guldy skrev: ↑tor 16 mar, 2017 15:59 Det beror helt enkelt på enskilda individers intressen. Är man litterat och finner ro i att öka vokabulären, läsa och öka kunskapen kring det flesta så kan plugget inför HP vara ganska kul faktiskt. Men jag antar att detta inte är fallet för de flesta som vill komma in i läkareprogrammet. Utan många är oftast avsevärt mer intresserade av naturvetenskapliga ämnen än det som krävs för HP. Det är här det jobbiga börjar ! Att plugga inför något man tycker är sjukt tråkigt är egentligen det som gör det svårt. Enligt mig kommer läkarprogrammets svårighetsgrad att variera beroende på enskilda personers intressen och passion kring området. Jag brukar alltid tänka såhär: Du må avsky att läsa tråkiga filosofiska ämnen. O inpränta 200 ord dagligen vars innebörd du oftast glömmer. Men kom ihåg att Högskoleprovet testar några specifika förmågor (din kunskapsnivå) så försök istället att bli bättre snarare än att stressa om provresultatet. Den enda vägen till 1.8+ på HP utan att bli vansinnig är att lära sig att älska det man gör och enjoy the road! Alltså att övertala sig själv att man faktiskt älskar att lära sig nya ord konstant, älskar att läsa jätteroliga artiklar om ekonomin och marknadsvärlden. Så småningom kommer pluggandet kännas mindre plågsamt tro mig. Det tankesättet kan vara en hjälp på traven.

Bra tips där!

Har följt sidan och ett antal forum under ganska många år nu och efter en tenta och ett stundande lov känner jag att det börjar bli dags att skriva av mig lite...

Bakgrund: skrapade ihop ett 1,70+ under sista året i gymnasiet efter ett antal försök med mycket slit och övning och började därefter plugga direkt. Är under preklin så uttalar mig främst om mina egna tankar där - hur det blir senare får någon annan gärna svara på.

Först och främst skulle jag vilja säga att såväl betyg, HP som det riktiga läkarprogrammet testar olika typer av färdigheter. För att citera en skämtsam föreläsare vi hade under introveckorna: "Vem som helst kan egentligen klara av läkarprogrammet, bara man är motiverad nog". Skämt eller allvar, det får någon annan avgöra. Att skriva bra HP är som att bestiga ett berg, att läsa på läkarprogrammet är som att bestiga flera mindre berg (med tentor). Det svåraste med HP skulle jag främst se som att bekanta sig med formatet och sedan bli expert - matten kräver snabbhet och noggrannhet, LÄS kräver en annan lästeknik, ORD kräver brett ordförråd och viss allmänbildning och så vidare. Dessa förmågor går att träna upp, även om det kan ta tid. Hur är det då med att träna upp dessa jämfört med att plugga?

Det i alla fall jag upplevt är att HP krävde betydligt mer "skarpt huvud" än vad läkarstudierna hittills gjort. Att mycket av studierna utgörs av memorerande är dock inte samma sak som att det är lätt - förutom den kvantitativa mängden information är det du själv som måste sålla fram den information du anser dig vara viktig och bör memoreras (ja vi kör PBL...).

Läkarstudierna (preklin) utgörs av mycket memorerande, allmänt är att de som kan mer detaljer får ut fler poäng på tentorna (tadaa...). Däremot skulle jag ändå säga att mycket även handlar om förståelse för processer; har du ingen förståelse för vad du läser utan bara sitter och memorerar saker rakt av kommer det nog bli ganska tufft. Notera att detta är något helt annat än "förståelse" på HP LÄS - där är det snarare viktigare att snabbt kunna sålla i en text och plocka ut detaljerna än att sålla ut bland en massa text med gott om tid. Stressen på programmet kommer tyvärr bestå - däremot är den lite mer av en "kronisk" karaktär som ständigt ligger lite lågt snarare än panikartad HP-stress innan och under själva provet.

Intresse för sitt ämne i all ära; ständigt fascineras man av hur allt fungerar. Problemet som jag inte upplevde när jag skrev HP är när det blir för mycket så det rentav blir jobbigt. Att ha x antal föreläsningar/fall att gå igenom och dessutom komma ihåg allt med vetskapen om att ha tenta på allt om 2 veckor är ingen rolig känsla - att ha ett kommande HP är lite mer av en spänningskänsla. Att universitetsstudierna blir mer strukturerade sen jämfört med HP skulle jag vilja säga är en myt (åtminstone med PBL där jag läser) där du i princip får leta upp allt du behöver kunna till tentan själv, ytterst lite information gratis serverat med andra ord (HP visste man ju inte heller vad som skulle komma, men uppgifterna hade samma upplägg och man vande sig till slut).

Det svåraste med HP för ett högt resultat är snarare att du verkligen måste kunna det mesta och prestera bra under hög stress på ytterst begränsad tid - samt att det kan komma uppgifter man inte har en aning om och då är det lotto som gäller samtidigt som du måste ha en ganska massa tur - orden måste vara rätt, passet som gick åt helvete var utprövning och inga slarvfel på matten. Tyvärr är uppgifter man har dålig koll på inget man senare slipper på läkarprogrammet (i alla fall hos oss - såvida du inte vill spendera dygnets alla vakna timmar på att plugga) - det kommer alltid finnas lärare som ställer tentafrågor som man inte täckt upp under basgrupperna. Då gäller det att skriva mycket om lite och hoppas på någon poäng, lite som "allt eller intet-principen" när man gissar på en HP-fråga man inte kan Att hamna efter med en tenta är inget man vill göra - det som jag sett lätt händer är att tentor/seminarier sedan "stasas" på varandra då det är svårt att plugga till flera tentor/omtentor samtidigt. HP må vara en långt större besvikelse än U på en tenta när man rättar sin gula lapp och inser sitt misslyckande och vet att nästa chans kommer först om ett halvår - men sånt gick även över snabbare. U på en tenta följer med dig ända fram tills du får ett nytt besked (som ibland också går om först ett halvår).

Kollar vi på "statistik" skulle jag säga att de flesta (både betygare och HP-are) anger att de pluggar betydligt mer än vad de gjort innan rent tidsmässigt (och klarar tentorna i ungefär samma utsträckning). Svårigheten ligger alltså mer i mängden stoff som ska läras in, snarare än att förstå saker. HP var mycket mer förståelse och logiskt tänkande, läkarprogrammet är mer korvstoppning, till den grad att mängden kan kännas jobbig.

För att sammanfatta skulle jag vilja säga att svårigheten beror på - HP är svårt på så vis att det krävs oerhört mycket "för stunden"; stressen att prestera bra på varje uppgift och tidspressen under HP är värre än under en tenta (observera subjektivt) medan den "genomsnittliga" arbetsbördan per dag är högre på läkarprogrammet. Samtidigt ligger svårigheten i HP även i tidsaspekten - det kan ta lång tid att få upp sitt ordförråd. Det ena utesluter alltså inte det andra - en person med 1,7 kan underkännas på en tenta på grund av allt stoff som måste läras in/otur med frågorna/dålig dag.

Nu blev det mycket negativt om det ena och det andra och jag hoppas jag inte skrämde iväg någon - för det finns oerhört mycket positivt också som jag inte skrivit om!

Detta får bli mina 2 cents, texten är ostrukturerad men vad gör man klockan 03 på kvällen efter en tenta. Glad påsk och lycka till alla som nu söker HT17!!

kib96 skrev: ↑fre 14 apr, 2017 3:09wall of text

Tack! Guld värt att få lite input från nån som faktiskt har erfarenhet av båda delarna!

kib96 skrev: ↑fre 14 apr, 2017 3:09
Detta får bli mina 2 cents, texten är ostrukturerad men vad gör man klockan 03 på kvällen efter en tenta. Glad påsk och lycka till alla som nu söker HT17!!

Tack så mycket för ett bra inlägg!
Hoppas du inte har något emot att jag frågor: Hur mycket skulle tid/dag skulle du säga att man behöver spendera åt att plugga på läkarprogrammet?

Glad påsk!

Håller i stort med kib96.

Är på T3 på läkarprogrammet. Att maxa HP som enskilt prov är svårare än att bli godkänd på enskilda tentor på läkarprogrammet. Annars tycker jag det är vanskligt att jämföra, då de psykologiska förutsättningarna är så annorlunda.

HP = Har jag vad som krävs för att nå min drömutbildning?

Läkarprogrammet = Har jag vad som krävs för att behandla en komplex och krisande varelse som är beroende av mig?


Jag anser ändå att läkarprogrammet är svårare eftersom det testar fler och mer varierande dimensioner: naturvetenskapligt tänk, empatiskt bemötande, forskningsanlag, fingerfärdighet, stresstålighet, minne, ledarskap m.m. D.v.s. svårare om man har högt ställda krav på sig själv, vilket man bör ha i ett sådant yrke.

Tack för era svar allihopa! Fortsätt kommentera, jag följer denna tråd.
Har man någon fritid som läkarstudent? Hur ser kvällar och helger ut? Generellt.

Kan bara svara för preklin, men jag säger absolut. Många är ex. involverade i föreningsliv eller idrottande. Generellt tycker jag att det är smart att i så stor utsträckning plugga kontorstider hela tiden (9-17 varje dag) och mer när det krävs, men det öppnar ändå upp kvällar och helger för hobbies, precis som för alla som jobbar heltid.

Instämmer i att "vem som helst" kan klara läkarprogrammet med tillräcklig motivation.

Mängden motivation som krävs, och hur många timmar man behöver lägga på studier, är helt beroende av ens begåvning. Om man tillhör botten 5% av människor vad gäller begåvning (lätt att förstå, lätt att lära sig) kan det möjligen vara omöjligt att bli läkare pga tidsbrist (kan krävas mer än 24 timmar per dygn för att hinna lära sig allting), men jag tror att alla med 90-95 IQ eller högre kommer hinna lära sig tillräckligt för att få godkänt på tentorna och klara programmet på 5,5 år. Nu ligger ju ca 30-35% av befolkningen lägre, så "vem som helst" kanske inte kan klara läkarprogrammet. Men de flesta kan det.

Ingenting på läkarprogrammet är "svårt", eller ens svårt att förstå. Möjligen att försöka visualisera anatomin i det kvinnliga bäckenet i 3D utifrån 2D-representationer på en föreläsning. Men plockar man fram en 3D-modell så fattar man ju direkt. Allt annat är enkelt.

empezar skrev: ↑tor 29 jun, 2017 23:42 Instämmer i att "vem som helst" kan klara läkarprogrammet med tillräcklig motivation.

Mängden motivation som krävs, och hur många timmar man behöver lägga på studier, är helt beroende av ens begåvning. Om man tillhör botten 5% av människor vad gäller begåvning (lätt att förstå, lätt att lära sig) kan det möjligen vara omöjligt att bli läkare pga tidsbrist (kan krävas mer än 24 timmar per dygn för att hinna lära sig allting), men jag tror att alla med 90-95 IQ eller högre kommer hinna lära sig tillräckligt för att få godkänt på tentorna och klara programmet på 5,5 år. Nu ligger ju ca 30-35% av befolkningen lägre, så "vem som helst" kanske inte kan klara läkarprogrammet. Men de flesta kan det.

Ingenting på läkarprogrammet är "svårt", eller ens svårt att förstå. Möjligen att försöka visualisera anatomin i det kvinnliga bäckenet i 3D utifrån 2D-representationer på en föreläsning. Men plockar man fram en 3D-modell så fattar man ju direkt. Allt annat är enkelt.

Har för mig jag läste ett inlägg du gjorde om att böcker inte var nödvändigt på läkarprogrammet. Hur pluggade du inför tentor under programmet? Föreläsningar? Handouts?

empezar skrev: ↑tor 29 jun, 2017 23:42 Instämmer i att "vem som helst" kan klara läkarprogrammet med tillräcklig motivation.

Mängden motivation som krävs, och hur många timmar man behöver lägga på studier, är helt beroende av ens begåvning. Om man tillhör botten 5% av människor vad gäller begåvning (lätt att förstå, lätt att lära sig) kan det möjligen vara omöjligt att bli läkare pga tidsbrist (kan krävas mer än 24 timmar per dygn för att hinna lära sig allting), men jag tror att alla med 90-95 IQ eller högre kommer hinna lära sig tillräckligt för att få godkänt på tentorna och klara programmet på 5,5 år. Nu ligger ju ca 30-35% av befolkningen lägre, så "vem som helst" kanske inte kan klara läkarprogrammet. Men de flesta kan det.

Ingenting på läkarprogrammet är "svårt", eller ens svårt att förstå. Möjligen att försöka visualisera anatomin i det kvinnliga bäckenet i 3D utifrån 2D-representationer på en föreläsning. Men plockar man fram en 3D-modell så fattar man ju direkt. Allt annat är enkelt.

Bra beskrivning. Hur skulle du beskriva högskoleprovet om du beskrev på samma sätt? och sedan bedöma vad som är svårast?
Jag har förstått det som att du jobbar på hpguiden? men att du sen har utbildat dig till läkare? Eller hur är det?

hasselblad skrev: ↑mån 17 apr, 2017 20:27 Kan bara svara för preklin, men jag säger absolut. Många är ex. involverade i föreningsliv eller idrottande. Generellt tycker jag att det är smart att i så stor utsträckning plugga kontorstider hela tiden (9-17 varje dag) och mer när det krävs, men det öppnar ändå upp kvällar och helger för hobbies, precis som för alla som jobbar heltid.

Känns skönt att veta att man får lov att ha ett annat liv också!

Superwoman1 skrev: ↑fre 30 jun, 2017 17:02 Bra beskrivning. Hur skulle du beskriva högskoleprovet om du beskrev på samma sätt? och sedan bedöma vad som är svårast?
Jag har förstått det som att du jobbar på hpguiden? men att du sen har utbildat dig till läkare? Eller hur är det?

Jag var moderator på HPGuiden för ett par år sedan.

Högskoleprovet är svårare än läkarprogrammet. Det kräver mer logisk förmåga och man behöver prestera på topp på provdagen. Det är nog mer likt en elitidrott än att plugga på universitetet.

Universitetet är mest korvstoppning, och beroende på hur lätt man har för att lära sig saker så kan utbildningen bli väldigt enkel, eller väldigt svår. Vissa utbildningar kräver mer av studenterna än andra. Läkarprogrammet är inte jättekrävande. När man väl tagit sig förbi preklin, som handlar om att lägga tillräckligt med timmar på att plugga, så handlar det mest om att sitta av tid på kliniken.

Jag hoppade av läkarprogrammet på termin 7 och utbildade mig till systemvetare i stället. Jobbar som programmerare nu.

Scelyx skrev: ↑fre 30 jun, 2017 9:39 Har för mig jag läste ett inlägg du gjorde om att böcker inte var nödvändigt på läkarprogrammet. Hur pluggade du inför tentor under programmet? Föreläsningar? Handouts?

Plugga gamla tentor. Läs gamla tentasvar. Kolla upp mer utvecklande svar i handouts. Kolla wiki för ännu mer information eller sitt på ett bibliotek och plugga med böckerna nära till hands.

Bäst har det gått för mig när jag pluggat gamla tentor tillsammans med någon annan.

Jag har sällan läst mer än ett tiotal sidor i böckerna, trots att jag ägt böckerna. Många gånger har böckerna varit helt oanvända.

empezar skrev: ↑lör 01 jul, 2017 0:32

Scelyx skrev: ↑fre 30 jun, 2017 9:39 Har för mig jag läste ett inlägg du gjorde om att böcker inte var nödvändigt på läkarprogrammet. Hur pluggade du inför tentor under programmet? Föreläsningar? Handouts?

Plugga gamla tentor. Läs gamla tentasvar. Kolla upp mer utvecklande svar i handouts. Kolla wiki för ännu mer information eller sitt på ett bibliotek och plugga med böckerna nära till hands.

Bäst har det gått för mig när jag pluggat gamla tentor tillsammans med någon annan.

Jag har sällan läst mer än ett tiotal sidor i böckerna, trots att jag ägt böckerna. Många gånger har böckerna varit helt oanvända.

Oh, tack för svar. Det låter ju bra!
Var hittar man gamla tentor? På universitetets hemsida?

Scelyx skrev: ↑lör 01 jul, 2017 16:47 Oh, tack för svar. Det låter ju bra!
Var hittar man gamla tentor? På universitetets hemsida?

Institutionen ska lämna ut sånt på begäran. De kan kräva betalning för att kopiera upp. Annars brukar äldrekursare ha tillgång till äldre tentor. Kanske någon Dropbox-länk som går runt.