Hej vänner, och gott nytt år! Ny här på forumet...

Jag tänkte nedan beskriva min situation lite kort! Givetvis vet jag om att det i slutändan är jag själv som måste bestämma hur jag ska göra. Men jag är ju här för att få ta del av era erfarenheter och infallsvinklar, så, tack på förhand för det!

Efter gymnasiet, nu för 10 år sedan, valde jag att plugga till sjuksköterska. Detta ’trots’ att jag hade bra betyg, och ett 1.9 på HP i bagaget. Jag har således många fina yrkesår bakom mig, och har på många sätt trivts väldigt bra i den yrkesrollen. Nu är jag dock 29 år (utan familj och barn), och står lite inför ett vägskäl. Jag har i flera år tänkt att jag borde börja plugga igen – inte för pengarnas skull, inte för statusen, utan för att fylla dagarna med något jag verkligen brinner för. Nu senaste veckorna har de känslorna stärkts, till den grad att jag nu i princip har bestämt mig. Jag ska börja plugga! Det jag siktar på är en femårig utbildning, och allt nedan förutsätter att jag tar mig in på den, vilket jag bör ha goda chanser att göra. För, även om det känns roligt att ha kommit fram till denna slutsats, är det inte utan ångest.

Det ekonomiska är en av de största problemen. Under dessa år jag arbetat, har jag levt ganska gott, och haft relativt höga kostnader för boende och nöjesresor. Jag har således inte sparat för framtida kärva studentår. Till saken hör att jag endast har 100 veckor CSN kvar. Detta kommer lösa sig, och extrajobb finns som alternativ, men allt som allt blir det en sänkning av min levnadsstandard. Som 19-åring spelade sådant ingen roll, som 29-åring har det åtminstone lite mer betydelse...

Boendet är en annan fråga. Idag bor jag väldigt bekvämt, och det vänjer man sig vid. Tyvärr måste jag flytta för att påbörja en eventuell utbildning. Jag har de senaste veckorna ställt mig i bostadsköer i aktuella städer. Korridorsrum? Alltså, nog skulle det fungera i en krissituation, men, helst inte!

I dessa två ’problem’, ligger mina eventuella beslut. Studiestart, höst-19, eller höst-20? Fördelen med höst-20 , är att jag får mer tid på mig att spara pengar – ett helt år extra att skapa en buffert. Dessutom får jag mer poäng i bostadsköerna, och risken för korridorsboende minskar... Fördelen med höst-19, är att jag kommer igång ett år tidigare. Det kan tyckas som ingenting, men åldersnojan är på riktigt. Samtidigt vet jag att jag är en person som gärna ’vill ha allting fixat’ innan jag påbörjar något. Det kanske bara är att dyka upp på skolan höst-19, och så löser allting sig. Eller så vänta ett år, och göra mer på mitt sätt. Eller så inte...

Ja. Där är lite av mina funderingar. Allmänt, skriv gärna om ni har några tankar! Gärna erfarenheter från er som varit lite äldre när ni börjat plugga, osv. Tack!

Jag började läkarprogrammet ett par dagar innan jag fyllde 38, och vill verkligen rekommendera att släppa åldersnojan och tänka mer praktiskt. Att gå från att tjäna bra och leva gott till att vara student är ett stort steg, allra helst när man inte kan ta fullt studiemedel - jag hade 147 veckor kvar, men ska man plugga i 240 veckor (330 poäng) så räcker ju inte det till utan jag tar studiemedel på 50% och jobbar upp resten/nallar på sparpengarna, och ändå är det en stor omställning mot förut när jag jobbade på heltid.

Mitt råd är alltså att du har lite is i magen, börjar planera och spara så mycket du bara kan, och så börjar du hösten 2020. Om allt går vägen innebär det dessutom att du får börja på det nya läkarprogrammet med BT vilket iofs innebär ytterligare en termin utan lön men i gengäld slipper du oroa dig för AT. Att vara ett år äldre är verkligen ingen nackdel när du pluggar till läkare!

Lycka till, hur du än väljer att göra!

Tack för dina tankar hypea! Uppmuntrande att läsa!