Snittålder för reccar på läkarprogrammet är 22 år.

http://www.scb.se/templates/Publikation____126942.asp

HSV kom ut med en rapport häromveckan, 15-25% av färdogutbildade jurister har inte arbete efter 1.5 år, så det är absolut inte lätt. Å andra sidan har de även annan statistik på hemsidan som säger att 94% har arbete efter ett år. Sen så var det väl mark twain lr ngn annan gubbe som sa "det finns 3 sorters lögn, lögn, förbannad lögn och statistik. Kan vara värt o ha i åtanke, speciellt för oss som är vana med DTK
O ang utbildningen, läser första terminen själv, o redan har det varit många som fallit ifrån, är tufft o man får läsa mkt, men samtidigt intressant. Det hela går ju inte ut på att man ska memorera lagboken utan det är så mkt mer. O vissa kanske ska vara lite mer ödmjuka, är en väldig press för att få bra betyg( maxpoängen vid antagningen för att sitta ting är 310, i kiruna som är den minst populära orten krävdes det senast 287,5 poäng). Om man inte orkar det kan vara en anledning o hoppa av likväl som att man kommer på att man inte vill läsa juridik. Man kan se det såhär, om man inte är motiverad o läsa så är det väl bättre o hoppa av och byta, än att man gör en halvdan insats o kanske inte får jobb efteråt. Olika arbetsmarknadspolitiksa åtgärder borde väl kosta mer än om man börjar läsa till ex.vis läkare efter ett par år. O ang o ta upp platser för andra, är bara så det är. Upp till dom som inte har resultatet som krävs att skaffa det, fick själv göra HP betydligt fler än 1 gång men så går det till slut. Slutligen då man väl börjar läsa,tas man snabbt ned på jorden igen.

[quote:0ece4aadb4="Kalle"]Snittålder för reccar på läkarprogrammet är 22 år.

http://www.scb.se/templates/Publikation____126942.asp[/quote:0ece4aadb4]


Som sagt; lögn, förbannad lögn OCH statistik...

[quote:7c9c334692="denise_enter"]oj oj oj, Jag är 19 och har redan ett litet barn, skrev nyss hp för första gången fick typ 1.4. Jag har ingen som helst anning om vad jag vill plugga. Har bestämmt att jag ska börja högskola nästa höst, läser sista året på natur nu. Dom flesta verkar veta vad dom ska söka in till men jag har ingen anning. glorde allt i fel ordning. Apropå familjeliv och plugg, det funkar det också bara man vill[/quote:7c9c334692]Absolut; vill man så kan man. Se bara till att du verkligen vill plugga till det som du väljer att plugga till (och vice versa); det är inte en rolig känsla att komma på att man gjorde fel val efter flera år.

[quote:18db9b6375="Kat"][quote:18db9b6375="Kalle"]Snittålder för reccar på läkarprogrammet är 22 år.

http://www.scb.se/templates/Publikation____126942.asp[/quote:18db9b6375]


Som sagt; lögn, förbannad lögn OCH statistik...

[/quote:18db9b6375]Och feltolkning av term.

'Median' är inte detsamma som medel/genomsnitt. Det innebär bara att hälften är under och hälften är över (51% över, i denna tabells fall). Medianen påverkas inte av åldern hos dem som ligger över den, så det skulle mycket väl kunna vara 25% som ligger på 50 år (rent hypotetiskt) samtidigt som det skulle kunna vara så att den första hälften består av enbart 22-åringar. Genomsnittsåldern ligger alltså fortfarande några år över 22.

[quote:433fffc7b4="denise_enter"]oj oj oj, Jag är 19 och har redan ett litet barn, skrev nyss hp för första gången fick typ 1.4. Jag har ingen som helst anning om vad jag vill plugga. Har bestämmt att jag ska börja högskola nästa höst, läser sista året på natur nu. Dom flesta verkar veta vad dom ska söka in till men jag har ingen anning. glorde allt i fel ordning. Apropå familjeliv och plugg, det funkar det också bara man vill[/quote:433fffc7b4]

Wow, imponerande! Duktigt och modigt av dig, det är peppande att höra!

Känner igen det där med studieångesten att man bara stod på ett ställe och stampade och just ovisheten om ifall man kommer in eller inte.

Det finns ju många äldre som börjar sina studier (själv är jag 22år så kanske inte kan anses som äldre även fast jag inte gick direkt från gymnasiumet). Det viktigaste är nog att man inte ska stanna upp att leva under tiden man söker för att komma in utan leva på som vanligt (förrutom de sedvanliga högskoleproven) kommer man sen in, javisst underbart. kommer man inte in. ja då fortsätter livet ändå.

Sen tror jag livet innan man kommer in kan vara väldigt nyttig då man verkligen får tid att tänka efter ifall den tilltänkta utbildningen är den rätta. För många ggr tror jag det finns en vädligt glamorös bild av hur tex en läkares liv är. (lite för många avsnitt av cityakuten) lite som när man var liten och ville bli brandman eller polis.

summa summarum: Lev ert liv i nuet och snöa inte bara in er på er "kommande" utbildning och vad dess möjligheter ger er.

//Joakim.J

Jooze: Jag aer 21 ar gammal. Laser just nu engelska pa Irland. Har last en manad och har 2 kvar. Annars har jag haft olika strojobb sedan studenten. Kanske ska lasa 1-20 foretagsekonomi i lund efter jul for att se om ekonomi aer nagot for mig.

Är ni medvetna om att det finns flera olika juristexamen? På samma sätt som det finns flera olika medicinexamen... Dra en statistik på alla nyutbildade arbetslösa medicinare då... Det finns säker arbetslösa jurister. Men jag vågar hävda att det inte finns en enda arbetslös med juris kandidat examen, utan att kolla på någon statistik... Prove me wrong! Jag tror att statistiken för arbetslösa medicinare är ungefär lika stora som arbetslösa jurister...

När jag skrev hp så var det en där som var straxt under 50 år ( !!! ) Hon har äntligen kommit på vad hon vill bli när hon är stor ( )

Så det är ingen brådska att bestämma sig

[quote:f149201b76="denise_enter"]När jag skrev hp så var det en där som var straxt under 50 år ( !!! ) Hon har äntligen kommit på vad hon vill bli när hon är stor ( )

Så det är ingen brådska att bestämma sig[/quote:f149201b76]

Kanske vad så hon tänkte när hon träffade en 50-åring på HP för 25 år sen. Ingen brådska...

Åh jag vill tacka för allt det stöd och inspiration jag har fått här på forumet och måste säga att det är så skönt och veta att man inte är ensam!! Kul att se att det är så varierande åldrar här också!

Citat från Mizz:
"Det är ju skitbra att du vet vad du vill. Så länge du fortsätter och går klart din utbildning så är det ju lugnt, men det är individer som "Frida" som jag har svårt att respektera. Som jag förstått det så var ju människan helt vilsen när hon sökte juridik, varför i h*lvete gör man det då? Bara för att det finns pengar att tjäna?"

Ja, måste ju bara kommentera dina skrattretande inlägg, jag skrattade högt. Schyssta antaganden!! Vet inte riktigt vad du baserar dem på men men.. Du måste ju anse dig själv kunna läsa människor rätt bra eftersom du har så mycket att säga om mig och min inställning till utbildning och tjäna pengar...Jag, alltså människan (!), kan jag ju informera var inte alls förvirrad när jag sökte juridik utan det var något som jag kämpade mig till. Sen att jag har funnit att det, för mig, kanske saknas något i utbildningen är ju trist för mig. Jag har i 2,5 år samtidigt arbetat på en advokatbyrå som sekreterare parallellt med mina studier och vet mycket väl hur verkligheten ter sig på arbetet för en jurist/advokat.

Och skulle det vara pengar man är ute efter så skulle jag rekommendera ekonomi med finansiering som inriktning och inte juridik även om de också tjänar hyfsade hackor (dock har de ofta lägre timlöner än städare om man räknar antalet nedlagda timmar i förhållande till lönen..)

Jag tror att jag skulle i och för sig säkert trivas med att jobba med juridik men jag kommer alltid att fundera.. läkare känns för mig som ett så mycket mer givande arbete. Man har chansen, för risk att låta klyché, att faktiskt göra något bra, att få hjälpa en medmänniska. Sen tror jag att arbeta som läkare är nog ett av de mest krävande jobben, både fysiskt som psykiskt, som det mest givande.(med risk för att vara lite subjektiv...) Den lilla uppskattning man får av en patient eller känslan av att man lyckats påverka någon till det bättre tror jag väger upp allt det negativa/jobbiga.

Har faktiskt funderat på att fråga en bekant till mig om det skulle vara möjligt att få svansa runt men honom på sjukhuset några dagar för att känna mig riktigt säker på min sak att hoppa på läkare! Tror att det kan locka eller vara avskräckande (hoppas nästan på avskräckande för då vore livet så mycket lättare; läsa juridik i 1,5 år till innan jag blir färdig.) Nu håller jag tummarna att mitt HP har gått vägen så jag kan komma till intervju i Umeå på läkarprogrammet och förhoppningsvis komma in!!

För att vara den större människan, så önskar jag dig (mizz) lycka till med att komma in på juridiken!

Nisse_23: Är det fler än umu, uu, lu som bestämt sig för att tillämpa HP som skiljekriterium??
(oj vad långt det blev...)
MVH

Frida

[quote:e5c7f331a4="Frida"]Nisse_23: Är det fler än umu, uu, lu som bestämt sig för att tillämpa HP som skiljekriterium??[/quote:e5c7f331a4]Det verkar som att Göteborg också ska börja med det, dock vid senare tillfälle. Stockholm och Linköping verkar, än så länge, inte vara lika pigga på det.

[quote:d342b62cdc="nisse23"][quote:d342b62cdc="Kat"][quote:d342b62cdc="Kalle"]Snittålder för reccar på läkarprogrammet är 22 år.

http://www.scb.se/templates/Publikation____126942.asp[/quote:d342b62cdc]


Som sagt; lögn, förbannad lögn OCH statistik...

[/quote:d342b62cdc]Och feltolkning av term.

'Median' är inte detsamma som medel/genomsnitt. Det innebär bara att hälften är under och hälften är över (51% över, i denna tabells fall). Medianen påverkas inte av åldern hos dem som ligger över den, så det skulle mycket väl kunna vara 25% som ligger på 50 år (rent hypotetiskt) samtidigt som det skulle kunna vara så att den första hälften består av enbart 22-åringar. Genomsnittsåldern ligger alltså fortfarande några år över 22. [/quote:d342b62cdc]

Ja, jag tyckte medianålder var intressantare. Räknar du medelålder ryker det lätt iväg med 40+ studenterna.

[quote:8bc79d0743="Frida"]Åh jag vill tacka för allt det stöd och inspiration jag har fått här på forumet och måste säga att det är så skönt och veta att man inte är ensam!! Kul att se att det är så varierande åldrar här också!

Citat från Mizz:
"Det är ju skitbra att du vet vad du vill. Så länge du fortsätter och går klart din utbildning så är det ju lugnt, men det är individer som "Frida" som jag har svårt att respektera. Som jag förstått det så var ju människan helt vilsen när hon sökte juridik, varför i h*lvete gör man det då? Bara för att det finns pengar att tjäna?"

Ja, måste ju bara kommentera dina skrattretande inlägg, jag skrattade högt. Schyssta antaganden!! Vet inte riktigt vad du baserar dem på men men.. Du måste ju anse dig själv kunna läsa människor rätt bra eftersom du har så mycket att säga om mig och min inställning till utbildning och tjäna pengar...Jag, alltså människan (!), kan jag ju informera var inte alls förvirrad när jag sökte juridik utan det var något som jag kämpade mig till. Sen att jag har funnit att det, för mig, kanske saknas något i utbildningen är ju trist för mig. Jag har i 2,5 år samtidigt arbetat på en advokatbyrå som sekreterare parallellt med mina studier och vet mycket väl hur verkligheten ter sig på arbetet för en jurist/advokat.

Och skulle det vara pengar man är ute efter så skulle jag rekommendera ekonomi med finansiering som inriktning och inte juridik även om de också tjänar hyfsade hackor (dock har de ofta lägre timlöner än städare om man räknar antalet nedlagda timmar i förhållande till lönen..)

Jag tror att jag skulle i och för sig säkert trivas med att jobba med juridik men jag kommer alltid att fundera.. läkare känns för mig som ett så mycket mer givande arbete. Man har chansen, för risk att låta klyché, att faktiskt göra något bra, att få hjälpa en medmänniska. Sen tror jag att arbeta som läkare är nog ett av de mest krävande jobben, både fysiskt som psykiskt, som det mest givande.(med risk för att vara lite subjektiv...) Den lilla uppskattning man får av en patient eller känslan av att man lyckats påverka någon till det bättre tror jag väger upp allt det negativa/jobbiga.

Har faktiskt funderat på att fråga en bekant till mig om det skulle vara möjligt att få svansa runt men honom på sjukhuset några dagar för att känna mig riktigt säker på min sak att hoppa på läkare! Tror att det kan locka eller vara avskräckande (hoppas nästan på avskräckande för då vore livet så mycket lättare; läsa juridik i 1,5 år till innan jag blir färdig.) Nu håller jag tummarna att mitt HP har gått vägen så jag kan komma till intervju i Umeå på läkarprogrammet och förhoppningsvis komma in!!

För att vara den större människan, så önskar jag dig (mizz) lycka till med att komma in på juridiken!

Nisse_23: Är det fler än umu, uu, lu som bestämt sig för att tillämpa HP som skiljekriterium??
(oj vad långt det blev...)
MVH

Frida[/quote:8bc79d0743]

Hahaha! Nä, jag ska inte plugga juridik! Jag ska plugga på handels...