Förstår verkligen hur det måste kännas. Blev nästan gråtfärdig när jag såg din befogade gråtgubbe för ett par inlägg sen. Jag hade nog inte klarat av att vara så nära så pass många gånger.

Även mitt namn gick att hitta på den beryktade listan!
Ahh, allt känns så bra!

Hoppas det ordnar sig för er andra på ett eller annat sätt också.
Trägen vinner

Passa på att njuta den stunden som är kvar nu arfen! Grattis!

[quote:9bec1ba1bb="Guldbollen"]Förstår verkligen hur det måste kännas. Blev nästan gråtfärdig när jag såg din befogade gråtgubbe för ett par inlägg sen. Jag hade nog inte klarat av att vara så nära så pass många gånger. [/quote:9bec1ba1bb]Såja såja, det ordnar sig nog ska du se, inte behöver du väl vara ledsen? *klappar stackars Guldbollen på axeln*

När min mamma blev gravid med mig så trodde läkaren att det var ett tomt ägg som växte i hennes mage och ville genomföra en bortskrapning. Min morfar fick armarna bortgrillade av en oskyddad elledning när han var barn och hans pappa fick sin ena hand avslagen av en rival medelst slägga (som senare i livet, tillsammans med sin son, även försökte skjuta honom men missade huvudet med en centimeter). Vi är av tufft virke i min släkt och klarar oss bra även om vi stöter på lite motgångar i livet.

Kort sagt: det går inte för sig att vara deprimerad. Det är ju inte särskilt roligt i längden. Det känns nog faktiskt lite bättre att resa på sig igen och omvandla depression till motivation. Ingenting ger sådan kampanda som en proper motgång!

(förresten använder jag inte gråtgubben, bara ledsengubben)

Helt rätt inställning. Typiskt i-landsproblem...

Men du får fan se till att bli BB-läkare så att du kan hämnas på han som terrade din mamma!