Det är bra Joawes!! Kämpa på!!

Jag har förresten varit så jävla sur idag - träffade en bekant idag som läser T2. Tänkte fråga lite hur det var, få lite inspo men hon hade ju ingen insikt i läkaryrket alls. Anatomin hade hon klarat, vilket jag tycker är imponerande men när jag frågade VARFÖR hon läser till läkare så kunde hon inte precisera sig. Hon sa "jo.. det är ju ett bra yrke och så. Jag kommer ha råd med alla dyra väskor jag drömmer om!" Frågade då varför hon läste, om hon inte visste liksom - nä hon hade bara sökt för skojs skull och så kom hon in. Dermatolog hade hon ingen aning om vad det var.

Sedan berättade hon om en person i hennes klass, han var 65 och detta var tredje gången han hade läste T2... Han kom aldrig på föreläsningarna osv.

Sedan så var hon tvungen peta mig i ögat och frågade om jag inte hade tillräckligt med bra betyg för att komma in på läkarlinjen, när jag svarade det självklara sa hon "jag trodde ju du var duktig!" Tack.

När jag gick därifrån så var jag bara sugen på att stoppa i mig ett helt glasspaket och grina, fan vad orättvist det är allting - men jag gick hem och pluggade lite. (Åt kanelbulle med iofs). Då kändes det bättre.

Men det känns så jävla piss att dessa människor får läsa till yrken de fullständigt inte bryr sig om, bara för att de tycker det är prestige eller bra betalt. Visst finns det sådana på alla program men VARFÖR?

Tycker definitivt alla lärosäten borde ha intagning typ PIL.

Vad tycker ni? Tänker jag fel?

Haha Milis vilken trevlig "bekant du har". När du väl kommer in på läkarprogrammet så var beredd på att det kommer finnas många fler liknande som henne i klassen.

Alla som åtmindstone har en liten gnutta ekonomisk insikt kan dra slutsaten att läkaryrket inte är speciellt lukrativt om man är ute efter stora summor pengar. Det finns betydligt enklare vägar till rikedom.

Jo, jag har också svävat många gånger i samma banor som du miliss. När man träffar en T4 student som inte vet vad borrelia är för något, då börjar man fundera. Livet är inte rättvist, men det är bara att försätta kämpa! Kämpar man och har viljan så kan man gå hur långt som helst!

Alla har sina skäl. Jag förstår inte personligen varför man blir irriterad över att någon säger att de vill bli läkare för just pengarna. Om det är en drivkraft i sig för dessa så får det vara så, precis som det är drivkraft för er att hjälpa människor(om det är nu er orsaken till att ni vill bli läkare). Acceptera och sluta vara avundsjuka. Koncentrera på era mål och dess syften istället.

Ursäkta uttrycket, men vilket rötägg till "kompis" du har. Skulle absolut inte vilja ha en sån läkare om jag vore patient iaf. Antingen måste hon ha varit trött eller allmänt urbota likgiltig inför sitt yrkesval. "Jag kommer ha råd med alla dyra väskor jag drömmer om!" What??? Jag hoppas verkligen inte att denna attityd är utbredd bland landets läkarstudenter, men tyvärr förekommer det säkert. Sen tycker jag faktiskt att det är hon som idiotförklarar sig själv genom att ge ett så nonchalant svar på en enkel fråga.

Misstolka mig inte, självklart drömmer jag också om att köra omkring i nyaste BMWn, men jag skulle aldrig i min vildaste fantasi vilja utöva ett yrke jag inte brinner för något som hon verkligen ger uttryck för. Känner inte din vän, men får en bild av att hon nog kommer få erfara något helt nytt när hon når den kliniska delen. Att klara ett anatomiprov innebär absolut inte att du blir en god läkare.

Men cut to the chase förstår din tankegång när det kommer till PIL! På så sätt får du verkligen fram de som verkligen är bäst lämpade för yrket och inga rötägg däribland din vän som bara gör det för $.

Flow91 skrev:Alla har sina skäl. Jag förstår inte personligen varför man blir irriterad över att någon säger att de vill bli läkare för just pengarna. Om det är en drivkraft i sig för dessa så får det vara så, precis som det är drivkraft för er att hjälpa människor(om det är nu er orsaken till att ni vill bli läkare). Acceptera och sluta vara avundsjuka. Koncentrera på era mål och dess syften istället.

Det är klart att jag är avundsjuk, hon har en plats på ett program som jag, än så länge, bara drömmer om. Jag tycker bara det är så SJUKT tråkigt att det ska vara såhär. Om jag nu aldrig kommer in på läkarlinjen så vill jag i alla fall att de som gör det ska vara passionerade och brinna för läkaryrket

@Judelaw, klart man drömmer om en ny bil... Jag har alltid sagt, när jag tar min examen så ska jag köpa mig en sprillans ny Volvo. Ibland åker jag ner till Bilhallen och bara tittar och tar lite på dem, underbar känsla

Tack för era svar, känner mig inte lika illa till mods nu. Känns bra att ni blivande doktorer i alla fall brinner för det!

cricks skrev:När man träffar en T4 student som inte vet vad borrelia är för något, då börjar man fundera.

Och varför är det relevant för ens lämplighet att bli läkare att veta vad borrelia är när man går T4? I Uppsala läser man patologi under klinterminerna.

Jag tycker diskussionen om vilka som är och inte är lämpliga läkare är rätt efterbliven. Ingen av er vet att tjejen som inte "hade någon insyn i läkaryrket alls" (dvs inte hade någon familjemedlem som var läkare) kommer bli en dålig läkare. Hon går T2, herregud; hon har fem år kvar att utvecklas, och det kommer hon. Om hon inte hoppat av ännu så finns det så klart ett intresse där, även om hon inte lyckades klämma fram ett när hon blev konfronterad (för det känns alltid som att man blir just det när folk ställer frågan). Hon kanske inte hunnit utarbeta ett standardsvar till varför hon vill bli läkare, som de allra flesta läkarstudenter med tiden gör. För det är en fråga som man får höra gång på gång på gång.

"Jag är väldigt intresserad av människokroppen och får en kick av att hjälpa människor!" brukar göra folk nöjda. Så länge man inte nämner pengar så brukar frågorna om varför sluta där. Se här vad som händer när man råkar säga något om pengar! Då är livet orättvist och man kommer bli en så himla dålig läkare...

Jag kan kommentera allt detta in absurdum men jag nöjer mig med detta. Jag måste hinna sova också.

empezar skrev:

cricks skrev:När man träffar en T4 student som inte vet vad borrelia är för något, då börjar man fundera.

Och varför är det relevant för ens lämplighet att bli läkare att veta vad borrelia är när man går T4? I Uppsala läser man patologi under klinterminerna.

Stopp och belägg, lägg inte ord i min mun. Det där har jag inte påstått. Jag har aldrig sagt något om korrelationen mellan att veta vad borrelia är, och läkarkompetens. Jag pratade om den pengamässiga aspekten. Du vet mycket väl att finns en hel hög som bara söker till läkare för dels pengarna, eller dels bara för att dem har betygen. Huruvida jag själv är mer kvalificerad och kommer bli en "bättre och mer kompetent" lärare har jag inte sagt ett jota om, det skulle jag heller aldrig säga. Visst är det väl klart att man går i tankebanorna, "tänk så mycket bättre jag skulle kunna göra det där", men det sker ju i alla möjliga situationer. Jag försöker verkligen inte låta anspråksfull. Du förstår väl att man känner avundsjuka när man själv är genuint intresserad för något och träffar en person som verkar helt ointresserad för yrket och läser dit av andra skäl?

Jag tycker att det är tragiskt om Läkarstudenter inte är genuint intresserade av yrket.

Själv läser jag veckovis om Psykologi samt Medicin, prenumererar på de flesta vetenskapliga tidsskrifter (som jag har råd med) och är allmänt intresserad.

Därför jag även tackade nej till min civ.ing.utb. (vilken förkortning, haha!) tidigare i Höst, då jag inte var intresserad av utbildningen. Det är därför jag satsar på Läkarlinjen, för att jag är intresserad.

Jag tycker mest synd om patienterna som ev. får en ointresserad Läkare. De kanske inte är beredda att gå det där extra steget för sin egen skull, eller för patienten. Är det ekonomi eller annat så är det skitsamma, men nu snackar vi om levande människor.

Den optimala Läkaren är den som alltid strävar efter att göra det där extra, vilja lära sig ännu mera även om det inte är ett krav.

Sen är det klart att man inte är färdig vid T2, men jag ogillar också de som blir Läkare bara för att de har betygen, bara för att det är status, bara för det är välbetalt.

Hade jag velat ha pengar hade jag valt en annan utbildning däremot. Jag hoppas verkligen jag har rätt inställning till utbildningen.

Jag kommer inte vara nöjd med att bara vara en Läkare. Vill bli "LäkarEN". Hehe..

Edit: Ska försöka läsa Psykologikurser paralellt, då jag anser att Psykisk hälsa och Fysisk hälsa går hand i hand. Vill även förstå patienten mera. Finns massa negativ Placebo (vad heter negativa motsatsen?). Vet kompisar som mått skitt psykiskt och via den anledningen fått ont i hjärtat osv.

varför hamnar alla off topics. håller med empazar, en kort ordväxling avgör inte om hon är lämplig. jag kanske vill ha en pool, hon vill ha väska, så what.... sen är det många människor som beter sig dumma för dem är socialt inkompitent.... jag tycker att admin ska flytta på dessa inlägg och millis kan tröstas någon annanstans.

Joawes keep up the good work !! diggar denna tråd när den inte hamnar off topics

Jag håller med mohabd5. Off-topic-inläggen får en egen tråd i Läkarhörnan.

joawes skrev:Den optimala Läkaren är den som alltid strävar efter att göra det där extra, vilja lära sig ännu mera även om det inte är ett krav.

Sen kommer du ut i verkligheten och märker att det inte är möjligt att vara "den optimala läkaren" i Sverige. Läkare är ju bara människor, och tiden är begränsad.

joawes skrev:Jag tycker mest synd om patienterna som ev. får en ointresserad Läkare. De kanske inte är beredda att gå det där extra steget för sin egen skull, eller för patienten. Är det ekonomi eller annat så är det skitsamma, men nu snackar vi om levande människor.

Vilka läkare pratar du om nu? De som sökte till läkarprogrammet för att tjäna pengar och ingen annan anledning? Tror du de går genom hela utbildningen utan att få något intresse? Tror du de klarar av utbildningen utan intresse? Tror du de kan övertyga en arbetsgivare om att de borde få jobbet om de saknar intresse? Tror du de struntar i sina patienter för att de vill tjäna pengar? Du verkar anta en himla massa. Sen är det som sagt i princip omöjligt att "gå det där extra steget" när du bara får 10-20 minuter per patient inkl journalföring och remisser.

Jag tycker snarare synd om patienterna som går till läkare som har eller inte har ett genuint intresse för medicin, men är otrevliga mot patienten. Läkarens motiv är fullständigt irrelevanta. Det är uppträdande och behandling som är viktigt.

joawes skrev:Sen är det klart att man inte är färdig vid T2, men jag ogillar också de som blir Läkare bara för att de har betygen, bara för att det är status, bara för det är välbetalt.

Hur många är det som BARA söker till läkare av de anledningarna? Har du träffat någon som säger sig söka till läkarprogrammet bara för att det är status, ger pengar eller för att de har betygen (och som inte är ironisk)?

joawes skrev:Hade jag velat ha pengar hade jag valt en annan utbildning däremot. Jag hoppas verkligen jag har rätt inställning till utbildningen.

Hur låg lön är du villig att gå med på när du blir läkare? Varför i så fall inte mindre än så?

joawes skrev:Jag kommer inte vara nöjd med att bara vara en Läkare. Vill bli "LäkarEN". Hehe..

Edit: Ska försöka läsa Psykologikurser paralellt, då jag anser att Psykisk hälsa och Fysisk hälsa går hand i hand. Vill även förstå patienten mera. Finns massa negativ Placebo (vad heter negativa motsatsen?). Vet kompisar som mått skitt psykiskt och via den anledningen fått ont i hjärtat osv.

Jag tycker inte att "vill bli läkarEN" går hand i hand med "jag ska läsa parallellt". Att lyckas bra på tentorna och samtidigt ha tid för ett socialt liv kan ju vara bra ingredienser för att lyckas. Du kan ju specialisera dig inom psykiatri om du tycker det är intressant.

Jag antar att du syftar på psykosomatiska besvär när du pratar om "negativ placebo".

Jag tvekar inte på att hon inte kommer vara en bra läkare, hon är en skarp tjej som trots allt kom in på sina betyg. Jag känner bara att hon inte visade någon passion alls inför det. Och ja, hon har en familjemedlem som är läkare också. Men visst. Det kanske ändras efter att hon är klar med sina studier. Hade dock roligt varit ringt om hon visade engagemang inför sitt blivande yrke. Vi är ju trots allt inte trotsiga tonåringar på gymnasiet där man faktiskt inte kan välja sina kurser. Och empezar om man nu får frågan så himla ofta så kanske man har ett bra svar? Eller ännu bättre, talar från hjärtat.

miliss skrev:Jag känner bara att hon inte visade någon passion alls inför det.

Många läkarstudenter känner inte någon passion när de läser om extremt tråkiga saker som man "måste" veta. Fråga igen när hon kommer ut på klinik.

miliss skrev:Och empezar om man nu får frågan så himla ofta så kanske man har ett bra svar? Eller ännu bättre, talar från hjärtat.

Kanske det, kanske det. Uppenbarligen hade hon inte det, och det är ingen anledning till att man inte borde gå läkarprogrammet. Anledningarna till varför någon inte kan komma på (i ett samtal) varför man vill bli läkare kan vara rätt många. Att tala från hjärtat är svårt eftersom det handlar om känslor som man nu ska omvandla till ord på några sekunder. Om man inte har gjort detta innan, kan det bli svårt. Som sagt så känns det ofta som att man blir ifrågasatt/ställd mot väggen när någon frågar varför man vill bli läkare, just eftersom folk i allmänhet tycker att man måste ha goda anledningar för att "förtjäna" att bli läkare, och det är ju fullständigt godtyckligt om dessa anledningar duger eller inte.

Jag kan bara konstatera att innerst inne måste hon ha en vilja att bli läkare. Vore hennes drivkraft att kunna köpa de väskor hon vill ha så är hon ju dum som inte väljer en utbildning som faktiskt nästan garanterat möjliggör det.