Jag är 30 år och har nu under min föräldrarledighet funderat en hel del på att försöka komma in på läkarutbildningen i linköping. Jag har redan läst en akademisk utbildning (PA-programmet) och jobbat ca 5 år inom området, men känner att jag vill något annat, och läkare har alltid funnits som en dröm. Man får ju såklart extra ågren när man tänkter på att man redan pluggat i 4 år, och allt det här med pension och annat som påverkas negativt när man pluggar....men vad gör man om man inte trivs och det är inte alltid så lätt att veta vad man vill göra när man är 19 år...

När man läser i forumet förstår man ju att det verkar vara extremt svårt att bli antagen. Jag som tränar inför HP och aldrig skrivit något prov, känner att chansen är rätt liten att prestera toppresultat, i alla fall första provet. Hur bra måste jag skriva? Kan det ligga mig i faten att jag redan har en akademisk utbildning (tänker på antagningsprocessen)? Kan min arbetslivserfarenhet räknas in som ett pluss (vet att man tagit bort den kvoten, men läst någonstans att universiteten kan ta hänsyn till detta? Någon som vet något om detta?

Hej!
Jag tror absolut att du kan klara av att byta yrke vid 30 års ålder. Du är inte ensam, och långt ifrån äldst, som valt att byta yrke och börja på Läkarprogrammet. Grattis till ett fantastiskt yrkesval!

Vilket resultat du får på högskoleprovet första gången har mycket med vilken fallenhet du har för att lösa uppgifter under tidspress. Jag vet en som fick 2,0 på första försöket vid 17 års ålder, en annan som arbetade upp sig till 2,0 efter flera prov med ett första resultat på 1,6.
Jag vill understryka att det är fullt möjligt att arbeta upp sig till ett bra resultat.

Läkarprogrammet kan du läsa, som du säkert vet, i Göteborg, Lund, Linköping, Stockholm (KI), Uppsala och Umeå.


Från CSN kan du som bekant bara få studiestöd (lån+bidrag) i 12 terminer. Det är dock många som börjar på läkarprogrammet utan att ha några CSN-pengar kvar och klarar sig utmärkt. Man kan tex få låna pengar från läkarförbundet under 1 termin.

Att du redan har en akademisk utbildning räknas ALDRIG som en nackdel vid antagning (det vore diskriminering, åtminstone enl mig). Vid de intervjubaserade antagningarna på KI och i Umeå räknas det som en fördel. Dessutom kan din utbildning vara dig till nytta när du skriver HP.
Troligen har du läst tjocka böcker med svåra ord i under dina studier (till nytta både på LÄS och ORD-proven). Kanske har du läst texter på engelska (bra för engelskadelen).Månne har du sett ett och annat diagram i din kurslitteratur. Men, invänder du, det var ett tag sedan. Ja, kanske det, men man har alltid lättare att lära på nytt än att lära för första gången.

Vad gäller vad du behöver prestera på HP för att komma in på olika orter kan jag tipsa om Nisses sida
http://www.nils.googlepages.com/lakarstudier

Där kan man läsa att det i dagsläget krävs 1,9 för att bli antagen till Linköping (och inte ens då har man en säker plats). Din bästa chans enligt mig (om du har MVG/5 i minst 3 av KeB, MaD, EnB, SvB, BiB, FyB från gymnasiet). Pga din arbetslivserfarenhet får du tillgodoräkna dig extrapoäng: med +poäng för betyg (som går att tenta upp) samt arbetslivserfarenhet skulle det räcka med så lite som 1,6 till 1,7 på HP.

Jag tycker att du ska satsa och försöka: bli VIPmedlem här på HP-guiden och träna hårt. Gör gamla HP för att se var dina styrkor/svagheter ligger (gör dem på tid: de flesta uppgifter är rätt enkla om man har obegränsat med tid på sig).
Kom ihåg att anmäla dig till höstens HP!
Du har helt rätt: det är inte lätt att veta vad man vill när man är 19...
Lycka till!!!

Det är aldrig för sent att välja en bättre väg i livet.
("bättre" utifrån vad man själv tycker, påstår inte att läkare är bäst för alla...)
Du har ju också 30+ år kvar i arbetslivet efter utbildningen!


Kvoten för högskoleprov plus arbetslivserfarenhet är inte heller borttagen ännu - det kommer en sista antagning i HA-kvoten (HP+0,5 för 5 års arbetslivserfarenhet) nu till våren, det är först därefter som den försvinner.


Ett litet förtydligande om det kattunge skrev:
+0,2 från betyg och +0,1 från arbetslivserfarenhet gäller ej i Linköping, bara för Umeås intervju-antagning.

Tack så mycket för engagerade svar. Jag fick nytändning och det behövdes !! Vad synd att + för betyg inte gäller i Linköping. Kan det ändras tror ni? Jag kan nog bara läsa i Linköping som min familjesituation ser ut just nu. Jag läste på HSV:hemsida om nya reglerna kring antagning att arbetslivserfarenhet kan räknas, och det ska vara upp till varje lärosäte att själv lägga vikt vid, om de tycker det är viktigt för utbildningen. Vet ni något?? Jag har jobbat i 5 år med rådgivning och rehabilitering av långtidssjukskrivna. Jag tycker det är en erfarenehet som skulle vara till stor fördel !!

Just nu är det bara Umeå och KI som har intervjuer (eller är det några fler??). I Umeå får du +0,1 för arbetslivserfarenheten och säkert ett bra intervjuresultat och på KI skulle det säkert spela roll! Där går de ju lite mer efter intervjuresultatet, som du nog skulle prestera bra på med tanke på din erfarenhet.

I Linköping kör de väl bara med betyg eller högskoleprov och har därför ingen extrapoäng för arbetslivserfarenhet annat än den kvot som tas bort efter vårens antagning. Men i HA-gruppen i Linköping kom det in minst en person med 2,2 efter andra urvalet. Det innebär att man kanske kan klara sig med 1,7 ( + 0,5 i arbetslivserfarenhet)

lisaisabel skrev:Tack så mycket för engagerade svar. Jag fick nytändning och det behövdes !! Vad synd att + för betyg inte gäller i Linköping. Kan det ändras tror ni? Jag kan nog bara läsa i Linköping som min familjesituation ser ut just nu. Jag läste på HSV:hemsida om nya reglerna kring antagning att arbetslivserfarenhet kan räknas, och det ska vara upp till varje lärosäte att själv lägga vikt vid, om de tycker det är viktigt för utbildningen. Vet ni något?? Jag har jobbat i 5 år med rådgivning och rehabilitering av långtidssjukskrivna. Jag tycker det är en erfarenehet som skulle vara till stor fördel !!

Umeås särskilda förfarande lär inte införas på någon annan ort. Det har visserligen varit lite rykten om att Linköping kanske kommer att börja med intervjuer igen någon gång i framtiden, men det är bara långsiktiga spekulationer (vad jag har uppfattat).

Det bästa du kan göra just nu ifall du vill läsa i Linköping är att få minst 1,7-1,8 på högskoleprovet och tillgodoräkna dig 5 års arbetserfarenhet. Det vore förstås ännu bättre ifall du fick 1,9 eftersom det dels skulle garantera antagning i kvoten HA och dels skulle möjliggöra antagning i HP. Ifall 20,0 i betygsgenomsnitt är inom räckhåll för dina betyg kan det vara värt att försöka skriva upp dem under hösten och våren (inför nästa hösttermin, som en reservplan ifall HP inte går som man hoppas).

Hej har lite tillägg och synpunkter på det som står ovan: För det första får man inte låna pengar av läkarförbundet i en termin utan man kan ansöka om ett stipendium därifrån som man kan få i max 2 terminer då man går termin 7-11. Beloppet var tidigare upp till motsvarande CSN men nu är det inte säkert att man får så mkt, man kan tex få ett engångsbelopp på 10000.
Om din situation ser ut så att du måste gå i Linköping borde du som ovanstående talare säger verkligen satsa på HP och särskilt nu till hösten när arbetslivserfarenheten räknas inför nästa antagning, det är ganska mkt lättare att komma in i den kvoten som sagt. Jag vet inte om jag skulle råda dig att läsa upp dina betyg eftersom de lottar i Linköping och chanserna att bli inlottade är så små att jag personligen inte skulle satsa på det (jag har själv blivit bortlottad på KI 3 ggr, sämsta reservplacering med högsta betyg var 627:e reserv). Jag mejlade Linköping en gång och då sa de att de funderar på att återinföra intervjuer men vet inte när det skulle bli i så fall. De är de enda som fortfarande bara använder sig av lottning så man tycker ju att de borde se över sitt antagningssystem!

För att sammanfatta så tycker jag att Go For It! Jag är nästan 29, läser till läkare i Uppsala och har knappt något CSN kvar men jag tror det löser sig på något sätt, hur som helst är det superkul!! Lycka till!!

Jag är över 40 och kommer att plugga till läkare, dessutom känner jag fler 35+:are som också är läkarstuderande. Så glöm det där med åldern Lycka till!!!

Jag kommer nog troligen inte kunna söka in så snart att jag kan tillgodoräkna mig arbetslivserfarenheten. Blev såklart jättebesviken när jag såg att man valt att plocka bort den kvoten. Läste dock någonstans att man planerar att utöka antalet platser och att antalet som skriver hp sjunker, vilket skulle innebära att det skulle bli lättare att komma in....vad tror ni. Kommer det vara lättare att komma in våren 2008 tror ni??

lisaisabel skrev:Jag kommer nog troligen inte kunna söka in så snart att jag kan tillgodoräkna mig arbetslivserfarenheten. Blev såklart jättebesviken när jag såg att man valt att plocka bort den kvoten. Läste dock någonstans att man planerar att utöka antalet platser och att antalet som skriver hp sjunker, vilket skulle innebära att det skulle bli lättare att komma in....vad tror ni. Kommer det vara lättare att komma in våren 2008 tror ni??

Bara att HP och HA slås samman lär leda till att antagningskravet sjunker till 1,9 på hösten och 1,8 på våren (d.v.s. det blir inte så hemskt mycket svårare än det redan var i HA-kvoten). Fler platser, färre som skriver högskoleprovet och den neddragning som "BG med HP" innebär kommer att ytterligare dämpa konkurrensen i HP-kvoten. Det går dock inte att lova någonting, förstås.

Hur kommer det sig att du inte lär kunna söka in till våren?
(ifall du är osäker nu så kan du alltid söka in och sedan ta ställning när antagningsbeskedet väl kommer)

Jag har inte full behörighet ännu. Så min plan är att skriva HP nu i höst. Om jag då får så bra att det är rimligt att skriva något av nästkommande prov i närheten av 2.0 om jag riktigt råpluggar hp. Då ska jag direkt börja att läsa in det som saknas. Och sedan hoppas på att jag får till något av kommande hp-prov riktigt bra. Så en rimlig plan kan i så fall vara våren 2008.

Läser du själv till läkare?

Jag är också nyfiken på hur studietakten egentligen ser ut? Man har ju någon slags föreställning om att det är fruktansvärt intensivt och mycket på plats, och inte så mycket tid för självstudier. När man är småbarnsmamma är det ju så intensivt ändå, och man blir lite orolig att det ska vara så tufft att man inte klarar det. Men jag har ju studievana och är mycket målinriktad när jag väl bestämt mig för något.

Jag börjar på termin 2 i Lund nu på måndag.

Hittills har det inte varit så värst tungt. Det jobbiga lär vara utplaceringsterminerna, när man ska göra praktik någonstans samtidigt som man ska plugga på som vanligt vid sidan av.

[quote="lisaisabel"]Jag är 30 år och har nu under min föräldrarledighet funderat en hel del på att försöka komma in på läkarutbildningen i linköping. Jag har redan läst en akademisk utbildning (PA-programmet) och jobbat ca 5 år inom området, men känner att jag vill något annat, och läkare har alltid funnits som en dröm. Man får ju såklart extra ågren när man tänkter på att man redan pluggat i 4 år, och allt det här med pension och annat som påverkas negativt när man pluggar....men vad gör man om man inte trivs och det är inte alltid så lätt att veta vad man vill göra när man är 19 år...
quote]

Jag du verkligen ska ta en funderare på om du verkligen vill bli läkare. Vanliga skäl som brukar anges är att man vill jobba med människor alt hjälpa människor. Det går alldeles utmärkt att göra som undersköterska eller sjuksköterska också. Dessutom har man mycket mer kontakt med patienterna i dessa yrken. Sedan måste man fundera på vilken specialiet man vill välja. T.ex. är skillnaden mellan röntgenläkare och psykiater enorm, kan knappt ens kallas samma yrke, trots att båda är läkare. Om du redan har tröttnat på långtidssjukskrivna kanske inte allmänläkare är helt rätt. Vidare är det bra om man tycker om att ha mycket kontakt med gamla sjuka människor eftersom den förkrossande majoriteten i de flesta specialitéer är just äldre. Om du redan tänkt på dom här sakerna så önskar jag dig all lycka, du behöver inte oroa dig alltför mycket för studiemängden. Jag har inte stött på någon läkarstudent som inte klarat studierna för att dom var för svåra. Problemet brukar vara att hålla motivationen uppe i slutet av utbildningen när man börjar förstå att yrket inte var vad man trodde.

Fast av kompisar som läser de sista terminerna att döma verkar det inte vara så hemskt mycket plugg under praktikperioden, det verkar mest vara så att de sista tre och ett halvt åren är det som att man jobbar fast man har någon föreläsning här och där samtidigt. Har hört av alla att de första terminerna med biokemi och cellbiologi är absolut värst, sen blir det lättare och roligare. Dock blir man ju då mer uppbunden eftersom det nästan är som att jobba heltid. Men det har alltid funnits många läkarstudenter som har barn och alla verkar klara det utmärkt. Jag har nu gått en termin på läkarprogrammet i Uppsala och det är flera i klassen som har barn, de klarar sig nästan bättre än många andra. Jag har själv en liten bebis nu och skulle plugga till omtentan i augusti eftersom jag inte kunde göra den riktiga tentan i juni (min dotter föddes i maj). Trodde aldrig det skulle gå eftersom det är väldigt krävande att ha en nyfödd och hon sov nästan ingenting på dagarna. Men de timmar jag hade att plugga på var jag jättefokuserad och jag klarade tentan som är en av de svåraste har jag hört! Har aldrig varit så fokuserad förut så det verkar som det stämmer som alla säger att man blir mer disciplinerad när man har barn. Det svåraste är att komma in! Har man väl gjort det klarar man resten också, även med barn!

Paula, grattis till tentan, superbra ju att klara den med bebis och allt!
Vår oventeskapliga undersökning visar att alla vi som har barn i kursen har klarat alla tentor hittills!
Vi hade föräldrafika i fredags, det var en hel del föräldrar i T1 också, och flera pendlare där med!