[quote:470c2beb33="charmkvark"]
Är det en riktigt bra idé att söka in på läkarlinjen DIREKT eter gymnasiet? Eller borde man fara ut och "leva" i några år innan?[/quote:470c2beb33]

Jag tycker om att plugga så jag hoppas jag kommer in snart. Känns som om hjärnan vittrar bort nu när jag har jobbat och inte läst mycket. Sen beror det nog på vad man gör efter gymnasiet. Om man reser runt så är det nog avslappnande att komma ifrån pluggandet, men jag tycker inte att det är särskilt avslappnande att jobba.

[quote:1eec8aa7c4="Couchonne"]Men hur sannolikt är det i realiteten att någon som är över 50 skulle börja utbilda sig til läkare då? Inte särskilt skulle jag tro. Det är ju knappast heller något beslut man tar över en natt. [/quote:1eec8aa7c4]

Jag vet inte om du känner till åldersfördelningen på läkarutbildningarna men det är tillräckligt sannolikt för att det ska ske då och då, jag har hört talas om det några gånger. Dock har jag inte hört talas om någon som avslutat utbildningen. Hur som helst har de tagit en plats för någon annan mer lämpad. Vilket inte är acceptabelt tycker jag..

[quote:3318b82b73]Är det en riktigt bra idé att söka in på läkarlinjen DIREKT eter gymnasiet? Eller borde man fara ut och "leva" i några år innan?[/quote:3318b82b73]

Det är en svår fråga och det är väl bara du som sitter på svaret. Tror du att du kommer att vara motiverad att plugga 5,5 år till utan paus? Är du säker på att du vill bli läkare? osv osv.. Känner du dig sugen att börja läsa direkt efter gymnasiet så gör det!

[quote:977ef15fcd]Jag vet inte om du känner till åldersfördelningen på läkarutbildningarna men det är tillräckligt sannolikt för att det ska ske då och då, jag har hört talas om det några gånger. Dock har jag inte hört talas om någon som avslutat utbildningen. Hur som helst har de tagit en plats för någon annan mer lämpad. Vilket inte är acceptabelt tycker jag..[/quote:977ef15fcd]

Nej, jag får väl erkänna att jag inte studerat åldersfördelningen särskilt noga.
Visst, det kan kanske kännas orättvist att någon får den plats man själv skulle dö för, och sedan bara kasta bort den. Men alla har samma chans att komma in, det tycker jag är viktigast. Är inte för "kvoteringar" på något plan, inte ens när det kan kännas befogat.
Men det är en svår fråga värd att diskuteras.

Angående att börja direkt efter gymnasiet.
Jag tycker absolut du borde börja direkt ifall du kommer in. Själv väntade jag flera år, reste runt, jobbade etc. Det ångrar jag idag. Spara de grejerna tills efter examen. Då är det dessutom mycket lättare att tjäna ihop pengar till det man vill förverkliga. Lycka till!

ang. att börja läsa direkt efter gymnasiet så är min åsikt att man ska göra det man själv känner för. om man verkligen vill börja plugga direkt ska man såklart göra det. det är rätt mycket snack om att man inte skulle vara mogen för att börja läsa eller att det är nyttigt att ha gjort andra saker innan osv.

visst, livserfarenhet är väl aldrig dåligt. men om man nu vill börja plugga så fort som möjligt så finns det ju ingen mening med att luffa runt i thailand ett halvår bara för att andra tycker att man bör ha gjort sånt först.

[quote:7c5e2b7710="charmkvark"]Oj, det här var en intressant tråd. Har själv funderat en del på att inte söka in till läkarlinjen på en gång (går ut gymnasiet nu i vår), utan istället ta ett eller ett par sabbatsår, resa och se världen, jobba ihop lite extrapengar, allt det där.

Å andra sidan gynnas jag av det nya BG+HP-systemet, och funderar därför på att, trots allt, försöka komma in redan nu i höst. Jag kommer då att sakna en hel del av den livserfarenhet som många andra sökande har; jag har ju knappt gjort annat än pluggat de senaste åren.

Är det en riktigt bra idé att söka in på läkarlinjen DIREKT eter gymnasiet? Eller borde man fara ut och "leva" i några år innan?[/quote:7c5e2b7710]

Personligen tycker jag att det kan vara en bra idé att ta sig ut i livet och uppehålla sig där ett tag innan man bestämmer sig för att studera till något som omvälvande som läkare. Själv bestämde jag mig för att bli läkare strax innan jag tog studenten (vilket var förra våren) men samtidigt visste jag att jag inte var "mogen"/erfaren nog för att riktigt trivas och kunna göra gott ifrån mig.

På dessa grunder beslutade jag mig för att jobba inom hemvården ett år för att sedan se om min syn på människan & vården förändrats - vilket den verkligen har! Så nu känner jag mig redo att börja läsa till hösten (om jag kommer in -- kommer med 20.0 från gymnasiet men eftersom lotten avgör i så många fall så siktar jag på ett högt HP-resultat jämväl). Dessutom känner jag så att skulle jag inte få börja nu till hösten så gör det inte så mycket, för jag vet att jag kan fortsätta jobba ett tag till inom hemvården - vilket jag trivs med, även om jag vill vidare!

Detta är alltså min erfarenhet av situationen (var som sagt i dina skor vid den här tiden förra året!). Gör som du vill, men efter vad jag upplevt så kan jag intyga att det kan vara nyttigt att komma ur skolvärlden ett (eller ett par) år för att se hur människor faktiskt är.

Mvh

Oj då, den här frågan engagerade fler än jag trodde [ hoppades på att få åtminstone ett par kommentarer ]. Kul att få ta del av hur Ni tänker.

För egen del tycker jag att det är bra att alla har samma möjligheter oavsett ålder, iofs förstår jag inte hur någon > 50 år finansierar sina studier . . . finns väl en övre åldersgräns för studiemedel ? Rätta mig gärna om jag har fel.

[b:0b3fe2ec59]Charmkvark ;[/b:0b3fe2ec59] Trevligt med ytterligare en blivande läkare. Känner Du Dig redo för att söka in till läkarprogrammet direkt efter gymnasiet så why not ? Livserfarenhet är något man erhåller med tiden, vare sig man arbetar och / eller studerar.

Jag tror att man [ på läkarutbildningen ] kan studera någon eller några av terminerna utomlands som sk utbytesstudent om man vill. Det kanske skulle vara ett alternativ . . . studier och "livserfarenhet" samt resa på en och samma gång. Du som är ung har ju alla möjligheter i världen att göra precis som Du känner är rätt för Dig . . . lycka till med Dina val i framtiden.

[b:0b3fe2ec59]Redigerat ;[/b:0b3fe2ec59] Kolla klockslaget . . . [i:0b3fe2ec59][b:0b3fe2ec59]4.20 [/b:0b3fe2ec59][/i:0b3fe2ec59]. . . ja, vad annat kan jag säga än att jag råkade ha en lugn stund på arbetsplatsen . . . [i:0b3fe2ec59]*gäsp*[/i:0b3fe2ec59].

En tanke slog mig när jag läste de nya inläggen i tråden, varför kräver psykologprogrammet ett års livserfarenhet men inte läkarprogrammet? Är det inte lika rimligt att läkarprogrammet borde kräva likvärdig arbetslivserfarenhet för att få söka?

Vad tycker ni?

hm, märker nu att det finns en hel del aspekter på utbildningen som jag missat, exempelvis studier utomlands. Tack för alla uppmuntrande ord; jag tror nog att jag söker in i höst. Hoppeligen träffar jag några av er i Uppsala, om jag skulle lyckas.

Det är ju dessutom lite fördelaktigt att söka härifrån Åland, eftersom vi de sista två månaderna nu på tredje året är helt lediga för att plugga på slutskrivningarna. Eftersom dessa ändå inte bedöms när man söker till Sverige behöver jag inte ha så lysande resultat; kanske de två månaderna räcker som studiepaus.

Måste bara dessutom inflika att jag är lite lättad över att höra att medelåldern på läkarlinjen inte är så hiskeligt hög; uppenbarligen förvrängs statistiken medan den färdas över ålands hav...

Hej Charmvark, jag håller tummarna för dig . Skulle du komma in men sen inse att du behöver ta en liten paus, kan du väl ta studieuppehåll så att du inte förlorar din plats, jag fick höra att detta är möjligt. Hursomhelst, lycka till.
Konakion: jag antar att de som är över 50 och pluggar till läkare antingen har de sett till att ha sparat pengar för att finansiera studietiden med eller så gör de som jag: skaffar ett flexibelt jobb

[quote:6af7f46268="Wallraffer"]En tanke slog mig när jag läste de nya inläggen i tråden, varför kräver psykologprogrammet ett års livserfarenhet men inte läkarprogrammet? Är det inte lika rimligt att läkarprogrammet borde kräva likvärdig arbetslivserfarenhet för att få söka?

Vad tycker ni? [/quote:6af7f46268]


Jag visste inte att det krävdes ett års arbetslivserfarenhet för att söka till psykolog, men tycker att det vore ett rimligt krav för ansökan till läkarprogrammet också! Allra helst relevant arbetlivserfarenhet.. Det skulle vara tiptop på flera sätt;

- antalet behöriga skulle minska (om än lite) och man skulle slippa handskas med tresiffriga reservplatser (i bästa fall..)

- mer vårdpersonal skulle göra att bemanningsproblemen på sjukhem o dyl skulle mildras

- läkaraspiranterna skulle få ett ypperligt tillfälle att reflektera över om arbete inom vården är något för dem eller inte!

... det här är blev kanske en dutt idealistiskt men ändå. Jag tror att den tredje punkten är motiv nog faktiskt!

Är själv, liksom Zewu 19 år och har haft funderingar på en sak han tog upp om barn och familj. Tandläkarutbildningen jag tänker börja på om ett år är som sagt på 5 år. som färdig T.L vid 25 års ålder så är jag ju ändå "ganska" ung. men...vet inte riktigt om jag ska vänta lite, resa lite och så innan.

Men har inte tjejerna på marknaden börjat försvinna väldigt fort sen när jag väl är klar? ..kommer iofs säkert gifta mig med en tjej med lika hög utbildning, och hon sitter ju i samma situation med ålder och så... Är det vanligt att man som ung (tand)läkarstuderande fixar fru och barn under utbildningen? Läste nånstans här på forumet om några som hade gjort det och typ "rekommenderade" det

Aja, jag brinner verkligen för att få gräva i folks munnar

och Zewu, vet man inte riktigt vad man ska bli, ska man nog vänta lite.

[quote:0058962c63]Men har inte tjejerna på marknaden börjat försvinna väldigt fort sen när jag väl är klar ?[/quote:0058962c63]

Kunde inte låta bli att le när jag läste Din fråga. Du behöver nog inte oroa Dig för det . . . kärleken dyker upp när Du minst anar det.

En blivande / färdig tandläkare är nog dessutom ganska eftertraktad på "singelmarknaden" . . .

Tjejerna lär väl få stå i kö . . .

Hehe, den här tråden blir bara roligare och roligare