Nu är det inte lång tid kvar till högskoleprovet och TAPIL(intagningsprovet till tandläkarprogrammet). Samtidigt börjar stressen och nervositeten sakta men säkert bli allt mer påtaglig. Jag har anmält mig till samtliga högskolor som erbjuder tandläkarutbildningen, även utomlands, däribland Rumänien, Polen, England osv. Med 23 år i nacken känns det som att det måste hända någonting nu, jag måste måste sätta igång. Direkt efter gymnasiet började jag studera ekonomi, något som dock visade sig inte alls passa mig. Jag bestämde mig däremot att ge utbildningen en chans och studerade därför ekonomi i sammanlagt två år. Hur jag blev så intresserad som jag är idag av tandläkaryrket skulle kräva att jag skrev en 10 sidors upsatts vilket jag inte har tid med just nu . Hur som helst så befinner jag mig nu mitt i ett dilemma, en situation jag nästan känner mig helt oförmögen att avgöra vilken väg som är bäst att gå. Förra året lyckades jag prestera riktigt bra på TAPIL och blev således kvalificerad till en intervjuplats på KI. Jag var övertygad om jag skulle gå hela vägen men icke. Min stora dröm är att bli tandläkare. Jag har auskulterat på både folktvandtvården och på en privat tandläkarmottagning för att försäkra mig om att detta verkligen är det jag vill syssla med i framtiden. Jag har under hela året peppat mig själv att ge mig av till någon av de östeurpeiska länderna om jag inte blir antagen i Sverige till hösten. Det faktum att lärarna i dessa länder tenderar att vara extremt auktoritära och ej tolererar diskussion eller ifrågasättning enerverar mig dock rejält. Jag är av den sorten att jag anser att en medicinskt förknippad utbildning bör genomsyras av öppenhet, diskussion och debatt. Med detta i åtanke har jag därför börjat överlägga om jag kanske borde börja studera till tandtekniker med förhoppningen att ett framtida högskoleprovsresultat eller TAPIL tillslut kommer öppna dörrarna till min drömutbildning. Är detta ett naivt drömtänkande? Dessutom strider detta förfarande mot min åsikt att man ej bör ockupera utbildningsplatser för andra.

I dagsläget har jag ca 17.5 i avgångsbetyg. Jag har skrivit högskoleprovet en gång och uppnådde resultatet 1.0. Nu efter att ha studerat frenetiskt inför kommande prov har jag skrivit som bäst 1.6 under tidspress.

Råd och synpunkter från er medlemmar är varmt välkomna.

Mvh Nufflan

- Börjar du på läkarprogrammet när du är 25 år så får du 35 år i yrket, istället för 37 år som du får om du börjar omedelbart. Ingen större skillnad tror jag.

- Du har kommit långt genom TAPIL och det gick "riktigt bra". Det lär ge med sig om du var så nära.

- Ditt HP-resultat pekar uppåt, du är påväg i rätt riktning där.

Med detta sagt tycker jag dels att du inte behöver känna dig så stressad, men också att du har god HP-potential och lär kunna avsätta 1-2 prov för att se hur det går - troligtvis blir resultatet bättre.

Tack haiphon och empezar(som i brådrasket tittade förbi). Jag får väl hoppas på det bästa nu tills jag skrivit proven och sett resultaten. Det känns en aning bättre faktiskt. Jag tror nog att jag kommer köra på tandtekniker i någon annan svensk ort än Stockholm om jag inte blir antagen till hösten. Har hört att det i princip är omöjligt att bli antagen via TAPIL om man samtidigt studerar någon annan utbildning på KI. Det är ju en kostnadsfråga för dom där dom förlorar massor av ekonomiska resurser på avhoppare.

Om nu så blir fallet att jag blir tvungen att hoppa på tandteknikerutbildningen så har jag ju möjligthet att skriva högskoleprovet 2 gånger nästa år samt skriva TAPIL. Men i första hand hoppas jag ju självklart på en utbildningsplats på tandläkarutbildningen i höst.

Du fixar det Plugga intensivt de närmsta dagarna!

Varför vill du komma in på tandtekniker programet? du kan väl inte tillgodoräkna dig någon kurs om jag inte har fel, sen om du sedan hinner slutföra utbildningen så är det ju inte direkt samma arbetsuppgifter som en tandläkare. Tandtekniker jobbar ju i ett labb där man i princip inte har något patientkontakt alls, så det du har sett på folktandvården/privat.. speglar ju inte den arbetsuppgift du kommer att hålla på med om du blir tandtekniker.

Tandhygenist är troligtvis det närmaste man kan komma till en tandläkare.

shan skrev:Varför vill du komma in på tandtekniker programet? du kan väl inte tillgodoräkna dig någon kurs om jag inte har fel, sen om du sedan hinner slutföra utbildningen så är det ju inte direkt samma arbetsuppgifter som en tandläkare. Tandtekniker jobbar ju i ett labb där man i princip inte har något patientkontakt alls, så det du har sett på folktandvården/privat.. speglar ju inte den arbetsuppgift du kommer att hålla på med om du blir tandtekniker.

Tandhygenist är troligtvis det närmaste man kan komma till en tandläkare.

Jag är av dito uppfattning beträffandes tandteknikeryrket. Patientkontakten är minimal för tandtekniker. Jag arbetar dock för tillfället i ett vårdyrke där jag kontinuerligen har kontakt med sjuka människor. Därför anser jag att det kan vara en rejäl fördel för framtida tandläkaryrke att också anamma det estetiska arbete och kunskap inom formgivning av tänder som tandteknikeryrket erbjuder. Men som sagt, jag känner mig väldigt tudelad gällandes vilken väg jag skall gå om jag inte kommer in i höst. Jag vet ju att det enda jag vill bli är tandläkare så jag kanske borde samla mod och bege mig av till det fjärran landet öst.

desiq skrev:Du fixar det Plugga intensivt de närmsta dagarna!

Tack för peppandet, det betyder mycket!

Hej!
om din familjesituation tillåter så kan det nog bli ett jätteäventyr att plugga utomlands, mitt tips är att ha det som plan b eftersom det kan göra att pressen minskar inför hp och kanske resulterar det i ett bättre resultat. ett par tidigare klasskompisar pluggar utomlands och jag har enbart hört positivt angående detta! så jag tycker inte alls att du ska se det som något jobbigt och träligt.

dock passar det ju inte alltid med pojk/flickvänner, barn etc men har du inget sånt att ta hänsyn till tycker jag absolut att du ska ta chansen! du har även en bra chans att ta dig in i sverige, det är alltså en win-win situation- grattis

mvh annika

annikaL skrev:Hej!
om din familjesituation tillåter så kan det nog bli ett jätteäventyr att plugga utomlands, mitt tips är att ha det som plan b eftersom det kan göra att pressen minskar inför hp och kanske resulterar det i ett bättre resultat. ett par tidigare klasskompisar pluggar utomlands och jag har enbart hört positivt angående detta! så jag tycker inte alls att du ska se det som något jobbigt och träligt.

dock passar det ju inte alltid med pojk/flickvänner, barn etc men har du inget sånt att ta hänsyn till tycker jag absolut att du ska ta chansen! du har även en bra chans att ta dig in i sverige, det är alltså en win-win situation- grattis

mvh annika

Tack Annika! Det var ett väldigt bra sätt att se på det hela. Jag har inga små knytingar ännu, det lär dröja. Dessutom är jag så lyckligt lottad att mina föräldrar stödjer mig ekonomiskt så jag slipper ta något stort lån. Det är nog som du säger enbart en win-win situation . Tack