KreBaj skrev: ↑fre 30 apr, 2021 11:18

RebeccaV skrev: ↑sön 25 apr, 2021 16:55 På MittUniversitetet tror jag 1,4 kan räcka Där pluggar jag nu men siktar på SU till hösten. Lycka till!

Pluggar du psykolog programmet i östersund?

Hur är det där och varför ska du byta?

Det är bra! Jag upplever det dessvärre inte lika strukturerat som SU där jag pluggat ett år tidigare på psykologiska institutionen. Östersund är en magisk stad och jag skulle verkligen rekommendera en att flytta dit! Jag ska byta för att jag har min sambo i Stockholm. Jag skulle skriva HP förra våren men då det ställdes in tog jag chansen att börja i Östersund

Idag har min hjärna inte varit med varken på jobb eller hemma, så plugget idag var otroligt icke-värt och jag hade antagligen tjänat mer på att inte röra plugg idag eftersom det bara slog ned självkänslan i golvet.

Dels hade jag noll energi för att slutföra mitt kvantitativa pass, och det jag orkade göra var 11/12 XYZ-uppgifter, vars resultat blev 4/11. Jag vet att jag kan mer än så, så jag borde inte gräma mig över det resultat och faktiskt ta hänsyn till min kapacitet idag - men det är svårt så tätt inpå provet.

Vad jag egentligen vill göra är att kriga mig igenom ett kvantitativt provpass och få det resultat jag brukar (bara för att försäkra mig själv om att jag kan och inte behöver oroa mig inför lördag), men vad jag orkar är raka motsatsen. Tänker inte tvinga mig själv idag, jag är så less på att vara elak mot mig själv och pressa mig till det yttersta när orken inte finns.

Det är ju faktiskt inte idag jag behöver prestera.

Nya tag imorgon efter jobb!

Ciao!

Vila och så kommer du tillbaka starkare imorgon. Du är trött och nerverna spökar säkert.

Du fixar detta

Instämmer med Rainbowgirl!
Jag kände exakt samma veckan innan provet, och det är såå rimligt. Du har lagt ned så mycket tid på detta och nu ska det snart ställas på sin spets, självklart blir en helt såsig i huvudet. Sedan tror jag också på att boosta dig själv mer nu än att faktiskt råplugga. Självförtroendet kommer ta dig längre än vad du tror, i min mening!! Tror på dig, kämpa kämpa!!

Rainbowgirl skrev: ↑mån 03 maj, 2021 21:08 Vila och så kommer du tillbaka starkare imorgon. Du är trött och nerverna spökar säkert.

Du fixar detta

luce97 skrev: ↑tis 04 maj, 2021 8:49 Instämmer med Rainbowgirl!
Jag kände exakt samma veckan innan provet, och det är såå rimligt. Du har lagt ned så mycket tid på detta och nu ska det snart ställas på sin spets, självklart blir en helt såsig i huvudet. Sedan tror jag också på att boosta dig själv mer nu än att faktiskt råplugga. Självförtroendet kommer ta dig längre än vad du tror, i min mening!! Tror på dig, kämpa kämpa!!

Ja det är helt sjukt hur mycket som ligger i det här. Det värsta som kan hända är att man får göra ett till prov, egentligen. Men det återstår att se! Om det blir så, så ser jag fram emot att ha en pluggkompis

Una uppdatering! (Gud vad jag önskar jag lärt mig spanska bättre?) Fun fact - min spanskalärare från 6an till 8an var självlärd via Google Translate... blev en lagom smäll för alla i klassen när vi fick en lärare som bott i Spanien i nian )

Idaaag har jag i alla fall jobbat. Gick upp 05:15 och har jobbat i kundservice hela dagen, och herregud vad trött man blir av det. Superkul, men lagom slitit efter ett tag med x antal reklamationer och god knows what. Anyhow (men snälla, svengelskan?) - slutade 15:30 vilket är min tidigaste dag, och det är så himla skönt att ha kvällen ledig.

Jag gjorde nyss ett typ halvt kvantpass. Fokuserade under XYZ-delen och, som jag tänkte igår, så speglar min dåvarande trötthet resultatet. Idag landade det på 9/12 och det kändes lite skönt att se det jag brukar snitta, trots en mild huvudvärk. Men halvvägs genom KVA lade huvudet av och jag orkar fan inte pressa mig själv på kvällarna. Inte samma vecka som provet, så det fick bli som det blev.

Imorgon jobbar jag från 11-20 och kommer således inte ha ork eller tid för plugg efter jobbet. Möjligtvis kör jag lite Memrise innan jag börjar, men sen blir det nog ganska lugnt med plugg. Torsdag är planen att inte plugga alls, utan bara förbereda mig mentalt de sista två dagarna. Ska träffa en vän på middag på torsdag, så det kan bli svårt att inte plugga på dagen.. vi får se helt enkelt!

Det är många spöktankar just nu, men försöker verkligen finna mig i tanken att det kommer gå bättre än sist. Hur pass mycket bättre... well, det återstår att se. Usch. Jobbigt samtidigt som det är någon slags lättnad i det hela.

Ta hand om er!

Edit:

Herregud vad jag märker att jag är trött när jag skriver i olika tempus och dessutom helt skevt ibland. Well well, lite sömn gör nog susen

Det här kan bli mitt sista inlägg innan provet och kommer antagligen bara bestå av tankar och känslor kring provdagen och allt som hör till.

Ikväll kommer jag, eventuellt, göra ett verbalt provpass efter jobbet om orken tillåter. Det blir, förhoppningsvis, det sista provpasset jag gör innan det är på riktigt. Några ord på Memrise och kika igenom formelblad kanske jag kommer göra, men jag ska försöka att inte göra mer än så. Fullt fullt FULLT fokus på att slappna av, vila, ha kul och öva upp tilliten till mig själv inför provdagen.

Under denna förhållandevis korta period av intensivt plugg (i jämförelse med hur länge många andra här har pluggat) så har tanken på antagningen egentligen varit längre bort än tidigare. Det enda jag haft i huvudet har varit provet, vilket resultat jag kommer få och vad det kommer betyda. Psykologprogrammet har liksom inte varit fokus de senaste månaderna för att det känts som att provet är det jag måste tänka på först. Någonstans längs vägen glömde jag liksom bort varför jag kämpat så mycket inför provet och den enda målbilden jag haft i huvudet har varit att få så högt som möjligt och sedan skulle resten inte spela roll. Men så är ju inte fallet. Jag blir ganska girig och kan inte nöja mig med det resultat jag behöver, utan fastnar istället på vad som är bäst. Jag behöver inte ens i närheten av 2.0 så jag vet inte varför jag inte kunnat ge mig själv en klapp på axeln för varje gång jag fått 1.35 eller 1.15 som skulle varit tillräckligt de senaste fyra åren på mitt drömuniversitet? Drömmen om målet kom längre bort för att en milstolpe behövde passeras innan.

Jag har glömt bort allt det jag redan åstadkommit. Tappade motivationen till att bli psykolog, eller snarare glömde - motivationen har alltid funnits. Jag har glömt att kasta en blick på de priser jag redan vunnit och tacka mig själv för alla de val jag tagit som fört mig närmare min dröm. Att bli psykolog har jag drömt om sedan jag var 12 och jag har alltid tagit vägar som öppnar nya dörrar för att bli det, men under en period nu mitt i allt HP-plugg så var det som att det inte skulle spela någon roll hur antagningen ter sig i sommar. Men så vet jag ju att det inte är.

Inatt drömde jag en dröm som satt kvar i känslorna när jag vaknade. Det var en riktig käftsmäll och samtidigt en fin påminnelse om allt. Det enda jag tänkt på sedan jag vaknade är hur viktigt det är för mig, hur gärna jag vill bli psykolog och framförallt varför jag vill det. Anledningarna kom en efter en och jag har blivit konstant påmind om mitt varför i snart fem timmar, utan avbrott. Det är lite som att jag fick en nytändning (haha, helt rätt ordval!) och en rejäl boost till mina framtida studier. Det är så självklart och jag blir lite ledsen att jag sköt den självklarheten under mattan.

Den här motivationen och grunden till allt är egentligen allt jag behöver inför provet. Det här med att komma ihåg varför, vad målet EGENTLIGEN är och hur jävla underbart det kommer bli när jag väl sitter där som färdigutbildad psykolog - det är vad jag behöver nu. Den målbilden som jag levt efter de senaste nio åren. Samtidigt som det sätter mer press på mig att prestera på lördag så hjälper det också otroligt mycket mer än det stjälper. Det här är en bra och viktig press, inte en press som kommer från att jag "inte skrev bäst".

Jag tror inte mycket om mig själv, men jag vet att min styrka sitter i min envishet och målmedvetenhet - och det ska jag anamma så mycket jag bara kan de kommande dagarna. Räcker det inte nu så räcker det nästa gång. Så är det bara.

Luddigt inlägg, sorry för det, men jag känner inte riktigt att jag behöver dela med mig av mina anledningar till varför för att de ska vara legitima. Just nu är det viktigaste att jag har dem nära hjärtat och tar hand om dem, för det är vad som drivit mig hela vägen fram till vart jag är idag och jag tänker inte släppa allt nu.

Så - ledsen för mitt oklara inlägg, men mycket har fallit på plats inuti nu. Och det är så jäkla skönt. Nu håller jag alla tummar i världen för att jag inte börjar tvivla på mig själv alltför mycket, och att jag skriver ett hejdundrande prov på lördag. Jag verkligen hoppas med allt jag har och är.

Till alla er som skriver provet på lördag - ett enormt jäkla LYCKA TILL! Tro på er själva, men framförallt - TA HAND OM ER SJÄLVA!!!!

Over and out - vi hörs efter provet!

Det måste gå.

Hej, hoppar in här nu mindre än ett dussin timmar kvar till provet!
Jag ska skriva HP i Malmö imorgon (för fjärde gången) och siktar mot psykologprogrammet i Lund.
Önskar dig ett stort lycka till imorgon!

Så var dagen D över!

Herregud. Vilken dag! Lyckades sova ca 7h, vaknade upp utvilad, taggad och en aning nervös! Men körde en superhero-pose (fellow Grey's fans, ni vet ) och skrev det första passet med en okej start, och ett fruktansvärt slut haha. Orden tyckte jag var förvånansvärt lätta detta prov, förutom utprövningspasset då jag satt som ett frågetecken (är SÅ glad att just det provet var prövningspass!), och nu när jag tittat på de rätta svaren landar jag på mellan 17-19/20, beroende på om jag svarade rätt eller ej på två stycken. En vet jag att jag svarade fel på, skulle precis sudda ut och byta till rätt svar när provtiden gick ut - och ja, det STÖR MIG något otroligt. Hade kanske kunnat få 20/20 på ord. MEN MEN, provet är inlämnat och gjort och nu kan jag inte ändra det.

Men fan vad det tar alltså. Disclaimer: skriver i affekt och med mens. Också tips: skriv inte HP med mens. Det är fan inte kul.

Jag är så fruktansvärt besviken på mig själv. Nu vet jag inte hur det faktiskt gått, men får panik i kroppen av att läsa alla trådar om rätt svar för det känns som att jag svarade fel på exakt allt. Båda verbala passen kändes tuffa för mig idag. ELF gick urkasst på båda, LÄS tror jag att den enda jag möjligtvis lyckats någorlunda med var artikeln om honungsbin och MEK ska vi inte ens prata om. Nu är allt det här bara en känsla, än så länge, och förmodligen en oerhörd press på mig själv i samband med orealistiska krav som manifesterar sig i känslor snarare än fakta, men ändå. Det känns inte alls som att det gick vägen och det gör mig bara ledsen. Likaså med kvantpassen. DTK kändes fruktansvärd och när jag tittade på svarshäftet i efterhand kändes det bara som att jag fyllt i något (även om jag inte "bara fyllde i").

Jag vet inte. Har bara en tung känsla över mig nu och det är tufft. Dock var jag stolt, om än bara en millisekund, direkt efter provet och tänkte att jag fan gjorde det jag kunde. Den känslan har nu gått över till total självmobbning, vilket inte är okej, och en oerhörd besvikelse. Egentligen vet jag inte varför då jag inte har den blekaste om hur det faktiskt gått, men den enda känslan jag har är att det inte alls gick.

Rationellt då? Det värsta som händer är att jag gör provet i höst. Pluggar lite till. Ett halvår till är ingenting i jämförelse med kommande 40-50 år som psykolog. Jag gjorde det jag kunde och jag svarade på allt. Inget svar ger minuspoäng och chansen finns att jag gissade rätt på de jag gissade på. Jag har ingenting som varken bekräftar eller förnekar min känsla. Det kan ha gått SUUUPERBRA, eller också inte alls. Om en månad vet jag och tills dess får jag fokusera på annat. Gjort är gjort och det finns ingen som helst anledning att gräma mig över det jag gjorde, när allt jag gjorde faktiskt var mitt bästa för stunden (trots slarvfel).

Jag ska försöka sopa bort all denna skamkänsla och försöka vara stolt över vad detta halvår givit mig, och inte heller ta ut varken vinst eller förlust i förväg. Jag har ju faktiskt inga belägg för att det skulle gått på något sätt.

Provet skrevs - och fan vad det var kul längs vägen ändå!

Enormt jäkla hejarop till er alla, vilka kämpar! Håller alla tummar för att ni är snälla mot er och att ni får det resultat ni önskar. OM inte - alla är vi helt otroliga ändå!

Håller tummarna för dig!

Skrev provet i mars och mådde som du gör nu (pendlar mellan stolthet och förtvivlan), satt och grät i soffan ett par dagar efteråt men sen släppte det.

*Även jag hade mens när jag skrev..tsss*

Det är påfrestande att kämpa mot sina tankar men ät något gott och gör något som gör dig glad, så ordnar allt sig.

❤

Angeoudemon skrev: ↑lör 08 maj, 2021 22:18 Håller tummarna för dig!

Skrev provet i mars och mådde som du gör nu (pendlar mellan stolthet och förtvivlan), satt och grät i soffan ett par dagar efteråt men sen släppte det.

*Även jag hade mens när jag skrev..tsss*

Det är påfrestande att kämpa mot sina tankar men ät något gott och gör något som gör dig glad, så ordnar allt sig.

❤

Det är så skönt att höra att man inte är ensam om dessa tankar och känslor! Känns ibland som att man är helt galen och besatt när det ligger så mycket i det. Hur gick det för dig på provet i mars? Har du kunnat vila och andas ut ett tag nu?

Och du, tack.

PsychoNalle skrev: ↑fre 07 maj, 2021 21:48 Hej, hoppar in här nu mindre än ett dussin timmar kvar till provet!
Jag ska skriva HP i Malmö imorgon (för fjärde gången) och siktar mot psykologprogrammet i Lund.
Önskar dig ett stort lycka till imorgon!

Men gud, såg det här nu!!! Hoppas det gick bra för dig under provet och att du blir en Lundastudent i höst! Ta nu hand om dig idag (och alla andra dagar!) och VILA!

DeniseStern skrev: ↑sön 09 maj, 2021 9:30

Angeoudemon skrev: ↑lör 08 maj, 2021 22:18 Håller tummarna för dig!

Skrev provet i mars och mådde som du gör nu (pendlar mellan stolthet och förtvivlan), satt och grät i soffan ett par dagar efteråt men sen släppte det.

*Även jag hade mens när jag skrev..tsss*

Det är påfrestande att kämpa mot sina tankar men ät något gott och gör något som gör dig glad, så ordnar allt sig.

❤

Det är så skönt att höra att man inte är ensam om dessa tankar och känslor! Känns ibland som att man är helt galen och besatt när det ligger så mycket i det. Hur gick det för dig på provet i mars? Har du kunnat vila och andas ut ett tag nu?

Och du, tack.

Visst gör det, tycker att det brukar lätta lite när man får prata av sig med någon som sitter i samma båt.
Eller hur! I synnerhet när man lagt ner timmar av hårt arbete, klart att tankarna yr runt, man vill ju så gärna lyckas skriva tillräckligt.

Jo men det gick bättre än jag trodde, slutade på 1.6, men som den aning nitiska person jag är så irriterar jag mig på att jag satte vissa svar osv .
Nu har jag kunnat andas ut och fått lite mer distans till det, känner mig gladare och försöker påminna mig själv att om HP hade varit "enkelt" så hade ju inte folk betalat stora summor för att erhålla höga resultat(vilket jag verkligen hoppas har upphört).
Finns tröst i att känna sig stolt över att man har kämpat för egen maskin.

Ha en riktigt fin dag och jag finns här om du vill sätta ord på dina tankar .

DeniseStern skrev: ↑lör 08 maj, 2021 21:07 Så var dagen D över!

Herregud. Vilken dag! Lyckades sova ca 7h, vaknade upp utvilad, taggad och en aning nervös! Men körde en superhero-pose (fellow Grey's fans, ni vet ) och skrev det första passet med en okej start, och ett fruktansvärt slut haha. Orden tyckte jag var förvånansvärt lätta detta prov, förutom utprövningspasset då jag satt som ett frågetecken (är SÅ glad att just det provet var prövningspass!), och nu när jag tittat på de rätta svaren landar jag på mellan 17-19/20, beroende på om jag svarade rätt eller ej på två stycken. En vet jag att jag svarade fel på, skulle precis sudda ut och byta till rätt svar när provtiden gick ut - och ja, det STÖR MIG något otroligt. Hade kanske kunnat få 20/20 på ord. MEN MEN, provet är inlämnat och gjort och nu kan jag inte ändra det.

Men fan vad det tar alltså. Disclaimer: skriver i affekt och med mens. Också tips: skriv inte HP med mens. Det är fan inte kul.

Jag är så fruktansvärt besviken på mig själv. Nu vet jag inte hur det faktiskt gått, men får panik i kroppen av att läsa alla trådar om rätt svar för det känns som att jag svarade fel på exakt allt. Båda verbala passen kändes tuffa för mig idag. ELF gick urkasst på båda, LÄS tror jag att den enda jag möjligtvis lyckats någorlunda med var artikeln om honungsbin och MEK ska vi inte ens prata om. Nu är allt det här bara en känsla, än så länge, och förmodligen en oerhörd press på mig själv i samband med orealistiska krav som manifesterar sig i känslor snarare än fakta, men ändå. Det känns inte alls som att det gick vägen och det gör mig bara ledsen. Likaså med kvantpassen. DTK kändes fruktansvärd och när jag tittade på svarshäftet i efterhand kändes det bara som att jag fyllt i något (även om jag inte "bara fyllde i").

Jag vet inte. Har bara en tung känsla över mig nu och det är tufft. Dock var jag stolt, om än bara en millisekund, direkt efter provet och tänkte att jag fan gjorde det jag kunde. Den känslan har nu gått över till total självmobbning, vilket inte är okej, och en oerhörd besvikelse. Egentligen vet jag inte varför då jag inte har den blekaste om hur det faktiskt gått, men den enda känslan jag har är att det inte alls gick.

Rationellt då? Det värsta som händer är att jag gör provet i höst. Pluggar lite till. Ett halvår till är ingenting i jämförelse med kommande 40-50 år som psykolog. Jag gjorde det jag kunde och jag svarade på allt. Inget svar ger minuspoäng och chansen finns att jag gissade rätt på de jag gissade på. Jag har ingenting som varken bekräftar eller förnekar min känsla. Det kan ha gått SUUUPERBRA, eller också inte alls. Om en månad vet jag och tills dess får jag fokusera på annat. Gjort är gjort och det finns ingen som helst anledning att gräma mig över det jag gjorde, när allt jag gjorde faktiskt var mitt bästa för stunden (trots slarvfel).

Jag ska försöka sopa bort all denna skamkänsla och försöka vara stolt över vad detta halvår givit mig, och inte heller ta ut varken vinst eller förlust i förväg. Jag har ju faktiskt inga belägg för att det skulle gått på något sätt.

Provet skrevs - och fan vad det var kul längs vägen ändå!

Enormt jäkla hejarop till er alla, vilka kämpar! Håller alla tummar för att ni är snälla mot er och att ni får det resultat ni önskar. OM inte - alla är vi helt otroliga ändå!

Jag känner igen mig precis i hur du beskriver gårdagen! Jag var så taggad på morgonen och det kändes som att ”nu händer det”, så gick de två första passen riktigt jäkla kasst. Hann inte med, fick kämpa med saker jag annars har lättare för.

Att läsa i trådar hur folk har löst olika frågor och jag ser att jag svarat fel ger SåN sjuk ångest.

Vaknade inatt och var så besviken över gårdagens fail.

Och så idag, lite lättare känsla. Jag kör igen och satsar om igen till höstens prov.

Och precis som du skriver: ett stort heja till oss som gjorde det!