Jag tror helt klart att läkarstudenter är smartare än genomsnittet. Det finns till och med vetenskapliga studier på det, och använder man sitt sunda förnuft kan man nog komma fram till det utan vetenskapliga stöd. Vill någon av er på allvar hävda att läkarstudenter i genomsnitt har 100 IQ (om vi för diskussionens skull använder IQ som ett mått av "smarthet")? Att läkarestudenter är de smartaste studenterna tror jag däremot inte.

Nej, att genomsnitts-läkarstudenten har över 100 i IQ betvivlar jag faktiskt inte. Men jag tvivlar på att man blir en bra läkare om man tycker att man är smartare/bättre än alla andra. Känns som översittarfasoner.

Att säga att de smartaste läkarstudenterna studerar vid KI är ett rejält käftslag mot de som studerar vid andra universitet.

Ramcke skrev:Jupp, men alltså - jag höll med dig..

Vad var frågan nu igen? Hur man skulle prioritera ordningen?
Tja, jag skulle nog ta det i den ordningen jag vill, det jag helst vill överst, hehe..

Och jag höll med dig Med förstärkning!

Jag är förvirrad..


Förstår dock inte varför ingen besvarar den viktiga frågan:

Ok.. Så den viktiga frågan då - hur många singlar finns det på KI då..?

@ Linda2, du skulle sätta igång nu till våren med studierna va?

Ramcke skrev:Jag är förvirrad..


Förstår dock inte varför ingen besvarar den viktiga frågan:

Ok.. Så den viktiga frågan då - hur många singlar finns det på KI då..?

@ Linda2, du skulle sätta igång nu till våren med studierna va?

Japp och jag är gift sedan många år

(Det där "nä, verkligen inte" var som en bekräftelse på ditt "vi ska inte måla upp bla bla")

I övrigt vill jag bara, som jag tidigare sa, hävda att studentlivet i regel är så skoj och speciellt att man på något vis lägger sitt "gamla" liv lite på is. Alltså tror jag att man inte ska lägga så mycket vikt vid att man bor kvar nära sin hemmaplan för att man tror att man kommer vara hemma mycket eller enbart umgås med gamla vänner. Flytta långt och få sedan de närmsta gamla kompisarna att börja plugga på samma ställe

Inte många singlar på KI bland tjejerna.

Många är småbarnsföräldrar med tidigare examina från Handels eller KTH (dvs. 25+). Många har pojkvänner hemma. Många är gifta. Många har ett helt liv utanför studierna (dvs. medverkar inte alls i de studiesociala aktiviteterna på KI).

Men singlarna bland läkarstudentstjejer minskar kraftigt, kan jag tillägga, med studietid. Få finns bland T2, färre T3 och sedan får man ge sig ut i den riktiga världen.

Beroende på vad man letar efter så... jag har då aldrig valt studieort eller -inrikting beroende av var jag får ligga.

Linda2 skrev:

Ramcke skrev:Jag är förvirrad..


Förstår dock inte varför ingen besvarar den viktiga frågan:

Ok.. Så den viktiga frågan då - hur många singlar finns det på KI då..?

@ Linda2, du skulle sätta igång nu till våren med studierna va?

Japp och jag är gift sedan många år

(Det där "nä, verkligen inte" var som en bekräftelse på ditt "vi ska inte måla upp bla bla")

I övrigt vill jag bara, som jag tidigare sa, hävda att studentlivet i regel är så skoj och speciellt att man på något vis lägger sitt "gamla" liv lite på is. Alltså tror jag att man inte ska lägga så mycket vikt vid att man bor kvar nära sin hemmaplan för att man tror att man kommer vara hemma mycket eller enbart umgås med gamla vänner. Flytta långt och få sedan de närmsta gamla kompisarna att börja plugga på samma ställe

Haha, ja jag får skylla mig själv när jag la upp det så, hehe..!
Men var ju inte riktigt det jag menade. Kul att känna igen någon till våren, om jag nu fixar intervjun..

@ himi - ..? Det finns ju sätt att uttrycka sig som verkligen får något kul, jag var mest skämtsam - och lite nyfiken naturligtvis, att bara låta trist och fult. Tack.

Jag tror också på att inte hänga upp sig på hemmaplan. Men vill man ha det "riktiga" studentlivet så är det ju Lund och Uppsala i första hand.
Har en hel del kompisar som läst i Umeå och talar väldigt väl om det lärosätet och stan. Tar dock emot en del att stå upp med mer mörker än jag har på vintern här i södra Sverige..

Ramcke skrev:
Har en hel del kompisar som läst i Umeå och talar väldigt väl om det lärosätet och stan. Tar dock emot en del att stå upp med mer mörker än jag har på vintern här i södra Sverige..

Jag som har bott i Luleå en massa år replikerar ju då genast med att du får tillbaka det i form av en massa härligt ljus på den andra årssidan!

Mmm, då jag tänkte bada i Kattegatt och vicka på det lokala sjukhuset..? Men visst, våren är fin i Norrland..

Pydon skrev:Nej, att genomsnitts-läkarstudenten har över 100 i IQ betvivlar jag faktiskt inte. Men jag tvivlar på att man blir en bra läkare om man tycker att man är smartare/bättre än alla andra. Känns som översittarfasoner.

Att säga att de smartaste läkarstudenterna studerar vid KI är ett rejält käftslag mot de som studerar vid andra universitet.

Varför skulle man inte bli en bra läkare för att man tycker man är smartare/bättre än "alla" andra? Sådana tankebanor känns totalt irrelevanta, allt handlar om att kunna ha ett proffesionellt förhållningssätt. Och kanske vara begåvad med en smula social kompetens.

Att tro att de smartaste kursarna absolut finns vid KI känns en aning naivt. Inte direkt så att alla försöker komma in där, själv hade jag det t.ex. som femte prioritering efter Uppsala, Lund, Linköping och Umeå. Möjligt däremot att de mest begåvade stockholmarna håller till där medan de som inte lyckas ta sig in söker sig till andra studieorter.

Vad gäller hur man ska prioritera har jag inte så mycket att jämföra med men kan varmt rekommendera Uppsala, läser första terminen och vad gäller studiebiten har jag ingenting alls att klaga på än så länge. Dessutom bra sjukhus, väldigt bra vårdcentraler runtom som vi är utplacerade på.

Och gaaaalet studentliv, Uppsala är så mycket studentstad det kan bli. Och för oss läkarstudenter gick terminens preklinfest av stapeln nu i helgen. Preklin alltså, nuff said. Flytta hit och delta så kommer du förstå vad jag menar.

Nihilist skrev: Varför skulle man inte bli en bra läkare för att man tycker man är smartare/bättre än "alla" andra?

Helt sant, man behöver inte bli en dålig läkare för att man känner så. Dock betyder ju det att man tycker att andra är sämre än en själv och det är ju ingen bra inställning gentemot de man ska hjälpa i sin yrkesroll som läkare. Jag vill tydliggöra att detta är min högst personliga uppfattning nu och ser gärna att jag besparas kommentarer om att jag är en moraltant (eftersom jag hört det till leda här på HP vid det här laget). Dessutom tror jag att åren under utbildningen kommer slipa till dessa kantigheter och få fram en empatisk och medmänsklig juvel. Det finns alltid någon som är lite bättre och lite smartare...

Hej!

Tänkte ställa en liten om än komplicerad fråga!

Jag är för tillfället missnöjd med min prioritetsordning. Som jag förstått det går detta inte att ändra på i nuläget. Med 1,8 är det dessutom tufft att stryka alternativ helt och hållet!

Läste däremot på studera.nu om "återanmälan", där man kunde ändra prioritetsordning och återanmäla ett struket alternativ. Betyder detta att om jag exempelvis efter Urval I blir antagen till Prio-1, så kan jag "återanmäla" mitt Prio-3 och sätta det högst upp, samtidigt som jag behåller min plats i Prio-1. Och därmed till Urval II ha samma chans som vem som helst på antagning i mitt nya förstahandsval?

Tack för svar!

utvik skrev:Hej!

Tänkte ställa en liten om än komplicerad fråga!

Jag är för tillfället missnöjd med min prioritetsordning. Som jag förstått det går detta inte att ändra på i nuläget. Med 1,8 är det dessutom tufft att stryka alternativ helt och hållet!

Läste däremot på studera.nu om "återanmälan", där man kunde ändra prioritetsordning och återanmäla ett struket alternativ. Betyder detta att om jag exempelvis efter Urval I blir antagen till Prio-1, så kan jag "återanmäla" mitt Prio-3 och sätta det högst upp, samtidigt som jag behåller min plats i Prio-1. Och därmed till Urval II ha samma chans som vem som helst på antagning i mitt nya förstahandsval?

Tack för svar!

Den placeras i så fall som en sen anmälan och du rangordnas tidsmässigt efter alla som anmälde sig i tid, har jag för mig.