Jag förstår vad du menar, chefkirurgen på Sahlgrenska tjänar 60 i månaden (exklusive jourer) och det är en fis i rymden jämfört med vad dem jobar med. Hade jag velat ha ett välbetalt jobb med 'lite' att göra (jämför med läkaryrket) så hade jag stannat kvar på Volvo och utvecklats där.

joawes skrev: Finns massa negativ Placebo (vad heter negativa motsatsen?). Vet kompisar som mått skitt psykiskt och via den anledningen fått ont i hjärtat osv.

Är det kanske somatisering du tänker på? Eller t.o.m somatoforma störningar?

joawes skrev:Edit: Ska försöka läsa Psykologikurser paralellt, då jag anser att Psykisk hälsa och Fysisk hälsa går hand i hand. Vill även förstå patienten mera. Finns massa negativ Placebo (vad heter negativa motsatsen?). Vet kompisar som mått skitt psykiskt och via den anledningen fått ont i hjärtat osv.

Dessvärre tror jag inte man som läkare har tid att sitta och samtala och agera psykolog. Just när det gäller psykosomatiska besvär brukar man rätt snabbt veta att det gäller det (sällan en med panikångest/annan psykisk störning blir inlagd för misstänkt hjärtinfarkt t ex).

Men, bildning är aldrig fel och fortsätt du studera psykologi

Man kan ju ta ST i psykiatri!

Efter man lärt känna människan märker man ganska snart varför han/hon valde utbildningen. Det syns om man gör det för pengar eller "hjälpa". Det är en attityd - snobbism. Sånt blir det bara mer av. Absolut inte min mening att dra alla över en kam då alla är olika/har sina värderingar men plugget är inte idylliskt på något vis och det blir bara värre och värre - konkurrensen slår på stort mot många.

Jag læser T3 i Danmark och den dær øversittarattityd, egoism och "status/tjæna massa pengar" återfanns mest hos några i 1 och 2a terminen. Ju længre tid det går desto færre verkar det bli, ty det ær ett långt och krævande studie och de som inte ær intresserade hoppar av. Egoism, trots god studieresultat, ær nog den egenskap jag stør mig mest på då jag tycker det ær den sæmsta egenskap en lækare kan ha.

Jag kom in igenom kvot 2 och mina betyg ær knappast så bra som majoriteten av folk så før mig ær det e tuffa studier.

Jag bryr mig inte om en person vill tjæna pengar som lækare sålænge den personen gør sitt jobb ordentligt och respekterar andra mænniskor.

miliss skrev:Jag tvekar inte på att hon inte kommer vara en bra läkare, hon är en skarp tjej som trots allt kom in på sina betyg. Jag känner bara att hon inte visade någon passion alls inför det. Och ja, hon har en familjemedlem som är läkare också. Men visst. Det kanske ändras efter att hon är klar med sina studier. Hade dock roligt varit ringt om hon visade engagemang inför sitt blivande yrke. Vi är ju trots allt inte trotsiga tonåringar på gymnasiet där man faktiskt inte kan välja sina kurser. Och empezar om man nu får frågan så himla ofta så kanske man har ett bra svar? Eller ännu bättre, talar från hjärtat.

Miliss, om du och jag är tillräckligt intresserade så kommer vi in!
Jag har hittills läst upp/prövat 6 betyg (+ läst till ytterligare en kurs för meritpoängen). Hp är inte min grej, kan jag konstatera efter 5 försök. Har nu tre kurser kvar att läsa upp, sen kommer jag in. Det bästa man kan göra är att skita i andra och sluta vara bitter över sin situation och bara metodiskt göra det man behöver. Sen kommer man in =)

negativ placebo heter nocebo.

sluta hålla på med "fult att tjäna pengar"-fasonerna. Visst kan det sticka i ögonen när någon inte passar in i de egna idealen man satt upp. Självklart är man i sina ögon den mest symptatiska människoälskaren som bara lever för att få pyssla om andra männisokor, och de som kommit in och inte är lika änglalikt goda som man föreställer sig att man kommer att vara själv när man står med patienterna förtjänar inte att plugga till läkare.
Då undrar vän av ordning varför diskussioner om drivkrafter och ideal som kriterium för lämplighet bara förs bland de som inte kommit in.
Jag tror inte jag hört folk prata om att någon skulle vara olämplig pga att man gör det för status eller pengar de senaste två åren som jag pluggat. Pratar man om att någons plats hellre skulle tillhört någon annan är det nästan alltid bristande social kompetens det handlar om.
För såhär är det, patienter är inte en homogen massa av ynkliga hospitaliserande människor som vill ha en kram och en omhuldande ultrasympatisk filt till läkare. Vissa behöver en stel och kall läkare som totalt skiter i patientens försök att värja sig för obekväma sanningar, eller som en stel och kall patient kan identifiera sig med. Tron på mysläkaren stör mig för att den konkurrerar med tron på mångfald. Det finns nog egentligen bara två kriterier man behöver uppfylla och sympati är inte ett av de enligt mig:
1. Förmåga att hantera fakta. Behövs för att ställa diagnos. De som kan för lite blir oundvikligen sämre kliniker.
2. Grundläggande social kompetens. Inte symptati. Inte godhjärtad. Bara förmåga att läsa människor och ge dem ett adekvat bemötande. Behövs eftersom det är människor man samarbetar med.

Blandar ni inte ihop sympati och empati nu?

sympati - förmåga att känna med andra människor. Sym betyder väl samman, och patos lidande. Ej nödvändigt enligt mig.
empati - förmåga att förstå andras känslor. viktigt.

tror inte jag rörde ihop det.

skogstokerier skrev:sympati - förmåga att känna med andra människor. Sym betyder väl samman, och patos lidande. Ej nödvändigt enligt mig.
empati - förmåga att förstå andras känslor. viktigt.

tror inte jag rörde ihop det.

Jag tror du blandar ihop dem faktiskt.

Nationalencyklopedin säger:

sympati - en känsla av varm uppskattning och förståelse.
empati - inlevelseförmåga. Förmågan att leva sig in i en annan persons känsloläge och behov.

Men inlevelse betyder väl just att man sätter sig in i en annan persons situation för att uppleva deras känslor, något som möjliggör ett adekvat handlande utifrån detta? Ser inte att din definition från ne står i konflikt med detta.
Om jag skulle reflektera över emotionella situationer när jag exempelvis pratar med upprivna anhöriga är det precis så jag upplever situationen; jag kan uppleva en stress ångest eller sorg, men jag förstår alldeles utmärkt väl att den inte är min egen, och jag behåller den oftast inte efter att vi pratat klart.

sympati definieras i oxford dictionary precis som jag sa, vilket är förenligt med den grekiska/latinska betydelsen "känna med" (empati betyder "känna i"):
1 feelings of pity and sorrow for someone else’s misfortune:they had great sympathy for the flood victims

här är den stora skillnaden att det är man själv som känner, inte att man upplever en annans känslor.

definitionerna spretar en smula när jag tittade runt nu, men jag står fast vid hur jag använder orden tillsvidare. Om inte annat så står det klart vad jag menade från början.

Åh vad jag känner igen mig i dig Millis.
jag har massa läkarkompisar (jag vill också bli läkare)
och alla dom säger "det är inte så jobbigt yrke om man jämnför med tex ingenjör" sedan har jag en annan som sa "jag vill ha ett yrke som har status men ändå inte är så jobbigt"

jag vill bränna upp deras läkar.leg.!!!!!!!!

stocklyn skrev:Åh vad jag känner igen mig i dig Millis.
jag har massa läkarkompisar (jag vill också bli läkare)
och alla dom säger "det är inte så jobbigt yrke om man jämnför med tex ingenjör" sedan har jag en annan som sa "jag vill ha ett yrke som har status men ändå inte är så jobbigt"

jag vill bränna upp deras läkar.leg.!!!!!!!!

Vad har du för nobel anledning till att vilja bli läkare då?

Den här diskussionen får mig bara att skratta, ni är ju superroliga! Kul att två personer började argumentera om definition av orden empati och sympati också.

Jag förstår inte riktigt hur många av er resonerar.

Ni verkar redan ha kommit fram till att en person som bara är pengaintressserad klarar sig bättre med ett annat yrke än läkaryrket så varför då bli arga på dem som säger att de vill bli läkare för pengarna, det är ju beundransvärt att de vill ta en svårare väg för att tjäna pengar jämfört med vad de kunnat välja.

Jag själv kommer inte ha ett bra svar till varför jag vill bli läkare säger oftast bara "för att jag vill hjälpa personer" och jag är inte så super tacksam för att jag lyckas komma in på läkarlinjen men det ger ju er ingen anledning att säga något dåligt om mig? Jag hade utan tvekan velat vara världens snabbaste man men nu har komikern Usain Bolt tagit den rollen och jag är inte arg för det. Jag hade definitivt velat vara världens rikaste man som säkert inte ens är tacksam för sin rikedom men jag hackar inte på honom på ett forum för det. Förlåt om jag är elak men det verkar som om ni tar ut er frustration över att inte kunna lyckas med era egna drömmer på folk som gör det så enkelt. Det är väl bara ett tecken för att ni ska lägga er energi på att kanske försöka ännu mer.

P.S. Ber om ursäkt till de som skrev positiva och gynnande inlägg för diskussionen orkade inte adressera enskilda personer så skrev som om meddelandet är menat till alla.

// R.