Rainbowgirl skrev: ↑mån 17 maj, 2021 22:27 Khan Academy är rätt bra, matteboken.se, Aristofanes videon på youtube (han går igenom proven och har även videon innehållandes tips och annat), DanneJaha på youtube.
Läsa artiklar eller böcker (vilket du säkert redan gör), jobba i de olika programmen här på HPG och göra de äldre proven, alltså de innan HT11

Kommer gå superbra
Och håller alla tummar och tår att du kommer in till hösten!

Men åh, tack tack tack för tipsen! Ska nu under kvällen göra en mapp/spellista på YouTube och dessa kommer defintivt läggas in!! <3

Håller alla tummar för dig med - men det vet du redan!!!

Användarnamn1 skrev: ↑tis 18 maj, 2021 11:26

DeniseStern skrev: ↑fre 14 maj, 2021 10:20

Uppskattar det här väldigt mycket! Förstår precis vad du menar. Tycker inte du ska oroa dig för att uttrycka dig så öppet. Det här är ju din dagbok, din resa och dina tankar. Haha jag har också suttit med telefonen och skrivit av mig i textdokument emellanåt. Det hjälper att formulera ord på ens tankar och känslor för att få lite perspektiv på det.

Det med att sätta sitt värde på vad man åstadkommit kan jag relatera till. När jag fick mitt resultat för HP så såg jag mig själv som min poäng. Att jag är min poäng. Som du säger, det är så långt ifrån allt. Det är så mycket mer runtomkring som är delar av vem man är och hur man upplever livet. Jag tror det är läskigt när man står här och blickar framåt. Människan är naturligt rädd för det okända och framtiden kan vara så väldigt diffus. Så vi sätter mål och planerar hur vi ska ta oss framåt för då vet vi ju hur det ser ut framåt. Sen händer något som inte är enligt den planen och då kommer rädslan, oron, ångesten, tvivlen.

Skulle det bara vara ett prov som man inte fick tillräckligt högt resultat på så kan man ju bara skriva om det igen. Så är det ju faktiskt. Men man har ju lagt så mycket mer värde på det för en själv. Var man ska bo, ett helt nytt umgänge, en ny utbildning med nya vardagsrutiner, flera års pluggande, hela ens framtida karriär, ens personliga egenskaper som kompetens, viljestyrka, intelligens, allt läggs ovanpå provet och det känns som att provet är nyckeln till att låsa upp alla de här ovissheterna och definiera vem man är. Kanske. Jag vet inte om det är så det är Men min poäng är att det är svårt att se det som bara ett prov, trots att det faktiskt bara är ett prov.

För övrigt så tycker jag det är väldigt kul att läsa din text. Du visar så mycket personlighet i din dagbok Håller tummarna för dig att du lyckas få högre resultat än du tror och får en reservplats ändå! Annars så kör vi igen i oktober och för mig blir det också tredje gången gillt Nu står du ju ganska högt upp i trappan redan och nästa prov blir inte lika stort steg upp tänker jag, om du nu skulle skriva det igen! Bra att smygstarta lite också. Glöm inte att vila och göra roliga saker tills antagningen!

Men åh!! Vad ska man svara på det här?!

Precis, att sätta ord på sina känslor och tankar gör att man kan se det på ett klarare sätt på något vis. Särskilt när man läser igenom det någon dag senare. Ibland blir man chockad över hur man resonerat, hahah, men ibland ger det sådana ögonöppnare att det är sjukt hur man missat vissa saker innan. Fantastiskt det här med att skriva alltså! Älskar det! Kul att höra att du också brukar skriva av dig på liknande sätt!

Jag tror tyvärr att det är så himla vanligt i samhället att det är normaliserat. Det här med prestation och att se sig själv som ett resultat alltså. Det är så många som baserar sig själva och sitt värde på resultat, siffror, bokstäver och verkligen tar det som en självklarhet (jag själv inkluderad). Som att det är grundstenarna till vem man är. Men, precis som du säger, så är det en så himla liten del av allt man är. Fastnade mycket för det du skrev om att man lägger sina egenskaper ovanför provet; som att det visar att man är ambitiös, motiverad, engagerad eller vad det än kan tänkas vara för egenskaper man likställer med att ge sig in i något - varesig det är HP eller annat. Det var en klockren formulering. Precis som mycket annat är det så lätt att säga till andra att de är allt annat än resultat, medan man själv sitter och vantrivs med sig själv för att man gör samma sak. Helt sjukt egentligen hur det kan ha blivit denna hets. Är man prestationsmänniska så är det nog något som är så himla inpräglat i ens tankesätt att det är jättesvårt att bryta det, speciellt om man hela tiden ger sin in i nya saker eller tar sig an nya utmaningar - men det är så jäkla viktigt att påminna sig själv och andra om att livet inte kretsar kring alla utmaningar man tar sig an. Det finns så mycket mer därtill.

Fint att höra att det uppskattas. Tycker själv att jag är så pinsam nu i efterhand haha, men minns att jag redan i början av min pluggdagbok skrev att det kommer bli mycket tankar och känslor också. Himla viktig del av processen för min del. Är själv så himla nyfiken på andras tankegångar att jag hoppas att mina egna på något sätt kan öppna upp för diskussion!

Jag håller tummarna för dig också, och om inte annat så har vi ju varandra genom hösten också! Helt fantastiskt vilka människor som finns i detta forum. Glad att jag inte missade er!

Denna eviga berg- och dalbana.

Just när det känns som att man någonstans börjat bli okej med att göra ett till prov, man har blivit okej med att inte ha nått det som behövts och just när man blivit okej med sin besvikelse så slår något nytt till. Kanske är det bara det enorma begäret efter ett svar, något konkret och svart på vitt för att kunna planera framåt som gör att man konstant söker sig till indikationer på provet. Funderar en extra gång på vilket svar man faktiskt kryssade i tillslut. Jag vet inte.

Det finns återigen inget som på något sätt säger att HPAkademins analys kring normeringstabellen är rättvis eller ett säkert kort att utgå ifrån, men det är vad som finns att tillgå och då anammar man det som den enda sanningen. Vad som gör mig så fruktansvärt frustrerad är att jag i sådana fall är ETT (!!!!!!!) poäng ifrån en ganska stor chans att komma in på KI, men jag är nästan övertygad om att jag är längre ifrån än vad jag tror. Jag lever liksom på hoppet, men det är en så fruktansvärt skör tråd.

Jag försöker fortfarande att koppla bort provet som var och fokusera på att min höjning kommer vara något att bli stolt över, även om det inte räcker hela vägen. Särskilt matten. Jag borde vara stolt, men kan inte förmå mig till att vara det. Det kommer nog sen, när jag vet vad jag har att vara stolt över.

Jag uppdaterar inte hur jag pluggar för jag är nog inte tillräckligt... stark ännu? Det är långt ifrån mycket och tillräckligt som jag pluggar, men intensivplugget får vänta ett litet tag till.

Men trots den bittra undertonen vill jag poängtera att jag tycker det här är en himla spännande resa och jag tycker det är så himla kul längs vägen, glömmer bara uppdatera om det lika mycket. Jag älskar den här spänningen, om än den är ångestgivande så är den otroligt härlig också. Jag älskar bearbetningen, rannsakningen och utvecklingen som kommer med allt detta. Fördelarna överväger nackdelarna alla dar i veckan - och enligt mig blir alla nackdelar i slutändan en fördel. Det finns så mycket att lära sig om man bara ger sig själv möjligheten; och det vill jag ändå säga att jag brukar vara ganska okej på att göra.

Ta hand om er.

Åh Denise! Dina ord prickar in precis det jag också känner..
Kunde inte låta bli att klicka mig in på HPAkademins normering och fan vad jag ångrar det. Som lägst ligger jag på 1.75 men vågar inte hoppas på något alls då man faktiskt inte sitter med svarshäftet framför sig och kan 100% säga vad man svarade
Jag går ständigt runt i ångesttankar om att den riktiga normeringen kommer vara svårare än vanligt och att jag har fått sämre än vad jag tror.

Du är så stark som fortsätter plugga och att du blickar framåt. Jag har haft jättesvårt att faktiskt stanna upp och njuta av resan och jag beundrar dig för din vishet <3

Jag tror det kommer gå superbra för dig. Om du inte har poängen så har du i alla fall andan och disciplinen till att fortsätta tills du når dina mål. En dag ska vi få känna stoltheten vi så hemskt gärna vill känna.

4 veckor kvar tills resultatet kommer. Sedan är det en månad kvar till antagningen. Vi får försöka att inte stupa på vägen dit

evelinaernstrom skrev: ↑tor 20 maj, 2021 19:05 Åh Denise! Dina ord prickar in precis det jag också känner..
Kunde inte låta bli att klicka mig in på HPAkademins normering och fan vad jag ångrar det. Som lägst ligger jag på 1.75 men vågar inte hoppas på något alls då man faktiskt inte sitter med svarshäftet framför sig och kan 100% säga vad man svarade
Jag går ständigt runt i ångesttankar om att den riktiga normeringen kommer vara svårare än vanligt och att jag har fått sämre än vad jag tror.

Du är så stark som fortsätter plugga och att du blickar framåt. Jag har haft jättesvårt att faktiskt stanna upp och njuta av resan och jag beundrar dig för din vishet <3

Jag tror det kommer gå superbra för dig. Om du inte har poängen så har du i alla fall andan och disciplinen till att fortsätta tills du når dina mål. En dag ska vi få känna stoltheten vi så hemskt gärna vill känna.

4 veckor kvar tills resultatet kommer. Sedan är det en månad kvar till antagningen. Vi får försöka att inte stupa på vägen dit

Läste nyss ditt senaste inlägg och har följt dig de senaste månaderna; vill passa på att säga att ditt engagemang är så inspirerande och jag blir lika glad och motiverad varje gång du delar med dig av resultat och tankar!

Som du själv skrev så är 1.75 ett SUPERBRA resultat! Jag hoppas att du kan ge dig själv den eloge du förtjänar, om än du hoppats på mer. Sen är det precis som du säger - svarshäftet är inte framför oss och det är så lätt att förväxla svar med vad man nu i efterhand vet är det rätta. Men om 1.75 är ditt lägsta så ser det ju ut att kunna gå vägen för dig till hösten, och det håller jag ALLA tummar för! Som du kämpat och slitit för ditt resultat!

Ångesttankarna är superjobbiga, men jag hoppas att du inte drunknar av dem. Hur hanterar du dem? Finns det något sätt du kan få mer distans till provet och få lite andrum från det? Du har kämpat så mycket och är så förtjänt av en ordentlig paus! Förtjänt av paus är man alltid, oavsett prestation, men tror du förstår hur jag menar det är dock så svårt att ta en paus i denna väntan.. och sen kommer nästa period av väntan haha, men vad skönt när allt är över till sist!

Håller alla alla ALLA tummar för dig, tack för allt du delar med dig av i din pluggdagbok!

Vet att ingenting jag säger kommer få dig att må bättre men vill ändå skriva något.
HPakademins normering är inte den slutgiltiga så försök att inte låsa dig vid den. För det kanske inte alls ser ut sådär. Sen minns du inte alla dina svar, det kan ha gått mycket bättre än vad du tror!

Det är klart att du ska vara stolt över dig själv! Du har pluggat så mycket och gjort allt du kunnat, oavsett resultat så ska du alltid vara stolt över dig själv.
Det är helt okej att inte plugga eller plugga så mycket som du vill/orkar - finns inget rätt eller fel.

Vi finns här för dig på forumet och vad som än händer i juni så kommer du ta dig igenom det för du är så mycket mer än ett prov, Denise

DeniseStern skrev: ↑tor 20 maj, 2021 19:43

evelinaernstrom skrev: ↑tor 20 maj, 2021 19:05 Åh Denise! Dina ord prickar in precis det jag också känner..
Kunde inte låta bli att klicka mig in på HPAkademins normering och fan vad jag ångrar det. Som lägst ligger jag på 1.75 men vågar inte hoppas på något alls då man faktiskt inte sitter med svarshäftet framför sig och kan 100% säga vad man svarade
Jag går ständigt runt i ångesttankar om att den riktiga normeringen kommer vara svårare än vanligt och att jag har fått sämre än vad jag tror.

Du är så stark som fortsätter plugga och att du blickar framåt. Jag har haft jättesvårt att faktiskt stanna upp och njuta av resan och jag beundrar dig för din vishet <3

Jag tror det kommer gå superbra för dig. Om du inte har poängen så har du i alla fall andan och disciplinen till att fortsätta tills du når dina mål. En dag ska vi få känna stoltheten vi så hemskt gärna vill känna.

4 veckor kvar tills resultatet kommer. Sedan är det en månad kvar till antagningen. Vi får försöka att inte stupa på vägen dit

Läste nyss ditt senaste inlägg och har följt dig de senaste månaderna; vill passa på att säga att ditt engagemang är så inspirerande och jag blir lika glad och motiverad varje gång du delar med dig av resultat och tankar!

Som du själv skrev så är 1.75 ett SUPERBRA resultat! Jag hoppas att du kan ge dig själv den eloge du förtjänar, om än du hoppats på mer. Sen är det precis som du säger - svarshäftet är inte framför oss och det är så lätt att förväxla svar med vad man nu i efterhand vet är det rätta. Men om 1.75 är ditt lägsta så ser det ju ut att kunna gå vägen för dig till hösten, och det håller jag ALLA tummar för! Som du kämpat och slitit för ditt resultat!

Ångesttankarna är superjobbiga, men jag hoppas att du inte drunknar av dem. Hur hanterar du dem? Finns det något sätt du kan få mer distans till provet och få lite andrum från det? Du har kämpat så mycket och är så förtjänt av en ordentlig paus! Förtjänt av paus är man alltid, oavsett prestation, men tror du förstår hur jag menar det är dock så svårt att ta en paus i denna väntan.. och sen kommer nästa period av väntan haha, men vad skönt när allt är över till sist!

Håller alla alla ALLA tummar för dig, tack för allt du delar med dig av i din pluggdagbok!

Åh vad fina ord <3 Tack så jättemycket, blir så rörd <3

Ja jag försöker verkligen inte att drunka i ångesttankarna och nu efter igår har jag ändå fått en reality check. Med stor sannolikhet räcker resultatet för KI och om det inte gör det så får jag ta den sorgen då istället. Jag vill varken ta ut lycka eller sorg i förskott och ska istället försöka att släppa HP lite. Jag hade släppt det rätt bra innan HPAkademins normering kom ut igår, då kraschade jag igen

Det är så många fina människor här på HPG som verkligen har gett mig perspektiv på saken och jag är så himla tacksam över det <3
Jag blir så sjukt imponerad av ditt engagemang och att du verkligen inte ger upp. Du ska vara så himla stolt över dig själv, oavsett hur det går för dig i juni. Jag vet själv att det är lättare sagt än gjort men man får påminna sig själv om att det är väldigt få människor som vill/kan engagera sig och disciplinera sig själv så mycket som många av oss har gjort här på HPG inför HP. Vi om någon förtjänar en plats på podiet om det kommer vi få. JAG TROR PÅ DIG! <3

Hej på er i sommarvärmen!!!

Längesedan sist, och to be honest så har det känts konstigt att inte skriva här. Det blev som en vanlig dagbok också, fastän begränsad till plugget och tankarna kopplat till det? Märklig känsla, men givande att få distans ifrån. Fastnar så lätt i alla tankebanor det kan skapa.

Anyhowsieee! Jag kunde inte hoppa på att plugga direkt. Det gick bara inte. Allt inom mig ropade stopp och varje gång jag försökte mig på en pluggsession blev min hjärna till min fiende och varenda nervbana i min kropp fylldes av elaka tankar. Mådde inte bra av det, helt enkelt, och jag kunde inte sluta gå igenom provet och försöka greppa tag i något svagt minne av mina svar. Nu känns det bara helt... absurt. Absurt hur jag blev så manisk i en intensiv tvåveckors period.

Men efter att ha fått mer distans till allt, efter att ha slutat leta frenetiskt efter kryphål, så insåg jag att shit happens. Hur provet gick får vi reda på om en vecka ungefär, och jag är helt införstådd med att mitt resultat inte räcker till KI eller Lund. Får helt enkelt hålla tummarna för lottningen och skriva in 24/8 i kalendern för anmälningsperioden till höstens prov. Längtar efter att få det resultat jag vet att jag faktiskt kan få.

Med det sagt så vill jag bara skicka en mega-eloge till er krigare som kämpar på redan nu med pluggandet! Slås alltid av en oerhörd fascination över den hängivenhet och dedikation som finns hos människorna här på forumet. Blir überinspirerad av varenda en av er! Så himla härligt att få ta del av allas resor, tankar och känslor. Vinster och utmaningar. Fantastiskt! TACK!

Ville mest bara kika in och säga HEJ HOPP! Tänker mycket på alla som ihärdigt väntar på resultatet, men också på antagningsbeskedet. Håller verkligen tummarna för er.

Denna dagbok kommer flitigt att användas igen, men inte än på ett tag. Jag kommer förmodligen inte plugga förrän efter antagningsbeskedet då jag vet att en viss besvikelse kommer infinna sig när resultatet är här - även om jag har ett positivt mindset just nu. Den besvikelsen måste få lägga sig, likaså som att hoppet om lottningen måste få finnas. Klarar inte riktigt av det samtidigt som jag pluggar till höstens prov - ännu.

Så, fellow fighters - den 17e juli kör vi igång igen. All in.

Ta hand om er!

evelinaernstrom skrev: ↑fre 21 maj, 2021 8:53

DeniseStern skrev: ↑tor 20 maj, 2021 19:43

evelinaernstrom skrev: ↑tor 20 maj, 2021 19:05 Åh Denise! Dina ord prickar in precis det jag också känner..
Kunde inte låta bli att klicka mig in på HPAkademins normering och fan vad jag ångrar det. Som lägst ligger jag på 1.75 men vågar inte hoppas på något alls då man faktiskt inte sitter med svarshäftet framför sig och kan 100% säga vad man svarade
Jag går ständigt runt i ångesttankar om att den riktiga normeringen kommer vara svårare än vanligt och att jag har fått sämre än vad jag tror.

Du är så stark som fortsätter plugga och att du blickar framåt. Jag har haft jättesvårt att faktiskt stanna upp och njuta av resan och jag beundrar dig för din vishet <3

Jag tror det kommer gå superbra för dig. Om du inte har poängen så har du i alla fall andan och disciplinen till att fortsätta tills du når dina mål. En dag ska vi få känna stoltheten vi så hemskt gärna vill känna.

4 veckor kvar tills resultatet kommer. Sedan är det en månad kvar till antagningen. Vi får försöka att inte stupa på vägen dit

Läste nyss ditt senaste inlägg och har följt dig de senaste månaderna; vill passa på att säga att ditt engagemang är så inspirerande och jag blir lika glad och motiverad varje gång du delar med dig av resultat och tankar!

Som du själv skrev så är 1.75 ett SUPERBRA resultat! Jag hoppas att du kan ge dig själv den eloge du förtjänar, om än du hoppats på mer. Sen är det precis som du säger - svarshäftet är inte framför oss och det är så lätt att förväxla svar med vad man nu i efterhand vet är det rätta. Men om 1.75 är ditt lägsta så ser det ju ut att kunna gå vägen för dig till hösten, och det håller jag ALLA tummar för! Som du kämpat och slitit för ditt resultat!

Ångesttankarna är superjobbiga, men jag hoppas att du inte drunknar av dem. Hur hanterar du dem? Finns det något sätt du kan få mer distans till provet och få lite andrum från det? Du har kämpat så mycket och är så förtjänt av en ordentlig paus! Förtjänt av paus är man alltid, oavsett prestation, men tror du förstår hur jag menar det är dock så svårt att ta en paus i denna väntan.. och sen kommer nästa period av väntan haha, men vad skönt när allt är över till sist!

Håller alla alla ALLA tummar för dig, tack för allt du delar med dig av i din pluggdagbok!

Åh vad fina ord <3 Tack så jättemycket, blir så rörd <3

Ja jag försöker verkligen inte att drunka i ångesttankarna och nu efter igår har jag ändå fått en reality check. Med stor sannolikhet räcker resultatet för KI och om det inte gör det så får jag ta den sorgen då istället. Jag vill varken ta ut lycka eller sorg i förskott och ska istället försöka att släppa HP lite. Jag hade släppt det rätt bra innan HPAkademins normering kom ut igår, då kraschade jag igen

Det är så många fina människor här på HPG som verkligen har gett mig perspektiv på saken och jag är så himla tacksam över det <3
Jag blir så sjukt imponerad av ditt engagemang och att du verkligen inte ger upp. Du ska vara så himla stolt över dig själv, oavsett hur det går för dig i juni. Jag vet själv att det är lättare sagt än gjort men man får påminna sig själv om att det är väldigt få människor som vill/kan engagera sig och disciplinera sig själv så mycket som många av oss har gjort här på HPG inför HP. Vi om någon förtjänar en plats på podiet om det kommer vi få. JAG TROR PÅ DIG! <3

Åh, men underbara du! Du är utan tvekan en av dem som verkligen varit en motivation till att fortsätta när det känts motigt. Att se andras kamper och vinster i detta ger en trygghet om att man inte är helt... out of my mind som lägger ner så mycket i detta. Tack för att du delar med dig av ditt - det uppskattas något oerhört!

Okej, vet inte. Hade inga planer på att skriva något här förrän jag ska börja plugga inför höstens prov igen, men insåg nu när tankarna slog mig att jag inte orkar belasta mina vänner med det här snacket.

Imorgon kommer resultatet och just nu är jag så likgiltig inför det. Det känns som att jag slutat bry mig för att jag är tvärsäker på att mitt maxresultat kommer landa på 1.05. Alltså, är verkligen 110% säker och det var skittufft att acceptera till en början. Ville liksom inte tro att jag landade på de poängen efter att ha snittat 1.35 i tre månaders tid. Och ja, det är segt att landa på så mycket lägre - men inte heller oväntat eller konstigt. Underliggande stress, oerhört mycket krav och press, samt en nervositet jag inte var medveten om under provdagen och därmed inte heller något jag kunde göra något åt.

Jag är liksom med på noterna. Har accepterat mitt provresultat (som visserligen inte är officiellt ännu, men jag kan nästan svära på allt) och bearbetat alla hårda ord och slag mot mig själv. Under den här månaden har jag fyllt livet med så mycket fint och blivit konstant påmind om vad livet faktiskt är; det vill säga allt annat än ett prov och en antagning. En stor och viktig del för min framtid, absolut, men den är ju säkrad. Jag kommer få den framtiden jag drömmer om.

Så, just nu känner jag varken glädje eller sorg. Förtvivlan eller hopp. Finner mig just nu bara i sitsen att jag vill ha resultatet, få antagningsbeskedet så jag vet om lottningen var på min sida eller inte, och sen sätta tänderna i plugget inför hösten. Det är nog det. Jag vill kunna börja planera inför hösten.

Däremot vet jag att två personer som står mig väldigt nära tror att jag kommer få högre. Och DET är nästan jobbigare än alla krav jag satt på mig själv. Har sagt gång på gång nu att jag inte kommer få det som krävs, men att jag är helt okej med det, och även om det bara är fina tankar bakom så blir det påfrestande att höra hur de tror att jag kommer klara det. Att i år kommer jag in. Jag vet med allt jag har och är att så är inte fallet. Min besvikelse har jag redan handskats med, men jag orkar inte riktigt göra dem besvikna också.

Så. Imorgon kommer resultatet och jag är bara glad att jag kommer se ett resultat som är högre än 0.55 i den lilla, gröna "urvalsgrupp högskoleprovet"-rutan på antagning.se. Det räcker för mig i sommar.

Ta hand om er. Vi hörs i juli.

Oavsett vad så är du bäst och det har ingenting att göra med HP.
Är så stolt över dig för att du kämpar emot de onda tankarna och för att du inte ger dig, du KOMMER att bli antagen som du säger. Det är inget snack om ”om” utan ”när”.
De som står dig nära vill se dig glad och är optimistiska (förstår dock känslan av det du beskriver), och du kan inte göra dem besvikna. De kommer vara stolta över dig oavsett vilket resultat du får. För du är du.
Det finns ingenting du inte klarar, det här är bara en liten sak på vägen.

Kommer tänka på dig imorgon och hoppas av hela mitt hjärta att du inte låter resultatet påverka dig för mycket. Vet att du inte vill höra det här, men det finns ju en liten chans att det gått bättre än vad du trott. Men skulle det ha gått som du tror, så finns ju fortfarande en chans vid antagningen i juli. Och om inte det går, så är jag helt hundra på att du kommer fixa höstens prov!

Kommer alltid finnas här och heja på dig

Jag kan relatera till det du beskriver med att allting i ens system säger "STOPP!" kopplat till att sätta sig ner och studera. En paus känns fortfarande så välbehövligt just nu.
Och ja, liksom du, har insett att resultatet kommer imorgon eftermiddag och jag hoppas så innerligt av hela mitt hjärta att det ska räcka till att bli antagen, men ärligt talat har jag ingen aning.

Precis som det Rainbowgirl skriver i sitt inlägg här ovan, får det mig att tänka på ett uttryck som jag försöker ha med mig när jag behöver komma ihåg att vara snäll mot mig själv.
"Your dream doesn't have an expiration date. Take a deep breath and try again."


Även om jag förstår och delar din längtan att nå drömmen, kom ihåg att vi har hela livet på oss. Jag har både en nuvarande kollega och en av mina föräldrar som började studera för första gången när de var 45+ och tog examen efter 50!

Hej hopp!

Jag har försökt att skriva här några gånger, men fastnar alltid halvvägs. Delvis är det någon liten del av mig som skäms över resultatet, trots att det inte finns någon anledning att göra det, men också för att jag på något sätt ändå hoppas.

Precis som jag förberedde mig på landade jag på 1.05. Hade lyckats räkna exakt rätt med antal rätta svar faktiskt. Resultatet i sig blev jag inte så besviken över; det är inte vad jag behöver och inte heller representativt för allt jag egentligen kan, men på något sätt är det en lugnande tanke. Är mer besviken över... utfallet det leder till, if that makes sense. När jag tittade igenom mitt svarshäfte hade jag bytt tre rätta svar till tre fel, och hade jag inte gjort det hade jag landat på 1.15 (DET sticker i själen), men å andra sidan hade jag bytt sååå många fler felaktiga svar till rätta. Det visar att jag ändå reflekterade, var med i matchen och litade på mig själv tillräckligt mycket för att våga tänka om.

Jag blev inte så besviken som jag trodde att jag skulle bli. Kanske för att jag var så pass säker på att landa på 1.0-1.05. Tror det är en blandning av att inte ha förväntat mig mer samtidigt som jag försöker se det i förhållande till mitt förra prov. Statistiskt sett är mitt resultat en liten bit över medel, medan jag förra gången var ganska långt under medel. Självklart hade jag önskat att jag landade på en betydligt högre höjning, men försöker att inte slå på mig själv så jäkla hårt. Är liksom trött på att vara den som ger mig själv blåmärken.

Hur som helst, jag vet ju nu, svart på vitt, att jag inte kommer in i Lund. Vad gäller KI, däremot, är jag så osäker. Jag tror inte att jag kommer in, är nästan 110% säker på det, men något i min kropp vägrar lyssna till det. Det kommer göra det tufft att se antagningsbeskedet i juli, att jag inte kan förbereda mig på att inte komma in för att jag hoppas så mycket. Kikade nyss på antagningsstatistiken från HT12-HT20 på KI och som minst har det varit just 1.15 i BF-kvoten, men det har också varit 0.8 och 1.05 i BI och BII-kvoterna, och det spär endast på mitt hopp. På något sätt känns det inte omöjligt, även om oddsen är emot mig.

Blir liksom besviken på mig själv som hoppas? Som att jag är "för positivt" inställd och för okej med mitt resultat, trots att det är mil ifrån vad jag eftersträvat? Det är en ovan och konstig känsla att se det som faktiskt gick bra och inte bara det som kunde gått bättre. Kanske en försvarsmekanism, eller så har jag helt enkelt faktiskt börjat acceptera att det kan ta lite längre tid att nå mitt mål, men jag går in i den acceptansen med en medvetenhet och självinsikt. Kanske har jag faktiskt börjat lita på mig själv. Knäppt. Ännu knäppare att det skulle kräva ett högskoleprov för att göra det.

Resultatet är inte tillräckligt, men det betyder inte att jag inte är det. Jäklar vad mäktigt, och jobbigt, att skriva det.

Det enda universitet jag sökt till som jag är tveksam till att tacka ja till om lottningen är till min fördel är Umeå; men Stockholm, Linköping, Uppsala, Göteborg... jag hade inte tvekat en sekund. Även om lottningen är det sista att förlita sig på, så kan jag inte heller här undgå att hoppas. Hoppet är så jävla starkt och om det krävs ett högskoleprov till så får det göra det. Men tills dess håller jag så hårt i känslan av att det ännu inte är HELT kört, om än otroligt liten chans. Så, jag säger som en studievägledare sa; Håll tummarna för ett bra lottnummer - någon ska ju ha nummer ett!

Vill börja med att säga GRATTIS till din höjning!
Även om det inte var det resultat som du ville ha, så har du ju höjt dig och det är superbra.
Vi är människor och kommer alltid att hoppas. Förstår verkligen känslan av att hoppas (har själv varit i samma sits förut) och ärligt talat skulle jag säga att det inte är fel. Det är bra, men man måste vara förberedd på att det inte kanske går precis som man önskar. Så man inte blir helt förkrossad av resultatet.
Håller tummarna att det blir KI, men du har ju också lottningen kvar! Och där kan ALLT hända, så än är det inte över
Ser väldigt ljust ut!

Så fantastiskt fint att se att du börjat separera på prestationer och dig själv.
Precis så det ska vara, du är bra oavsett vad - finns ingenting som kan ändra på det. Du kommer alltid att vara tillräcklig.
Så, så glad över att se hur långt du kommit!

Och håller alla tummar och tår att det går hela vägen i juli!

Då var dagen D här och precis som väntat blev jag reserv. Det tråkiga med att söka enbart genom BF och HP är att det är så fruktansvärt få som tas in, KI är de som tar in mest och i år var det 4 personer. Tuff konkurrens!

Jag hamnade på reserv 5 på KI (också HIMLA irriterande att jag antagligen hade tagit mig in om jag inte hade ändrat de där två svaren på HP ), reserv 9 på SU, reserv 6 på Karlstad och reserv 5 på Örebro. Föll verkligen på målsnöret. Reserver tas aldrig in från BF-kvoten, så det är slitsamt att vara så nära men samtidigt väldigt fint att ha gått från reserv 28 till reserv 5 på KI tack vare HP. Det betyder att jag nästa år, SKA och kommer, bli antagen till KI.

Har hela juli planerat nu, så blir lite tid för plugg, men ska försöka mig på att börja plugga med start söndag till höstens HP. Vägrar ge mig.

Besviken, såklart, men motiverad utav bara helvete för nu har jag sett "reserv" två gånger, det ska inte få bli en tredje.

Och såklart; ett riktigt stort megagrattis till alla er som tog er in, fyfan vad fint! NI ÄR BÄST <3