Helt från ingenstans läste jag plötsligt ett pressmeddelande på Uppsala universitets hemsida att antagningen till läkarprogrammet där from vårterminen 2007!! Man ska nu använda HP som skiljekriterium för dem med lika betyg i stället för bara lottning! Goda nyheter för er (oss!) som vill till Uppsala, särskilt om man fick dåliga PIL-nyheter idag!!!

Jag har 20.0 och 1,7 på HP. Hur mycket ökar chanserna med det här nya systemet tror ni, kan det vara jättemånga som har både 20.0 och mer än 1,7?

Hoppas att det här kan vara nåt i alla fall!!!

Här är länken..
http://info.uu.se/notiser.nsf/pm/hogsko ... .nytt.id2B

Jag är riktigt glatt överraskasd!!
Har inte riktigt kommit upp till 20,0 men kommer att läsa upp de ämnen jag har kvar under hösten och borde klara det tom den 15 dec och tror definitivt att man kan ha en god chans med 20,0 + 1,7. Jippi!! Äntligen någon positivt i all misär, eller hur?! På pressmeddelandet verkar det dessutom som att det är beslutat och klart!

Det är riktigt goda nyheter. Det verkar som att ett flitigt högskoleprovstränande kommer att ge resultat. Jag får verkligen hoppas att kommer upp i 20.0 denna termin. Jag har två fjuttiga ämnen kvar. Min j**kla lokala engelska kurs har jag bara en chans i! Så det är bara plugga, pluga, plugga...men sedan finns en säker plan. Det verkar som att jag kommer kunna komma in i Norge.

Asså, jag tror att högskoleprovsresultatet kommer ligga något lägre än 1,7. Det är inte många som gör högskoleprov när de har 20.0. Vad tror ni andra?

En fråga till ni som vill plugga till läkare:

Tror ni att Sveriges mest vällämpade läkarämnen står att finna bland de som har 20,0 i betyg och 2,0 på högskoleprovet? Samt att läkarämnena, som ett resultat av detta, blir allt sämre ju lägre snittbetyg och hp-resultat de får?

Om man jämför denna urvalsmetod med t.ex. PIL (som jag inte är så insatt i), vilken tror ni ger Sverige bäst läkare då?

Man kanske kunde lägga till ett fystest också, för att få bli läkare. Man ska inte bara ha 20,0 och 2,0 på HP, utan gärna springa coopers test på 10 minuter blankt också. Finns det fortfarande för många kvar till det begränsade antalet platser då kanske man kan anordna tävlingar i undervattenskorgvävning, ta de som kan flest antal decimaler på PI eller nåt annat - som ju faktiskt kan vara relevant för att bli en bra läkare.

Själv ska jag bli veterinär, och jag tror inte att mer än 20% av min "läkekonst" sitter i mitt HP-resultat eller de betyg jag pluggat upp. Eller finns det nån som tror att mitt nyligen förvärvade MVG i Religion A kommer att spela nån roll? Den enda det visar är min målmedvetenhet, vilja och uthållighet. Men då kan man ju faktiskt lika gärna göra coopers test istället! Alla som vill bli veterinärer måste göra en svensk klassiker! Eller nåt. Så får man god fysik på kuppen. Det vore både lika rättvist och rimligt som att ta in folk baserat på deras kunskap om kyrkofader Augustinus, eller huruvida de vet vad "inhösta" betyder eller inte.

Du är en väl grundad poäng Hovnarr. Jag kan hålla med om att så som systemet är upplagt idag missgynnas flertalet av åldriga antagningsregler. Det finns ingen plats för motiverade individer som "hyfsade betyg" (under 19.99!) eller personer med helt ok högskoleprovsresultat(1.6-1.5).

Så som systemet är idag så faller väldigt många av snäva antagningar.

T.ex. finns inga alternativ om personen ifråga har 19.99 eller något under eller det finns heller inga alternativ om en person har 1.6.
DESSUTOM!!! Det finns inget alternativ för dom som har precis under 20.00 och har 1.6 i högskoleprovsresultat.

Jag tycker att det bra att KI har PIL eller att Umeå har intervju, men det grundar sig nästintill bara på högskoleprovet. Jag menar på att man bör använda fler mätbara faktorer till antagningen.

Förslagsvis skulle en motsvarande norsk intagning vara lämpligare. Man får X-antal poäng för olika faktorer. T.ex. poäng för betyg eller högskoleprovsresultat, relevant arbetslivserfarenhet eller , akademiska poäng, naturvetenskapliga gymnasiekurser. Sedan räknas allt ihop och man får en slutsumma att konkurrera med i antagningen.

Dessa kan vägas på ett sådant sätt att betyg och högskoleprovsresultat spelar en grundlig roll, men behöver inte vara avgörande.
De bästa läkarna behöver absolut inte vara de med 20.00 eller 2.0, men de ska fortfarande ha en god chans att bli antagen till ett läkarprogram.

Jag kanske svamlar, men kanske finns fler aspekter att ta hänsyn till.
Det känns som det svenska antagningssystemet är lite låst när det kommer till den biten.

[quote:3cdcf61895="hovnarr"]En fråga till ni som vill plugga till läkare:

Tror ni att Sveriges mest vällämpade läkarämnen står att finna bland de som har 20,0 i betyg och 2,0 på högskoleprovet? Samt att läkarämnena, som ett resultat av detta, blir allt sämre ju lägre snittbetyg och hp-resultat de får?

Om man jämför denna urvalsmetod med t.ex. PIL (som jag inte är så insatt i), vilken tror ni ger Sverige bäst läkare då?

[/quote:3cdcf61895]

nej, det tror jag inte. Jag gick ut gymnasiet med 19.58 i snitt. läste upp två ämnen så jag fick 20.0. de ämnen jag läste upp var tyska steg 3 och staden och framtiden.
om jag inte hade läst upp mina betyg hade jag inte haft en chans att komma in, men jag blir ju förmodligen inte en bättre läkare för att jag har MVG i tyska och i en flummig kurs om arkitektur, stilhistoria och stadsplanering..

tyvärr så vet jag inte något urval som skulle funka bättre. visst vore det bra om alla som ville bli läkare fick komma på intervju, men det är ju alldeles för dyrt. det är ju flera tusen som söker läkarprogrammet varje år. det känns som att vilket urval man än väljer så blir det orättvist för någon.
risken med intervju är ju att personkemin kan spela stor roll och att bedömningen blir mer subjektiv än objektiv.

när det gäller PIL så måste jag säga att jag blev lite besviken på hur det är utformat. det är ju inte det lättaste att gå vidare till intervju, och det känns väldigt tråkigt att en sån sak som hur bra man är på talföljder ska avgöra om man får komma på intervju eller inte.. vad är det som säger att den som är bäst på talföljder blir den bästa läkaren? nu är det ju inte bara talföljder på provet, men ja.. jag är ändå lite besviken på provets utformning.
det känns inte riktigt som att PIL kommer ifrån problemet med att de som presterar bäst på ett standardiserat prov inte nödvändigtvis är de bästa läkarna...

Håller med föregående talare! Jag hade dessutom 16,0 i snitt när jag gick ut gymnasiet, vilket jag dessutom var rätt nöjd med, men det snittet lär jag bara kunna söka till södertörn med idag=)

Frågan är vad KI:s syfte är med PIL. Att få bra läkare eller att få motiverade människor som gör klart sin utbildning?

/Joakim

[quote:a21e351080="radioaktiv"]det känns som att vilket urval man än väljer så blir det orättvist för någon. [/quote:a21e351080]

Jag skiljer på rättvisa och jämlikhet. Rättvist innebär att utslaget är [i:a21e351080]rättvisande[/i:a21e351080], alltså att det finns ett rimligt förhållande mellan min prestation och det mål jag önskar uppnå (t.ex. mellan HP-resultatet och min lämplighet för utbildningen). Det är rättvist att jag inte kommer in på läkarlinjen för att jag inte har nån social kompetens ö.h.t., men inte rättvist att jag nekas inträde p.g.a. hudfärg eller bristande förmåga att häva öl.

Med jämlikt menar jag att alla har samma förutsättningar att uppnå ett visst resultat, och det tror jag är omöjligt oavsett vilket resultat det är fråga om. Till skillnad från svenska staten har jag inget problem med ett ojämlikt samhälle där olika tjänar olika mycket pengar, har olika IQ, EQ, är olika snygga, olika tuffa och blyga, kan olika saker osv. Helt enkelt där vissa är mer lämpade att bli läkare än andra. Däremot har jag svårt att acceptera att de som är olämpade att exempelvis bli läkare blir det, p.g.a. att man mäter fel saker.

[quote:a21e351080="radioaktiv"]risken med intervju är ju att personkemin kan spela stor roll och att bedömningen blir mer subjektiv än objektiv. [/quote:a21e351080]

Jag tar alltså hellre en subjektiv, rättvis bedömning, än en objektiv, jämlik bedömning. Vad tycker du? Jag föredrar också läkare som kan få mig att känna mig väl till mods och har schysst personkemi än läkare som vet vad "talkumera" betyder. Själv skulle jag också ha lättare att acceptera att en, eller flera, erfarna veterinärer/psykologer bedömde mig som ett olämpligt veterinärsämne, än att bli bortsorterad p.g.a. luckor i min bildning kring statsplanering, religion etc.

[quote:a21e351080="radioaktiv"]tyvärr så vet jag inte något urval som skulle funka bättre. [/quote:a21e351080]

Jag tycker det norska systemet, som erka beskriver, i.a.f. låter som ett steg i rätt riktning: ta hänsyn till så många relevanta faktorer som möjligt.

Andra faktorer kan också vara av intresse, men som ett minimum skulle jag vilja att man tog hänsyn till följande tre faktorer oavsett utbildning:

1) Brev/uppsats i ganska fri form på 1-2 sidor där man beskriver varför man vill gå utbildningen och varför man anser sig lämpad
2) Skriftligt och muntligt/praktiskt prov som är RELEVANT för just den utbildningen/högskolan (alltså inga talföljder för läkarstudenter, men väl extremt psykiskt påfrestande prov där man t.ex. måste utföra ett praktiskt moment rätt medan nån skriker i öronen på en och sirener blinkar och tjuter - helst utan att börja grina)
3) Uppföljande intervju i en andra urvalsomgång för de som lyckades bäst, där panelen, Gud hjälpe oss, inte bara får bestå av psykologer eller andra profesionella testare utan också människor som vet vad utbildningen och yrket går ut på (professorer, studenter från högre årskurser, yrkesverksamma etc.)

Eftersom de flesta inte har en aning om vad de vill göra när de är 17-19 år, föreslår jag också att man inför breda "prova-på-år" inom ett fåtal områden med minst lika mycket praktik som teori. Kanske två veckors praktik på 10 olika vitt skilda arbetsplatser inom ett brett område som "naturvetenskap" eller "juridik" varvat med fördjupande studier och kurser inom ämnet. Idag börjar ju många en utbildning utan att ha en aning om vad man kan hålla på med sen (förutsatt att det inte är en yrkesutbildning, som läkare - fast även då är missuppfattningarna många). Inte konstigt att folk då hoppar av och inte hittar nån mening med sina studier.

För de som redan vet, eller tror sig veta, vad de vill bli skulle jag tro att förfarandet ovan ger ett bättre urval än systemet idag.

[quote:a21e351080="radioaktiv"]visst vore det bra om alla som ville bli läkare fick komma på intervju, men det är ju alldeles för dyrt. det är ju flera tusen som söker läkarprogrammet varje år.[/quote:a21e351080]

Absolut, det är dyrt. Men föreställ dig vad alla dessa BETYG kostar! För att få vad många politiker tror är ett [i:a21e351080]rättvist[/i:a21e351080] urval till högskolan sätter vi betyg på gymnasiestuderande i tre års tid! Mitt ändå ganska omfattande förslag är ju INGENTING jämfört med en urvalsprocess på tre år! Före det har vi dessutom satt betyg på småungar i kanske 6 års tid, för att kunna bestämma vilket gymnasium de får gå på. Inte nog med att det är orimligt att ens prestationer i 12-årsåldern ska kunna få såna konsekvenser på ens framtida yrke - det kostar också vansinnigt med pengar att sätta alla dessa betyg. Många lärare i grundskola/gymnasium menar att det faktiskt går mer tid till att utforma "rättvisa" (?) prov, rätta dem och sätta betyg än att ägna sig åt undervisning.

Alltså: Om vi slopar betygen och kör på systemet ovan kan vi sparka halva lärarkåren! Då blir det ingen brist på behöriga lärare heller. Alternativt kan vi sparka den sämsta tredjedelen och låta resten få ett mer humant arbetstempo, och en möjlighet att faktiskt ägna det mesta av sin tid åt undervisning. I gengäld skapar vi ju många arbetstillfällen genom vår nya urvalsprocess, som helt och hållet förläggs postgymnasialt. HP kan vi skrota också, och lägga de pengarna på mer utbildningsspecifika prövningar också.

Håhåjaja, om Sverige var en diktatur skulle jag satsa på en politisk karriär, men nu går jag hem och tar mig en öl istället. Och satsar på veterinärutbildningen! 8)

Man kanske skulle göra som i frankrike. Alla som vill får börja.Sedan slås de som inte klarar utbildningen ut efterhand.
Skulle vara jobbigt o åka ut efter något år eller så,men skulle kanske kännas bättre än att sitta m 20:00 eller 2.0 o hoppas på tur i lottningen år efter år.

Hovnarr, du har många poänger med det du säger. Helt klart borde flera faktorer vägas in som i Norge. Kanske är det det mest rimliga förfarandet då intervjuerna trots allt kostar en hel del. Jag för min del måste säga att subjektiva bedömningar kan vara vanskliga. Man påverkas ju av sina erfarenheter och sin grundsyn och ska då tex gamla professorer på instituten få sitta o tycka vem som ska bli läkare tror jag det finns risk för diskriminering av vissa människotyper som kanske i deras ögon inte "passar in". Praktiska prov låter inte helt fel! Vad är det som säger att en person som är en hejare på talföjder klarar en hektisk dag på en akutmottagning bättre än en som inte är lika bra på talen. Dessutom är det ju viktigt att läkaren har social kompetens och kan hantera människor i svåra situationer men som patient vill man ju också att läkaren ska vara kunnig. Tänk om man ska bli opererad själv och ska välja mellan en otrevlig men ruskigt skicklig kirurg eller en väldigt trevlig men lite halvtafflig??

[quote:0f040b72c4]Man påverkas ju av sina erfarenheter och sin grundsyn och ska då tex gamla professorer på instituten få sitta o tycka vem som ska bli läkare tror jag det finns risk för diskriminering av vissa människotyper som kanske i deras ögon inte "passar in".[/quote:0f040b72c4]

Japp, ju färre personer som bedömer, desto större press på att de har ett öppet sinne. Man skulle kunna säga att koncentrationen fördomar måste vara låg. Därför tycker jag det borde vara minst 4-5 pers som gör såna bedömningar. T.ex: en psykolog, en gammal professor från institutionen, en yrkesverksam person som gått utbildningen tidigare och vet vad som krävs i den verkliga världen, en mogen och ansvarsfull student som gått några år samt nån som är central för utbildningen/utbildningsfrågor typ studierektor. Och för att splittra konformitetspåverkan (grupptryck) bland de som bedömer skulle man blanda om lite: ena dan byter man ut professorn, nästa dag studenten osv.

[quote:0f040b72c4]Praktiska prov låter inte helt fel! Vad är det som säger att en person som är en hejare på talföjder klarar en hektisk dag på en akutmottagning bättre än en som inte är lika bra på talen. [/quote:0f040b72c4]

Precis - det enda som säger det är väl just om vederbörande klarar en hektisk dag på akutmottagningen! Kan vara lämpligt att ha en liten fingervisning om det innan studenten satsar 5 år på utbildningen, och skolan åtskilliga miljoner på att utbilda vederbörande.

[quote:0f040b72c4]Dessutom är det ju viktigt att läkaren har social kompetens och kan hantera människor i svåra situationer men som patient vill man ju också att läkaren ska vara kunnig. Tänk om man ska bli opererad själv och ska välja mellan en otrevlig men ruskigt skicklig kirurg eller en väldigt trevlig men lite halvtafflig??[/quote:0f040b72c4]

Eller hur! Men faktum är att jag inte tror att de flesta provat på kirurgi innan de börjar på läkarlinjen - det är liksom därför de är där. Så då är frågan vad som gör en bra kirurg, bortsett från de rena kirurgikunskaperna? Förmåga att fokusera är väl en bra utgångspunkt, alltså att vara både i ro och koncentrerad samtidigt. Hur testar man det?

I stort sett i alla andra situationer än om jag rullas in nedsövd till en kirurg, så kommer jag att ha ett socialt utbyte med läkaren. Låt säga att jag har jävligt ont i magen. Vissa läkare kommer att få ut mer essentiell information ur mig än andra - dels för att de vet vad de ska fråga efter, och dels för att de vet hur man lyssnar, vinner en människas tillit osv. Ju fler sätt man kan, desto bättre.

Hovnarr, jag gillar dina ideer! Skulle inte va så dumt om flera av dem blev verklighet!
Synd bara att visionärer verkar vara utrotningshotade bland politiker idag!

/Joakim

Citat: Låt säga att jag har jävligt ont i magen. Vissa läkare kommer att få ut mer essentiell information ur mig än andra - dels för att de vet vad de ska fråga efter, och dels för att de vet hur man lyssnar, vinner en människas tillit osv. Ju fler sätt man kan, desto bättre.
Där har du en viktig poäng! Enbart faktakunskap kan aldrig göra en bra läkare då en riktig diagnos förutsätter att han/hon kan sätta sig in i en annan människas situation. Om man inte kan det finns det risk att man missar något i sin bedömning.[/quote]

Egentligen finns det hur många sätt som helst att välja ut människor som är lämpliga till olika yrken. Men jag måste säga att jag tycker att betyg och högskoleprov är ganska relevanta urvalsmetoder. Betyg visar väl att man är motiverad att studera. Högskoleprovet visar att man förhoppningsvis kan ta till sig det man ska lära sig under utbildningen.

Jag tror att det är viktigt att inte göra det alltför krångligt, för oavsett vad man använder så kommer någon att missgynnas. Och för min del känns det skönt att man vet vad som gäller, att plugga utav bara sjutton för att kunna komma in - för det är ju också det man behöver göra sen när man utbildar sig till läkare eller vad man nu vill bli... Det finns så många saker som gör en bra läkare, och en utav dem är väl att man lätt kan ta till sig information, men även att ha social kompetens.

Sedan känns det ganska tufft att kanske bli bortlottad eller missa något på en intervju. Men jag tror att många som söker till läkare faktiskt skulle passa som det och då är det väl inte mer orättvist än något annat? Även om jag självklart vill komma in...

Betyg kan dock vara missvisande ifall det har gått ett antal år och ens inställning till studier har blivit mera (eller mindre) seriös än den var tidigare, eller ifall lärarnas bedömning i allmänhet har blivit snällare/tuffare sedan man själv gick på gymnasiet...

Att det sägs vara skillnad på olika delar av landet, för hur lätt/svårt det är att få vissa betyg, bidrar till problematiken.

Håller dock med om att ett nationellt, standardiserat test som HP kan vara tämligen relevant, om än inte heltäckande.