Satsa eller ge upp? Ge mig hopp!

För dig som är eller är på väg att bli medicinstuderande
Skriv svar
Användarens profilbild
tigerdrottningen
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 146
Blev medlem: fre 15 jan, 2016 18:18

Satsa eller ge upp? Ge mig hopp!

Inlägg av tigerdrottningen »

Jag har sedan barnsben velat bli läkare. Under tonåren drabbades jag av psykisk ohälsa och det höll i sig i ungefär 5 år. Det gör att mina gymnasiebetyg är väldigt medelmåttiga, ligger på 17.3 i snitt där. Med andra ord behöver jag sätta ett bra högskoleprov för att komma in. Jag har alltid varit lättlärd och tyckt att det är genuint roligt att plugga och lära sig, har alltid haft toppbetyg fram till jag blev deprimerad. Med andra ord vet jag att det finns någonstans där inne men jag betings riktigt hur jag ska locka fram det. Har skrivit några prov tidigare, mitt första skrev jag under tiden jag var som mest deprimerad och fick då 0.65 men efter det skrev jag 1.05 så det är ju procentuellt en ganska stor höjning. Målet är då 1.7 men jag känner att motivationen håller på att dö ut. Samtidigt är läkare det enda jag är säker på att jag vill bli, ingenting annat i livet är jag lika säker på.

Någon som har tips, solskenshistorier? Hur ska jag bli motiverad igen? Känns bara som en omöjlighet just nu. Vet hur jag ska plugga då jag haft VIP här tidigare så det behöver jag inte några direkta tips om, snarare hur jag ska orka lägga ner all tid som behövs för att ta mig dit.
0.65 - 0.65 - 0.65 - 1.05 - 0.8 - 1.15 - 1.4 - 1.7
Heimdale
Newbie-postare
Newbie-postare
Inlägg: 1
Blev medlem: tis 29 maj, 2018 14:10

Re: Satsa eller ge upp? Ge mig hopp!

Inlägg av Heimdale »

Om läkare verkligen är din dröm så är det bara att bita ihop och plugga. Vet att det kan kännas otroligt tufft och ansträngande, men omöjligt är det verkligen inte. Högskoleprovet är i grund och botten som vilket annat prov som helst, allt som krävs är att man pluggar och kanske har lite flyt på provdagen. Om det nu är så att du inte vill jobba som något annat än läkare så kommer du förr eller senare sätta en 1.7:a på HP, kanske inte denna hösten, men då tar du det till våren istället. Lite klyschigt men: "keep your eyes on the prize". Det är trots allt bara drygt 2 månader kvar tills provdagen, så kämpa på och sätt den där drömsiffran så du äntligen kan påbörja det du vill göra resten av ditt liv.

Jag vet att du kommer lyckas om du bara bestämmer dig för det, lycka till.
niklasjo
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 5
Blev medlem: tis 25 okt, 2016 15:10

Re: Satsa eller ge upp? Ge mig hopp!

Inlägg av niklasjo »

Du säger det bäst själv. ''Samtidigt är läkare det enda jag är säker på att jag vill bli, ingenting annat i livet är jag lika säker på. ''

Om det är vad du är säker på att du vill göra med ditt liv. Kör, bara kör. Det kanske tar 2 prov eller 6 prov men du kommer sätta 1.7 om du bara lägger ner tiden. Det enda som stoppar dig från din dröm är dig själv.
Thewayoflife
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 112
Blev medlem: tor 19 nov, 2015 21:41

Re: Satsa eller ge upp? Ge mig hopp!

Inlägg av Thewayoflife »

Istället för att använda läkaryrket som motivation kan du istället rikta blicken nedåt. Det menas att istället för att ha läkaryrket som motivation så tänk på det motsatta. Hur kommer ditt liv se ut om du inte jobbar som läkare. Genom att visuallisera ett scenario där du tvingas arbeta med något du inte trivs med kan det fungera som drivkraft till att faktiskt vilja bli läkare. När jag vaknar tänker jag inte på att bli just läkare utan snarare på att undvika ett eventuellt otillfredställande jobb som inte innefattar medicin. Jag använder rädslan som drivmedel, med andra ord.
Användarens profilbild
hasselblad
Stammis
Stammis
Inlägg: 101
Blev medlem: tis 20 aug, 2013 19:59

Re: Satsa eller ge upp? Ge mig hopp!

Inlägg av hasselblad »

Det är sant att det finns mycket som är bra med läkaryrket, men man ska också veta att det är mycket med det som är glorifierat av människor som tittar på verksamheten utifrån (och som inte har haft den personliga "förmånen" att exempelvis tömma knäskålar på trögflytande exsudat). Det kan mycket väl vara så att det man vill ha från läkaryrket finns att hämta mer lättillgängligt i andra yrkeskategorier.
Samtidigt är läkare det enda jag är säker på att jag vill bli, ingenting annat i livet är jag lika säker på.

Då kanske du kan precisera vad med utbildningen det är som lockar. Här är några exempel på utbildningar som kan vara goda alternativ beroende på exakt vad det är du är ute efter:


Lång naturvetenskaplig utbildning => ingenjör, naturvetare, biomedicinare

Arbeta på sjukhus/vårdcentral => sjuksköterska, logoped, audionom, psykolog

Hög lön => ekonom, jurist, IT, programmering, ingenjör

Jobba med människor => socionom, sjuksköterska, psykolog

Hög status => jurist, civilingenjör, arkitekt
Läkarstudent, T9
Fojos
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 17
Blev medlem: sön 24 sep, 2017 15:51

Re: Satsa eller ge upp? Ge mig hopp!

Inlägg av Fojos »

Skapa vanor. Om du jobbar nu, skapa en vana där det första du gör när du kommer hem är att börja studera, inget annat (ingen dusch och ingen mat, sådant kan du ta efter), och efteråt ge dig själv någon form av belöning (kan vara både intern och extern). Första veckan kan det kännas jobbigt men om du håller i så blir det bara enklare, efter ett tag går du automatiskt direkt och börjar plugga och får det gjort. Studera helst även alltid på samma plats.

Som att borsta tänderna för många, det är en vana man bara gör oavsett (därför är det svårt att få folk att borsta tänderna ordentligt när de aldrig fått någon vana).

Att inte få saker gjorda är din nuvarande vana.

https://charlesduhigg.com/the-power-of-habit/

Här har du ett klipp om ämnet av DocOssareh, ST-Neurolog;
seboo
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 14
Blev medlem: tis 16 sep, 2014 11:00

Re: Satsa eller ge upp? Ge mig hopp!

Inlägg av seboo »

amandaherrmann skrev: ons 22 aug, 2018 12:29 Jag har sedan barnsben velat bli läkare. Under tonåren drabbades jag av psykisk ohälsa och det höll i sig i ungefär 5 år. Det gör att mina gymnasiebetyg är väldigt medelmåttiga, ligger på 17.3 i snitt där. Med andra ord behöver jag sätta ett bra högskoleprov för att komma in. Jag har alltid varit lättlärd och tyckt att det är genuint roligt att plugga och lära sig, har alltid haft toppbetyg fram till jag blev deprimerad. Med andra ord vet jag att det finns någonstans där inne men jag betings riktigt hur jag ska locka fram det. Har skrivit några prov tidigare, mitt första skrev jag under tiden jag var som mest deprimerad och fick då 0.65 men efter det skrev jag 1.05 så det är ju procentuellt en ganska stor höjning. Målet är då 1.7 men jag känner att motivationen håller på att dö ut. Samtidigt är läkare det enda jag är säker på att jag vill bli, ingenting annat i livet är jag lika säker på.

Någon som har tips, solskenshistorier? Hur ska jag bli motiverad igen? Känns bara som en omöjlighet just nu. Vet hur jag ska plugga då jag haft VIP här tidigare så det behöver jag inte några direkta tips om, snarare hur jag ska orka lägga ner all tid som behövs för att ta mig dit.
Ett hett tips är att gå till sådana miljöer och andas in allt som har med läkare att göra.

Finns alldeles för många individer som bara väljer en utbildning, bara för att och har då inte insikt på vad de ens läser till.
Det är inte bara att bli läkare utan du kommer ha sämre dagar och då vara tvungen att ha bra patientbemötande, ibland kunna lyssna så som att kunna hantera stressande situationer.

Jag ville först bli tandläkare om man bortser från fotbollsproffs, men som sagt tandläkare. Man gick ju till tandläkaren under barndomen, men det fanns liksom ingen gnista eller någon genuin förankring åt miljön eller yrken i sig, farsan pushade en var väl en faktor till att det ens kom på tal att bli tandläkare.
Tiden gick och jag hamnade i andra miljöer, började utöva kampsport och skadade mig en del, små skador som behövdes att rehabiliteras och då gick man till sjukgymnaster som det hette förr, såg hur de arbetade samt var i sådana miljöer och det behövdes ingen allvarlig skada direkt att söka mig dit och betala 100kr för att få olika övningar printat på papper och det klickade rejält vad jag ville göra i framtiden, jag vill bli fysioterapeut till en början med för att senare läsa neurologi som inriktning.

Kommer skriva provet ända tills jag kommer in och det spelar inte så stor roll när jag kommer in som sagt, ligger nu på 1.0 och har skrivit provet sammanlagt 3 gånger.
Jobbar ju inom vården just nu så jag får ju träna på patientbemötandet som jag vet kommer ge mig mycket grogrund i framtiden.
Mitt tips är väl först och främst att ta sig till sådana miljöer där man får lite mer inblick till vad det handlar om och sedan bara kämpa tills man kommer dit, vissa har olika barriärer men det spelar inte så stor roll om du nu vill bli läkare, och visst kan det kännas långsökt men du kan alltid lära dig om själva yrket genom att läsa externt om olika förhållanden när det kommer till just området eller ta något jobb inom vården för att bli bättre med t.ex patientbemötandet.
CanAgh
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 14
Blev medlem: mån 23 okt, 2017 14:26

Re: Satsa eller ge upp? Ge mig hopp!

Inlägg av CanAgh »

Du har redan fått mångra bra svar, men vill tillägga några fler punkter att fundera på. Man ska bli läkare om man har en outtröttlig nyfikenhet. Det är mycket information att ta in på kort tid, därför gäller det att man verkligen är intresserad av ämnena som ingår i programmet. En annan mycket viktig aspekt som redan har tagits upp är kontakten med patienter. Du kan prova detta genom att exempelvis jobba en sommar som vårdbiträde inom äldreboende eller något annat arbete där det ingår att vara i kontakt med människor. Det kan vara så att man har lätt för att lära sig, men så tycker man att det är lite obehagligt att möta olika människor. Då är det bättre att studera biomedicin, där det är nästan samma ämnen som studeras men utan patientkontakt.

En annan punkt att ha i åtanke är att läkaryrket är stressigt och att det är långa arbetstimmar. Det gäller att under och efter studietiden finna en balans mellan studier/arbete och fritid för att inte gå in i väggen. Slutligen ska man vara medveten om att man aldrig blir färdig som läkare utan man förblir en student hela livet, då forskning ständigt kommer fram till nya rön som så småningom ska tillämpas inom det kliniska arbetet. Därför kommer du att behöva hålla dig uppdaterad om forskningen och helst bedriva forskning själv också.
Användarens profilbild
tigerdrottningen
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 146
Blev medlem: fre 15 jan, 2016 18:18

Re: Satsa eller ge upp? Ge mig hopp!

Inlägg av tigerdrottningen »

Hej igen och tusen tack för alla fantastiska svar! Det betyder verkligen mycket att ni tagit er tid att besvara mitt inlägg!

Vad som driver mig till att bli just läkare är främst mitt brinnande intresse för medicin, jag har alltid tusen frågor kring kroppen och tänker hela tiden på hur den fungerar. Jag har studerat ett år till sjuksköterska men kände att det snuddade för mycket på ytan, jag ville grotta ner mig mer. Sen var det också för mycket fokus på omvårdnaden för min smak, precis som det såklart är som sjuksköterska. Jag har jobbat både i äldrevården och på LSS-boende så jag har fått känna på det och vet att det är en bransch jag trivs i.

Men som sagt, tack snälla ni för alla svar! Har verkligen tagit till mig det ni skrivit!
0.65 - 0.65 - 0.65 - 1.05 - 0.8 - 1.15 - 1.4 - 1.7
Skriv svar