Jag har funderat jättelänge på vad jag vill bli nu och det har pendlat mellan juridik, civingenjör, ekonom och nu senast tandläkare. Var inne i en cynisk fas i sommar då jag inte orkade vela längre utan ville bli klar och helt enkelt bestämde mig för att välja det jag trodde det fanns mest pengar i. Nu är jag i situationen att jag kanske blir antagen till läkare p.g.a. av resultatet från i lördags och känner mig extremt ambivalent.

Så varför vill ni bli läkare? Borde jag bli det?

du borde inte bli det. (ta inte min plats). nej jag skojar bara. däremot tycker jag att det är viktigt att man vill bli läkare av andra orsaker än pengarna eftersom det handlar så mycket om att möta och förstå och hjälpa människor. jag vill bli läkare dels för att kemi, biologi och att allmänt förstå hur saker och ting fungerar intresserar mig mycket. (ja, jag är en nörd)
för övrigt så vill jag göra nåt "riktigt". det känns som att man som läkare faktiskt kan hjälpa väldigt många människor. skulle aldrig kunna sitta och hålla på med fakturor eller nåt. det känns så icke varande på nåt sätt. sedan är det variationen. man kan göra så mycket som läkare. det finns alltid möjlighet att lära sig nåt nytt, man måste alltid lära sig nya saker. det stannar aldrig upp. sen e det ju säkert mycket skit men stress, jobbiga händelser etc. men det finns ju skit i de flesta branscher. jag vet inte, ibland är jag rädd att det ska vara fel för mig men min magkänsla säger mig att det blir rätt. om jag nu kommer in någon gång.

Läkare lockar för möjligheterna att göra något. Med utbildningen kan detta göras både på mikro- och makronivå. Kliniskt arbete får man se resultat direkt, inom forskningsgrenen kan man göra långsiktiga skillnader för människor från hela världen.
Jag lockas hemskt nog av att de skrämmande upplevelser man kan få i arbetet som läkare.

Det som gör att man tvekar är till viss del arbetstiderna och den långa utbildningen. Den största negativa faktorn för mig är dock den geografiska placeringen. Det är närmast garanterat att man kommer göra sin AT-tjänst utanför Stockholm och Göteborg. Att sedan få ST-tjänst i dessa städer är inte mycket lättare. Idag kan jag inte under några som helst omständigheter se mig själv boendes i någon annan än dessa två städer i Sverige. Jag tror dessutom den känslan kommer bli mer påtaglig ju äldre jag blir.

Säg inte det, det är inte omöjligt att få AT i Sthlm och Gbg även om det är svårt. Och att få ST är absolut inte omöjligt heller, det är nog lättare än AT. Men det beror förstås på vilken ST man söker. Allmänläkare behövs tex så där kan man nog få.

Jag instämmer inte alls i den västerländska synen på kropp och själ som två separata enheter, även om detta långsamt håller på att förändras. Det enda som den "moderna" medicinen i väst är överlägsna på är akutsjukvård. I övrigt är vi ljusår ifrån att ens närma oss lösningen på gåtan om sjukdomars uppkomst. Det paradoxala är att krafterna som styr inte heller [i:77f29467d1]vill [/i:77f29467d1]hitta [i:77f29467d1]verkliga [/i:77f29467d1]lösningar på mänsklightens problem, om man med lösningar menar annat än nya mediciner och andra substitut. Här finns mitt absolut största motstånd mot läkarutbildningen, men samtidigt inser jag att det öppnar enorma möjligheter att föra ut kunskap som faktiskt hjälper människor och inte bara underhåller deras problem med substitut som mediciner.

För att bli en riktigt bra läkare tror jag att du redan från början "har det i dig". Det handlar om att ha en inneboende värme, känsla och mognad. Du har säkert träffat personer som du direkt fattar tycke för och känner en stark sympati med. Sådana personer är givetvis bäst lämpade att handskas med människor som befinner sig i utsatta situationer.

Vissa människor har dessa egenskaper med sig, och då spelar det ingen roll om man är 20 eller 40 år gammal. Andra (de flesta) väljer ett yrke som kanske egentligen inte passar dem, av skäl som är ganska ytliga.

Detta låter väldigt storsint, men fundera på var just du skulle göra mest nytta och skapa glädje både för dig själv och andra i livet? Vilken unik talang har du? Jag tror att svaret du får ger dig en bra indikation på vad du ska inrikta dig på att göra.

Tänk på att vara läkare handlar om att hela tiden kompromissa med människor. Du har en idé om vad som borde göras. De har oftast en annan. Det är deras kropp och olika viljor. För att inte tala om anhöriga, vänner odyl som påverkar hela karusellen.
Jag tycker den utmaningen är spännande, många blir nog frustrerade därför att folk inte kommer göra som de säger. Då kanske man passar inom forskning...men man kommer aldrig ifrån patientkontakten.

det är onekligen en befogad fråga du ställer. och jag undrar om alla de som plötsligt fått för sig att de bara måste komma in på läkarprogrammet verkligen har reflekterat ordentligt över vad de i så fall ger sig in på. att välja ett vård-yrke, och vad det innebär. anledningar som att man vill tjäna mycket pengar och ha status eller visa att man minsann är bland de som kan fixa 2.0 på högskoleprovet, osv, känns alla som riktigt dåliga anledningar till varför man skulle vilja välja detta yrke. självklart så mognar man med tiden, och att utbilda sig till och att vara läkare kan säkert förutom att vara krävande, också vara väldigt utvecklande och givande på flera sätt, också för den som kanske inte begrundat sitt yrkesval mer ingående från början. men det är en väldigt viktig fråga. är du intresserad av människor? vill du arbeta med och hjälpa människor? har du tänkt på vilka utmaningar du kan komma att möta, svåra val, etiska dilemman, lik och bajs och tragedier och skit, men såklart också glädje och möjligheter till personlig utveckling, mm? kan du vara till bra nytta tror du? det finns ju olika sätt, allt från att hålla någon i handen till att kunna hålla huvudet kallt i allvarliga situationer. eller är du intresserad av klinisk forskning? och är du beredd att läsa 11 terminer? mm. om du inte har en aning om varför du egentligen vill utbilda dig till läkare så borde du kanske begrunda just detta lite mer. varför? kanske känner du någon som är läkare som du kan prata med? försök att fundera lite mer, för din egen skull. ett par böcker som kanske kan ge en liten inblick i vad det kan innebära att välja detta yrke är t ex läkartidningens antologi "att vara doktor - läkare berättar om sin vardag" eller "en läkares samvete" av lars h gustafsson. tänk efter. och lycka till. det är inte den enklaste sak i världen att göra något så stort och viktigt som ett yrkesval.

Det finns inget som intresserar mig mer av sådant man studerar till. Ekonomi, juridik, ingenjör m.m. känns mycket tråkigare att både studera till och att arbeta med. Jag vill ha ett yrke där det finns möjlighet att avancera rent lönemässigt, ja det är ett krav. Läkare är helt enkelt det enda naturliga valet för min del. Det enda som lockar. Det finns så många olika inriktningar på det också. Sen har jag alltid tyckt om att hjälpa människor. Lärare är ett annat arbete jag skulle kunna finna mig i rollen som. Det verkar roligt, men ger inte alls lika bra betalt. Jag vill hursomhelst arbeta med människor och inte med siffror eller datorer, det är nog det som är min viktigaste orsak.

Kriterier för mitt framtida yrke:
Det skall finnas inom sjukvården
Stora utvecklings/vidareutbildningsmöjligheter
Det skall gå att avancera lönemässigt

Ang AT och ST i Stockholm/Göteborg: Nu måste du snurrat till det lite. Tänk på alla mängder av AT och ST läkare i dessa städer. Omöjligt är det alltså inte, men det kanske är stor konkurrens...precis som att komma in på läkarprogrammet. Med det resonemanget skulle det inte gå att komma in heller. Antalet sökande är ju tusentals. Får helt enkelt bevisa att du är bäst Gissar att kontakter och att man gjort bra ifrån sig på praktiker kan vara till hjälp.

Det viktigaste är väl egentligen att man ska trivas, både när man läser och när man är klar. För mig är det intresset för alla processer i kroppen, möjligheten att hjälpa människor samt variationen i arbetet som spelar störst roll. Det är väl kul med hög lön, men det är inte vad som motiverar mig att läsa i 11 terminer...

Och det är väl klart man kan få AT i Stockholm, men som sagt, konkurrensen är ju något högre där många vill vara...

Jag hängde här för ca. ett år sedan då jag sökte PIL. Jag ska erkänna att jag inte var helt säker på att det var läkare jag ville bli när jag sökte, och inte var jag heller helt säker på det när jag väl kom in. Å andra sidan hade jag svårt för att tänka mig något annat, så jag bestämde mig för att försöka. (kan tyckas arrogant att ta upp en väldigt eftersökt plats utan att vara säker, men jag var tvungen att prova på innan jag kunde avfärda eller fortsätta). Jag är otroligt tacksam för att jag kom in och jag trivs fantastiskt bra.

Pengar, status, osv. kan möjligtvis vara en motivationsfaktor när man söker läkarprogrammet, men det kommer inte att fungera när man väl är läkare. Om man inte har andra motivationsfaktorer då man är ute på klinik, kommer jobbet förmodligen att bli väldigt ointressant och trist. Patienterna struntar fullkomligt i din status och dina pengar, de träffar dig för att de vill bli hjälpta.

Eftersom jag, när jag sökte, hade svårt för att sätta fingret på varför jag ville bli läkare, har jag svårt för att svara på varför jag ville bli läkare, men nu vet jag åtminstone varför jag vill. Jag tycker om att ta ansvar, jag fascineras över människokroppens alla lösningar, jag fascineras av människor och jag tycker om när alla pusselbitar faller på plats.

Lycka till allihopa! Om det är läkare ni vill bli, så ge inte upp, för ni kommer inte att ångra er när ni väl är där på läkarprogrammet.

Korta versionen:
* hjälpa andra som behöver hjälp
* intresse för medicin och naturvetenskap i allmänhet
* personligt givande (känslan av att göra någonting bra, möjligheterna till vidareutveckling, trivs med att ta ansvar och organisera; kan dock inte säga att lön och status skadar, och måste erkänna att de bitarna bidrar lite grann till varför jag siktar på läkare istället för exempelvis sjuksköterska - skulle dock inte falla mig in att välja ett yrke som jag inte skulle trivas med oavsett dylika "externa" attribut, och vore jag bara ute efter status/lön så vore det mycket lättare att börja på tandläkarutbildningen för ett år sedan och flytta till de brittiska öarna efter examen)

Långa versionen är inte färdigskriven ännu.

Jag är kommer låta extremt cynisk och fördomsfull men jag tror att status och en helt ok lön är en fet morot för många (inte alla) att läsa till läkare.

Jag är föredetta sjuksköterskeelev och har flera vänner som läser medicin (sjuksköterskor och läkare) och motiven mellan dessa två är ganska olika. Läkare har högre status än sjuksköterskor och därmed tror jag att fler hellre läser till läkare. Onekligen är det häftigare gå på återföreningsträff med gamla högstadieklassen och tala om att man fördriver tiden med att läsa till kirurg snarare än att man jobbar som anestesisyrra.

Däremot så har jag stort förtroende för svenska läkare och läkarstuderande i allmänhet; kompetenta och intelligenta. Det är det viktigaste för mig när jag söker vård.

Fast jag kan ju ändå tycka att det är fånigt att läkare "kommer undan" från att läsa vårdvetenskap. Blev lite OT, sorry .

[quote:71cdfe24a8="Xelina"]Jag är kommer låta extremt cynisk och fördomsfull men jag tror att status och en helt ok lön är en fet morot för många (inte alla) att läsa till läkare.

Jag är föredetta sjuksköterskeelev och har flera vänner som läser medicin (sjuksköterskor och läkare) och motiven mellan dessa två är ganska olika. Läkare har högre status än sjuksköterskor och därmed tror jag att fler hellre läser till läkare. Onekligen är det häftigare gå på återföreningsträff med gamla högstadieklassen och tala om att man fördriver tiden med att läsa till kirurg snarare än att man jobbar som anestesisyrra.

Däremot så har jag stort förtroende för svenska läkare och läkarstuderande i allmänhet; kompetenta och intelligenta. Det är det viktigaste för mig när jag söker vård.

Fast jag kan ju ändå tycka att det är fånigt att läkare "kommer undan" från att läsa vårdvetenskap. Blev lite OT, sorry .[/quote:71cdfe24a8]Äsch, vad har vård med läkande att göra?

(tänker dock inte förneka att status+lön [i:71cdfe24a8][b:71cdfe24a8]är[/b:71cdfe24a8][/i:71cdfe24a8] en trevlig morot, enligt mitt resonemang ovan)

hmm läkare och läkare, vill bli vetenskapsman med fördjupning inom medicin och en häftig organism, där jag i grunden kommer förstå en komplex sammansättning atomer som formar vad vi uppfattar som människan.
Man kan fundera på varför de första läkarna blev läkare, i en värld där de säkerligen ansågs vara omänskliga monster då de stal/köpte lik från gravplundrare för biopsi, pengar,beröm,tacksamhet, osv kom inte ens på tanken