Ge mig styrka....

Diskussioner kring antagning, prövning, urval mm
Användarens profilbild
MichaelaJ
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 18
Blev medlem: tis 08 maj, 2018 15:56

Ge mig styrka....

Inlägg av MichaelaJ »

Ännu ett år där det står reserv i antagningsbeskedet.
Jag har kämpat så otroligt mycket för att nå mitt mål, ändå går det inte hela vägen och tiden springer iväg. Folk i min omgivning säger att jag borde byta inriktning och söka mig till något som är lättare.. Saken är den att det bara finns ett enda yrke jag kan tänka mig att arbeta med i resten av mitt liv och att inte ha den möjligheten ger mig ångest.
Idag är jag på ett jobb som jag vantrivs på, då det gör mig både fysiskt och psykiskt utmattad. Söker frenetiskt efter ett nytt men har hittills bara fått nej överallt. Pandemin är ju tyvärr en stor nackdel i dagsläget och jag är lite begränsad med vad jag kan jobba som p.g.a. värk.
Min ålder gör inte saken mindre stressande. Det hade inte varit lika hemskt om jag faktiskt hade åstadkommit något vettigt i mitt liv, men jag har slösat bort de senaste åren i förhoppningen att "nästa år kommer jag komma in".
Så, när är det dags att ge upp och bara acceptera att jag får välja en utbildning som är lättare att ta sig in på, även om det inte är det jag vill göra?
Någon som har tips på hur i hela friden jag ska lyckas att återigen hitta motivationen att fortsätta kämpa i motvind?
Jag vill verkligen så mycket! Behöver höja mig med minst 0.2 på hp vilket inte är jättemycket, men det går seeeegt när man börjar komma upp i poängen.
Sökte även utbildning i Danmark i år utan framgång..

Det var inte meningen att det skulle låta så sjukt deprimerande, men just nu går det väldigt tungt och jag behöver stark peppning eller ett uppvaknande :lol:
Användarens profilbild
Rainbowgirl
Silverpostare
Silverpostare
Inlägg: 1360
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Ge mig styrka....

Inlägg av Rainbowgirl »

Svaret på din fråga är aldrig. Du ska aldrig ge upp något om du känner så starkt för det. Oavsett ålder. För du kommer ångra det hela livet, det hade iaf jag gjort.
0,2 fixar du! Det är inte många fler poäng än vad du redan skrivit, men det gäller att lista ut vilka delar du tappar poäng på och sedan jobba mycket med dem. Var ärlig mot dig själv och skriv ner dina styrkor och svagheter på HP. Försök sen utifrån det att göra upp en plan på hur du ska plugga för att höja dig inom respektive del. Jag tycker de olika programmen på HPG som exempelvis XYZ-programmet är väldigt smidigt och det känns inte lika tungt att plugga då.
Jag har känt mig lika vilse och uppgiven som dig, men det har alltid hjälpt mig att se mig själv springa omkring på något sjukhus och hjälpa någon. När jag ser det framför mig så bleknar HP i jämförelse. Det känns då bara som ett litet hinder på vägen mot målet.

Finns det några fler kvoter du kan söka i än HP? Tänker på alternativa urval så som HPSU (Linköping), AUI (Umeå) och PIL (KI). Försök att hitta varenda kvot du kan söka via för att öka dina chanser.
Och sen får du inte ge upp. 0,2 är inte mycket. Jag behöver till exempel höja mig med minst lika mycket om inte mer och jag kämpar på. Om jag kan så kan du också!
Vi är många som sitter i samma båt, som känner att det blåser riktigt hårt i fel riktning och man orkar nästan inte mer då varje inställt prov krossat en. Men ger man sig inte så kommer man komma in en dag.
Att starta en pluggdagbok kan hjälpa väldigt mycket med motivationen. Där skriver du ner allt du gjort vilket medför att du måste plugga för annars har du inget att skriva om. Människor kan även följa och peppa dig. Jag hade nog inte orkat om jag inte haft människor här på HPG som peppat mig och människor som i sina pluggdagböcker skrivit om sitt plugg och motiverat mig till att också plugga.

DU KLARAR DET HÄR!!! ♥️
Drömmen om att bli onkolog
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
Användarens profilbild
MichaelaJ
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 18
Blev medlem: tis 08 maj, 2018 15:56

Re: Ge mig styrka....

Inlägg av MichaelaJ »

Tack! Behövde höra det där :heart:
Min stora stress ligger nog i hela grejen med att skaffa familj osv. Nu känns det lite som att jag kommer behöva välja antingen eller.. Jag blir ju inte direkt yngre. :lol: Dock tror jag att jag skulle hata mig själv om jag måste masa mig upp till diverse jobb jag inte trivs med under resten av mina arbetande år (vilket ju dessutom är väldigt många).
I år var antagningen väldigt låg, så det var surt att inte bli antagen då. Vet inte vad man vågar förvänta sig till hösten 2021. Normalt ligger hp på ca 1.65, men det kan säkert öka till nästa urval.
Jag vill komma in på veterinärprogrammet och det finns ju tyvärr bara på ett universitet i Sverige. Så BII och HP är de enda kvoterna jag kan söka i.

Mina resultat har varierat väldigt mycket. Ena stunden är jag nästan felfri i det kvantitativa blocket och medelmåttig i det verbala, i nästa stund är det tvärtom. Det synkar aldrig så jag är bra i båda samtidigt. :lol: Har inte lyckats analysera fram vad det är som sätter käppar i hjulet då det verkar ändra sig från dag till dag.
Generellt sett tror jag dock att tiden är en stor bov. Jag får prestationsångest, stressar över att jag måste hinna och har jag då svårt att förstå en uppgift verkar hela systemet låsa sig i någon sorts panik. Vet inte riktigt hur jag ska arbeta med det.

Pluggdagböckerna tycker jag är väldigt kul att läsa iaf! Energin räcker nog inte till för att starta en egen dock, men man blir sporrad när man läser om andras resultat.
Av din text att döma så gissar jag på att du vill bli läkare? Kul med någon som kämpar mot nästan samma resultat!
Synd att alla vi som behöver stöttning för motivationens skull inte bor på samma plats och kan samlas för att hjälpa varandra. Visserligen inte lämpligt för tillfället, men annars är det ju rätt skönt att kunna sitta ner och bolla med någon/några där man kan dela med sig av tips på lösningsmetoder osv. Jag tycker iaf själv att det oftast är lättare att förstå när någon förklarar hur den har tänkt istället för att läsa sig till det.

Håller tummarna för dig och hoppas att vi båda får läsa ordet ANTAGEN nästa gång vi söker! :)
Användarens profilbild
Rainbowgirl
Silverpostare
Silverpostare
Inlägg: 1360
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Ge mig styrka....

Inlägg av Rainbowgirl »

Förlåt, jag bara antog att du ville bli läkare för att jag själv är så besatt av att bli antagen till det haha :lol:

Förstår att konkurrensen måste vara väldigt hård då det bara finns ett lärosäte. Det finns en liten chans att HP-snittet sjunker till våren, man vet ju faktiskt aldrig :)
Angående att skaffa familj så tänker jag mig att man kan göra det medan man pluggar, du kan till exempel pausa utbildningen när du väl kommit in eller planera så att det sker tätt inpå examen. Förstår att det inte är lätt men det finns alltid sätt att få båda att fungera, gäller bara att man hittar sitt sätt.

Så det bottnar lite i att du får panik om det är något som du inte kan lösa vid första anblick. Det är nog inte alls ovanligt, jag är själv så men har blivit bättre på att skjuta bort paniken. Det första du måste öva på är att släppa den uppgiften och gå vidare (ger dig tid till de andra uppgifterna men också tid över till den du hoppat över) för alla uppgifter ger 1 poäng i slutändan. Sen är nästa steg att förstå varför man tyckte uppgiften var svår och öva på att lösa den för att förstå hur man ska göra om liknande frågor dyker upp. Ett fel är bara ett fel, inte mer än så. Och vi kan lära oss av våra misstag. Första steget är att inte vara rädd för paniken, att acceptera att den är där men att inse att den inte kan påverka dig för du har flera uppgifter som du kan lösa än som du inte kan lösa. Du får panik för att du inte kan lösa en uppgift men det finns ju fortfarande 39 andra. 1 av 40 är inte så farligt när man tänker efter.

Om det hjälper att läsa andras pluggdagböcker så fortsätt med det :)
Ja, haha så inne i min lilla bubbla att jag tror att alla vill bli läkare :lol:
Du får gärna fortsätta skriva här om du vill bolla idéer med någon, I'm down :)

Tack! Håller tummarna för dig också och är säker på att det kommer gå vägen för dig :)
Drömmen om att bli onkolog
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
Användarens profilbild
MichaelaJ
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 18
Blev medlem: tis 08 maj, 2018 15:56

Re: Ge mig styrka....

Inlägg av MichaelaJ »

Inte så konstigt egentligen, det låter ju onekligen som att det skulle kunna vara det jag satsar på. Hade jag gillat människor mer än djur så är det troligen det jag hade valt med :lol: Medicin överlag är något av det mest intressanta jag vet!

Ja. Förvisso är det färre som söker dit med, men de har bara 100 platser och antagning sker endast på hösten... Gör ju saken lite knivigare, även om det inte går att jämföra med läkarprogrammet :|

Ja jag tror det kan vara så. Försöker hoppa över, men det är någon stress där som jag inte kan släppa riktigt, så då får jag problem med följande uppgifter med även om de i själva verket är superenkla.. Jag tror ändå att jag är starkast när det kommer till matte, men måste bli mycket snabbare på att göra uträkningar. Tänker ofta i alldeles för långa banor när det kunde varit mycket lättare.
Gör jag proven hemma så brukar jag snitta på ungefär 1.7, så pressen under provdagen påverkar mig otroligt.
Men antar att jag måste skaffa mig mycket mer rutin så jag kan känna mig trygg i att jag faktiskt kan.
Och kunna läsa snabbt och FÖRSTÅ utan att tappa fokus...

Det känns som att du har otroligt lätt för att analysera och hitta lösningar, vilket såklart gör dig otroligt lämpad för att bli läkare. (Eller möjligen psykolog, fast förstår att det inte är i närheten av vad du vill göra) :wink:
Jag hoppas verkligen att alla som brinner för yrket kommer att lyckas! Vi är i så stort behov av nya, duktiga och engagerade läkare som verkligen VILL hjälpa.
Jag bollar gärna vidare med dig. Du känns trygg och stabil :)
Användarens profilbild
Rainbowgirl
Silverpostare
Silverpostare
Inlägg: 1360
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Ge mig styrka....

Inlägg av Rainbowgirl »

Veterinärer behövs också så det är bra att du gillar djur mer än människor haha :P

Ah, antog att det var antagningar på våren också. Då är det ännu tuffare men inte omöjligt :)
Det kommer vara så i början men ju oftare du hoppar över uppgifter ju mer normalt kommer det kännas och sen släpper paniken. Jag har övat bort min panik så nu kan jag hoppa över och sen gå tillbaka och klura på uppgiften. Oftast kommer jag på hur jag ska göra, och det är bättre än att fastna, svara fel för att man är så uppstressad och frustrerad och sen vara superstressad pga tidsbristen under resten av provet.
Då kanske det är bra att göra en provsimulering som efterliknar provdagen så mycket som möjligt bara för att försöka öva bort nervositeten? Alla är ju så klar stressade på provdagen, men stressen får inte förstöra för en. HP handlar väl i princip om att öva öva öva! Och 1,7 är jättebra, det kommer du fixa på provdagen också. Du måste tro på att du kan.

Jag gillar problemlösning :P Tycker det är roligt, men något jag har lärt mig genom HP är att problemen som jag tror är stora och som kommer ställa till det för mig kan egentligen lösas och försvinna genom träning men också genom att förstå varför de ställer till det för mig i första taget.
Ville faktiskt bli psykolog när jag var 16 :P så du är inte helt ute och cyklar men det byttes ut när jag blev lite äldre.
Hoppas jag också!

Anytime :) Jag tror bara att du behöver lite pepp på vägen, du är snart i mål ska du se! Jag förstår hur det känns att försöka och försöka och gång på gång inte bli antagen, det gör en dekadent men det kommer en dag då man lyckas. Man får bara inte ge upp!
Drömmen om att bli onkolog
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
LilManda
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 68
Blev medlem: tor 30 jul, 2020 15:01

Re: Ge mig styrka....

Inlägg av LilManda »

Tänkte att jag kunde lägga till en liten grej som fungerade för när när jag pluggade till tentor på sjuksköterskeprogrammet, vilket bör kunna tilltämpas till HP med positivt utfall; provsimuleringar.

Du verkar ju skriva bra när du övar hemma, vilket är ett tecken på att du är skitdukttig men att nerverna spökar lite vid provet. Det gör inget, är ju helt normalt och med lite övning kan man får bort det, även med det som Rainbowgirl har nämnt.

Hjärnor älskar vanor, och oftast gör man det man tycker är trygg. Eller så presterar man bättre när man känner sig tryggare, som att växa in i rollen. Om man utgår från detta, så är kan ju den optimala vägen att bli av med nervositet på själva provdagen sker genom att göra provsimulering utanför ditt hem eller där du normalt sätt pluggar. Rent psykologiskt så är är det oftast svårare att prestera bra under prov eftersom man inte här helt trygg. Det kan även bli bättre av att göra det som Rainbowgirl säger. Det är dock också bra att göra lite olika, nu när man har lite framförhållning.

Om man gör något tillräckligt ofta så blir hjärnan van vid det och den psykologiska påfrestningen kan minskas.

Jag märke skillnad genom att göra provsimuleringar inför tentor, att då skriva provet på ett nytt(lugnt/tyst) ställe och hålla sig till samma riktlinjer som gäller under provet.

Kanske det kan fungera för dig också!
-Galaxy Brain-
Användarens profilbild
MichaelaJ
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 18
Blev medlem: tis 08 maj, 2018 15:56

Re: Ge mig styrka....

Inlägg av MichaelaJ »

Rainbowgirl skrev: tor 13 aug, 2020 20:30 Veterinärer behövs också så det är bra att du gillar djur mer än människor haha :P

Ah, antog att det var antagningar på våren också. Då är det ännu tuffare men inte omöjligt :)
Det kommer vara så i början men ju oftare du hoppar över uppgifter ju mer normalt kommer det kännas och sen släpper paniken. Jag har övat bort min panik så nu kan jag hoppa över och sen gå tillbaka och klura på uppgiften. Oftast kommer jag på hur jag ska göra, och det är bättre än att fastna, svara fel för att man är så uppstressad och frustrerad och sen vara superstressad pga tidsbristen under resten av provet.
Då kanske det är bra att göra en provsimulering som efterliknar provdagen så mycket som möjligt bara för att försöka öva bort nervositeten? Alla är ju så klar stressade på provdagen, men stressen får inte förstöra för en. HP handlar väl i princip om att öva öva öva! Och 1,7 är jättebra, det kommer du fixa på provdagen också. Du måste tro på att du kan.

Jag gillar problemlösning :P Tycker det är roligt, men något jag har lärt mig genom HP är att problemen som jag tror är stora och som kommer ställa till det för mig kan egentligen lösas och försvinna genom träning men också genom att förstå varför de ställer till det för mig i första taget.
Ville faktiskt bli psykolog när jag var 16 :P så du är inte helt ute och cyklar men det byttes ut när jag blev lite äldre.
Hoppas jag också!

Anytime :) Jag tror bara att du behöver lite pepp på vägen, du är snart i mål ska du se! Jag förstår hur det känns att försöka och försöka och gång på gång inte bli antagen, det gör en dekadent men det kommer en dag då man lyckas. Man får bara inte ge upp!
Ja det är ju brist på veterinärer, vilket gör att det känns lite märkligt att det är så få som antas varje år.. Det är ju väldigt många som väljer att plugga utomlands istället, så det borde ju rimligtvis gå att utöka antalet platser och ändå kunna erbjuda de flesta jobb i framtiden.

Det är ju det där med att kunna behålla lugnet när man fastnar. Jag börjar oftast, för att inse att jag inte vet hur jag ska göra och har då slösat massa tid. Hoppar över och sen samma visa när jag går tillbaka igen... xD När de sen släpper frågorna och jag sitter hemma och kollar tänker jag bara "Huuuuuuur kunde jag inte fatta där och då?!"..
När det kommer till det verbala så tror jag bara att jag helt enkelt är trög. Jag förstår ofta inte texterna utan får gissa mig fram. Vet inte varför jag inte hittar tekniken där... Engelskan är ofta lättare, men svenskan kan vara hemsk på vissa prov :oops:

Mitt rekord är 1.45 på provdagen och den gången sabbade jag matten helt och fick nog bara 1.2 på den... Normalt kommer jag iaf upp i 1.7 på den och hade jag hamnat där igen så hade ju resultatet sett annorlunda ut. Man blir så arg på sig själv när det svänger så....

Jag jobbar hyfsat mycket och är som sagt helt slut när jag kommer hem. Aldrig upplevt en liknande trötthet och det gör såklart att det är ännu svårare att fokusera på plugget.
Är under utredning för tillfället. Min kiropraktor tror att jag har fibromyalgi, men oavsett vad läkarna testar så kommer allt tillbaka negativt, vilket såklart är frustrerande.
Är ju livrädd att det ska vara något som gör att jag kanske inte håller för att jobba som veterinär.. Men jag tror inte att det är möjligt att det kan vara lika tungt som det jag gör nu. Hoppas iaf inte och man måste ju inte jobba 100%.

Ska försöka göra iaf ett helt delprov så ofta som möjligt för att bli snabbare på att lösa alla uppgifter och få det så likt det vanliga provet som möjligt. Ska bara orka kämpa vidare :lol:
Det är oavsett väldigt skönt att höra andra säga att man inte ska ge upp, när inte ens familjen tror på en. :wink:
Användarens profilbild
MichaelaJ
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 18
Blev medlem: tis 08 maj, 2018 15:56

Re: Ge mig styrka....

Inlägg av MichaelaJ »

LilManda skrev: tor 13 aug, 2020 20:46 Tänkte att jag kunde lägga till en liten grej som fungerade för när när jag pluggade till tentor på sjuksköterskeprogrammet, vilket bör kunna tilltämpas till HP med positivt utfall; provsimuleringar.

Du verkar ju skriva bra när du övar hemma, vilket är ett tecken på att du är skitdukttig men att nerverna spökar lite vid provet. Det gör inget, är ju helt normalt och med lite övning kan man får bort det, även med det som Rainbowgirl har nämnt.

Hjärnor älskar vanor, och oftast gör man det man tycker är trygg. Eller så presterar man bättre när man känner sig tryggare, som att växa in i rollen. Om man utgår från detta, så är kan ju den optimala vägen att bli av med nervositet på själva provdagen sker genom att göra provsimulering utanför ditt hem eller där du normalt sätt pluggar. Rent psykologiskt så är är det oftast svårare att prestera bra under prov eftersom man inte här helt trygg. Det kan även bli bättre av att göra det som Rainbowgirl säger. Det är dock också bra att göra lite olika, nu när man har lite framförhållning.

Om man gör något tillräckligt ofta så blir hjärnan van vid det och den psykologiska påfrestningen kan minskas.

Jag märke skillnad genom att göra provsimuleringar inför tentor, att då skriva provet på ett nytt(lugnt/tyst) ställe och hålla sig till samma riktlinjer som gäller under provet.

Kanske det kan fungera för dig också!
Vilken smart idé! Har aldrig ens kommit på tanken att sitta någon annanstans och göra provdelarna.
Självfallet blir det bekvämt att sitta i soffan hemma och kunna äta/dricka och bara vara sig själv under tiden man skriver.
Tack för det tipset! Måste dra mig bort och börja sitta lite i biblioteket och köra på. Där finns ju även sådana störningsmoment som att folk rör sig, hostar, harklar och nyser som man inte har hemma. Även om det är ljud man kanske inte vill höra för tillfället :lol:
Nu blev jag faktiskt lite motiverad, så tack! :P
Användarens profilbild
Rainbowgirl
Silverpostare
Silverpostare
Inlägg: 1360
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Ge mig styrka....

Inlägg av Rainbowgirl »

MichaelaJ skrev: lör 15 aug, 2020 20:44
Rainbowgirl skrev: tor 13 aug, 2020 20:30 Veterinärer behövs också så det är bra att du gillar djur mer än människor haha :P

Ah, antog att det var antagningar på våren också. Då är det ännu tuffare men inte omöjligt :)
Det kommer vara så i början men ju oftare du hoppar över uppgifter ju mer normalt kommer det kännas och sen släpper paniken. Jag har övat bort min panik så nu kan jag hoppa över och sen gå tillbaka och klura på uppgiften. Oftast kommer jag på hur jag ska göra, och det är bättre än att fastna, svara fel för att man är så uppstressad och frustrerad och sen vara superstressad pga tidsbristen under resten av provet.
Då kanske det är bra att göra en provsimulering som efterliknar provdagen så mycket som möjligt bara för att försöka öva bort nervositeten? Alla är ju så klar stressade på provdagen, men stressen får inte förstöra för en. HP handlar väl i princip om att öva öva öva! Och 1,7 är jättebra, det kommer du fixa på provdagen också. Du måste tro på att du kan.

Jag gillar problemlösning :P Tycker det är roligt, men något jag har lärt mig genom HP är att problemen som jag tror är stora och som kommer ställa till det för mig kan egentligen lösas och försvinna genom träning men också genom att förstå varför de ställer till det för mig i första taget.
Ville faktiskt bli psykolog när jag var 16 :P så du är inte helt ute och cyklar men det byttes ut när jag blev lite äldre.
Hoppas jag också!

Anytime :) Jag tror bara att du behöver lite pepp på vägen, du är snart i mål ska du se! Jag förstår hur det känns att försöka och försöka och gång på gång inte bli antagen, det gör en dekadent men det kommer en dag då man lyckas. Man får bara inte ge upp!
Ja det är ju brist på veterinärer, vilket gör att det känns lite märkligt att det är så få som antas varje år.. Det är ju väldigt många som väljer att plugga utomlands istället, så det borde ju rimligtvis gå att utöka antalet platser och ändå kunna erbjuda de flesta jobb i framtiden.

Det är ju det där med att kunna behålla lugnet när man fastnar. Jag börjar oftast, för att inse att jag inte vet hur jag ska göra och har då slösat massa tid. Hoppar över och sen samma visa när jag går tillbaka igen... xD När de sen släpper frågorna och jag sitter hemma och kollar tänker jag bara "Huuuuuuur kunde jag inte fatta där och då?!"..
När det kommer till det verbala så tror jag bara att jag helt enkelt är trög. Jag förstår ofta inte texterna utan får gissa mig fram. Vet inte varför jag inte hittar tekniken där... Engelskan är ofta lättare, men svenskan kan vara hemsk på vissa prov :oops:

Mitt rekord är 1.45 på provdagen och den gången sabbade jag matten helt och fick nog bara 1.2 på den... Normalt kommer jag iaf upp i 1.7 på den och hade jag hamnat där igen så hade ju resultatet sett annorlunda ut. Man blir så arg på sig själv när det svänger så....

Jag jobbar hyfsat mycket och är som sagt helt slut när jag kommer hem. Aldrig upplevt en liknande trötthet och det gör såklart att det är ännu svårare att fokusera på plugget.
Är under utredning för tillfället. Min kiropraktor tror att jag har fibromyalgi, men oavsett vad läkarna testar så kommer allt tillbaka negativt, vilket såklart är frustrerande.
Är ju livrädd att det ska vara något som gör att jag kanske inte håller för att jobba som veterinär.. Men jag tror inte att det är möjligt att det kan vara lika tungt som det jag gör nu. Hoppas iaf inte och man måste ju inte jobba 100%.

Ska försöka göra iaf ett helt delprov så ofta som möjligt för att bli snabbare på att lösa alla uppgifter och få det så likt det vanliga provet som möjligt. Ska bara orka kämpa vidare :lol:
Det är oavsett väldigt skönt att höra andra säga att man inte ska ge upp, när inte ens familjen tror på en. :wink:
Varför har man egentligen bara ett lärosäte som erbjuder den utbildningen? Förhoppningsvis så utökar de platserna så att fler kan bli antagna, speciellt om det också är brist på veterinärer.

Jag antar att det är för att du har svårt att släppa det faktum att du inte kunde lösa den direkt när du såg den. Då blir du uppstressad och det gör att du låser dig. För du kan ju lösa uppgiften egentligen, det visar du genom att kunna lösa den när du är hemma och i lugn och ro kan ta dig an uppgiften. Det gäller att bara öva, det kommer släppa med tiden.
Du är absolut inte trög. På LÄS så gäller det att hitta sin teknik, man kan göra på många sätt. Antigen så läser man texten först och svarar på frågorna sen, läser frågorna först och läser igenom texten, läser frågorna och letar efter svaren i texten osv. Man får hitta det som funkar för en. Oftast dyker det upp sjukt tråkiga texter om något man verkligen inte kunde bry sig mindre om men då handlar det mer om att behålla fokuset när man läser och svarar på frågorna. Börja öva på LÄS, det är jättejobbigt i början men sen blir det faktiskt lite kul (can’t believe I’m saying that 🤪).

Då skrev du väldigt bra på verbala vilket bevisar att du visst är bra på den delen! Och ja, det måste varit så sjukt frustrerande att skriva 1,2 när du lika gärna kunde skrivit 1,7. Men då gissar jag på att du stötte på något du inte kunde lösa när du såg frågan och paniken etsade sig fast?
Men försök att släppa det provet och blicka framåt, det kommer en ny chans snart och då kommer du fixa det!

Att balansera jobb och plugg är en konst i sig, speciellt om man är väldigt trött efter jobbet så eloge till dig! Om jag inte missminner mig så är det svårt att få fibromyalgi diagnosticerat, antar att de kommer fortsätta försöka lista ut vad det kan vara och till slut, när du fortfarande har ont och de inte vet vad det är då får du den diagnosen (men nu gissar jag bara). Det är svårt när man är under utredning för allting tar tid och man mår inte bättre då man ständigt går runt och undrar över vad det kan vara för något. Jag skulle säga att om du jobbar tungt nu och har kronisk smärta så finns det inget som hindrar dig från att jobba 100% så länge du känner att du klarar av det. Ingen kan komma och säga att du är olämplig till att bli veterinär. Tvärtom så är det starkt att orka jobba ens när man har ont och är trött.

Det är ett jättebra sätt att öva på. Få det att efterlikna provdagen och så kör du på! Det kommer alltid finnas människor omkring en som inte riktigt tror på en; ibland ens familj, vänner, kollegor, random människor som egentligen inte ens borde uttrycka sig om saken etc. Men om man själv vet vad man vill så måste man kämpa på.
Människorna i fråga kommer förr eller senare att se att de haft fel om en. Det är definitivt tufft när människor i ens egna familj inte tror på en för det är dem man vill ska tro på en, men ge inte upp! Du har det här, i vår fixar du det och sen kan du börja plugga i höst :)
Drömmen om att bli onkolog
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
Användarens profilbild
Iman.1998
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 1011
Blev medlem: ons 02 nov, 2016 13:31

Re: Ge mig styrka....

Inlägg av Iman.1998 »

Detta inlägg kommer kanske låta klyschigt men jag kommer skriva det ändå..

Först och främst får du påminna dig själv om att det är DITT liv, ingen annans! Förstår pressen som kommer från omgivningen, men vad har omgivningen att göra med ditt liv i slutet av dagen? Säger det ännu en gång: det är DITT liv och du kommer bara leva detta liv i denna jord bara en gång, så ta vara på alla chanser du har för att uppnå dina mål och ha det livet du längtar efter. Satsa HELHJÄRTAT på målet och gör allt som krävs. Det är lättare sagt än gjort, men det kommer vara värt all slit i slutändan. Även om något oväntat kanske händer så kommer du iallafall ha gjort allt i din makt för att nå dit och du kommer inte ångra det, för du försökte. Om du inte ger ditt allt nu kommer du säkert ångra det senare i framtiden och tänka "fan, hade kunnat satsa på målet och varit klar i nuläget. Vad hade 2-3 år av kämpande av mitt liv gjort för skillnad ändå?" Vill du satsa ditt allt och maximera dina chanser eller bli bitter i framtiden över att du aldrig gjorde det till 100? Angående ålder så är det ännu starkare när man är äldre tycker jag, för det visar bara att det är aldrig försent att ändra riktning och satsa på det man innerst inne vill ha. Fokusera på målet, övertänk inte, avskärma dig från negativa människor och kör hårt!! Tro på dig själv och dina förmågor. Tror du det är möjligt så är det. Tror du inte det är möjligt, så är det inte. Valet är ditt.
Användarens profilbild
MichaelaJ
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 18
Blev medlem: tis 08 maj, 2018 15:56

Re: Ge mig styrka....

Inlägg av MichaelaJ »

Rainbowgirl skrev: sön 16 aug, 2020 10:25
MichaelaJ skrev: lör 15 aug, 2020 20:44
Rainbowgirl skrev: tor 13 aug, 2020 20:30 Veterinärer behövs också så det är bra att du gillar djur mer än människor haha :P

Ah, antog att det var antagningar på våren också. Då är det ännu tuffare men inte omöjligt :)
Det kommer vara så i början men ju oftare du hoppar över uppgifter ju mer normalt kommer det kännas och sen släpper paniken. Jag har övat bort min panik så nu kan jag hoppa över och sen gå tillbaka och klura på uppgiften. Oftast kommer jag på hur jag ska göra, och det är bättre än att fastna, svara fel för att man är så uppstressad och frustrerad och sen vara superstressad pga tidsbristen under resten av provet.
Då kanske det är bra att göra en provsimulering som efterliknar provdagen så mycket som möjligt bara för att försöka öva bort nervositeten? Alla är ju så klar stressade på provdagen, men stressen får inte förstöra för en. HP handlar väl i princip om att öva öva öva! Och 1,7 är jättebra, det kommer du fixa på provdagen också. Du måste tro på att du kan.

Jag gillar problemlösning :P Tycker det är roligt, men något jag har lärt mig genom HP är att problemen som jag tror är stora och som kommer ställa till det för mig kan egentligen lösas och försvinna genom träning men också genom att förstå varför de ställer till det för mig i första taget.
Ville faktiskt bli psykolog när jag var 16 :P så du är inte helt ute och cyklar men det byttes ut när jag blev lite äldre.
Hoppas jag också!

Anytime :) Jag tror bara att du behöver lite pepp på vägen, du är snart i mål ska du se! Jag förstår hur det känns att försöka och försöka och gång på gång inte bli antagen, det gör en dekadent men det kommer en dag då man lyckas. Man får bara inte ge upp!
Ja det är ju brist på veterinärer, vilket gör att det känns lite märkligt att det är så få som antas varje år.. Det är ju väldigt många som väljer att plugga utomlands istället, så det borde ju rimligtvis gå att utöka antalet platser och ändå kunna erbjuda de flesta jobb i framtiden.

Det är ju det där med att kunna behålla lugnet när man fastnar. Jag börjar oftast, för att inse att jag inte vet hur jag ska göra och har då slösat massa tid. Hoppar över och sen samma visa när jag går tillbaka igen... xD När de sen släpper frågorna och jag sitter hemma och kollar tänker jag bara "Huuuuuuur kunde jag inte fatta där och då?!"..
När det kommer till det verbala så tror jag bara att jag helt enkelt är trög. Jag förstår ofta inte texterna utan får gissa mig fram. Vet inte varför jag inte hittar tekniken där... Engelskan är ofta lättare, men svenskan kan vara hemsk på vissa prov :oops:

Mitt rekord är 1.45 på provdagen och den gången sabbade jag matten helt och fick nog bara 1.2 på den... Normalt kommer jag iaf upp i 1.7 på den och hade jag hamnat där igen så hade ju resultatet sett annorlunda ut. Man blir så arg på sig själv när det svänger så....

Jag jobbar hyfsat mycket och är som sagt helt slut när jag kommer hem. Aldrig upplevt en liknande trötthet och det gör såklart att det är ännu svårare att fokusera på plugget.
Är under utredning för tillfället. Min kiropraktor tror att jag har fibromyalgi, men oavsett vad läkarna testar så kommer allt tillbaka negativt, vilket såklart är frustrerande.
Är ju livrädd att det ska vara något som gör att jag kanske inte håller för att jobba som veterinär.. Men jag tror inte att det är möjligt att det kan vara lika tungt som det jag gör nu. Hoppas iaf inte och man måste ju inte jobba 100%.

Ska försöka göra iaf ett helt delprov så ofta som möjligt för att bli snabbare på att lösa alla uppgifter och få det så likt det vanliga provet som möjligt. Ska bara orka kämpa vidare :lol:
Det är oavsett väldigt skönt att höra andra säga att man inte ska ge upp, när inte ens familjen tror på en. :wink:
Varför har man egentligen bara ett lärosäte som erbjuder den utbildningen? Förhoppningsvis så utökar de platserna så att fler kan bli antagna, speciellt om det också är brist på veterinärer.

Jag antar att det är för att du har svårt att släppa det faktum att du inte kunde lösa den direkt när du såg den. Då blir du uppstressad och det gör att du låser dig. För du kan ju lösa uppgiften egentligen, det visar du genom att kunna lösa den när du är hemma och i lugn och ro kan ta dig an uppgiften. Det gäller att bara öva, det kommer släppa med tiden.
Du är absolut inte trög. På LÄS så gäller det att hitta sin teknik, man kan göra på många sätt. Antigen så läser man texten först och svarar på frågorna sen, läser frågorna först och läser igenom texten, läser frågorna och letar efter svaren i texten osv. Man får hitta det som funkar för en. Oftast dyker det upp sjukt tråkiga texter om något man verkligen inte kunde bry sig mindre om men då handlar det mer om att behålla fokuset när man läser och svarar på frågorna. Börja öva på LÄS, det är jättejobbigt i början men sen blir det faktiskt lite kul (can’t believe I’m saying that 🤪).

Då skrev du väldigt bra på verbala vilket bevisar att du visst är bra på den delen! Och ja, det måste varit så sjukt frustrerande att skriva 1,2 när du lika gärna kunde skrivit 1,7. Men då gissar jag på att du stötte på något du inte kunde lösa när du såg frågan och paniken etsade sig fast?
Men försök att släppa det provet och blicka framåt, det kommer en ny chans snart och då kommer du fixa det!

Att balansera jobb och plugg är en konst i sig, speciellt om man är väldigt trött efter jobbet så eloge till dig! Om jag inte missminner mig så är det svårt att få fibromyalgi diagnosticerat, antar att de kommer fortsätta försöka lista ut vad det kan vara och till slut, när du fortfarande har ont och de inte vet vad det är då får du den diagnosen (men nu gissar jag bara). Det är svårt när man är under utredning för allting tar tid och man mår inte bättre då man ständigt går runt och undrar över vad det kan vara för något. Jag skulle säga att om du jobbar tungt nu och har kronisk smärta så finns det inget som hindrar dig från att jobba 100% så länge du känner att du klarar av det. Ingen kan komma och säga att du är olämplig till att bli veterinär. Tvärtom så är det starkt att orka jobba ens när man har ont och är trött.

Det är ett jättebra sätt att öva på. Få det att efterlikna provdagen och så kör du på! Det kommer alltid finnas människor omkring en som inte riktigt tror på en; ibland ens familj, vänner, kollegor, random människor som egentligen inte ens borde uttrycka sig om saken etc. Men om man själv vet vad man vill så måste man kämpa på.
Människorna i fråga kommer förr eller senare att se att de haft fel om en. Det är definitivt tufft när människor i ens egna familj inte tror på en för det är dem man vill ska tro på en, men ge inte upp! Du har det här, i vår fixar du det och sen kan du börja plugga i höst :)
Du är officiellt min nya favoritperson :lol:

Drömmen hade ju varit om de kunde haft utbildning i södra Sverige med. Hade inte blivit ledsen då direkt. :roll:

Om du nu säger att LÄS faktiskt kan bli kul så ska jag försöka tro dig. Jag erkänner att jag finner det dödens tråkigt med dessa uppgifter. LÄS, ELF och DTK tar så lång tid att genomföra, så problemet är väl att en hinner bli uttråkad om det inte är tillräckligt intressanta uppgifter.. Måste verkligen ta tag i det där och bara göra det. Märkligt att en drar sig för att göra det en är sämst på ändå.. Vill ju utvecklas, men är så mycket roligare att göra det man förstår sig på :lol: ORD, MEK och NOG går ju så fort att göra, vilket känns lite mer underhållande.

Ja jag skulle tro att det är otroligt svårt att få den diagnosen. Är väl antingen det eller ME som ligger närmast mina symtom, det är bara så synd att det inte går att provta eller bevisa till 100%. Även om det är kroniskt så hade det ju varit skönt med en diagnos så en vet hur en ska försöka förbättra det hela.
Ännu fler tester har nu kommit tillbaka negativa, vilket borde vara en lättnad, men känns bara frustrerande. Fem år senare så står vi fortfarande på ruta ett....
Har legat i migrän hela helgen så har pluggat 0 och det ger ju mig ännu mer stressras och får mig att känna mig sämst. Liksom varför kan inte jag bara orka och fungera som en normal människa?
Det är sjukt svårt att motivera sig just nu när det är så tufft, men samtidigt vet jag ju att det kommer bli så mycket lättare när jag väl får plugga och jobba med något som jag faktiskt trivs med. Längtar!

Jag ska sätta skygglappar på, bara köra på och totalt skita i omgivningen. En dag står vi där med våra drömjobb! :heart:
En får försöka se allt negativt som bra lärdomar inför framtiden och att det gjort en starkare. I ärlighetens namn så hade jag inte varit mogen nog för en universitetsutbildning för ett par år sedan, utan pluggmotivationen har kommit med åldern. Den som väntar på något gott... 8-)
Användarens profilbild
MichaelaJ
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 18
Blev medlem: tis 08 maj, 2018 15:56

Re: Ge mig styrka....

Inlägg av MichaelaJ »

Iman.1998 skrev: sön 16 aug, 2020 14:20 Detta inlägg kommer kanske låta klyschigt men jag kommer skriva det ändå..

Först och främst får du påminna dig själv om att det är DITT liv, ingen annans! Förstår pressen som kommer från omgivningen, men vad har omgivningen att göra med ditt liv i slutet av dagen? Säger det ännu en gång: det är DITT liv och du kommer bara leva detta liv i denna jord bara en gång, så ta vara på alla chanser du har för att uppnå dina mål och ha det livet du längtar efter. Satsa HELHJÄRTAT på målet och gör allt som krävs. Det är lättare sagt än gjort, men det kommer vara värt all slit i slutändan. Även om något oväntat kanske händer så kommer du iallafall ha gjort allt i din makt för att nå dit och du kommer inte ångra det, för du försökte. Om du inte ger ditt allt nu kommer du säkert ångra det senare i framtiden och tänka "fan, hade kunnat satsa på målet och varit klar i nuläget. Vad hade 2-3 år av kämpande av mitt liv gjort för skillnad ändå?" Vill du satsa ditt allt och maximera dina chanser eller bli bitter i framtiden över att du aldrig gjorde det till 100? Angående ålder så är det ännu starkare när man är äldre tycker jag, för det visar bara att det är aldrig försent att ändra riktning och satsa på det man innerst inne vill ha. Fokusera på målet, övertänk inte, avskärma dig från negativa människor och kör hårt!! Tro på dig själv och dina förmågor. Tror du det är möjligt så är det. Tror du inte det är möjligt, så är det inte. Valet är ditt.
Det är så sant det du skriver!
Jag ska verkligen stänga ute all negativitet och fokusera framåt. För visst är det så, varför irriterar det någon annan om jag nu skulle "slösa bort" mitt liv? Är ju ändå bara mitt eget problem faktiskt. Jag har ju väldigt många arbetande år kvar och jag vill faktiskt inte bara bita ihop och nöja mig. Jag vill jobba för att det är KUL!
Så fr.o.m nu väljer jag att sätta mig själv och mina drömmar främst! Tack :)
Bearishinc
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 27
Blev medlem: fre 12 jul, 2019 19:46

Re: Ge mig styrka....

Inlägg av Bearishinc »

Du kommer till denna värld själv och du dör själv. Antingen lever du utifrån vad DU vill eller så lever du för någon annans skulle. Jag säger bara till dig, det värsta som finns är när du är gammal och alla möjligheter är stängda och du tittar tillbaka på ditt liv och veta att du var kapabel till så mycket mer. Det finns inte någon smärta som ens är i närheten av den ångesten. Jag lovar. Sedan kommer du att leva varje dag i förnekelse och försöka lura dig själv och säga "nej jag kunde inte uppfylla mina drömmar för det och det bla bla", men du vet innerst inne att det är rent bullshit. Sedan kommer du se att någon av dina vänner lyckas och du kommer hata den personen för det. För du vet innerst inne att du också var kapabel till att lyckas med det.

Jag kan säga dig att alla misslyckas, det är en del av livet. Men det är bara att ställa sig upp och fortsätta kasta skit på väggen, för förr eller senare kommer det att fastna. Men låter du dig vikas av ett nederlag, ja tyvärr men då är du ett failure. Om du nu börjar tvivla på dig själv och dina mål så kan du lika gärna kasta in handduken nu och skit i allt. Säg upp dig från ditt jobb, säg upp kontakten med din familj och vänner och skit i allt och sedan går du till sjukhuset och säg att du har gett upp på livet.

1 år av hårt arbete eller 60 års av smärta och ren skär ångest. Är det ett svårt val?
Användarens profilbild
Rainbowgirl
Silverpostare
Silverpostare
Inlägg: 1360
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Ge mig styrka....

Inlägg av Rainbowgirl »

MichaelaJ skrev: sön 23 aug, 2020 20:15
Rainbowgirl skrev: sön 16 aug, 2020 10:25
MichaelaJ skrev: lör 15 aug, 2020 20:44

Ja det är ju brist på veterinärer, vilket gör att det känns lite märkligt att det är så få som antas varje år.. Det är ju väldigt många som väljer att plugga utomlands istället, så det borde ju rimligtvis gå att utöka antalet platser och ändå kunna erbjuda de flesta jobb i framtiden.

Det är ju det där med att kunna behålla lugnet när man fastnar. Jag börjar oftast, för att inse att jag inte vet hur jag ska göra och har då slösat massa tid. Hoppar över och sen samma visa när jag går tillbaka igen... xD När de sen släpper frågorna och jag sitter hemma och kollar tänker jag bara "Huuuuuuur kunde jag inte fatta där och då?!"..
När det kommer till det verbala så tror jag bara att jag helt enkelt är trög. Jag förstår ofta inte texterna utan får gissa mig fram. Vet inte varför jag inte hittar tekniken där... Engelskan är ofta lättare, men svenskan kan vara hemsk på vissa prov :oops:

Mitt rekord är 1.45 på provdagen och den gången sabbade jag matten helt och fick nog bara 1.2 på den... Normalt kommer jag iaf upp i 1.7 på den och hade jag hamnat där igen så hade ju resultatet sett annorlunda ut. Man blir så arg på sig själv när det svänger så....

Jag jobbar hyfsat mycket och är som sagt helt slut när jag kommer hem. Aldrig upplevt en liknande trötthet och det gör såklart att det är ännu svårare att fokusera på plugget.
Är under utredning för tillfället. Min kiropraktor tror att jag har fibromyalgi, men oavsett vad läkarna testar så kommer allt tillbaka negativt, vilket såklart är frustrerande.
Är ju livrädd att det ska vara något som gör att jag kanske inte håller för att jobba som veterinär.. Men jag tror inte att det är möjligt att det kan vara lika tungt som det jag gör nu. Hoppas iaf inte och man måste ju inte jobba 100%.

Ska försöka göra iaf ett helt delprov så ofta som möjligt för att bli snabbare på att lösa alla uppgifter och få det så likt det vanliga provet som möjligt. Ska bara orka kämpa vidare :lol:
Det är oavsett väldigt skönt att höra andra säga att man inte ska ge upp, när inte ens familjen tror på en. :wink:
Varför har man egentligen bara ett lärosäte som erbjuder den utbildningen? Förhoppningsvis så utökar de platserna så att fler kan bli antagna, speciellt om det också är brist på veterinärer.

Jag antar att det är för att du har svårt att släppa det faktum att du inte kunde lösa den direkt när du såg den. Då blir du uppstressad och det gör att du låser dig. För du kan ju lösa uppgiften egentligen, det visar du genom att kunna lösa den när du är hemma och i lugn och ro kan ta dig an uppgiften. Det gäller att bara öva, det kommer släppa med tiden.
Du är absolut inte trög. På LÄS så gäller det att hitta sin teknik, man kan göra på många sätt. Antigen så läser man texten först och svarar på frågorna sen, läser frågorna först och läser igenom texten, läser frågorna och letar efter svaren i texten osv. Man får hitta det som funkar för en. Oftast dyker det upp sjukt tråkiga texter om något man verkligen inte kunde bry sig mindre om men då handlar det mer om att behålla fokuset när man läser och svarar på frågorna. Börja öva på LÄS, det är jättejobbigt i början men sen blir det faktiskt lite kul (can’t believe I’m saying that 🤪).

Då skrev du väldigt bra på verbala vilket bevisar att du visst är bra på den delen! Och ja, det måste varit så sjukt frustrerande att skriva 1,2 när du lika gärna kunde skrivit 1,7. Men då gissar jag på att du stötte på något du inte kunde lösa när du såg frågan och paniken etsade sig fast?
Men försök att släppa det provet och blicka framåt, det kommer en ny chans snart och då kommer du fixa det!

Att balansera jobb och plugg är en konst i sig, speciellt om man är väldigt trött efter jobbet så eloge till dig! Om jag inte missminner mig så är det svårt att få fibromyalgi diagnosticerat, antar att de kommer fortsätta försöka lista ut vad det kan vara och till slut, när du fortfarande har ont och de inte vet vad det är då får du den diagnosen (men nu gissar jag bara). Det är svårt när man är under utredning för allting tar tid och man mår inte bättre då man ständigt går runt och undrar över vad det kan vara för något. Jag skulle säga att om du jobbar tungt nu och har kronisk smärta så finns det inget som hindrar dig från att jobba 100% så länge du känner att du klarar av det. Ingen kan komma och säga att du är olämplig till att bli veterinär. Tvärtom så är det starkt att orka jobba ens när man har ont och är trött.

Det är ett jättebra sätt att öva på. Få det att efterlikna provdagen och så kör du på! Det kommer alltid finnas människor omkring en som inte riktigt tror på en; ibland ens familj, vänner, kollegor, random människor som egentligen inte ens borde uttrycka sig om saken etc. Men om man själv vet vad man vill så måste man kämpa på.
Människorna i fråga kommer förr eller senare att se att de haft fel om en. Det är definitivt tufft när människor i ens egna familj inte tror på en för det är dem man vill ska tro på en, men ge inte upp! Du har det här, i vår fixar du det och sen kan du börja plugga i höst :)
Du är officiellt min nya favoritperson :lol:

Drömmen hade ju varit om de kunde haft utbildning i södra Sverige med. Hade inte blivit ledsen då direkt. :roll:

Om du nu säger att LÄS faktiskt kan bli kul så ska jag försöka tro dig. Jag erkänner att jag finner det dödens tråkigt med dessa uppgifter. LÄS, ELF och DTK tar så lång tid att genomföra, så problemet är väl att en hinner bli uttråkad om det inte är tillräckligt intressanta uppgifter.. Måste verkligen ta tag i det där och bara göra det. Märkligt att en drar sig för att göra det en är sämst på ändå.. Vill ju utvecklas, men är så mycket roligare att göra det man förstår sig på :lol: ORD, MEK och NOG går ju så fort att göra, vilket känns lite mer underhållande.

Ja jag skulle tro att det är otroligt svårt att få den diagnosen. Är väl antingen det eller ME som ligger närmast mina symtom, det är bara så synd att det inte går att provta eller bevisa till 100%. Även om det är kroniskt så hade det ju varit skönt med en diagnos så en vet hur en ska försöka förbättra det hela.
Ännu fler tester har nu kommit tillbaka negativa, vilket borde vara en lättnad, men känns bara frustrerande. Fem år senare så står vi fortfarande på ruta ett....
Har legat i migrän hela helgen så har pluggat 0 och det ger ju mig ännu mer stressras och får mig att känna mig sämst. Liksom varför kan inte jag bara orka och fungera som en normal människa?
Det är sjukt svårt att motivera sig just nu när det är så tufft, men samtidigt vet jag ju att det kommer bli så mycket lättare när jag väl får plugga och jobba med något som jag faktiskt trivs med. Längtar!

Jag ska sätta skygglappar på, bara köra på och totalt skita i omgivningen. En dag står vi där med våra drömjobb! :heart:
En får försöka se allt negativt som bra lärdomar inför framtiden och att det gjort en starkare. I ärlighetens namn så hade jag inte varit mogen nog för en universitetsutbildning för ett par år sedan, utan pluggmotivationen har kommit med åldern. Den som väntar på något gott... 8-)
Hahaha :lol:
Ja, det hade varit något. Känns så konstigt att det bara finns ett universitet. Är det i Uppsala som det ligger eller är jag helt ute och cyklar?

Jag tyckte LÄS, ELF och DTK var det tråkigaste som fanns. Drog mig för att göra de delarna, men sen började smått med några uppgifter i taget och efter ett tag var det inte så jobbigt längre. Så det kommer släppa :)
Det är alltid mycket roligare att göra de delarna man är bra på men det är väldigt viktigt för ens utveckling att man tränar på det man är mindre bra på.

Hoppas att du snart får en diagnos, det kommer vara skönt att ha det på papper.
Du kan inte styra att du har migrän, så tycker inte du ska vara hård mot dig själv. Det är jättebra att du låter kroppen vila när du känner att du inte orkar plugga. Det ger en ändå ingenting att tvinga sig till något när man inte mår bra. Du är en normal människa! Ingen kan plugga med migrän, det går ju knappt att stå upp när man har så ont att huvudet bultar. Du måste vara snäll mot dig själv. Det är över 200 dagar kvar till nästa HP, om du inte kommer in redan nu till våren, och det är många dagars plugg så stressa inte upp dig över några dagar ledigt här och där.

Exakt! Du kommer klara det här och det kommer vara så värt det i slutändan! När det känns som om du inte orkar kämpa mer, tänk på dig själv som veterinär. Föreställ dig det och energin kommer komma tillbaka. Alla våra motgångar och tuffa tider stålsätter oss inför framtiden, vad hade vi varit utan dem?
En dag kommer du vara en fantastik veterinär :)
Drömmen om att bli onkolog
Fortsätt följa min resa här! En blogg om hur det är att vara läkarstudent vid Linköpings Universitet
Skriv svar