Hon320 skrev:Hej!
Hur ser studietakten ut? Hur många timmar brukar man lägga på studier av sin fritid?

Klarar man av att vara läkarestudent och samtidigt vara i ett förhållande? Upplever ni svårigheter här? Jag läste någonstans att det tar nästan död på förhållandet om man inte har någon som förstår en.

Tack!

I princip all kurslitteratur under den prekliniska delen av utbildningen (första två åren) är på engelska. Sedan blir det mer svensk kurslitteratur på de kliniska terminerna.

Nivån på språket i vissa böcker är väldigt hög. Däremot tycker jag att många av mina kursare är lite halvdåliga på engelska, så det går nog bra ändå.

Hur ser en genomsnittlig vecka ut? Hur många föreläsningstimmar respektive övriga schemalagda moment?

Labbar man något, och vad labbar man om då?

Förekommer någon form av träning i enklare kliniska moment som blodprovstagning etc.? (eller förväntas syrrorna sköta sånt? )

Hur mycket praktik ute på sjukhus/VC förekommer under preklin?

Är det "lätt" att få jobb som vårdbiträde som läkarstudent utan tidigare erfarenhet? Är man lite "eftertraktad" som läkarstudent eller är det inte meriterande överhuvudtaget? Jag vet att SSK-studenter brukar ha lätt att få jobb som vårdare/USKa, särskilt manliga studenter men det kanske är lättare som SSK-student än läkare?

rolle123 skrev:Hur ser en genomsnittlig vecka ut? Hur många föreläsningstimmar respektive övriga schemalagda moment?

Olika beroende på vart man läser och vilken termin man går. Under preklin kan det vara väldigt luftiga scheman på vissa kurser, men generellt på preklin har jag upplevt att det brukar vara kanske 15-25 timmar föreläsningar per vecka i Umeå och Uppsala. Vissa perioder kan det bli mycket 8-17-dagar, men de är ofta rätt korta perioder.

rolle123 skrev:Labbar man något, och vad labbar man om då?

Man labbar oftast för att få en förståelse för det man lär sig i skolan. Det kan vara labbar med cancerceller för att förstå cellcykeln, syrabaslabbar för att förstå njuren, läkemedelslabbar för att förstå substansernas verkningsfunktion och även hur organen de påverkar fungerar, och bakterielabbar för att få en förståelse för hur patologerna arbetar. Det är väldigt olika laborationer, alltså. Men oftast är det roligt och man lär sig bättre än om man sitter och pluggar själv.

rolle123 skrev:Förekommer någon form av träning i enklare kliniska moment som blodprovstagning etc.? (eller förväntas syrrorna sköta sånt? )

I Umeå hade vi TKT (Tidig Klinisk Träning) där vi fick utföra mycket av sånt som vi inte kommer behöva göra som läkare, såsom blodprover och att sätta PVK. Det var dock kul. Man kan även träna på sin vårdcentral om man läser i Uppsala och hamnar på ett bra ställe. Mycket av PU-undervisningen i Uppsala går ut på just träning och förberedelse inför läkaryrket.

rolle123 skrev:Hur mycket praktik ute på sjukhus/VC förekommer under preklin?

Man praktiserar ingenting på sjukhus under preklin. Åtminstone inte i Uppsala. Vi har haft ett par patientdemonstrationer under T4 där vi fått lyssna på patienters hjärta och lungor på infektionsavdelningen. I Umeå fick man svansa en läkare under en dag i T2. That's it.

Däremot är man i alla fall i Uppsala rätt mycket på vårdcentral. Ungefär två gånger i månaden under hela preklin.

rolle123 skrev:Är det "lätt" att få jobb som vårdbiträde som läkarstudent utan tidigare erfarenhet? Är man lite "eftertraktad" som läkarstudent eller är det inte meriterande överhuvudtaget? Jag vet att SSK-studenter brukar ha lätt att få jobb som vårdare/USKa, särskilt manliga studenter men det kanske är lättare som SSK-student än läkare?

Den här frågan får någon annan svara på. Jag har ingen erfarenhet av det här själv då jag har ett jobb vid sidan av sedan tidigare.

Tack för svaret!

Men hur är föreläsningarna och tentorna? Dessa är väl enbart på svenska? Eller förekommer dessa även på engelska?

Hon320 skrev:Tack för svaret!

Men hur är föreläsningarna och tentorna? Dessa är väl enbart på svenska? Eller förekommer dessa även på engelska?

Det beror på vart du läser. De två terminer jag läst i Uppsala har inte en enda föreläsning varit på engelska. I Umeå är det vanligare. Det mesta av neurokursen i T2 är på engelska, med rysk brytning Mycket av signaltransduktionen under T1 är också på engelska.

Hon320 skrev:Tack för svaret!

Men hur är föreläsningarna och tentorna? Dessa är väl enbart på svenska? Eller förekommer dessa även på engelska?

Det beror nästan uteslutande varifrån föreläsaren kommer ifrån. Vi har haft en engelsktalande föreläsare från Spanien i biokemi när vi behandlade glykolysen då hon ansågs vara specialist.

Har haft föreläsare som bryter både på tyska och ryska i fysiologi även om det oftast är i kortare perioder/avsnitt =).

Föreläsare som inte är så bra på svenska har oftast engelska frågor på tentan också. I Umeå gick det dock bra att svara på svenska.

miliss skrev:Finansiering är inget problem.

Mest det här med skräckhistorierna. Min mamma läste ju i Sarajevo (iofs på 80-talet men ändå) och hon säger att hon pluggade hela tiden, i princip.

Ska ge HP 4 försök till. Haha

Hej Miliss!


Jag har förstahand erfarenheter av att studera utomlands i det som brukar benämnas öst. Mitt råd är gör inte det misstaget! Om du nu mot all förmodan vill göra det åk max till Danmark eller Norge. Eller inte ens Danmark. De har ju kontrakt på att man måste stanna där efter examen nu för tiden.

Så mycket svårare tycker jag inte om det var. Den bedömningen är ytterst individuell men mycket onödigt skit som vi skippat i Sverige är man tvungen att läsa. Det går att säga att utbildningen ser ut som i Sverige på 50-talet. Det jag tycker är skit förutom att utbildningen är ålderdomlig är att examinationerna är så random. Det handlar om så mycket mer än att bara kunna eller bättre uttryckt det handlar mest om allt annat än vad du faktiskt kan. Det är väl även här du hört skräckhistorierna. Har så många exempel på sjuka grejer som hänt att du skulle tro jag hitta på om du hörde. Tex lärare som slår dig i huvudet med penna konstant under ditt prov. Men tillbaka till ämnet. Vanligtvis skriver varje ämnesprofessor ett kompendium som du ska kunna rabbla utan och innan. Kan du det får du oftast A inte för att det är bäst utan för då förstår läraren vad du säger på engelska. Under examen drar man ett antal frågor som man förbereder muntligt. Vissa är väldigt lätta andra extremt svåra så lotteri. Sedan spelar examinatorns humör väldigt stor roll samt om han/hon gillar dig eller inte. De har jag fått bekräftat när jag frågat i efterhand. Gillar de inte dig kan de gå extra hårt fram eller ta grejer från alla möjliga ämnen. Protesterar du hänvisar de bara till att du har ju klarat det ämnet och skall därför kunna svara på allt i det ämnet utan problem. Det är även ett antal personer som examinerar. Vissa lätta andra svåra, återigen lotteri. Sedan fuskas det otroligt mycket på alla plan. Jag har sett elever som borde varit tvungna att avsluta sina studier komma tillbaka. Överintaget är jättestort. Alla som tas in ska inte komma ut. Orsaken är att skolan får ett bidrag av staten för varje mottagen elev inte per examinerad elev. Min slutsats efter att ha sett allt det här och mycket mer var att det inte håller måttet vare sig utbildningsmässigt eller etiskt. Jag vill vara stolt och veta att jag har en god grund när jag tar min examen inte känna att jag står där bara för jag hade tur. Det ledde till att jag avsluta efter två år. I dagsläget hoppas jag på pil till hösten annars blir det till att pröva upp gymnasiet i höst.

Läste din mamma som utlandsstudent i Sarajevo eller kommer hon från forna Jugoslavien? Lite nyfiken.

frehje9 skrev: Hej Miliss!

Jag har förstahand erfarenheter av att studera utomlands i det som brukar benämnas öst. Mitt råd är gör inte det misstaget! Om du nu mot all förmodan vill göra det åk max till Danmark eller Norge. Eller inte ens Danmark. De har ju kontrakt på att man måste stanna där efter examen nu för tiden.

Källa på det där? För i mina ögon är det där ett tidigare förslag som inte fick genomslag pga nordiskt samarbete.

Kontrakt ..
[/quote]

empezar skrev:

Hon320 skrev:Hej!
Hur ser studietakten ut? Hur många timmar brukar man lägga på studier av sin fritid?

Klarar man av att vara läkarestudent och samtidigt vara i ett förhållande? Upplever ni svårigheter här? Jag läste någonstans att det tar nästan död på förhållandet om man inte har någon som förstår en.

Tack!

I princip all kurslitteratur under den prekliniska delen av utbildningen (första två åren) är på engelska. Sedan blir det mer svensk kurslitteratur på de kliniska terminerna.

Nivån på språket i vissa böcker är väldigt hög. Däremot tycker jag att många av mina kursare är lite halvdåliga på engelska, så det går nog bra ändå.

Med tanke på att man inte behöver läsa kurslitteraturen för att klara tentorna så behöver du inte vara orolig för språket. Man klarar definitivt av att ha ett förhållande + bra med fritid. Så ingen ide att oroa sig.

Hon320 skrev:Hej!
Hur ser studietakten ut? Hur många timmar brukar man lägga på studier av sin fritid?

Klarar man av att vara läkarestudent och samtidigt vara i ett förhållande? Upplever ni svårigheter här? Jag läste någonstans att det tar nästan död på förhållandet om man inte har någon som förstår en.

Tack!

Jag måste erkänna att jag är en lat jäkel. Lägger inte ner så där värstens mycket tid, lyssnar på föreläsningarna och går igenom dem lite snabbt när jag kommer hem. Så säg kanske 20 timmar i veckan, ibland mer ibland mindre. Tentaveckan kan jag nog kanske komma upp i 30 timmar. Pluggar aldrig på helgerna (pga mina barn). Men jag har en utbildning till i botten som gör att jag har väldigt mycket gratis. Vet att mina yngre kursare tyckte att det var väldigt jobbigt med litteraturen på engelska och alla vetenskapliga artiklar, men det har jag redan gått igenom en gång och slipper nu etc. Kursarna är otroligt ambitiösa och många lägger minst 40 timmar i veckan.

Mitt förhållande har inte tagit stryk. Men jag och min man har varit gifta i hmmm, många år. Så vår situation kanske inte riktigt går att jämföra med 19-20 åringar som är i sitt första förhållande...

Pluggar i Uppsala

frehje9 skrev:

miliss skrev:Finansiering är inget problem.

Mest det här med skräckhistorierna. Min mamma läste ju i Sarajevo (iofs på 80-talet men ändå) och hon säger att hon pluggade hela tiden, i princip.

Ska ge HP 4 försök till. Haha

Hej Miliss!


Jag har förstahand erfarenheter av att studera utomlands i det som brukar benämnas öst. Mitt råd är gör inte det misstaget! Om du nu mot all förmodan vill göra det åk max till Danmark eller Norge. Eller inte ens Danmark. De har ju kontrakt på att man måste stanna där efter examen nu för tiden.

Så mycket svårare tycker jag inte om det var. Den bedömningen är ytterst individuell men mycket onödigt skit som vi skippat i Sverige är man tvungen att läsa. Det går att säga att utbildningen ser ut som i Sverige på 50-talet. Det jag tycker är skit förutom att utbildningen är ålderdomlig är att examinationerna är så random. Det handlar om så mycket mer än att bara kunna eller bättre uttryckt det handlar mest om allt annat än vad du faktiskt kan. Det är väl även här du hört skräckhistorierna. Har så många exempel på sjuka grejer som hänt att du skulle tro jag hitta på om du hörde. Tex lärare som slår dig i huvudet med penna konstant under ditt prov. Men tillbaka till ämnet. Vanligtvis skriver varje ämnesprofessor ett kompendium som du ska kunna rabbla utan och innan. Kan du det får du oftast A inte för att det är bäst utan för då förstår läraren vad du säger på engelska. Under examen drar man ett antal frågor som man förbereder muntligt. Vissa är väldigt lätta andra extremt svåra så lotteri. Sedan spelar examinatorns humör väldigt stor roll samt om han/hon gillar dig eller inte. De har jag fått bekräftat när jag frågat i efterhand. Gillar de inte dig kan de gå extra hårt fram eller ta grejer från alla möjliga ämnen. Protesterar du hänvisar de bara till att du har ju klarat det ämnet och skall därför kunna svara på allt i det ämnet utan problem. Det är även ett antal personer som examinerar. Vissa lätta andra svåra, återigen lotteri. Sedan fuskas det otroligt mycket på alla plan. Jag har sett elever som borde varit tvungna att avsluta sina studier komma tillbaka. Överintaget är jättestort. Alla som tas in ska inte komma ut. Orsaken är att skolan får ett bidrag av staten för varje mottagen elev inte per examinerad elev. Min slutsats efter att ha sett allt det här och mycket mer var att det inte håller måttet vare sig utbildningsmässigt eller etiskt. Jag vill vara stolt och veta att jag har en god grund när jag tar min examen inte känna att jag står där bara för jag hade tur. Det ledde till att jag avsluta efter två år. I dagsläget hoppas jag på pil till hösten annars blir det till att pröva upp gymnasiet i höst.

Läste din mamma som utlandsstudent i Sarajevo eller kommer hon från forna Jugoslavien? Lite nyfiken.

Tack för svaret!! I vilket land läste du?

Vi är ursprungligen från forna Jugoslavien.

Hur vanligt är det att man tar en pause i studierna? Måste man då söka in igen med sina betyg/HP eller fungerar det på annat vis när man väl är inne? Säg att man har halvdana betyg men kom in på 1.9 via HP och fem år har gått (och därmed är HP ogiltigt). Är det då omöjligt att ta en pause?

Pirreus skrev:Hur vanligt är det att man tar en pause i studierna? Måste man då söka in igen med sina betyg/HP eller fungerar det på annat vis när man väl är inne? Säg att man har halvdana betyg men kom in på 1.9 via HP och fem år har gått (och därmed är HP ogiltigt). Är det då omöjligt att ta en pause?

Det är väldigt vanligt att folk tar studieuppehåll. Huruvida man kan börja läsa igen utan att bli antagen till T1 igen beror på om det finns platser. Jag tror du konkurrerar med andra som också vill börja läsa igen (efter uppehåll). Osäker på om det sker någon lottning, om någon har förtur eller om man rangordnas efter HP eller betyg.

Efter fem år kan ju faktiskt läkarprogrammet också ha förändrats så mycket att ansvariga anser att du måste börja om från början igen. Det har hänt en vän till en vän, även om hon faktiskt fick börja efter MÅNGA om och men.

Men generellt är det absolut inga problem att ta uppehåll en termin i alla fall. Det kanske är bäst att du mejlar till studievägledare där du planerar läsa och ställer den här frågan. De har nog betydligt mer pålitliga svar än vi kan ge här.