Hej kära dagbok... och villiga läsare.


Jag är från och med igår en 21 åring här på jorden som bara är less på min tillvaro. Jag har ett okej jobb. Jobbar heltid, 12,5 timmars pass. Ibland jobbar jag dag, ibland jobbar jag natt. Det är påfrestande för kroppen att ofta vara i jetlag, dessutom känner jag att jag inte utvecklas där. Vill känna mig smart, lösa jobbiga problem och för att göra detta så måste jag ta mig samman och bara bita ihop och klara HP.

Grejen är att jag precis som många andra bara orkar inte, har "gett upp".
Men sååå trött jag är på mig själv att jag inte ser den potential jag har för ett roligare liv. Jag vet att det bara är att göra men i stunder så låter jag mig själv prokratinera och låta tiden ticka ner, och tänka vid slutet av dan, "det är en ny dag imorgon", men ändå inte tro på mig själv att morgondagen kommer bli bättre.


Jag har nästan alltid varit skoltrött, och har alltså inte lärt mig att bli ihärdig. Det är lättare att ligga i sängen och glömma bort ångesten ett tag genom serietittande. Men nu måste jag likt du som är som mig... lat, ja.. lat. Bara sluta upp med det! Vi kan bättre, vi måste bara tro på oss själva.

Vi som läser alla dessa blogginlägg om hur bra det går för vissa och hur mycket dem höjt sig och vad dem ska bli. Vi kan också bli såna. "Det är bara att göra."
Något man ska komma ihåg är att vi är så många som går igenom det här tillsammans. DU är inte den enda här som klagar, och tycker att livet är piss ibland. Dem som lyckas och känner sig nöjda, dem gör det för att dem bara tar tag i grejerna. Ja, vissa har det tuffare än andra, life happens och vi borde inte heller jämföra oss så mycket som man gör ibland (jag vet att det är något jag måste sluta upp med).
Men vi kan bli inspirerade.


Jag ska nu testa och se om det hjälper att skriva ett inlägg då och då. Jag vet inte hur min framtid ser ut, men jag kan ana hur jag kommer känna om jag ytligare en en gång igen ger upp på mig själv.


Jag vet inte om det är svårare att plugga HP för att jag inte vet vad jag vill läsa i framtiden, att jag inte har dem stora målen som jurist och läkare. Men jag får börja smått, Jag vet att jag vill läsa teknisktbasår eller naturvetenskapligtbasår till hösten. Bra.
Jag vet också att jag vill ha möjligheten att kunna läsa vad och var jag vill efter det. Att om nånting dyker upp så vill jag inte känna mig begränsad av mina sämre betyg. Jag vill inte känna att jag ångrar mig och blir besviken på mig i framtiden. Jag vill inte lyssna på dem som säger att jag inte behöver läsa på ett topprogram, att jag kan hitta andra roliga jobb. Jo visst, det kan jag, det är inte det det handlar om, det är det faktum att jag inte kan det nu. att jag INTE har den möjligheten att läsa läkare, jurist, veterinär eller vad det nu är på grund av mina betyg. Det handlar om att jag vill skapa möjligheter för mig själv och få bort alla hinder som jag själv har ställt framför mig.

Det var en gång två vänner som ville lära sig piano. Den ene sade att det verkade svårt och att det nog är försent ändå. Den andre sade; "nämen det är bara att göra." Tio år gick, den ena vännen som hade låtit tiden gå och inte gjort någonting åt sin dröm frågade den andra hur det gick för honom. Hans vän hade nu blivit en duktig pianist och sade, "att det var jobbigt ibland, men det bara var till att kämpa. Dessa tio år skulle ju ändå gå förbi, så då kunde jag lika gärna bara göra det, och nu har jag gjort det och kan kalla mig pianist."
Ha detta mindset.


Tiden går...
Just nu!
Så plugga. Det kommer vara jobbigt
och det kommer vara värt det!

Dra inte ut på det mer, tiden går just nu. Gör varje sekund värt och bli en "pianist".
Det är inte försent, och DU kan klara det du med, om du bara vill. Allting handlar om viljestyrka.
Så 2.0... är det bara att göra?

TACK så mycket för detta inlägget, varje ord träffar så hårt att det är sjukt !!

Sushmeet skrev: ↑fre 05 feb, 2021 0:31 TACK så mycket för detta inlägget, varje ord träffar så hårt att det är sjukt !!

Tack själv

Jag vill innerligen skänka en stor tack till dig! Det här behövdes verkligen att läsa, jag har dagar där jag känner mig ensam och depressionen smyger in där man känner sig oduglig på vad som helst. Ibland vill jag vrida tiden tillbaka till 8-åriga jag som lekte på parken och den enda oron man hade var om gungan var ledig eller inte. För varje år som har gått har livet blivit svårare och svårare. Ibland undrar om det kommer fortsätta såhär?

Men vi är inte ensamma, ingen är ensam.

Tack för ditt svar. Förstår dig verkligen.

Det kommer gå bra om du gör ditt bästa. Jag pluggar med rädslan av att inte komma in på det jag vill och bara det räcker för mig för att sätta väckarklockan varje morgon och plugga hela dagarna. Det ska inte vara bekvämt att lyckas då hade ju alla i världen nått sina drömmar, faktum är att bara en liten % av jordens befolkning lever som de vill, du har fått en guldchans nu, ta vara på den!

Tack för ditt inlägg! Behövde läsa detta idag känner jag. Jag gick aldrig gymnasiet, knappt högstadiet heller. Har haft de flesta dörrar stängda vad gäller utbildning. Tidigare har jag inte ens vågat drömma om universitet, har bara tänkt att "det är inget för mig". Alltid varit skoltrött och avskytt plugg.

Sen hände något och jag "bara" tog tag i det. Jag har före sommaren gått ut med ett fint stipendium och högsta omdöme från en folkhögskola, pluggar nu till högskoleprovet allt jag hinner och kan. Psykologprogrammet here I come!

Citerar från en barnfilm "Inga drömmar är för stora och ingen drömmare är för liten". Kan jag, kan du och då kan vem som helst! Lycka till

emmychandler skrev: ↑fre 05 feb, 2021 12:14 Tack för ditt inlägg! Behövde läsa detta idag känner jag. Jag gick aldrig gymnasiet, knappt högstadiet heller. Har haft de flesta dörrar stängda vad gäller utbildning. Tidigare har jag inte ens vågat drömma om universitet, har bara tänkt att "det är inget för mig". Alltid varit skoltrött och avskytt plugg.

Sen hände något och jag "bara" tog tag i det. Jag har före sommaren gått ut med ett fint stipendium och högsta omdöme från en folkhögskola, pluggar nu till högskoleprovet allt jag hinner och kan. Psykologprogrammet here I come!

Citerar från en barnfilm "Inga drömmar är för stora och ingen drömmare är för liten". Kan jag, kan du och då kan vem som helst! Lycka till

Wow! Tack för att du delade med dig. Behöver själv inse att det finns fler som kämpar.
Lycka till psykologen!

Kul läsning. Bra att det finns fler som tänker som mig. Bra att du tar tag i det tidigt 21 ingen ålder. Biden har betydligt fler år på nacken

Lycka till. //P

GusPih skrev: ↑fre 05 feb, 2021 16:24 Kul läsning. Bra att det finns fler som tänker som mig. Bra att du tar tag i det tidigt 21 ingen ålder. Biden har betydligt fler år på nacken

Lycka till. //P

Hahah det är väll sant antar jag Tack

emma02034 skrev: ↑fre 05 feb, 2021 16:31

GusPih skrev: ↑fre 05 feb, 2021 16:24 Kul läsning. Bra att det finns fler som tänker som mig. Bra att du tar tag i det tidigt 21 ingen ålder. Biden har betydligt fler år på nacken

Lycka till. //P

Hahah det är väll sant antar jag Tack

'

It needs to be done jobbig känsla innan