medstudentmd skrev: ↑mån 26 okt, 2020 17:12

Just_permanently skrev: ↑sön 25 okt, 2020 16:21 Hej! Vi sitter i samma båt
Studerar 3e året i Litauen och lider med er haha.

Jag vet att ni klarar detta. För om ni klarar den utbildningen kan ni för i h*lvete klara HP också

ska du fortsätta plugga där nu eller tänkte du göra HP? kanske blir svårt att kombinera båda? men ja, tack för dina motiverande ord. om du också klarat dig i Litauen, och beslutar dig att satsa på HP, kommer dessa år i Litauen hjälpa dig med HP. Detta då man kommer in i en vana att studera väldigt länge och ta in en massa information på tid. och speaking from experience, jag har kört många all nighters och suttit och pluggat sönder tråkiga kurser som biochemistry så man har en slags vana att sitta länge och plugga.
hade man lagt ner den energin och misären man gick igenom i Polen i 2 år, på att plugga på HP, hade man kommit in i Sverige.
blev lurad av att det är så himla bra utbildning i Polen och sökte dit, tänkte att jag kommer lära mig mer än en svensk utbildad då till och med en svensk läkare sa till mig att polska läkare kan mer osv. men utbildningen är skit.
det stämmer det du säger, har man klarat 2 år i Polen, borde man fan komma in i Sverige. Har man kapaciteten nog att ta sig igenom utbildningen i Polen borde man fan klara HP.
så är övertygad om att du också klarar av HP om du satsar all in på det.
Förresten, sökte du dit själv eller via EduPlanet? de samarbetar med LSMU har jag hört.

fleurderose skrev: ↑tis 27 okt, 2020 19:34

medstudentmd skrev: ↑mån 26 okt, 2020 17:04

fleurderose skrev: ↑sön 25 okt, 2020 13:39

Jag hoppas också det går bra för dig med! Själv så tvekade jag mkt innan jag tog beslutet att lämna Polen, men nu så är jag glad att jag gjorde det. Som du sa, så känns det tryggande att man inte är själv. Det låter bra om vi kan hålla kontakten och ge varandra stöd! Gällande hur långt du kommit med plugget, så är det redan att stort steg att du börjat Själv har jag egentligen heller kommit så långt, men det är bara att kolla framåt. Klarade vi av Polen, så klarar vi av detta

Jag tvekade också j*vligt mycket innan jag tog mitt beslut. jag tog beslutet, sen satt jag och velade och tänkte jag borde kanske fortsatt ändå, bara hålla ut 4 år till sen är jag klar. sen en timme senare ändrade jag mig igen. det var ett helvete och ett av de svåraste besluten i mitt liv. men nu känns det bra att vara borta från Polen och min j*vla skola. innerst inne visste jag att jag inte ville vara i Polen. man lever en gång och jag visste att jag förtjänar bättre än detta.
tack för dina motiverande ord, jag önskar det fanns ett sätt att skriva till varandra utan att det är offentligt i forumet. undrar vart i Polen du pluggade, om du inte vill säga det här på forumet, skulle du kunna säga iaf om det var norra eller södra polen?? vill veta hur det är på andra skolor i Polen.. men jag har iaf uppfattningen av att det är i princip ganska lika skit som händer på alla skolor där nere.
jag vill inte skriva min skolas namn här på forumet, men om jag kan skriva till dig privat på nåt sätt skulle jag gjort det.
men som du sa, om vi klarade Polen, klarar vi detta, och jag är övertygad om att vi båda kommer klara detta och en vacker dag är vi kollegor
keep me updated!
jag personligen blir ofta distraherad av att tänka på att de andra på min skola går vidare nu och blir klar fortare än mig och inte förtjänar att bli läkare, men jag vet samtidigt att de flesta där kommer bli skit läkare som inte kan ett skit.

Jag kan helt och hållet relatera till dina tankar medans du tog ditt beslut, jag hade samma tankegång. Men så insåg jag att jag tillbringar hellre några år extra för att bli läkare i en miljö jag trivs, än 4 år i Polen. Och som du nämnde, så kommer man mer sannolikt få en bättre utbildning än den man fått ifall vi stannat.
Vill också inte specificera vilket universitet jag gick här på forumet, men den låg i södra delen av landet. Jag önskar också det fanns ngt sätt att skriva till varandra privat, så hade jag kunnat säga namnet.
Om jag kort ska beskriva mitt universitet och varför jag inte var nöjd med den, förutom allt du nämnt förut, så är det väl strukturen på universitetet: den är helt non-existent. För att ge ett exempel, så nu i våras när Covid bröt ut, så var det studenterna som organiserade hela uppbygget av schema, distansstudierna, osv. Även nu efter sommaren är det studenterna. Och ifall man går och klagar till universitetet, så bryr de sig aldrig/ tar oss aldrig seriöst...
En annan grej som var jobbig, var den dåliga attityden hos en stor del av professorerna. Exempelvis om man hade en fråga, så skäller de ut en för att ”man är dum” om man inte kan svaret på den frågan. Dock så finns det alltid undantag, och vissa professorer var okej med att besvara frågor.
Fast det som var nog värst, är väl att i slutändan så känns det inte som att man faktiskt lärt sig ngt. Tror du nämnde det också, men en stor del av proven är bara gamla frågor. Och ofta så är frågorna strukturerade på sådant sätt, att även om du läser och kan hela ämnet, så kommer du inte kunna besvara dem.
Iallafall, jag kan fortsätta förklara hur det var i mitt universitet och varför jag inte är nöjd med den, men då kommer det nog ta mig hela dagen haha

Men vi klarar iaf detta, och du får också uppdatera hur det går för dig!

medstudentmd skrev: ↑ons 28 okt, 2020 18:03

fleurderose skrev: ↑tis 27 okt, 2020 19:34

medstudentmd skrev: ↑mån 26 okt, 2020 17:04

Jag tvekade också j*vligt mycket innan jag tog mitt beslut. jag tog beslutet, sen satt jag och velade och tänkte jag borde kanske fortsatt ändå, bara hålla ut 4 år till sen är jag klar. sen en timme senare ändrade jag mig igen. det var ett helvete och ett av de svåraste besluten i mitt liv. men nu känns det bra att vara borta från Polen och min j*vla skola. innerst inne visste jag att jag inte ville vara i Polen. man lever en gång och jag visste att jag förtjänar bättre än detta.
tack för dina motiverande ord, jag önskar det fanns ett sätt att skriva till varandra utan att det är offentligt i forumet. undrar vart i Polen du pluggade, om du inte vill säga det här på forumet, skulle du kunna säga iaf om det var norra eller södra polen?? vill veta hur det är på andra skolor i Polen.. men jag har iaf uppfattningen av att det är i princip ganska lika skit som händer på alla skolor där nere.
jag vill inte skriva min skolas namn här på forumet, men om jag kan skriva till dig privat på nåt sätt skulle jag gjort det.
men som du sa, om vi klarade Polen, klarar vi detta, och jag är övertygad om att vi båda kommer klara detta och en vacker dag är vi kollegor
keep me updated!
jag personligen blir ofta distraherad av att tänka på att de andra på min skola går vidare nu och blir klar fortare än mig och inte förtjänar att bli läkare, men jag vet samtidigt att de flesta där kommer bli skit läkare som inte kan ett skit.

Jag kan helt och hållet relatera till dina tankar medans du tog ditt beslut, jag hade samma tankegång. Men så insåg jag att jag tillbringar hellre några år extra för att bli läkare i en miljö jag trivs, än 4 år i Polen. Och som du nämnde, så kommer man mer sannolikt få en bättre utbildning än den man fått ifall vi stannat.
Vill också inte specificera vilket universitet jag gick här på forumet, men den låg i södra delen av landet. Jag önskar också det fanns ngt sätt att skriva till varandra privat, så hade jag kunnat säga namnet.
Om jag kort ska beskriva mitt universitet och varför jag inte var nöjd med den, förutom allt du nämnt förut, så är det väl strukturen på universitetet: den är helt non-existent. För att ge ett exempel, så nu i våras när Covid bröt ut, så var det studenterna som organiserade hela uppbygget av schema, distansstudierna, osv. Även nu efter sommaren är det studenterna. Och ifall man går och klagar till universitetet, så bryr de sig aldrig/ tar oss aldrig seriöst...
En annan grej som var jobbig, var den dåliga attityden hos en stor del av professorerna. Exempelvis om man hade en fråga, så skäller de ut en för att ”man är dum” om man inte kan svaret på den frågan. Dock så finns det alltid undantag, och vissa professorer var okej med att besvara frågor.
Fast det som var nog värst, är väl att i slutändan så känns det inte som att man faktiskt lärt sig ngt. Tror du nämnde det också, men en stor del av proven är bara gamla frågor. Och ofta så är frågorna strukturerade på sådant sätt, att även om du läser och kan hela ämnet, så kommer du inte kunna besvara dem.
Iallafall, jag kan fortsätta förklara hur det var i mitt universitet och varför jag inte är nöjd med den, men då kommer det nog ta mig hela dagen haha

Men vi klarar iaf detta, och du får också uppdatera hur det går för dig!

nice att höra från dig igen. Ja du, det du beskriver om skolan kan jag känna igen 100%, samma frustrationer om inte mer upplever man dagligen där jag plugga. speciellt deras sätt att undervisa under pandemin, ett jävla skämt. vet inte ens om man kan kalla det undervisning. I en hel månad efter att skolan stängde ner fick vi ingen info alls om vad som ska hända utan vi var alla hemma stressade och visste inte vad som väntade oss. Kan även tillägga, utan att specificera, så pluggade jag i norra delen av Polen.
Som jag beskrev i mina första inlägg innan, och som du beskrev igen nyligen, det spelar nästan ingen roll hur mycket man pluggar, frågorna är formulerade på ett så fkd up sätt, och provfrågorna har inte så mycket att göra med materialet (vet inte ens om man kan kalla det material, man fick lära sig jack shit av lärarna) att göra. Även om man läser de kapitel som finns i boken 100 ggr om, läser alla presentationer, allt man kan hitta, så är frågorna ej sammanhörande med det man lär sig/pluggar. så det enda man hörde var "old questions" eller att folk fuskade sönder och fick 4,5 eller 5 och högre i betyg. vilket gjorde mig vansinning och jag hatade att vara i en sådan f*cked up miljö.
innan varenda jävla tenta eller lektion hörde man folk prata om sådant att jag blev spyfärdig. Jag som snittade 4h sömn under år 2 medans dessa jävla idioter som inte ens borde ta i patienter med tång får bra betyg utan att förtjäna det. jag var trött hela tiden av att offra sömnen för att plugga, var konstant stressad så att för ca 1 år sedan blev jag rejält sjuk och kunde ha faktiskt ha dött om jag inte fick medicin i tid (enligt läkaren). mitt immunsystem kollapsade av all stress och sömnlöshet. fick gå till 2 privata läkare, första idiotläkaren sa att det var inget allvarligt. men med tanke på mina symptom visste jag att det var bullshit det hon sa. så jag stod på mig och gick till en annan privat läkare. hon hörde ju direkt att jag hade bronkiella andningsljud istället för vesikulära. så jag hade rätt.

men de professor skitstövlarna har ingen förståelse om man blir sjuk och man får skylla sig själv. Samtidigt som de andra studenterna skaffade falska läkarintyg på falska grunder för att skippa tentor och få extra tid att plugga.
Som du säger, lärarna och skoladministrationen bryr sig inte ett skit om oss. Jag har flera gånger lyft fram de problem som finns och att proven är inconsistent med materialet. De sa till och med att old questions är bra och sa att "real life starts after you graduate, you will learn most stuff during specialty when in the clinic" Jag tänkte wtf ska vi experimentera på patienter eller vad fan säger ni...

Till och med våran dean som jag pratade med försvarade allt som sker på skolan och sa att de inte är poliser som ska vakta alla studenter under proven och ha koll på allt.
det finns så mycket skit som jag är arg över, med dina ord, det skulle ta mer än en dag att berätta allt.
Jag kommer för evigt att vara ärrad från mina år i Polen...

Jag har lyssnat på föreläsningar från läkarprogram i Sverige, och jag blir så jävla arg. allt förklaras så himla bra, och studenterna klagar på att det är så himla svårt. det de klagar över är 1% av det man ska kunna i Polen inför en liten delprov, och 99% av allt måste man lära sig själv. samtidigt som de i Sverige får allt serverat på ett silverfat men ändå så klagar dem.

Just nu har jag svårt att fokusera och ens komma igång med plugget inför HP. Tänker hela tiden att jag kommer misslyckas och att jag är en failure. Har bara mött motgångar i mitt liv. Inte bara när det gäller utbildningen men även på det sociala planet. Jag vet att jag förtjänar mycket bättre men jag lyckas knappt åstadkomma någonting. Brottas just nu med negativa tankar som sätter stopp för mig. HP testar ju fan mest hur bra man är på svenska ord och andra jobbiga grejer, det är inte ett rättvist sätt att bedöma om man är lämpad till att bli läkare. Med tanke på att man klarade 2 år av helvete i Polen så är man mer än lämpad.
Men vet samtidigt att det finns ingen poäng med att sitta och klaga, om jag vill ändra på min situation måste jag ta mig in på något sätt i Sverige även om det blir skit jobbigt.

Ibland får jag en smula motivation pga min ilska, men den är kortvarig. Som sagt så kommer jag vara ärrad för livet pga fucking skit upplevelserna i Polen och hatar livet just nu.

ska försöka tänka ut ett sätt så vi kan kontakta varandra privat.