Hur och när kom ni på vad ni ville bli?

Sanna_S · Inlägg av **Sanna_S** » ons 22 nov, 2006 23:41

Apropå diskussionen i en annan tråd tänkte jag det kunde vara intressant att höra hur länge ni har velat bli det ni vill komma in på nu, och hur ni kom på det?

jonken · Inlägg av **jonken** » ons 22 nov, 2006 23:48

Jag har velat bli läkare sedan jag gick på lågstadiet. Jag är snart 30 nu och anledningen till att jag försöker göra verklighet av min dröm nu är att jag hade otur på högstadiet och blev trakasserad av en lärare i naturämnena och mitt självförtroende försvann. Han sa uttryckligen att jag inte skulle kunna bli läkare för att jag var för dum. Jag har rest och jobbat inom vården och hela tiden velat veta mer om hur människan fungerar och alltid älskat att jobba med människor. Först när jag lyckades tenta av matte a&b på egen hand, på distans och skriva 1.7 på mitt första HP för några år sedan fattade jag att jag hade kapacitet! Nu har jag klarat N-bas året och nu söker jag alltså läkare. Det känns väldigt kul men samtidigt är självförtroendet ibland svajigt även om jag har blivit en helt annan människa! Du då?

Sanna_S · Inlägg av **Sanna_S** » ons 22 nov, 2006 23:56

Jag har alltid varit ambitiös i skolan men inte vetat vad jag ville bli. Till gymnasiet valde jag Natur Räddningstjänst eftersom jag ville läsa något som gav mig alla möjligheter sen, och räddningstjänstinriktningen valde jag för att det verkade intressant och inte bara teoretiskt plugg.

I gymnasiet märkte jag snabbt vilket ämne som var roligast, akutsjukvård, jag läste boken flera gånger i förväg och sånt knäppt

Min akutsjukvårdslärare fattade grejen, jag var den enda av alla tre klasserna (90 elever) som hade alla rätt på proven osv, och när kursen slutade sa han att jag skulle bli läkare. Jag skrattade åt det då, men han sådde ett frö.

Jag gick ut gymnasiet med 19,6, inte full pott alltså och tröstade mig själv med att äsch, jag ska ju ändå inte bli läkare, så det gör ingenting.

Vi valde att skaffa barn tidigt eftersom jag inte visste vad jag ville bli, och det passade bra i vår livssituation. Det var när jag var gravid och fick barn som jag verkligen förstod hur fantastisk människokroppen var, och då började jag fundera på att det vore roligt att bli läkare ändå. Det kändes omöjligt att komma in ju, kunde inte tenta upp betygen på komvux och högskoleprovet kändes svårt... Men sen bestämde jag mig för att göra ett försök, det var läkare jag skulle bli! Det måste ha varit 2004.

Sen dess har jag läst en kurs, medicinsk introduktion 20 p, för att testa om det var nåt för mig, och gjort massa högskoleprov. Förhoppningsvis räckte det med 4 st, men annars fortsätter jag väl, för nu är jag overkligt nära mitt mål!

Oj, det blev långt, men en liten tanke kanske apropå det här att alla vet inte vad de vill bli när de slutar gymnasiet, det kan vara en lång process för en del att hitta rätt!

Guldbollen · Inlägg av **Guldbollen** » ons 22 nov, 2006 23:57

När jag var 7-8 så ville jag kunna bota blindhet. Det skulle fortfarande vara något av en dröm, även om det mest ökat mitt intresse av läkaryrket som helhet. Så någonstans då fick jag mina första funderingar på att "bli" läkare. Sen dess har jag inte hittat något som inspirerat mer.

Sanna_S · Inlägg av **Sanna_S** » tor 23 nov, 2006 0:04

jonken, vilken idiot till lärare! Vad bra att du har lyckats komma ur det, vilken triumf när du blir läkare sen!

Usch jag blir så arg, såna lärare borde inte få finnas. Min klassföreståndare på högstadiet och syokonsulenten gaddade ihop sig och tyckte att jag inte skulle gå natur räddningstjänst eftersom det var så svårt och jobbigt och jag skulle inte klara det eftersom jag inte kunde nöja mig med mindre än mvg.

Jag hade så pass bra pluggsjälvförtroende då att jag bara fnös åt dem (inom mig) och tänkte att det ska jag visst klara. Men jag hade lika gärna kunnat tro på dem, tänkt att jag inte skulle klara det och valt nåt "enkelt" istället. Jag ville så gärna träffa min klassföreståndare och syo när jag hade tagit studenten och visat upp mina betyg!

Guldbollen · Inlägg av **Guldbollen** » tor 23 nov, 2006 0:05

[quote:5b350000d5="Sanna_S"]
Vi valde att skaffa barn tidigt eftersom jag inte visste vad jag ville bli, och det passade bra i vår livssituation.[/quote:5b350000d5]

Ursäkta, men det lät lite roligt i och med att du precis innan skrivit om din lärare!

AniLov · Inlägg av **AniLov** » tor 23 nov, 2006 0:12

Läkare har varit min största dröm sedan lågstadiet. Av olika skäl kom livet emellan och först för ca 3 år sedan påbörjade jag min "gymnasieutbildning" (läste på distans samtidigt som jag hade småbarn hemma). Jag lämnade frågan om vad jag skulle bli när jag blev stor öppen (men drömde i första hand om läkare), men efter att ha fått acardiska tvillingar förra året, så insåg jag att det inte var något att fundera på. Det var läkare jag skulle bli. Så var det bara.

kattis · Inlägg av **kattis** » tor 23 nov, 2006 0:19

Jag kom på i högstadiet att jag ville arbeta med sjukvård, efter en prao på sjukhus. Sedan dess har det aldrig funnits något annan inriktning för mig. Jag har alltid varit bra i skolan men trotsade mina föräldrar o gick omårdnad på gymnasiet och läste sedan vidare till arbetsterapeut. Läkardrömmen fanns någonstans hela tiden men jag tror att jag var för trött på skolan för att läsa såpass länge och levde nog mer i nuet. Det var annat i fokus (skaffa familj tex ). Sedan blev det flera år med småbarn o sedan jobb som arbetsterapeut. Det var inte förrän jag kommit in i det där riktiga "vuxenlivet" med semester, lön den 25:e mm som jag insåg att hallå, det är ju läkare jag vill vara och inte det här. När jag erkände tanken var det som att trycka på en knapp (två år sedan). Sedan gick det rätt snabbt med det praktiska, att läsa naturbasår, sätta sig in i vad HP är osv. Och nu är man nära målet...

springbank · Inlägg av **springbank** » tor 23 nov, 2006 0:25

Fascinerande med er som verkar drömt om vit rock sen barnsben.
Läkare fanns med som ett alternativ när jag gick på gymnasiet, men då snarare som en kombination av att jag gillade biologin och kemin i plugget, och kanske framförallt statusen.

Betyget landade under full pott, och jag läste till civ ek istället. Fick ett brinnande intresse för aktier o finansmarknad under tiden så det föll sig naturligt att det var där jag skulle hamna. Var allt från att sköta kopiatorn till mäklare och sen medgrundare av ett kapitalförvaltningsbolag där jag var chef. Vi var små, marknaden var vresig och jag karriärs och pengasugen streber..

Extremt inspirerande men inte helt sunt jobba 16-18 h per dygn och vakna mitt i natten och checka Tokyaobörsen...
Slutade på gränsen till utbrändhet/black out. Men jag lyckades sova 2 veckor i sträck under ett jullov och repa mig. Men drivkraften att fortsätta på samma sätt var borta och jag trappade ner engagemanget o slutade helt i finanssvängen ett knappt år senare.

Tänkte söka läkarelinjen då, men slumpen gjorde att jag istället hittade ny utmaning inom annan bransch. Det engångsprojektet blev till fler och tiden gick. Men fröet om att läsa medicin var satt och slutlig avveckling av jobbengagemang i kombination med jakt på 2,0 har skett stegvis sen i våras. Håller tummarna för att det blir KI i januari. Läkarstudier blir det garanterat.

kattis · Inlägg av **kattis** » tor 23 nov, 2006 0:32

Oj, jag längtar sååå till att få börja med läkarstudierna! Inte minst för att det verkar finnas så intressanta personer med en massa olika bakgrunder men även nybakade studenter, som kan sätta sprätt på livet! Det ska bli minst lika kul att lära känna en massa nya människor som att påbörja studierna.

joelbitar · Inlägg av **joelbitar** » tor 23 nov, 2006 0:45

Jag har inte riktigt bestämt mig ännu men man kan säga att det ligger mellan 3 val, snart får jag väl lotta:

Läkare (ST psykiatri)
Psykolog
Apotekare

Om jag vaknade imorgon och fick välja ett yrke skulle jag vara psykiater men jag vet inte ännu om jag är beredd att lägga 12.5 år på att bli det istället för att lägga 5 år på att bli antingen psykolog eller apotekare som är yrken jag är nästan lika passionerad av.

Dessutom är jag inte helt vid målet ännu, jag har hpresultatet för att bli både apotekare och psykolog men inte för läkare och min narcissism fick sig en törn vid det senaste provet.

edit: Jag kom just på ett fjärde val, läkare utomlands, t,ex i Prag. Dyrt? Ja det kostar runt 580000 för att bara få studera där i 6 år men vad har man CSN till?

Alla dessa svåra val, nåja jag kommer säkert på den bästa lösningen till slut, det brukar bli så. =)

Sanna_S · Inlägg av **Sanna_S** » tor 23 nov, 2006 8:54

[quote:0d9048da03="Guldbollen"]
Ursäkta, men det lät lite roligt i och med att du precis innan skrivit om din lärare!

[/quote:0d9048da03]

Hahaha, ja det kan jag förstå! Visserligen skaffade jag barn med en lärare, men varken den läraren eller _min_ lärare!

Sanna_S · Inlägg av **Sanna_S** » tor 23 nov, 2006 8:59

Vad roligt att läsa om er alla! Håller med AniLov om att det verkar vara en härlig blandning människor som vill bli läkare. Hoppas att vi kommer in allihop - det känns som att vi gör det, vi är ju så nära målet allihop att vi inte bara kan ge upp!! Heja oss!

Paula18 · Inlägg av **Paula18** » tor 23 nov, 2006 10:11

Min pappa är läkare och jag tyckte alltid att det var intressant att höra om men att det var för mycket av en kliché att som läkarbarn bli läkare. Så jag tänkte gå min egen väg och jobba internationellt med mänskliga rättigheter och läster juridik med inriktning på folkrätt och statsvetenskap med inriktning på internationella relationer. Sen märkte jag tyvärr att 1) det var helt omöjligt att få ett jobb inom det här och 2) tom de drömjobb jag prövade på genom att jobba gratis (praktik/voluntär) var inte tillräckligt tillfredsställande, det var mycket kontorsarbete/byråkrati.
Kom på mig själv med att önska att jag hade blivit läkare i stället men att läsa in de naturvetenskapliga ämnena kändes som ett enormt hinder. Så hörde jag om naturvetenskapligt basår och nu är jag här.

Fridolf · Inlägg av **Fridolf** » tor 23 nov, 2006 18:27

den skaran som fått upp intresset genom en gedigen relation med sjukhus och vård på grund av diverse sjukdomar.

Lungtransplantation, cancer, steloperation och förlamning m.m..
Antingen lär man sig att älska miljön och få ett omättligt behov av kunskap om kroppen, eller så hatar man allt som har med vård att göra.

Jag tillhör självklart den förstnämna kategorin!

Kroppen är ett underverk!