Hej alla blivande läkare!

Jag vet att läkaryrket är en stor dröm för er alla, precis så som tandläkaryrket är en dröm för mig. Nu står jag som reserv i KI:s tandläkarprogram i väntan på att några ska tacka nej till sina platser, så att jag kommer in.

Anledningen till att jag skriver detta i det här forumet är att många som egentligen har blivit antagna till tandläkarprogrammet, vill hellre bli läkare. De tar tandläkarprogrammet som en b plan, tills de kommer in på sin läkarprogram....Alltså hoppar de av efter någon eller några terminer. Och jag vill be dessa människor (som vet att ni ändå snart ska hoppa av programmet) att hoppa av programmet redan nu, för då ger ni oss reserver som VILL bli tandläkare en chans.
Och jag hoppas att ni snart blir antagna till läkarprogrammet...Man måste ge för att få tillbaka..(Karmaaa)..xoxo

Förstår din frustration.. men det är inte så lätt.

Av rädsla för att det kan ta alldeles för lång tid innan man kommer in på läkarprogrammet eller att det aldrig kommer ske så är det klart som tusan att man hoppar på "the next best thing" som många tycker är tandläkare.

Jag blir mer och mer osäker på om det inte är tandläkare jag hellre vill jobba som i framtiden. Det som fortfarande väger tyngst för läkare är bredden och friheten att välja specialisering i princip vad som helst. Det är inget lätt val när man jämför för och nackdelar mellan yrkena.

Men det är klart att det tråkigt för alla som vill in att människor tar en plats från en själv för att sedan hoppa av. Tyvärr kommer det alltid att se ut så inom alla program som är svåra att komma in på.

baboo skrev:Förstår din frustration.. men det är inte så lätt.

Av rädsla för att det kan ta alldeles för lång tid innan man kommer in på läkarprogrammet eller att det aldrig kommer ske så är det klart som tusan att man hoppar på "the next best thing" som många tycker är tandläkare.

Jag blir mer och mer osäker på om det inte är tandläkare jag hellre vill jobba som i framtiden. Det som fortfarande väger tyngst för läkare är bredden och friheten att välja specialisering i princip vad som helst. Det är inget lätt val när man jämför för och nackdelar mellan yrkena.

Men det är klart att det tråkigt för alla som vill in att människor tar en plats från en själv för att sedan hoppa av. Tyvärr kommer det alltid att se ut så inom alla program som är svåra att komma in på.

Trvis man som tandläkare, kan man ju mycket väl fortsätta. Men nu tänkte jag på alla som ändå hoppar av efter en termin. Enligt studievägledaren på Tandläkarprogrammet, så hoppar runt 7-10 personer av efter en eller två terminer för att de har blivit antagna till läkarprogrammet...Då kan man väl lika gärna jobba under det året, istället för att gå en utbildning man ogillar och bli skyldig CSN ett års lån i onödan...Men du verkar trivas som tandläkare? Har du blivit antagen eller, läst i flera terminer nu?

Håller inte med dig. Tror inte ngn ogillar utbildningen till tandläkare, dock så föredrar man läkarutbildningen. Dessutom så är tandläkareprogrammets 3 första terminer bra introduktion till läkarprogrammet, samt så får man studiebidrag. Börjar man sedan i Gbg så får man tillgodoräkna sig 1 termin på läkare. Så utifrån individen så rekommenderar jag att läsa tandläkare tills man kommer in på läkare. sedan så är det ju slöseri med utbildningsplatser and so on och det håller jag med om.

Jag måste faktiskt hålla med Sameed i det han säger. Det är inte moraliskt försvarbart att ta upp en studieplats på en populär utbildning om man vet med sig redan från början att man inte tänker slutföra den. Det kostar samhället onödiga pengar samt någon stackare som faktiskt vill gå den inte kommer in. Det är respektlöst minst sagt.

Vill man verkligen göra något förberedande inför läkarlinjen finns det andra saker som är mer givande. Till exempel försöka få ett jobb på något sjukhus eller inom äldrevården. Det finns även en mängd kurser man kan läsa på universitet runt om i landet inom t.ex. anatomi eller celluppbyggnad...

patros2 skrev:Håller inte med dig. Tror inte ngn ogillar utbildningen till tandläkare, dock så föredrar man läkarutbildningen. Dessutom så är tandläkareprogrammets 3 första terminer bra introduktion till läkarprogrammet, samt så får man studiebidrag. Börjar man sedan i Gbg så får man tillgodoräkna sig 1 termin på läkare. Så utifrån individen så rekommenderar jag att läsa tandläkare tills man kommer in på läkare. sedan så är det ju slöseri med utbildningsplatser and so on och det håller jag med om.

Det är bara enstaka kurser man kan få nytta av på läkarprogrammet...De flesta kurserna man läser på tandläkarprogrammet (på KI iaf) handlar faktiskt just om tänder och det har man inte så stor nytta av på läkarprogrammet. Sen så antar jag att du inte skulle bli så glad om någon tog din plats på läkarprogrammet bara för att driva tid eller något liknande(Karmaaa). Precis så där känner jag, att folk som egentligen skiter fullständigt i den utbildningen jag vill in på, får min plats.

Navi skrev:Jag måste faktiskt hålla med Sameed i det han säger. Det är inte moraliskt försvarbart att ta upp en studieplats på en populär utbildning om man vet med sig redan från början att man inte tänker slutföra den. Det kostar samhället onödiga pengar samt någon stackare som faktiskt vill gå den inte kommer in. Det är respektlöst minst sagt.

Vill man verkligen göra något förberedande inför läkarlinjen finns det andra saker som är mer givande. Till exempel försöka få ett jobb på något sjukhus eller inom äldrevården. Det finns även en mängd kurser man kan läsa på universitet runt om i landet inom t.ex. anatomi eller celluppbyggnad...

Tack! precis det jag ville förmedla.

Om man vet att man kommer hoppa av programmet är det givetvis fel. Men många vet nog inte.

Jag kommer fortsätta söka till läkarprogrammet några terminer till. Om jag blir antagen är det inte alls säkert att jag tar platsen. Jag kan mycket väl bestämma mig för att fortsätta hela vägen ut på tandläkarprogrammet. Men om jag byter över till läkarprogrammet så anser jag mig inte ha gjort något fel i att från första början pluggat på tandläkarprogrammet.

Det är den där osäkerheten som spelar in.

Man är alltid sig själv närmast.

Tror dom flesta som tackar Ja till tandläkarprogrammet men helst vill gå läkarprogrammet är fullt medvetna om att de puttar bort någon som kanske helst av allt vill gå tandläkarprogrammet.

Jag ser dock inte problemet. Anledningen till att man skulle ta en plats på tandläkarprogrammet är ju för att man inte kommer in på läkarprogrammet. Risken finns ju således att personen i fråga aldrig kommer in på läkarprogrammet. Varför då avstå "the next best thing" för att någon annan gnäller för att den inte är antagen men anser sig ha större rätt att få den plats, bara för att den helst av allt vill bli tandläkare?

Jante/sossetänk

Om det är sossetänk att vara respektfull mot andra människor och inte slösa tiotusentals kronor/termin av skattepengar på en utbildning man inte tänker fullfölja, tänker jag gladeligen rösta rött nästa val.

Alla platser blir inte tomma, ibland tar man in studenter från andra länder. Sen undrar jag, är det mer moraliskt att byta om man inte visste det när man påbörjade studierna? Ett 100% verkningsfullt samhälle är inte önskvärt, det finns även folk som hoppar av till ekonom, är det också lika omoraliskt?!

Det omoraliska ligger givetvis i att börja om man vet med sig att man inte tänker gå klart. Givetvis måste man få hoppa av och byta utbildning om man inte trivs med studierna...

Navi skrev:Det omoraliska ligger givetvis i att börja om man vet med sig att man inte tänker gå klart. Givetvis måste man få hoppa av och byta utbildning om man inte trivs med studierna...

Det är osäkerheten som avgör, en oklar gräns. En person som är helt 100 på att börja läkare efter 1-2 terminer påbörjar sällan tandläkare. Ska vi förbjuda folk att hoppa av utbildningar? Eller påbörja flera olika utbildningar? Det håller inte...

Dr.Amirando skrev:

Navi skrev:Det omoraliska ligger givetvis i att börja om man vet med sig att man inte tänker gå klart. Givetvis måste man få hoppa av och byta utbildning om man inte trivs med studierna...

Det är osäkerheten som avgör, en oklar gräns. En person som är helt 100 på att börja läkare efter 1-2 terminer påbörjar sällan tandläkare. Ska vi förbjuda folk att hoppa av utbildningar? Eller påbörja flera olika utbildningar? Det håller inte...

Nej det tycker jag verkligen inte och det framgick ganska tydligt i mitt förra inlägg. Men du kan ju ta och ställa dig frågan om du skulle hoppa på tandläkarlinjen om du var tvungen att betala terminskostnaden själv, om du visste att du antagligen skulle byta till läkare efter några några terminer.

Om man nu ändå tror att man kommer att fortsätta läsa klart tandläkarprogrammet, så är det inte moraliskt fel. Om man däremot hoppar på utbildningen trots att man med all säkerhet vet att man inte kommer att fortsätta, jo då ÄR det moraliskt fel....
Sen kan det ju hända att man från början tror att man vill bli tandläkare och sen ångrar sig, det kan ju hända alla. Men att VETA att man inte ska bli tandläkare och ändå hoppar på utbildningen,då är det fult mot andra som vill ha den platsen. Och någon dag kommer människor som har utsatt andra för en sådan situaton att hammna i den själva.....