Phantomen skrev:@Axon

haha!
Förlåt, men hur i helskotta kan du uttala dig med sådan säkerhet om allt detta?
Du är 18 år och tror dig veta väldigt mycket om exakt hur stor arbetsbörda olika specialiteter har och inte har.
Baserar du det på hörsägen vid matbordet av dina föräldrar eller av dina vänner som är läkare?
Halva min släkt är läkare av olika slag, och ändå kan jag inte, baserat på deras berättelser, få dessa personer att vara representativa för respektive specialitet. Det finns förmodligen många faktorer och omständigheter som spelar in i bedömningen vad som anses vara stor arbetsbörda eller inte, och vad som anses vara kutym att göra eller inte som läkare gällande uppoffringar för yrket.

Fram tills du själv arbetat som läkare, så tycker jag inte du ska uttala dig med sådan säkerhet om hur DET ÄR att arbeta som t.ex. neurokirurg eller hur jobbigt det är med övertid eller inte. Ingen av oss vet detta, eftersom ingen av oss är läkare än. När vi väl blir läkare så kommer vi dessutom få en subjektiv åsikt gällande detta, som inte nödvändigtvis behöver vara representativ för alla inom yrkesgruppen.

Sen är det enormt låg nivå att anmärka på att McKinsey stavas med S och inte Z. Hade du brist på argument för att hävda din roll som den nya rättshaveristen på forumet?

Med den ambitionsnivån du verkar ha på vilket intryck du vill ge av dig själv så hade jag förväntat mig lite högre nivå på vissa av dina inlägg.

Jag bemöter i punktform:

* Neurokirurgernas arbetssituation är känd (därav detta som exempel) och det kan du fråga många läkare om, de kan svara bra. Åtminstone de på universitetssjukhus (jag tar inte för givet att någon på ett mindre sjukhus/VC känner till deras arbetstider), och jag ser inte ner på läkare på mindre sjukhus ska jag tillägga så jag inte får en känga för det också.

* Nej, mina åsikter är inget jag hört rakt av från föräldrarna/släktingar utan snarast från det jag upplevt själv genom att fråga olika läkare. Det är inte svårt att om man är på en avdelning få kontakt med 5-10 läkare och prata med dem angående yrket osv.

* Jag rättade boohoo för att han anklagade mig för att tro på saker jag inte gjorde. Kan inte du hjälpa honom att ta fram fakta på var jag glorifierar läkaryrket och där jag sätter upp läkarna på en piedestal?

Passar du även på att läsa min post ovan till främst Linda2 och oscar_bakhouch så ser du att jag tillgripit lite taskig argumentationsteknik, och ber om ursäkt för detta.

Jag håller mig undan dessa diskussioner fortsättningsvis då, och återkommer efter specialistutbildning.

Må gott!

Jag tog neurokirurg-exemplet som ett godtyckligt exempel för att påvisa min poäng om att du talar om många saker med en säkerhet som skulle kunna ge en intrycket att du har enorm erfarenhet inom diverse områden, bl.a. om hur det är att vara småbarnsförälder och vara läkare samtidigt.

Måhända att det inte krävs speciellt stora efterforskningar för att bli varse om att neurokiruger har stor arbetsbörda, men du fattar förmodligen min poäng och förklaring ovan.

Vidare så har jag inte rätt att antyda om du ska hålla dig borta från dessa diskussioner eller inte, och min kritik var inte ämnad att ge dig någon avhyvling om vad du kan/ska eller inte bör diskutera. Men eftersom du uppenbarligen vill ge intrycket av att vara en kunnig person,(vilket du säkerligen är) så tål du säkert lite konstruktiv kritik som den i mitt förra inlägg.

Må väl, du också!

Det där med övertid. Lite tankar bara...

I mitt nuvarande yrke jobbar jag lite övertid då och då, man kommer inte undan (ett krävande och emellertid stressigt jobb, kräver flera års högskoleutb.) och så har jag ett schemalagt pass på 10 timmar en gång i veckan. Jag gillar inte speciellt mkt den dagen just nu den börjar bra men mot slutet får jag kort stubin och kan ibland bli ganska otrevlig och irriterad(med handen på hjärtat) vilket är bedrövande när man jobbar med människor.

Jag jobbade mycket mera övertid förut. Det går att jobba mkt övertid och vara trevlig och professionell alla de timmarna, vet ja, dock inte hur länge som helst...

Nu känner jag att jag inte vill ta på mig hur mkt övertid som helst just pga att jag inte kan garantera 100% professionalism och bemötande under den (övertids)tiden...speciellt inte om jag fått sova 2-4 timmar natten innan (småbarn).

Är det fel att tänka så? Ska jag hålla mig borta från läkaryrket då?

Phantomen skrev:Jag tog neurokirurg-exemplet som ett godtyckligt exempel för att påvisa min poäng om att du talar om många saker med en säkerhet som skulle kunna ge en intrycket att du har enorm erfarenhet inom diverse områden, bl.a. om hur det är att vara småbarnsförälder och vara läkare samtidigt.

Måhända att det inte krävs speciellt stora efterforskningar för att bli varse om att neurokiruger har stor arbetsbörda, men du fattar förmodligen min poäng och förklaring ovan.

Vidare så har jag inte rätt att antyda om du ska hålla dig borta från dessa diskussioner eller inte, och min kritik var inte ämnad att ge dig någon avhyvling om vad du kan/ska eller inte bör diskutera. Men eftersom du uppenbarligen vill ge intrycket av att vara en kunnig person,(vilket du säkerligen är) så tål du säkert lite konstruktiv kritik som den i mitt förra inlägg.

Må väl, du också!

Jag har diskuterat karriär + familj med AT-/ST-/överläkare. Jag tror inte Linda2 gör det, men ingen av de jag talat med har förutsatt att de kommer att hålla sig kring 40h/vecka under deras ST. Vissa planerar familj till sitt yrkesliv, t.ex om de vill doktorera kanske det är smartast att göra det när man är ung. Nu fick jag ju dock sitta och diskutera med en kvinna med barn, så det kändes ju lite taskigt från min sida. Ungefär som när någon chef på Försäkringkassan får sitta i Debatt på SVT och debattera med någon vars familjemedlem dött/tagit självmord pga brist i hanteringen. Nu är det inte på denna nivå, men det är självklart svårt att diskutera på individuell nivå.

Jag tycker det är smått roande att på internetforum ha en liten provocerande ton. Jag gjorde dock klart min poäng med det jag skrivit, även fast den tidvis gick fram åt hellsike fel - vilket jag senare erkände.

EDIT: Tog bort viss info om mig själv..

Axon, jag tror att det inte är bara du som tycker att det är roande

Solen08 skrev: Är det fel att tänka så? Ska jag hålla mig borta från läkaryrket då?

Nej, det går alltid att få en anpassad arbetssituation. Dock har du inte påbörjat läkarutbildningen (?) och då kanske det är för tidigt att ens tänka på specialisering, men jag tror det blir svårt att välja vilken som helst. Tag kontakt med specialister och ST-läkare i berörd specialitet och klinik (denna är viktig då det säkerligen skiljer sig) när det börjar närma sig och hör med dessa hur jourbörda/arbetstider och allt ser ut.

axon skrev:

Solen08 skrev: Är det fel att tänka så? Ska jag hålla mig borta från läkaryrket då?

Nej, det går alltid att få en anpassad arbetssituation. Dock har du inte påbörjat läkarutbildningen (?) och då kanske det är för tidigt att ens tänka på specialisering, men jag tror det blir svårt att välja vilken som helst. Tag kontakt med specialister och ST-läkare i berörd specialitet när det börjar närma sig och hör med dessa hur jourbörda/arbetstider och allt ser ut.

Ärligt talat, så tänker jag inte ens på AT än. Förstår inte vad du tog ifrån som om jag tänker om ST.

Det var bara en vinkling av frågan ur ett personligt perspektiv. Känner jag inte att jag kan garantera 100% professionalism + bra bemötande - tar jag inte de där övertidstimmarna.
Jag ser det som att ta sitt ansvar (inte bara slingra sig undan från övertid).

Jag gick någon gång på underlakare.se och läste av ren nyfikenhet. Den första tråden jag stötte på handlade om en ung läkare som var arg och besviken pga HSAN-anmälan mot henne. Tänk, HON som sliter och jobbar så mycket, om hon tog ut all sin komp och semester skulle det kunna räcka till 5-månaders ledighet, och hon minsann gjorde aldrig ngt fel, det liksom kan inte existera på kartan för henne, och patienterna fattar inte hur tacksamma de ska vara för att hon jobbar så mycket...and so on.

Alltså, ärligt talat, tvivlar jag starkt på att hon kunde vara professionell under all sin övertid.
Jag är bara impad att det blev endast 1 anmälan. Hon är nog ändå jäkligt duktig.

Jag förstår mkt väl dina poäng med att ställa upp för varandra osv. Inget emot det. Jag bara tycker inte att det är normalt att jobba 20-25 h övertid veckan eller vad var det du startade på. Det ska inte behövas...
Så jag förstår ärligt talat inte din euforiska propaganda om massa övertid som "krävs" för att bli en bra läkare.
Jag tror att se mycket av varje (när man är utvilad och pigg)ger dig mer än massa övertid fylld av rutinfall veckan in och veckan ut när du är trött och irriterad. Men det återstår väl att se om det stämmer...

Sedan undrar jag om du någonsin jobbat 40 timmar + 10-25 timmar/övertid i veckan och hur många veckor i så fall?

Solen08 skrev:Ärligt talat, så tänker jag inte ens på AT än. Förstår inte vad du tog ifrån som om jag tänker om ST.

Det var bara en vinkling av frågan ur ett personligt perspektiv. Känner jag inte att jag kan garantera 100% professionalism + bra bemötande - tar jag inte de där övertidstimmarna.
Jag ser det som att ta sitt ansvar (inte bara slingra sig undan från övertid).

Jag gick någon gång på underlakare.se och läste av ren nyfikenhet. Den första tråden jag stötte på handlade om en ung läkare som var arg och besviken pga HSAN-anmälan mot henne. Tänk, HON som sliter och jobbar så mycket, om hon tog ut all sin komp och semester skulle det kunna räcka till 5-månaders ledighet, och hon minsann gjorde aldrig ngt fel, det liksom kan inte existera på kartan för henne, och patienterna fattar inte hur tacksamma de ska vara för att hon jobbar så mycket...and so on.

Alltså, ärligt talat, tvivlar jag starkt på att hon kunde vara professionell under all sin övertid.
Jag är bara impad att det blev endast 1 anmälan. Hon är nog ändå jäkligt duktig.

Jag förstår mkt väl dina poäng med att ställa upp för varandra osv. Inget emot det. Jag bara tycker inte att det är normalt att jobba 20-25 h övertid veckan eller vad var det du startade på. Det ska inte behövas...
Så jag förstår ärligt talat inte din euforiska propaganda om massa övertid som "krävs" för att bli en bra läkare.
Jag tror att se mycket av varje (när man är utvilad och pigg)ger dig mer än massa övertid fylld av rutinfall veckan in och veckan ut när du är trött och irriterad. Men det återstår väl att se om det stämmer...

Sedan undrar jag om du någonsin jobbat 40 timmar + 10-25 timmar/övertid i veckan och hur många veckor i så fall?

Vad jag menade var att du inte ska sluta tänka på läkaryrket, men vad som säkert kommer bli viktigt är att du väljer specialitet efter din livsstil. Så kör på med läkarprogrammet och tag sedan kontakt med specialiteter du är intresserade av och hör med dessa angående arbetstider etc.. Det var inte för att jag förutsatte att du redan börjat tänka på ST, fast så småningom lär du behöva göra det.

Jag skrev att det i vissa fall kunde röra sig om 60-65h/vecka. Och då räknar jag inte med att all denna tid sker på sjukhuset, viss tid kan även vara "frivillig", kanske läsa om några intressanta patientfall inom sitt område när man ligger i soffan.

Ibland har jag varit uppe och nosat på 60-65h/vecka, även fast jag går gymnasiet, då jag är på ett labb på KI. inte på en lång period med övertid, utan den kommer lite sporadisk. Har även följt med flera läkare 16-18h/dag i 1 en vecka. Jag förstår att det är skillnad att gå på gymnasiet + jobba och att ha ett ansvar för verksamheten. Däremot tror jag säkert att det finns skillnader vilka som klarar av det och inte, och därför är det bra att välja specialitet utifrån det.

axon skrev:

Solen08 skrev:Ärligt talat, så tänker jag inte ens på AT än. Förstår inte vad du tog ifrån som om jag tänker om ST.

Det var bara en vinkling av frågan ur ett personligt perspektiv. Känner jag inte att jag kan garantera 100% professionalism + bra bemötande - tar jag inte de där övertidstimmarna.
Jag ser det som att ta sitt ansvar (inte bara slingra sig undan från övertid).

Jag gick någon gång på underlakare.se och läste av ren nyfikenhet. Den första tråden jag stötte på handlade om en ung läkare som var arg och besviken pga HSAN-anmälan mot henne. Tänk, HON som sliter och jobbar så mycket, om hon tog ut all sin komp och semester skulle det kunna räcka till 5-månaders ledighet, och hon minsann gjorde aldrig ngt fel, det liksom kan inte existera på kartan för henne, och patienterna fattar inte hur tacksamma de ska vara för att hon jobbar så mycket...and so on.

Alltså, ärligt talat, tvivlar jag starkt på att hon kunde vara professionell under all sin övertid.
Jag är bara impad att det blev endast 1 anmälan. Hon är nog ändå jäkligt duktig.

Jag förstår mkt väl dina poäng med att ställa upp för varandra osv. Inget emot det. Jag bara tycker inte att det är normalt att jobba 20-25 h övertid veckan eller vad var det du startade på. Det ska inte behövas...
Så jag förstår ärligt talat inte din euforiska propaganda om massa övertid som "krävs" för att bli en bra läkare.
Jag tror att se mycket av varje (när man är utvilad och pigg)ger dig mer än massa övertid fylld av rutinfall veckan in och veckan ut när du är trött och irriterad. Men det återstår väl att se om det stämmer...

Sedan undrar jag om du någonsin jobbat 40 timmar + 10-25 timmar/övertid i veckan och hur många veckor i så fall?

Däremot tror jag säkert att det finns skillnader vilka som klarar av det och inte, och därför är det bra att välja specialitet utifrån det.

Av vad jag hört så är det inte så mycket "att välja" ST (speciellt i storstäderna) utan snarare utgå från vad som erbjuds...Men det är så låååångt kvar dit, dessutom går småbarnsperioden (för min del) över lagom tills jag ev. ska börja ST (om jag kommer in eller öht väljer gå just på läkarutb) - då kanske känns det helt annorlunda igen med att jobba massa övertid osv i framtiden.

Så visst håller med om att man måste utgå från egna möjligheter och den aktuella livsperioden...

Solen08 skrev:Av vad jag hört så är det inte så mycket "att välja" ST (speciellt i storstäderna) utan snarare utgå från vad som erbjuds...Men det är så låååångt kvar dit, dessutom går småbarnsperioden (för min del) över lagom tills jag ev. ska börja ST (om jag kommer in eller öht väljer gå just på läkarutb) - då kanske känns det helt annorlunda igen med att jobba massa övertid osv i framtiden.

Så visst håller med om att man måste utgå från egna möjligheter och den aktuella livsperioden...

Jag säger inte detta som en tvärsäker sanning men jag tror de flesta väljer ST efter intresse och livsstil. Tror inte så många väljer vad som erbjuds vid ett givet tillfälle. På universitetssjukhus tror jag man i ännu högre grad väljer efter intresse då lejonparten av läkarna på universitetssjukhus forskar, och det tror jag inte man orkar om man bara tog någon ST som var ledig för tillfället. Jag kan ha fel.

Har man familj så kommer man nog ta det som erbjuds, för att slippa flytta.

axon skrev:Man får väl acceptera Linnéuniversitets ansökan om läkarprogram också då så kanske det löser sig framöver.

Det finns nog vissa andra flaskhalsar man borde jobba med innan man trycker in fler läkarstudenter i skolorna.

axon skrev:Vad jag ville få sagt angående ditt uttalande var att om man sätter läkare som ett yrke enbart, så är det att likställa det med andra yrken som man bara ser som ett yrke.

Japp. Läkaryrket är bara ett yrke. Det hindrar inte folk från att ta sitt yrke på allvar. Att ta sitt yrke på allvar är inte att likställa med att leva för sitt yrke.

axon skrev:Fast även fast det är väldigt lätt att säga "Läkare kan också vara ett helt vanligt yrke" så skiljer det sig faktiskt i det verkliga livet.

Grejen är att de flesta yrken skiljer sig åt från varandra på ett eller annat sätt. Därför kan läkaryrket vara ett yrke som alla andra utan att nödvändigtvis behöva vara precis samma sak som "alla andra jobb".

Som boohoo säger verkar du tycka läkaryrket är något väldigt speciellt, som bör hållas åtskilt från övriga yrken, som är ungefär likadana. Så är det inte.

axon skrev: Jag har diskuterat karriär + familj med AT-/ST-/överläkare. Jag tror inte Linda2 gör det, men ingen av de jag talat med har förutsatt att de kommer att hålla sig kring 40h/vecka under deras ST. Vissa planerar familj till sitt yrkesliv, t.ex om de vill doktorera kanske det är smartast att göra det när man är ung. Nu fick jag ju dock sitta och diskutera med en kvinna med barn, så det kändes ju lite taskigt från min sida. Ungefär som när någon chef på Försäkringkassan får sitta i Debatt på SVT och debattera med någon vars familjemedlem dött/tagit självmord pga brist i hanteringen. Nu är det inte på denna nivå, men det är självklart svårt att diskutera på individuell nivå.

Vad tror du inte att jag gör? Förutsätter att jag kommer/inte kommer kunna hålla mig från övertid?

Jag sitter i en ganska bra sits med tanke på att mina barn kommer vara rätt stora när jag ska göra ST. Däremot har jag ju en hel klass med 25-åringar som jag antar att de allra flesta vill skaffa barn inom säg 10 år. Med ditt tänk hänvisar du ju i princip alla blivande läkare till specialiteter som är lämpliga för barnfamiljer.

empezar skrev:Grejen är att de flesta yrken skiljer sig åt från varandra på ett eller annat sätt. Därför kan läkaryrket vara ett yrke som alla andra utan att nödvändigtvis behöva vara precis samma sak som "alla andra jobb".

Som boohoo säger verkar du tycka läkaryrket är något väldigt speciellt, som bör hållas åtskilt från övriga yrken, som är ungefär likadana. Så är det inte.

Att ständigt behöva hålla sig á jour är något JAG tycker skiljer läkare från andra vårdyrken. Om alla yrken är ungefär likadana, förstår jag inte alls löneskillnaderna. Däremot förstår jag att man får högre lön pga ansvaret man har som läkare, detta ansvar är ju förenligt med att man håller sig á jour, för det är oansvarigt att vårda patienter med äldre metoder som är bevisade vara sämre.

Jag säger bara att läkare skiljer sig från usk och ssk på det intellektuella planet, därmed inte sagt att usk/ssk är ett gäng pundare som är underordnade läkaren, utan dessa gör en mycket viktig insats i vården, utan dessa ingen vård så att säga.

Linda2 skrev:Vad tror du inte att jag gör? Förutsätter att jag kommer/inte kommer kunna hålla mig från övertid?

Jag sitter i en ganska bra sits med tanke på att mina barn kommer vara rätt stora när jag ska göra ST. Däremot har jag ju en hel klass med 25-åringar som jag antar att de allra flesta vill skaffa barn inom säg 10 år. Med ditt tänk hänvisar du ju i princip alla blivande läkare till specialiteter som är lämpliga för barnfamiljer.

Jag tror inte du förutsätter att dina arbetstider kommer att vara 40h/vecka genom hela din ST. Jag tror att man blir varse rätt tidigt när man kommer i kontakt med läkare att det kommer att bli övertid då och då.

Nej, jag menar inte att nästan alla blivande läkare ska gå till specialiter som är lämpliga för barnfamiljer. Vad jag menar är att alla prioriterar olika, vissa kanske kan tänka sig att jobba lite extra och ändå lyckas väl med familjelivet. Detta gäller ju för alla branscher och är inget egendomligt för läkaryrket.