Angeoudemon skrev: ↑tis 11 maj, 2021 12:11

DeniseStern skrev: ↑tis 11 maj, 2021 9:14

Angeoudemon skrev: ↑mån 10 maj, 2021 22:09


Känner mig lite uppgiven, tror det är kört för mig att bli antagen i höst och vet inte hur jag ska uppbåda motivation tillräckligt för att ge mig på ytterligare ett HP (om jag ens kan höja mig).
Inte det värsta problemet man kan ha såklart men jag har lagt ner mycket tid på det här.

Tack för att du läser .

Det är lätt att känna sig uppgiven innan man har det svart på vitt hur hösten ser ut. Om det är kört eller inte har vi ingen aning om, och 1.6 är en väldigt bra chans att komma in! Förstår dock att det är lättare att tänka att det är kört och sedan bli positivt överraskad snarare än besviken, men helt kört tror jag verkligen inte att det är. Jag tror på dig tills du tror på dig själv!

Och det där med motivation är tufft. När min motivation tryter brukar jag behöva påminna mig själv om varför jag kämpar så mycket för det, och vad det är som gör att jag så länge valt vägar som leder mig mot målet. Vad var anledningen från första början? Det brukar hjälpa mig att komma på fötter igen. Ibland känns allt bara jäkligt motigt, och då får man gräva lite djupare - men så småningom kommer motivationen tillbaka.

Vad är det som gör att du vill bli läkare? Vilka planer har du efter utbildningen; vill du arbeta kliniskt, forska, specialisera dig? Berätta gärna! Så himla spännande att höra vad folk har för ambitioner!

OBS!!!! Förminska inte dina känslor, snälla! Det är helt okej att vara ledsen eller uppgiven över detta oavsett vad som sker runtom. Dina upplevelser går aldrig att jämföra med någon annans.

Tack så otroligt mycket för ditt stöd! Blir uppriktigt rörd .

Det där med att tro på sig själv är inte min starka sida...tur att du och min sambo gör det .

Motivationen kommer säkert tillbaka i sinom tid, när man har fått landa lite igen. Nu känner man sig mest tom inombords, vilket ju är logiskt, vi har alla fått en rejäl urladdning och nu är det bara en tung väntan kvar.
Ska fortsätta träna, det brukar rensa tankarna och lugna lite.

Självklart! Håller med, är jätteroligt att höra om andras drömmar och planer, vill väldigt gärna höra dina.
Tror att jag nog innerst inne alltid ville bli läkare men vågade aldrig ens drömma om det. Var inne på tandläkare på högstadiet men sen släppte jag det med.
Har jobbat många år inom service och trivs otroligt bra att känna att jag kanske kan göra något för någon annan (hur litet det än må vara). Det är nog främst den känslan som driver mig att ens ge det hela ett försök. Ska tillägga att jag älskar att lära mig nya saker och i läkaryrket tar utbildningen egentligen aldrig slut.
Drömmen är just nu dermatolog men det kan komma att ändras, vi får se helt enkelt.
Sammanfattningsvis skulle jag säga att om jag har ett arbete som utmanar mig, samtidigt som jag kan hjälpa andra, så är jag galet tacksam.

Min underbara sambo är läkare och inspirerar mig mycket, hans resa är häftig.

Återigen tuuuusen tack fina!

DeniseStern skrev: ↑ons 12 maj, 2021 14:28 Klarar liksom inte det här.

Rättade nyss provet enligt offentliga facit, och känns helt förjävligt. Nu är det som sagt så många frågor som jag inte minns vad jag svarade och det är väl egentligen missvisande, men jag är mer rädd att jag kommer ha ännu färre rätt än jag rättat nu. Orkar inte ens ventilera. Less, besviken och så jävla ledsen att det gör ont. Vill bara gråta.

Förlåt för den mest negativa tonen någonsin, men jag orkar inte.



Over and out - vi hörs när vi hörs

elinankarloo skrev: ↑ons 12 maj, 2021 16:54 Denise!!!! Ville bara säga att jag läst din pluggdagbok till och från under de senaste månaderna- och jag blir SÅ otroligt motiverad, peppad och rörd av att se dig kämpa och slita för att nå ditt mål. Sitter själv i samma båt. Hoppas verkligen på att nå min dröm och komma in på psykologprogrammet.

Skrev provet för andra gången förra veckan, och det kommer dessvärre inte räcka denna gången tror jag. Planen är att fortsätta plugga parallellt med mina studier även i höst för att nå 1.6 och en plats i Stockholm.
Vi ska klara det! Tror verkligen på oss alla.

Vila vila vila nu, och överanalysera inte provet/resultatet. Ge dig en klapp på axeln för det förtjänar vi alla. Och avslutningsvis TACK för att du delar med dig av din resa, det betyder mycket ska du veta!

Rainbowgirl skrev: ↑ons 12 maj, 2021 19:36 Denise, allting kommer ordna sig. Jag lovar.
Det känns så jäkla hemskt just nu men känslor är flyktiga, de kommer och går.
Och du är mer än ditt resultat!
Är det inte det du brukar säga till mig? Du måste säga samma sak till dig själv. Många har skrivit HP massvis med gånger och skrivit sämre än de velat, man blir nedslagen men sen ställer man sig upp igen. Alla här på forumet har känt besvikelse, ilska, sorg, frustration etc. Och det är okej, alla känslor är okej. Men de får inte ta över och få en att känna sig misslyckad eller otillräcklig.

Du är en så otroligt fin person Denise, och du är så duktig som kämpar trots alla känslor du har inom dig. Jag förstår för jag är som dig; tar allting så himla hårt och går det inte bäst är man den sämsta människan i världen. Men det är INTE sant, man är fortfarande bäst oavsett vad som än händer. Du är så ambitiös, duktig, omtänksam, smart, stark och du peppar alla omkring dig. Men du måste peppa dig själv mest. Du måste heja allra högst på dig själv, vi här i forumet kan skriva och skriva men du måste själv tro på dig själv och se allt du är.
Du kommer att bli en psykologstudent, alla här kan se det och jag hoppas innerligt att du också kan se det. Du kommer bli en jädrans fin psykolog, någon som man alltid kommer bli glad av och som stöttar och hejar på en till fullo.

Det får göra ont men drunkna inte i sorgen. Det är ETT prov och det säger ingenting om dig. För många faktorer spelar roll för att det ska kunna handla om dig. Du är bäst

Kolla gärna din Mail

Angeoudemon skrev: ↑ons 12 maj, 2021 20:11

DeniseStern skrev: ↑ons 12 maj, 2021 14:28 Klarar liksom inte det här.

Rättade nyss provet enligt offentliga facit, och känns helt förjävligt. Nu är det som sagt så många frågor som jag inte minns vad jag svarade och det är väl egentligen missvisande, men jag är mer rädd att jag kommer ha ännu färre rätt än jag rättat nu. Orkar inte ens ventilera. Less, besviken och så jävla ledsen att det gör ont. Vill bara gråta.

Förlåt för den mest negativa tonen någonsin, men jag orkar inte.



Over and out - vi hörs när vi hörs

Det behöver inte alls vara så som du tänker att det är .
Förstår att det känns tungt nu men om ett litet tag så kommer det bli bättre.
Tro på dig själv .

DeniseStern skrev: ↑fre 14 maj, 2021 10:31

Angeoudemon skrev: ↑ons 12 maj, 2021 20:11

DeniseStern skrev: ↑ons 12 maj, 2021 14:28 Klarar liksom inte det här.

Rättade nyss provet enligt offentliga facit, och känns helt förjävligt. Nu är det som sagt så många frågor som jag inte minns vad jag svarade och det är väl egentligen missvisande, men jag är mer rädd att jag kommer ha ännu färre rätt än jag rättat nu. Orkar inte ens ventilera. Less, besviken och så jävla ledsen att det gör ont. Vill bara gråta.

Förlåt för den mest negativa tonen någonsin, men jag orkar inte.



Over and out - vi hörs när vi hörs

Det behöver inte alls vara så som du tänker att det är .
Förstår att det känns tungt nu men om ett litet tag så kommer det bli bättre.
Tro på dig själv .

Tror på dig och håller alla tummar för att du kommer in till hösten! Det du beskrev förut låter så spännande och det märks att du längtar tills platsen på läkarprogrammet är din. Du förtjänar den!

DeniseStern skrev: ↑fre 14 maj, 2021 10:25

elinankarloo skrev: ↑ons 12 maj, 2021 16:54 Denise!!!! Ville bara säga att jag läst din pluggdagbok till och från under de senaste månaderna- och jag blir SÅ otroligt motiverad, peppad och rörd av att se dig kämpa och slita för att nå ditt mål. Sitter själv i samma båt. Hoppas verkligen på att nå min dröm och komma in på psykologprogrammet.

Skrev provet för andra gången förra veckan, och det kommer dessvärre inte räcka denna gången tror jag. Planen är att fortsätta plugga parallellt med mina studier även i höst för att nå 1.6 och en plats i Stockholm.
Vi ska klara det! Tror verkligen på oss alla.

Vila vila vila nu, och överanalysera inte provet/resultatet. Ge dig en klapp på axeln för det förtjänar vi alla. Och avslutningsvis TACK för att du delar med dig av din resa, det betyder mycket ska du veta!

Men alltså! Kan inte ens förklara hur glad det här gjorde mig. Det är så många som sitter i samma båt och krigar sig igenom samma resa, även om vi alla har olika förutsättningar. Jag tror, precis som du, på att varenda en kommer ta sig dit en vill och ännu längre.

Jag håller tummarna för att provet du skrev räcker, men om det inte gör det så hejar jag på dig tills det gör det! Låter som du har en positiv inställning och är villig att göra exakt det som krävs, håller alla tummar för dig! Men hoppas också det inte blir för mycket med studier x2. Vad är det du pluggar nu?

Tusen tack för att du tog dig tiden att skriva; blir så jäkla inspirerad av varenda en av er. Innan vi vet ordet av kommer vi sitta där som psykologstudenter!

elinankarloo skrev: ↑mån 17 maj, 2021 16:34

DeniseStern skrev: ↑fre 14 maj, 2021 10:25

elinankarloo skrev: ↑ons 12 maj, 2021 16:54 Denise!!!! Ville bara säga att jag läst din pluggdagbok till och från under de senaste månaderna- och jag blir SÅ otroligt motiverad, peppad och rörd av att se dig kämpa och slita för att nå ditt mål. Sitter själv i samma båt. Hoppas verkligen på att nå min dröm och komma in på psykologprogrammet.

Skrev provet för andra gången förra veckan, och det kommer dessvärre inte räcka denna gången tror jag. Planen är att fortsätta plugga parallellt med mina studier även i höst för att nå 1.6 och en plats i Stockholm.
Vi ska klara det! Tror verkligen på oss alla.

Vila vila vila nu, och överanalysera inte provet/resultatet. Ge dig en klapp på axeln för det förtjänar vi alla. Och avslutningsvis TACK för att du delar med dig av din resa, det betyder mycket ska du veta!

Men alltså! Kan inte ens förklara hur glad det här gjorde mig. Det är så många som sitter i samma båt och krigar sig igenom samma resa, även om vi alla har olika förutsättningar. Jag tror, precis som du, på att varenda en kommer ta sig dit en vill och ännu längre.

Jag håller tummarna för att provet du skrev räcker, men om det inte gör det så hejar jag på dig tills det gör det! Låter som du har en positiv inställning och är villig att göra exakt det som krävs, håller alla tummar för dig! Men hoppas också det inte blir för mycket med studier x2. Vad är det du pluggar nu?

Tusen tack för att du tog dig tiden att skriva; blir så jäkla inspirerad av varenda en av er. Innan vi vet ordet av kommer vi sitta där som psykologstudenter!

Åh, vad glad jag blir av ditt svar. Och VERKLIGEN, ingen är ensam i det här. Vi har varandra att luta oss emot fram tills dess att vi når dit vi vill. <3

Tack så mycket! Håller aaaaallla tummar för dig med. Om det inte räcker denna gång så har du dedikerad pluggdagboks-följare OCH pluggkompis här! Det blir kul!

Ja, du har verkligen en poäng. Jag ska verkligen se till att det inte blir för mycket i höst med dubbla studier. Planerar därför att plugga mer intensivt i sommar, och lite mindre under hösten för att hitta en sund och rimlig balans. Just nu pluggar jag kommunikation, vilket jag trivs ganska bra med!.. Men det drar fortfarande mot psykolog. Det känns jag, mer helhjärtat på något vis.

DeniseStern skrev: ↑fre 14 maj, 2021 10:20 Okej, efter lite distans och x antal sidor på ett Drivedokument senare så kom verkligheten ikapp och övervann känslorna. Mitt sätt att bearbeta saker är att skriva. Skriva, skriva och skriva tills det inte finns något kvar att säga; så det är vad jag gjort de senaste dagarna. Jag får insikter och kan sätta ord på känslorna på ett helt annat sätt, vilket gör att jag ser allt med helt andra ögon.

Jag måste börja tro på mig själv lika mycket som min omgivning tror på mig. Den tron handlar inte om när, om eller hur jag kommer bli en psykologstudent. Det är något jag alltid varit säker på och som jag aldrig någonsin tvivlat på. Den drömmen har varit med för länge och är alltför stor för att jag någonsin ska ge upp den. Vad det handlar om är att jag måste våga börja se mitt egna värde som något skilt från resultat eller vad jag åstadkommer, än mindre när jag åstadkommer det. Det har alltid varit så för mig; att mina vinster är vad som gör mig till mig. Men det är ju så långt ifrån allt, det är absolut en stor och viktig del av mig - men långt ifrån allt. Jag tror att det är svårt, dels som en person som alltid drivits av prestationer och utmaningar, men också i samhället generellt. Det är ett extremt prestationssamhälle vi lever i och det spär ju endast på. Bensin på elden och så vidare och så vidare.

Det ligger så fruktansvärt mycket i det här. Inte provet i sig, men antagningen och allt vad det innebär. Vad provet leder till, slutdestinationen liksom. Det är det som spelar roll. Därför blev det bara extra tydligt för mig under den här veckan att jag alltid kommer behöva jobba för att hitta en balans och vara uppmärksam på när den ena sidan väger tyngre. Allt det här kanske låter helt obsessive och galet, jag låter förmodligen helt out of my mind som väger in så mycket i det här - men det är för att det är så mycket mer i det. För mig.

Provet och utbildningen finns kvar. Det absolut värsta som kan hända är att jag gör provet om sex månader igen, och det är inte hela världen, även om det stundvis känns som så. Känslor är inte alltid att lita på. Det är väl någon inre stress och besvikelse över att jag inte är där jag önskar att jag var precis just NU, men om det är något jag lärt mig är det att livet inte går att planera, men bara för att livet inte följer min tidsplan betyder det inte att jag är misslyckad, inkompetent eller inkapabel till att nå det jag vill. För vad gör det egentligen om jag kommer in om ett halvår eller ett år till? Kommer jag bli en sämre psykolog för att jag kom in två år senare än planerat? Kommer jag svika alla runtom? Nej. Den enda jag sviker är mig själv, men inte genom att inte komma in på en utbildning som planerat - snarare tvärtom. Genom att inte tillåta mig själv se allt det fina längs resans väg och uppskatta hela vägen till målet; då och bara då sviker jag mig själv. Det värsta som kan hända är att jag gör ett prov till, men å andra sidan så blir det mitt tredje prov, och I mean - tredje gången gillt!

Livet är mer än att bli en yrkestitel. Utbildningen finns kvar, men tiden gör inte och jag vill inte lägga mer tid på att ångra och älta något som jag nu inte kan styra. Jag har levt så alltför länge; att försöka kontrollera det jag inte kan och det har inte annat än givit mig mer ångest. Livet är mer.

Förlåt för världens megadeepherregudvilkenklyscha-inlägg, men jag vet inte. Det här är viktigt för mig och även om jag med största sannolikhet framstår som en dramaqueen just nu, then so be it. Det är viktigt för mig och jag hade själv velat läsa om alla dessa tankar och insikter hos andra människor, kanske finns det något som på något sätt inger... trygghet? Bekräftelse? Stöd? hos någon annan.

Nu ska jag fortsätta skriva i mitt Drive-dokument (det är som en snuttefilt!), dricka te och försöka skilja mig själv och mitt värde från mitt resultat.

Ta hand om er, ni är så jäkla fantastiska hela bunten och herregud vilken resa det här är. Den STÖRSTA elogen till er alla, oavsett var ni befinner er på er egen resa.