Hej alla!

Detta kanske är ett nytt användarkonto men jag har allt hängt omkring här på forumet ett bra tag 8)

Jag har en liten undran till alla er som har gått basåret. Jag har ett samhällsprogram i ryggen men har efter lite tänkande bestämt mig för läkare och ska därför gå ett basår på universitetet. Jag är normalbegåvad no more no less (mitt 20,0 är resultatet av hårt arbete, inget annat) och är därför lite orolig för studierna och om jag fixar det eller inte? Jag har bara läst upp till matte b och naturkunskap a+b innan.

Så mina frågor till alla er som har läst basåret på universitetet är: Hur tufft är det? Måste man lägga ner sjukt mycket tid och är studietakten hög om man som jag är normalbegåvad? Var det många som hoppade av/inte klarade sig?

Alla synvinklar och åsikter mottages tacksamt
Skalis

Med normalbegåvning kan du uppnå precis vilka mål du vill bara du har viljan och motivationen. Så enkelt är det.

Hej!

Jag har gått basår, för mig var det inte svårt. Men jag har sett att dom flesta inte klarar av året. En av de stora annledningarna tror jag är att ha fel studieteknik.

Min studieteknik brukar vara att plugga järnet på bibblan i 8 timmar. Håller det tror du, eller fungerar den tekniken bättre på sam-ämnen?

Sannerligen fast det är viktigt att hålla intresset, annars kan du inte hålla dom åtta timmarna.

Förresten vilket gymnasium har du gått på?

Tack för de uppmuntrande orden! Jag tolkar er som så att man fixar ett basår om man motiverad.

Guldbaggen
Varför hoppade folk av? Tröttnade dem eller var det för att de helt enkelt inte klarade av plugget? För jag menar det räcker ju om man får godkänt så det är ju ingen betygshets eller är det svårt att få G överhuvudtaget? (Om man inte är duktig på matte som du verkar vara)

Guldbollen, Guldbaggen, Skalbaggen.... Fan, man blir ju förvirrad

Jag går basåret nu och är väl "normalbegåvad". Jag har inte haft några problem att klara tentorna hittills, men det är många som gör omtentor - i genomsnitt kanske 50-60% blir godkända på första tentan så jag tror att det är viktigt att inte ge upp om man skulle misslyckas med någon tenta. Vi var ca 120 på inskrivningen och ca 80-90 är kvar, det har alltså varit ett visst bortfall främst under höstterminen. Min uppfattning är att de flesta som hoppat av läst basåret utan ett tydligt mål efter utbildningen och därför haft svårt att hitta motivationen när det blivit jobbigt.

Man får räkna med att det är väldigt högt tempo, och det känns som att kunskapskraven är något högre än på gymnasiet - beroende på vilka föreläsare man får. Just nu har vi tenta ca varannan vecka vilket känns lite tufft. Men det går ju bevisligen att klara det. Pga tempot kan jag i alla fall tipsa om att försöka att ligga "i fas" hela tiden - det känns när man kommer efter, särskilt veckan innan tentan. Men alla vill ju att man ska klara det och ofta kan man fråga assistenterna vid t.ex. lab om hjälp om det är något man inte förstår helt ut och då brukar man få bra förklaringar.

Jag ser i alla fall fram emot att kunna söka läkare till hösten, har jag klarat detta klarar jag vadsomhelst

asdf

Hur gör man när man ska pma?