Backworldsman skrev:

konkis skrev:Om inte KI var något av en statusskola där det bedrivs meningslösa tävlingar istället för kunskapssökande hade jag valt KI, men nu är det som det är.

Bara av nyfikenhet, men vad har gett dig detta intryck?

Undrar detsamma. KI har hög status -utomlands-, men är knappast någon "tävlingsskola". G/U som på alla andra läkarprogram i Sverige, men med större möjlighet till forskning. That's it.

konkis skrev:... och då tänker jag främst på hur PBL ter sig,

Nu studerar jag inte vid LiU, och ryktet säger att PBL är mer hardcore på LiU än LU, men jag kan säga att PBL är ganska bra, men också ganska godtyckligt.
Det hela beror mycket på gruppens kemi och tutorns förmåga att hålla koll på studiemålen. Oftast blir det bra, men inte alltid. Men då har man alltid föreläsningarna att falla tillbaka på.

Vad jag däremot med 100% säkerhet vet är att PBL är väldigt bra för den sociala biten av utbildningen. Man lär sig prata och jobba med människor man under 5,5 års utbildning kannske annars knappt skulle prata med.

Det negativa med PBL är att det ger en mindre frihet att strukturera sina studier. Missar man en vecka är det svårare att komma igen, eftersom man samtidigt måste kunna det som kommer på B-mötet på (för oss) fredagen.
Jag kan också tycka att det är lite småjävligt att ha PBLB-möte (då man ska kunna ett ämne) två dagar innan tentan i cellbiologi.

Av diverse anledningar vill jag vänta med att söka läkarprog. till HT 2015. Däremot är jag inte främmande att plugga något annat till VT 2015 och undrar, om ni hade kunnat läsa en bra kurs inför programet vilken/vad skulle det vara? Jag vill helst kunna tillgodoräkna mig poäng från den. Jag tänker följande scenarion. 1- det skulle vara skönt att kunna ha en period så att jag kunde ligga lite före (med två små barn är planering a och o)eller scenario 2- om en kurs är exceptionellt svår så kan det vara bra att kunna grunderna så att jag inte fick resttentor osv... Tips någon?

Först och främst tänkte jag söka GU.

Visserligen inte en enstaka kurs, men biomedicinprogrammet brukar ha störst relevans för framtida läkarstudenter. Jag har fått intrycket att många läkarstudenter tycker biokemin är svårast i början av läkarprogrammet, och detta är något som biomedicinarna ofta prioriterar och studerar mera noggrant. Det brukar även vara lättare att få kurser på preklin av läkarprogrammet tillgodoräknade om man läst biomedicin.

Jag tycker det verkar som anatomi och fysiologi är de kurser den största delen har svårast med.

Embryologi är riktigt svårt att greppa. Kanske för att man får så lite tid till det. Men det är inte så viktigt för själva utbildningen.

Jag är intresserad av att veta:


1. Hur mycket inlärd kunskap förväntas hållas färsk?

2. Hur mycket inlärd kunskap kan man tentera av och sedan mer eller mindre glömma bort (d.v.s. är kunskap som man förväntas ha tagit del av men ev. inte blir aktuell alls såvida man inte väljer en särskild specialisering).

3. Hur stor är risken att kunsap som trots allt är viktig faller bort?


Om ens största svårighet inlärningsmässigt är att hålla i huvudet stora mängder detaljkunskap (särskilt över tid!) låter ju inte detta som en lämplig utbildning.

Jag tycker hela preklin egentligen går ut på att man lär sig något som hjälper en förstå nästa sak som man ska lära sig. Efter utbildningen får man en förståelse som är svår att läsa sig till på Wikipedia. Sedan kommer klin och där lär man sig applicera allt man lärt sig på respektive område inom medicinen.

Väldigt mycket av det man lär sig suckar man åt och tänker "det här kan inte ens specialisterna på avdelningen jag är på", men det är bara att hålla det i huvudet till tentan och sedan glömma bort det. När du väl behöver kunna det igen så kommer det sugas in mycket snabbare eftersom du redan kunnat det en gång tidigare.

Kan tillägga att man blir mycket bättre på att hålla mycket information i huvudet efter ett par terminer på läkarprogrammet. Dels förfinar man sin studieteknik och dels inser man hur mycket man egentligen kan plugga eftersom huvudet inte blir "fullt" sedan blir man naturligtvis bättre på att komma ihåg grejer när man tränar på det varje dag!

Så bara för att man kanske tidigare har haft svårigheter med att memorera stora mängder information så innebär det inte att läkarprogrammet måste bli ett h-vete.

Av det man läser inom den kognitiva psykologin så kan man säga att även mindre komponenter i ett större sammanhängande nätverk av kunskap ofta blir mer lättillgänglig desto mer insatt man är i nätverket som helhet, det blir lättare att se underliggande samband och strukturer och att kunna resonera sig fram till vissa pusselbitar som man kanske har glömt bort utifrån det omgivande mönstret.

Ni som läser på (huvudsakligen) KI, hur mycket obligatoriskt är det T1 och T2? Är det oftast förmiddag eller eftermiddag som undervisningen är placerad? Kikat lite på scheman, men det är svårt att läsa av. Vad händer om man ej kan gå på obligatoriska moment; kan dessa kompletteras på ett smidigt sätt i efterhand?

Hur många timmar lägger den normalbegåvade studenten ner i lektionstid, egen plugg tid samt total tid?

empezar skrev:Jag tycker hela preklin egentligen går ut på att man lär sig något som hjälper en förstå nästa sak som man ska lära sig. Efter utbildningen får man en förståelse som är svår att läsa sig till på Wikipedia. Sedan kommer klin och där lär man sig applicera allt man lärt sig på respektive område inom medicinen.

Detta låter betryggande. Det jag tycker verkar obehagligt med läkarrollen är att på kort tid försöka bilda sig en uppfattning om ett diffust sjukdomstillstånd och att i den stunden glömma bort nyckelfrågor man egentligen skulle behöva fråga för att ställa rätt diagnos - förutsatt att man har koll på rätt duagnos! Det vore ju extremt jobbigt att post factum inse att man glömt checka av hjärnhinneinflammation eller dyl.

svenym skrev:Kan tillägga att man blir mycket bättre på att hålla mycket information i huvudet efter ett par terminer på läkarprogrammet. Dels förfinar man sin studieteknik och dels inser man hur mycket man egentligen kan plugga eftersom huvudet inte blir "fullt" sedan blir man naturligtvis bättre på att komma ihåg grejer när man tränar på det varje dag!

Har noterat att läkare verkar kompetenta på att ta till sig stora mängder information/läsa böcker etc. Kanske är dessa människor mer sannolika att ta sig in till utbildningen, men kanske även bidrar utbildningen och yrket till att de här dragen tas fram.

hasselblad skrev:Detta låter betryggande. Det jag tycker verkar obehagligt med läkarrollen är att på kort tid försöka bilda sig en uppfattning om ett diffust sjukdomstillstånd och att i den stunden glömma bort nyckelfrågor man egentligen skulle behöva fråga för att ställa rätt diagnos - förutsatt att man har koll på rätt duagnos! Det vore ju extremt jobbigt att post factum inse att man glömt checka av hjärnhinneinflammation eller dyl.

Man får väl skriva ut checklistor eller dylikt för att hjälpa sig själv komma ihåg saker. Efter ett tag behåller man checklistorna i fickan utan att behöva dem och efter ett tag till kan man lämna checklistorna i skåpet

hasselblad skrev:

empezar skrev:Jag tycker hela preklin egentligen går ut på att man lär sig något som hjälper en förstå nästa sak som man ska lära sig. Efter utbildningen får man en förståelse som är svår att läsa sig till på Wikipedia. Sedan kommer klin och där lär man sig applicera allt man lärt sig på respektive område inom medicinen.

Detta låter betryggande. Det jag tycker verkar obehagligt med läkarrollen är att på kort tid försöka bilda sig en uppfattning om ett diffust sjukdomstillstånd och att i den stunden glömma bort nyckelfrågor man egentligen skulle behöva fråga för att ställa rätt diagnos - förutsatt att man har koll på rätt duagnos! Det vore ju extremt jobbigt att post factum inse att man glömt checka av hjärnhinneinflammation eller dyl.

svenym skrev:Kan tillägga att man blir mycket bättre på att hålla mycket information i huvudet efter ett par terminer på läkarprogrammet. Dels förfinar man sin studieteknik och dels inser man hur mycket man egentligen kan plugga eftersom huvudet inte blir "fullt" sedan blir man naturligtvis bättre på att komma ihåg grejer när man tränar på det varje dag!

Har noterat att läkare verkar kompetenta på att ta till sig stora mängder information/läsa böcker etc. Kanske är dessa människor mer sannolika att ta sig in till utbildningen, men kanske även bidrar utbildningen och yrket till att de här dragen tas fram.

Skulle tro på det senare, helt ärligt. När man tvingas lära sig att ta in stora mängder kunskap på oftast ganska begränsad tid, så gör man det också. Det är nog främst en fråga om övning, även om det ju så klart finns personer som är extra duktiga på det där (bildminne osv)...

När det gäller inlärningen på läkarprogrammet:

Efter att ha avslutat första terminen (vilket = cellbiologi + läkarprogrammets grundkurs i Lund) kan jag säga att det hela går ut på att man ska kunna tillgodogöra sig information i framtiden.

Man djupdyker helt enkelt i detaljer och kommer sedan upp till ytan med helheten.

Att läsa om cellbilogi på t.ex. wikipedia är nu lätt. I början av kursen var det svårt att se sammanhangen. På grund av det för övrigt varit en fantastiskt rolig kurs där man riktigt kännt hur all kunskap fogas samman.