Du behöver inte vara bra på matte för att bli läkare. Det som är en rejäl fördel på läkarprogrammet är ett bra minne. Om du har ett bra sätt att memorera termer och system på, så kommer det gå galant. En stark motivation och ett bra minne är det enda som krävs. Man klarar sig nästan utan det också, men då blir det lite jobbigt nära godkäntgränsen på tentorna.

För att förtydliga... Om du har ett väldigt bra minne behöver du inte lägga ner så mycket tid på att plugga, eftersom det mesta fastnar kanske redan på föreläsningarna. Om du har ett sämre minne måste du lägga ner mer tid. Har du orken och motivationen så lägger du ner 40 timmar i veckan på plugget. Är du ännu mer motiverad kanske du lägger 50 eller 60 timmar för att kompensera för ett ännu litet sämre minne. Förståelsen kommer automatiskt när du lär dig det som läras skall. Det krävs inte mycket till logisk fallenhet för detta.

Det är jag däremot utmärkt på.

Skönt att höra från en som har lite skinn på näsan när det kommer till läkarstudier dessutom.

Tack så mkt!

Just nu läser jag farmakologi och det är ungefär såhär svårt att förstå:

Ligand A binder till receptor B, receptor B öppnar sig, jon C flödar in. Transportör D medierar återupptag av ligand A till den presynaptiska terminalen. Läkemedel E är en B-antagonist, vilket gör att ligand A inte binder lika lätt pga att den tävlar med läkemedlet om att få binda till receptor B. Resultatet blir att ligand A får en decimerad effekt. Om man har för mycket av ligand A i kroppen kan detta vara önskvärt.

Svårare än så tror jag inte det blir (på farmakologiavsnittet). Det gäller bara att minnas vilka saker som hör ihop.

(Ligand = ett ämne som binder till en receptor; antagonist = ett ämne som binder till en receptor men saknar effekt.)

empezar skrev:Just nu läser jag farmakologi och det är ungefär såhär svårt att förstå:

Ligand A binder till receptor B, receptor B öppnar sig, jon C flödar in. Transportör D medierar återupptag av ligand A till den presynaptiska terminalen. Läkemedel E är en B-antagonist, vilket gör att ligand A inte binder lika lätt pga att den tävlar med läkemedlet om att få binda till receptor B. Resultatet blir att ligand A får en decimerad effekt. Om man har för mycket av ligand A i kroppen kan detta vara önskvärt.

Svårare än så tror jag inte det blir (på farmakologiavsnittet). Det gäller bara att minnas vilka saker som hör ihop.

(Ligand = ett ämne som binder till en receptor; antagonist = ett ämne som binder till en receptor men saknar effekt.)

Så man behöver inte förstå mer än vad som (faktiskt) står i boken? Matematiken känns mer som att man måste förstå vad som står mellan raderna.

Lite som att i matte bara lära sig exempeluppgifterna?

Det var en väldigt bra jämförelse. Precis så är det, ja.

Om du har ett "fotografiskt minne" men är lite dummare än svensson så kommer du spika tentorna.

Men nu är förmågan att sålla också en önskvärd egenskap. Annars kan man nog lätt gå miste om ett socialt liv vid sidan om plugget

empezar skrev:Det var en väldigt bra jämförelse. Precis så är det, ja.

Om du har ett "fotografiskt minne" men är lite dummare än svensson så kommer du spika tentorna.

Men nu är förmågan att sålla också en önskvärd egenskap. Annars kan man nog lätt gå miste om ett socialt liv vid sidan om plugget

Känns mkt bättre nu att söka till läkarlinjen.

Givetvis, men jag antar det är något som kommer efter hand? I början lär det väl vara svårare eftersom man inte är van vid läkarstudier?

Kan du förövrigt uppskatta mellan tummen och pekfingret hur många som hoppar av?

Tack för svaren Empezar!

Precis som empezar skriver är det väldigt få delar av läkarprogrammet som är speciellt svårt att förstå. Det är ganska rakt på sak även om det kan vara lite abstrakt när man är nere på molekylnivå.

Det är mycket som skall tryckas in. Har man lätt för att lära sig utantill-kunskap så är läkarprogrammet inte svårare än något annat.

johcor skrev:Känns mkt bättre nu att söka till läkarlinjen.

Givetvis, men jag antar det är något som kommer efter hand? I början lär det väl vara svårare eftersom man inte är van vid läkarstudier?

Kan du förövrigt uppskatta mellan tummen och pekfingret hur många som hoppar av?

Självklart får man en känsla efter ett tag för vad som är viktigt och inte. Med viktigt menar jag saker som man kommer ha nytta av när man börjar jobba som läkare. Och då menar jag kanske främst som AT-läkare, för när man börjar sin ST kommer man kunna fördjupa sig inom sitt område. Vissa saker som vissa lärare tycker man ska kunna är saker som inte ens specialisterna har koll på utan att slå upp det. Sådant brukar jag bestämt låta passera fritt mellan ena örat till det andra, även om det skulle kunna komma på tentan.

Mellan tummen och pekfingret skulle jag vilja säga att 1% per år hoppar av. Däremot så är det många som tar uppehåll eller byter studieort, kanske 5-10% per år.