Utbildningsångest...

Frida · Inlägg av **Frida** » mån 23 okt, 2006 21:55

Alltså nu måste jag få lite hjälp... Jag vill bli läkare!! Jag kan läsa upp mina betyg så att jag har 20,0 till höstterminen, men för tillfället har jag bara 1,6 på HP (vet ej vad jag fick nu dock) och INTE tur i lottning. Så jag vet ju inte om jag kommer att komma in till hösten eller om något år plus att jag är 25 år och blir ju inte yngre... Jag har läst snart 3 år på juristlinjen. Har haft uppehåll från juridiken i 1,5 år när jag jobbade ett år och läste basåret den resterande tiden (och sökte läkare) och läser nu åter på 6e terminen efter att min motivation dippade i slutet av sommaren. Men ahhhh, vad skall jag göra, ska jag läsa upp mina betyg och hoppas att jag kommer in till hösten eller ska jag läsa färdigt juridiken och fortsätta skriva hp och hoppas på att komma in den vägen eller om jag hinner läsa färdigt så får det väl bli juridiken (?). Det känns ju sådär roligt att än en gång ta ett studieuppehåll för att läsa komvuxkurser för att kanske inte komma in på läkare om inte hp räcker. Sen känns det då inte så kul att om jag inte skulle komma in på läkare så kommer min examen i juridik att ha tagit typ 6 år och vad skall jag säga till mina kommande arbetsgivare som orsak då??? Men om jag ska följa mitt intresse och vad jag tycker verkar roligast och mest givande så är det helt klart läkare.

Kan någon snälla ge lilla mig lite inspiration eller vägledning...

MarLin0 · Inlägg av **MarLin0** » mån 23 okt, 2006 22:45

Heej!

Jag har själv hållt på nu i snart 1,5 år bara med att läsa upp mina kassa gymnasiebetyg.. Är klar nu till våren hoppas jag. Förstår precis hur du känner. Det är ovissheten som gör det så jobbigt. Önskar nästan ibland att man hade kunnat muta sig in =P.

Mitt tips är att du ska göra det du verkligen känner att du vill göra - det handlar ju om resten av ditt liv =). Sluta aldrig kämpa - det är det som har gjort att jag hållt ut nu på komvux undertiden som alla andra börja läsa osv.. Tror man får betalt för det i slutändan.

Lycka till vilken väg du än väljer!

M.D Lindstrom

plato · Inlägg av **plato** » mån 23 okt, 2006 22:59

Frida: Är i liknande situation. Läste tidigare kurser och försökte komma in på psykologprogrammet, men efter 4 hp försök gav jag upp och började plugga på juridikprogrammet. Höll ut i ett år innan jag insåg hur mycket jag vantrivdes med juridiken... Har nu fortsätt med att läsa kurser som jag tycker är kul för att motivera mig till att göra bra ifrån mig på hp (har gjort hp 3 ggr sen jag slutade läsa juridik). Känner mig grymt uppgiven efter senaste hp där jag sänkte mig med 5(!) råpoäng. Dock skulle jag inte vilja ge upp möjligheten att syssla med något jag tycker är verkligen intressant för att göra något jag är minst tråkigt (andra valet

)...
Mitt råd är att du inte ska ge upp! Du kommer nog uppskatta att du kom desto mer när du väl kommer in, även fast det kan komma att ta tid

.

E_ced87 · Inlägg av **E_ced87** » mån 23 okt, 2006 23:12

Hur får ni ihop familjeliv med 5 års högskolestudier? Jag är 19 och börjar redan oroa mig för sånt..

Guldbollen · Inlägg av **Guldbollen** » mån 23 okt, 2006 23:27

E_ced87, Jag känner ungefär likadant och är också bara 19. Man vill ju komma igång med studierna så fort som möjligt. Stressen måste dock vara ännu mer påtaglig för er som börjar komma upp lite i åldrarna. Fast jag tycker verkligen att du ska fortsätta satsa på det som känns roligast Frida, tänk på att du ska arbeta med det du väljer i hela ditt liv och att ett par år hit eller dit inte spelar någon roll i slutändan. Det är så kattis ser på saken och hon är trots allt 13 år äldre än vad du är. Det kommer inte vara försent för dig på flera år. Du har gått om tid på dig att höja betygen, gått om tid på dig att förbättra högskoleprovsresultatet. Kämpa på!

ppp · Inlägg av **ppp** » mån 23 okt, 2006 23:57

jag håller med, tycker verkligen att man ska välja det man verkligen vill göra, och förr eller senare så kommer man ju in..
jag undrar bara hur ni som redan pluggat i flera år finansierar studierna? har inte era studielån redan tagit slut då? vill ju inte rota i folks ekonomi eller nåt men funderade på det, eftersom många t.o.m. är färdigutbildade inom ngt annat när de bestämmer sig för att söka t.ex. läkarprogrammet..

JonHas · Inlägg av **JonHas** » tis 24 okt, 2006 0:18

Men hörru Guldbollen, nitton bast! Det är ju ingenting, PÖJKVASKER! Varför är ni så ivriga att börja plugga, vet ni verkligen exakt vad ni vill, nu i unga år?? Efter plugg kommer JOBB och det, dudes och dudettes, är SKITTRIST! Skjut det framåt! För böveln, res och rök på!!

radioaktiv · Inlägg av **radioaktiv** » tis 24 okt, 2006 0:23

jag var nära att börja läsa juridik, men insåg att det itne var det jag ville göra utan att jag verkligen ville försöka komma in på läkarprogrammet istället. annars hade jag förmodligen alltid gått och funderat över hur det hade varit om jag hade vågat försöka bli läkare istället.
det är en rätt dålig idé att utbilda sig till något man egentligen inte vill bli, om man faktiskt egentligen vet vad det är man vill göra..

jag har iaf aldrig ångrat att jag inte började läsa juridik.

Kat · Inlägg av **Kat** » tis 24 okt, 2006 0:39

Hehe, när jag var 19 var jag inte i närheten av att börja plugga. Jobbade och reste utomlands i två år.
Att rekommendera!!
Trots det är läkarprogramet min tredje utbildning jag ska börja på... Men den här gången är det rätt

Ärligt talat så tror jag att man som läkare behöver en del erfarenhet och självdistans och -kännedom. Eller rättare sagt för att bli en [i:0219d37f70]bra[/i:0219d37f70] läkare. Många blir nog bra med åren...
Gratulerar ändå till er som vet redan nu vad ni vill!

Ingen stress, ingen kommer tacka er för det ni offrar.

jooze · Inlägg av **jooze** » tis 24 okt, 2006 0:43

jag tyckte det var skönt med en paus efter gymnasiet. men nu har den gått och blivit snart 4 år lång. fyller 23 i mars nästa år och jag börjar, mot min vilja, känna mig STRESSAD. Jag är en sån som aldrig haft en dröm eller vetat vad jag vill men nu vill jag verkligen bli läkare. men det är allt det praktiska runt omkring. bor liksom hemma hos mina föräldrar i väntan på att komma igång med nåt. det känns ganska trist.
och så är det den osäkerheten. det kan ju dröja hundra år innan jag kommer in. har 20.0 och 1.6 men det vet man ju aldrig vart det räcker. sen vill man kanske ha barn nån gång innan man är 100 miljoner år gammal och inte bo hos mamma och pappa hela livet och kanske ha råd att köpa sig en tablettask extra ibland. jag vill inte bo hemma till jag är 35 och inte ha några pengar och inte kunna skaffa barn bara för att man väntar på något som man aldrig vet när eller ens om det kommer att slå in. men samtidigt vet jag inte vad jag skulle göra annars för läkare är det enda jag nånsin känt att jag vill bli. vad gör man?

Bloomman · Inlägg av **Bloomman** » tis 24 okt, 2006 0:45

Jag har jatteangest for att jag inte har en aning om vad jag vill in pa

Skitjobbigt aer det!Det kanns som om att det inte finns en enda utbildnig som passar mig.

jooze · Inlägg av **jooze** » tis 24 okt, 2006 0:51

blooman. hur gammal är du och vad har du gjort hittills? jag jobbade på massa olika ställen och läste lite kurser. lite uteslutningsmetoden. sen en dag kom det till mig. tappa inte modet.

Frida · Inlägg av **Frida** » tis 24 okt, 2006 1:03

Tack för stödet!!! Och det är ju rätt, man skall faktiskt jobba med sitt valda yrke i 35 år även om jag blir färdig när jag är 30!

Angående finansiering så får det väl bli (om man kommer inte någon gång..) 75% studielån extrajobb och stipendier. Det ordnar sig på ett eller annat sätt!

Jag har faktiskt ingen ångest med att skaffa barn, jag är ju bara 25!!! (ung dvs

) Men när jag var 20 så hade jag bestämt mig att innan jag var 26 så skulle jag ha utbildat mig färdigt, börjat på min karriär och träffat den "rätte", men det blev inte så... 25 och kan inte bestämma mig fär utbildning och lååångt ifrån karriär, har dock lyckats med en av tre!!!!

Det krävs en funderare men jag tror faktiskt att det lutar åt att läsa komvux... ÅNGEST

Paula18 · Inlägg av **Paula18** » tis 24 okt, 2006 1:36

Frida, jag har en magisterexamen i statsvetenskap (har också läst juridik)och började läsa basår för ett år sen. Gissa om det kändes jobbigt att sitta där på universitetet med Kemi A boken! Har nästan inget studiemedel kvar. Men... förutom att det var omöjligt att få jobb inom mitt område (sökte i ca 2 år utan framgång) insåg jag att jag inte ens ville ha jobben jag sökte. Kände hela tiden lite ånger över att inte ha blivit läkare. Slog bort tanken då jag ändå aldrig trodde jag skulle komma in och visste inte ens att basåret fanns, kändes asjobbigt att läsa in hela naturgymnasiet och behöva få MVG i allt.
Nu är jag klar med basåret och ångrar inget trots att jag har världens ångest för att (inte) komma in. Jag skulle nog ha ångrat och blivit bitter om jag aldrig försökt. Nu hoppas jag på det bästa, hoppas det är min tur den här gången! Ska försöka ett tag i alla fall, vet inte vad jag gör annars.
Förstår ditt dilemma men det är som alla andra har sagt: Man måste åtminstone försöka göra det man helst vill. Det är inte säkert att man kommer dit men har man gjort sitt bästa och försökt tror jag inte man ångrar det, åtminstone inte lika mycket som man skulle ha ångrat att man inte försökt! LYCKA TILL!

Kat · Inlägg av **Kat** » tis 24 okt, 2006 2:07

Paula: grymt! Starkt gjort

Jag har 3 års studiemedel kvar...men det ordnar sig! Oro förstör så mycket man inte kan påverka. Tänker du efter lite innan så brukar det räcka