Är det någon här som har varit på intervju i Umeå eller känner någon? Skulle väldigt gärna vilja veta mer om vad de brukar fråga och hur upplägget är, har bara läst en liten berättelse om upplägget, men skulle vilja veta mer!

Du träffar två lärare/läkare under dagen, varav en kvinna och en man. Varje intervju tar ca. 50 min. Det varierar vad de frågar om, men båda mina intervjuare utgick väldigt mycket från den levnadsbeskrivning jag skrivit. Sen får man självklart de "typiska" frågorna, d.v.s. Varför vill du bli läkare? Har du någon vårderfarenhet? Hur fungerar du i grupp? Hur är du som ledare? Hur är din uppfattning av läkaryrket? Vad baserar du den på? Hur ser din familj/vänner på att du vill bli läkare? o.s.v. Beroende på vilken/vilka intervjuare du får så kan intervjun kännas mer el. mindre pressande/stressande. De flesta tycker dock att intervjun förflyter mer som ett vanligt samtal än en psykoanalys.

Mina intervjuare var väldigt avslappnade och pratade halva tiden om sig själva så du får vara beredd på att lyssna och hålla med en hel del också.

Min första läkare frågade mycket om hur jag tyckte en bra läkare ska vara och om jag besitter de egenskaperna. Frågor om mina dåliga sidor och hur jag såg på de "svåra" situationer man kommer att ställas inför, hur förberedd man är för sånt. Kom också ihåg att kunna svara på frågan vad som kan vara en nackdel med att vara för snäll som läkare. Att man kan ta på sig för mycket jobb och bli utbränd och så...

Den andra läkaren frågade bara om min barndom och uppväxt, samt hur jag upplevt skoltiden, om jag alltid haft kompisar och kännt mig trygg osv. Men i stort så var båda samtalen oerhört avslappnade. Du kommer in i ett litet hotellrum och möts av en ledigt klädd människa som inte alls känns fientlig på något vis.

Mycket givande svar, jag tackar så mycket!

Det låter trevligt att få komma på intervju, jag ser fram emot den dagen!

Det lustiga är att jag totalmisslyckades på intervjuerna i Umeå men får endast beröm för hur jag har skött mig i Lunds PBL och lyckades i mitt sommarjobb (efter intervjun, halvår före antagningen i Lund) nå fram till en "svår" patient på en sluten psykiatriavdelning med resultat som fick verksamhetschefen att utbrista "vad har du gjort med honom?"

Kort sagt, jag har inte något direkt förtroende för intervjumodellen - åtminstone inte så länge den använder sig av intervjuare som inte verkligen försöker förstå hurdan den intervjuade är. Helst borde det ingå ett praktiskt antagningsprov, alternativt krav på goda vitsord från tidigare anställare inom vården - det vore mycket träffsäkrare än en intervju vars resultat lätt kan manipuleras av dem som vet hur de fungerar (eller bara är manipulativt lagda).