårddragna exempel om 90 åringen som behöver ständig behandling för att klara sig. Ett sånt beslut måste dock tas fram med anhöriga och inte tas över deras huvud av en allsmäktig läkare. Detta hände min farmor och läkaren diskuterade med hennes barn och de kom fram till att det var bäst att avbryta behandlingen. Vad anser du om en 40 åring som återfaller i cancer, har den patienten rätt till behandling igen eller har hen avverkat sin rätt till behandling? En patient måste alltid lita på att läkaren gör sitt yttersta för att hjälpa och inte funderar på om det är ekonomiskt försvarbart att behandla.

Micho skrev:

empezar skrev:

Micho skrev:Empezar, jag hoppas verkligen inte att någon av mina nära och kära råkar ut för dig i framtiden då det ju uppenbarligen finns en risk att du kommer anse att det inte är ekonomiskt försvarbart att rädda deras liv.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Halmdocka

Du får gärna bemöta det jag faktiskt skrivit, så kan jag svara.

Du kan slänga upp hur många länkar du vill. Meningen var att hårdra det. De patienter som du ställer dig till .....

Tror att jag håller med lite där... Om du (empezar) har tre patienter som är vid livhotande tillstånd (den ena behöver en ny lever, den andre- ett hjärta och den tredje - njure) och så kommer en ganska frisk patient med förkylning... Ska du ta den friska patientens lever, hjärta och njure, och på så sätt rädda flera människor? Nej, brukar vara det vanliga svaret... (Visst detta handlade ju inte precis om ekonomin men ändå...)

Ni kan ju hårddra allt ni vill. Men jag har aldrig sagt att jag skulle gjort de bedömningarna ni påstår att jag skulle göra. Ekonomi är en del av vården. Vakna upp.

Hur mycket tycker ni en patient får kosta? Får en behandling som är 10% bättre kosta 50 gånger mer? Är det rimligt att lägga fem miljoner kronor på att hålla en 80-åring vid liv, om livet inte ens är speciellt värdigt? Det är inte så svart/vitt som ni vill få det att vara. Någonstans måste man dra gränsen, och ni låtsas veta om vart jag hade dragit gränsen. Det gör ni inte.