Det framstår som att du anser att när en läkare behandlar sin patient så ska förutom patientens behov även den ekonomiska aspekten tas med i beslutet av den enskilde läkaren om vilken vård patienten ska få. Detta kanske är fel tolkat men det är i alla fall så det framstår.

Om det är din åsikt så uppstår det som sagt problem eftersom olika läkare kommer bedöma den ekonomiska aspekten olika istället för att varje läkare fattar beslut, utifrån de medel som finns att tillgå, som hen anser är bäst för sin patient. Om läkaren inte ska fatta det beslut som är bäst för patienten uppstår förutom jämlikhetsproblemet (nej, att vården inte är helt jämlik är inget argument för att göra den ännu mer ojämlik) även ett förtroendeproblem i läkare-patient-relationen eftersom patienten inte kan lita på att läkaren fattar det beslut som är bäst för sin patient. Därför ska den ekonomiska aspekten hållas borta från patientrummet.

Med det sagt innebär det inte att man bortser helt från ekonomin i vården. Skillnaden är bara att de ekonomiska prioriteringarna får göras på ett högre plan, inte i patientrummet, så att alla läkare spelar efter samma regler.

Jag har inget mål i att få dig att ändra åsikt i frågan utan istället belysa att det inte är så enkelt som att "sådant här tänkande handlar enbart om att känna sig god och att slippa behöva ta jobbiga beslut" eller att dina kursare "behöver växa till sig innan de börjar jobba som läkare" då uppfattningen jag har fått av läkare som vi diskuterat dessa frågor med är att ekonomin inte hör hemma i patientrummet.

Mycket av vården som tillges styrs ovanifrån. Ifall läkare hela tiden kunde välja den bästa och dyraste behandlingen skulle de nog göra detta, men det finns begränsade resurser. Simvastatin är inte den mest effektiva hämmare av kolesterolsyntesen men den är billig och fungerar därför är det den vanligaste HMG-CoA reductasehämmare som skrivs ut i Danmark. (pluggar i Danmark så kan inte säga ifall samma gäller i Sverige men principen är densamma).

Det är klart att man måste ta med den ekonomiska aspekten när man ger behandlingar. Är en behandling 10% bättre (och därmed den BÄSTA behandlingen) men 50 gånger dyrare, så tycker jag inte man bör ge den. Särskilt inte till någon som är äldre än medellivslängden i landet. Det är ETT exempel på hur jag tänker. Ett annat är att jag inte skulle beställa dyra röntgenundersökningar "för säkerhets skull" om det inte finns någon indikation för det i kliniken, eller bara för att patienten så gärna vill ha en sådan. Vi sitter alla i samma båt i vården, och ska dela på samma begränsade mängd resurser.

Som läkare har vi makten att slösa bort enormt stora summor skattepengar (vilket i slutändan leder till sämre vård för de som inte fick ut någon vård genom vårt slöseri). Det är vårt ansvar att inte göra det. Att väga det medicinska mot det ekonomiska. Det är bättre att läkare, som ser patienter som människor, gör den avvägningen än icke-medicinskt utbildade politiker, som bara ser patienter som röda siffror i bokföringen.

Jag tycker ni ska undvika att försöka bemöta det jag säger genom att hitta på egna exempel som jag inte står för. Det är klockrena halmdockor och vinner inte diskussionen. Ni bara tar ner den på en lägre nivå.

Kakarott skrev:

emafug03 skrev:Snubblade in här när jag googlade något annat, hej "Empezar"! Det var inte igår...hoppas att de är snälla med dig i Uppsala

Jag såg att någon frågade om hur rött Umeå är; jag läser termin 10 här och det är absolut rödare än övriga lärosäten. Hur märks det? Många engagerar sig i IFMSA; tex kärleksakuten som är ett feministiskt projekt som går ut på att diskutera sex och bedriva sexualupplysning i skolor, det är många som intresserar sig för volontärarbete (kvinnojouren, läkare utan gränser) & det är väldigt inne med bohem chic - tänk Umeå som kärleksbarnet mellan Stockholms söder och Göteborg typ.

Jag röstar blått, är helt öppen med detta och har aldrig tyckt att det varit något problem. Det är för övrigt sällan vi diskuterar ren partipolitik på skolan.

Intressant angående Umeå, de erfarenheter jag har från universitet som varit mer "blåa" är att där ansågs alla vara höger och lilla minoriteten som var eller ansågs röda fick lite stämpel som idioter. Eftersom att stämningen var lite såhär att, höger är bäst för det vet ju alla som kan något om ekonomi.

Får man fråga om den allmänna uppfattning där uppe är att de flesta av ens kursare röstar rödgrönt? eftersom det är vanligast?

Jag skulle inte våga sätta pengar på att de flesta röstar röd-grönt, eftersom vi trots allt inte pratar politik i någon större utsträckning. Men de röd-gröna vindarna blåser helt klart starkare än på de andra lärosätena med läkarutbildning.

Som en kursare som är engagerad i ung vänster uttryckte sig vid något tillfälle:
"Är man ung och inte röstar rött så har man inget hjärta, är man gammal och inte röstar blått så har man ingen hjärna" Ta det för vad det är

emafug03 skrev: Som en kursare som är engagerad i ung vänster uttryckte sig vid något tillfälle:
"Är man ung och inte röstar rött så har man inget hjärta, är man gammal och inte röstar blått så har man ingen hjärna" Ta det för vad det är

Kanske för 20-30 år sedan, nu är situationen helt tragikomisk

Jag minns för två år sedan då min vänsterorienterade polare sa att hans farsa röstade blankt. Fy vad jag såg ner på farsan efter det, men efter ett år då man faktiskt öppnat ögonlocken och dragit ut vaxet ur öronen så förstod jag hur rättfärdigat hans val var.

Sju olika nyanser av lögner och ett stigmatiserat parti, vilken buffé..........

Några frågor till dig empezar eller någon annan som vill ge sin synpunkt på det hela.

Är det rättfärdigat att berätta finkänslig (jag syftar på olika metoder som kanske undanhålls fast de är effektivare och dylikt) information för patienten även om det kan leda till osämja? Eller är målet att undanhålla information?

vad säger läkarprogrammet?

jag fattar att det här är ganska tabu, men ett svar skulle verkligen uppskattas.

bengen skrev:Några frågor till dig empezar eller någon annan som vill ge sin synpunkt på det hela.

Är det rättfärdigat att berätta finkänslig (jag syftar på olika metoder som kanske undanhålls fast de är effektivare och dylikt) information för patienten även om det kan leda till osämja? Eller är målet att undanhålla information?

vad säger läkarprogrammet?

jag fattar att det här är ganska tabu, men ett svar skulle verkligen uppskattas.

Svårt att ge ett entydigt svar på vad "läkarprogrammet" säger, det är ju olika individer som undervisar oss i hur de brukar göra alt. vad som är praxis på deras klinik tillsammans med en rad etiska diskussioner.

Att målet skulle vara att undanhålla information uppfattar jag det i alla fall inte som någonstans. Snarare är väl målet att motivera för patienten varför man valt att behandla/avstå från behandling och i bästa fall få med sig patienten i det beslutet. Sedan väger man ju sina ord i guldskål när man tar ett svårt samtal, finns ingen anledning att sparka på den som redan ligger...

jag förstår är att man läser mycket. det jag undrar mest är om texten är så himlasvårt att läsa klarar en normal person att läsa dessa text??

är det ingen som vet det...?

Ja en normal person klarar av att läsa texterna på läkarprogrammet om det är det du undrar.

jag känner några medelmåttor som klarar sig fint på läkarprogrammet

bengen skrev:Ja en normal person klarar av att läsa texterna på läkarprogrammet om det är det du undrar.

jag känner några medelmåttor som klarar sig fint på läkarprogrammet

Tack! Nu behöver jag inte oroa mig jättemycket:)

Älskar den här tråden.

Det svåra är inte att läsa och begripa litteraturen, det svåra är att minnas allt till tentan

swmm skrev:
Tack! Nu behöver jag inte oroa mig jättemycket:)

Det är lugnt, glöm inte heller bort att du kan göra massor med omtentor (omprov) om du inte lyckas med tentorna vid ordinarie tillfällen (Universitet kastar med andra ord inte ut dig om du skulle misslyckas 5 gånger i rad )

bengen skrev:

swmm skrev:
Tack! Nu behöver jag inte oroa mig jättemycket:)

Det är lugnt, glöm inte heller bort att du kan göra massor med omtentor (omprov) om du inte lyckas med tentorna vid ordinarie tillfällen (Universitet kastar med andra ord inte ut dig om du skulle misslyckas 5 gånger i rad ) samt att ingen arbetsgivare ber om dina betyg från läkarprogrammet, så nöj dig med Godkänt i betyg om du så behagar, det är titeln som är av värde.

Man kan väl bara få godkänt på läkarprogrammet? Eller har jag missat något?