Hani.00 skrev: ↑fre 13 mar, 2020 19:18

SonicTheHedgehog skrev: ↑fre 13 mar, 2020 19:13

Hani.00 skrev: ↑tor 12 mar, 2020 1:02 Kämpa på säger jag bara!! Vet själv hur katastrof det brukar vara sista terminen i trean, trauman sitter fortfarande fräsch i hjärnan . Ge inte upp!! Bra att du prioriterar GA och annat i skolan atm!

Lycka till!!

Hej Hani och tack för orden!

Det är tufft. Sitter och skriver på mitt gymnasiearbete just nu och jag har knappt nått 6000 ord, arbetet ska in ikväll och jag får väl få ihop det på något sätt.

Vad handlar ditt GA om?

Psykisk ohälsa

Rainbowgirl skrev: ↑tor 12 mar, 2020 22:08 De flesta har nog varit med om att ha skrivit ett arbete som gått förlorat. Det har iaf hänt mig och jag vet att känslan suger och man vill nästan slå hål i en vägg och gråta samtidigt (if that makes any sense).
Det är sjukt jobbigt, men tänk istället på att du är riktigt duktig som skriver på nytt (vet att du måste men ändå) och den här versionen kanske till och med blir bättre än den första versionen. Ibland behöver inte förlorat arbete betyda något negativt, utan snarare att det kan bli bättre. Och nu kommer du dessutom spara som en galning var femte minut när du skriver i Word (jag gör det haha) eller skriva i Google docs så att det sparas automatiskt. Det är okej att deppa ihop lite, men glöm inte att du gör ett bra jobb som pluggar både till olika prov i gymnasiet och till HP. För det är inte det lättaste ärligt talat.

Människan är alltid så fruktansvärt rädd för att misslyckas. Kanske är det en befogad rädsla för vi misslyckas med väldigt mycket. Men samtidigt så lyckas vi med saker inom sinom tid. Vi är gjorda för att klara av utmaningar och vi är även gjorda för att anta det värsta. Det har räddat oss evolutionärt och är bra egenskaper. Men det bör finnas en balans mellan optimismen och pessimismen.
Det känns jobbigt just nu, och det är okej.
Men du kommer att lyckas en dag trots att du kanske misslyckas på vägen.
Du kommer bli en läkare en dag och allt det här kommer kännas som en del av resan.

Fokusera på skolan. Har du tid över, plugga till HP. Bränn inte ut dig själv, det är inte värt det. Och det här kommer ifrån någon som är en mästare på att bränna ut sig själv. Nu är jag äldre och har insett att ingenting är mer värt än min hälsa. Mår man inte bra mentalt kan man inte prestera.
Se till att göra något kul då och då så du får tänka på annat än bara plugget.

Du klarar det här Sonic!! Jag hejar på dig och VET att du kommer komma in på läkarprogrammet.

Hej rainbow och tack för pepp!

Ja det känns så surt att förlora ett arbete så här sent. Gymnasiearbetet ska in idag vid midnatt och jag har knappt nått 6000 ord, önskar bara att jag hade förlorat arbetet 1 vecka tidigare för då skulle jag inte vara lika desperat. Tack, jag har verkligen inget val men att skriva det på nytt. Jag vill ju inte berätta detta för min handledare då det bara låter som påhittade ursäkter från min sida, sitter faktiskt i en jävligt knepig situation men det löser nog sig.

Haha det har du rätt i, jag sparade mitt arbete igår 6 gånger och dubbelcheckade om alla källor var med innan jag stängde av datorn Jag skriver i docs men det finns en liten funktion som heter ''spara automatiskt'' och den hade jag råkat stänga av sen tidigare då jag aldrig trodde att detta skulle hända. Tack återigen Rainbowgirl, jag uppskattar verkligen dina ord från botten av mitt hjärta!

Håller med, jag var faktiskt så himla nära på att ge upp i onsdags. Jag hade ställt in mig på att plugga utomlands eller lägga ner allt detta, nu är jag på rätt spår igen tack vare era fina meddelande! Jag vet att känslan av att komma in på läkarprogrammet kommer slå alla tidigare känslor som jag har upplevt under mitt liv. Jag hoppas verkligen att få blicka tillbaka på denna dagbok om jag kommer in på läkarprogrammet.

Jag försöker verkligen att få allt arbete gjort i skolan, jag har knappast tid för annat. Jag vet att om jag inte hinner med skolarbetet i skolan så kommer mitt hp-plugg få ta stryk hemma under kvällen. Jag försöker att hitta en balans mellan skola och hp men helt ärligt så har jag fått en slappare inställning mot skolan, jag menar betygen har ju knappast någon betydelse för mig så länge jag får godkänt. Nu har jag ändå missat 2 kurser från mitt andra år på gymnasiet på grund av min sjukdom, så det lär bli komvux för min del under sommarlovet innan jag hoppar på folkhögskolan.

Det känns tufft, pressen att flytta hemifrån, pressen att komma in på sin drömutbildning, jag hoppas verkligen att jag får ut något i slutändan.

Tack Rainbow, du anar inte hur mycket ditt meddelande betyder för mig i min nuvarande situation! Tack, du ger mig verkligen motivation att fortsätta!

Ta en dag i taget. Det låter klyschigt men är ett bra sätt att avlasta sig själv på.
Tänk "Vad ska göras idag?" och så försöker du göra det.
Var inte så hård mot dig själv om du inte skulle hinna med allt du tänkt, vissa dagar behöver man ta det lugnt och andra dagar kan man trycka på lite.
Vi är många här inne som hejar på dig

Hej

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade min pluggdagbok, det har hänt en hel del dessa dagar! Till att börja med så har jag inte hunnit bli klar med mitt gymnasiearbete, jag ligger på 10243 ord och har fortfarande min slutsats kvar. Jag planerar på att lämna in arbetet nu under helgen, jag vet att flera inte har hunnit klar med sitt arbete så jag tror faktiskt att det inte är några problem med att vara 1 vecka sen. Om jag nu skulle bli underkänd så får jag helt enkelt ta det på komvux och då blir det inga problem eftersom jag i princip har ett färdigt gymnasiearbete som jag kan använda när jag går på komvux. Det känns lite tragiskt att jag hamna i denna situation på grund av att jag glömde spara arbetet, men att gnälla om saker som har hänt förändrar inget.

Nu när jag har förklarat situationen med gymnasiearbetet så vill jag berätta hur veckan har varit! Vår skola erbjuder 1-2 prövningar under tiden som man pluggar på deras skola, i februari så anmälde jag mig till prövning i matte 2. Nu är det så att jag har 4 F i kurser från mitt andra gymnasieår, matte 2, geografi, moderna språk steg 3 samt moderna språk steg 4. Jag hade turen att ha en vänlig mentor som hjälpte mig med att fixa de flesta kurserna på distans medan jag fick behandling, skulle min mentor inte ha hjälpt mig så skulle jag definitivt ha betydligt fler F. Nu hann jag inte med dessa 4 kurser och därför fick jag tyvärr underkänt.

Som sagt så anmälde jag mig i februari till prövning i matte 2, jag hade valet att göra 2 prövningar men jag visste att det inte skulle funka. Jag pluggar redan ungefär 200 %, gymnasieplugg 8 timmar om dagen och HP-plugg 6-7 timmar om dagen. Om jag nu skulle lägga till ytterligare en prövning så kan jag garantera att jag skulle gå in i vägen, det skulle inte va möjligt att få 5-6 timmars sömn samtidigt som jag pluggar gymnasieplugg, 2 prövningar och hp-plugg. Därför tog jag beslutet att inte göra 2 prövningar utan 1 prövning, resterande 3 kurser tar jag på komvux under sommarlovet i lugn och ro.

Prövningen i matte 2 skrevs för 1 vecka sedan och jag var väl lite nervös. Just nu läser jag matte 3 och den kursen har gett mig hur mycket som helst från matte 2. Allt flöt på smidigt och jag blev klar med provet ganska tidigt, blev klar med 40 minuter till godo. Efter jag skrev provet så försökte jag att komma ihåg provfrågorna för att kolla om jag hade rätt eller fel, jag märkte att jag bara hade 3 fel av 21 frågor. Jag såg att mina fel var slarvfel, jag blev faktiskt lite besviken och tänkte '' Slarvfel kommer att förstöra högskoleprovet för mig''. Mina slarvfel var följande:

- Fel tecken framför P/2 vid användning av PQ-formeln
- Vid en andragradsekvation så skrev jag 5 x 0 = 5
- Jag försökte bestämma funktionens nollställen men frågan var efter funktionens minimumställen.

För bara 2 dagar sedan så fick jag reda på mitt resultat från prövningen och jag fick 29/33. Jag var inte glad men inte arg utan det kändes som ett okej resultat. Man skriver 2 delprov i denna prövning, varje delprov innehåller 3 kapitel från kursen matte 2. Provet som jag skrev för 1 vecka sedan innehöll kapitel 1-3, skulle det vara så att jag hade misslyckat med det första delprovet så hade prövningen avbrutits och jag hade inte fått skriva det andra delprovet. Eftersom för att klara av en prövning så måste man ha godkänt i samtliga områden som kursen täcker och därför får man inte misslyckas med något kapitel. Andra och sista delprovet som innehåller kapitel 3-6 är 24 April, jag har god med tid för att plugga inför provet men helt ärligt känns det som att jag redan kan det mesta från matte 2.

Nu har jag berättat det med prövningen, den andra saken som jag ville berätta om är coronaviruset. Vår gymnasieskola har valt att börja med distansundervisning, ni kan inte föreställa er hur glad jag är. Nu kan jag äntligen hinna träna och plugga direkt efter skolan, det som oftast var besvärligt för mig var pendeln. Det tar cirka 1 H för mig att ta mig hemifrån till skolan, nu behöver jag inte pendla alls! Dessutom gillar jag att vara för mig själv, så det är ytterligare ett plus för distansundervisning.

Jag har inte pluggat inför HP alls under denna vecka, all tid har gått åt gymnasiearbetet. Jag hade missförstått det här med hur lång gymnasiearbetet skulle vara, jag insåg att jag hade skrivit 2000 ord för mycket när jag gick in på instruktionerna för gymnasiearbetet. Om min handledare väljer att ge mig underkänt för att jag inte lämnar in arbetet i tid så har jag full förståelse för det, det borde vara en självklarhet att lämna in gymnasiearbetet i tid. Jag kan då ta kursen på komvux under sommarlovet och jag har i princip ett klart gymnasiearbete och det blir väl hur lätt som helst då!

Det var en uppdatering från mig, jag kommer att fortsätta arbeta hårt med gymnasiearbetet och på söndag ska jag lämna in arbetet. Jag har läkarbesök på onkologen imorgon och hoppas att mina provresultat ser bra ut. Snart har det gått 2 år sen jag fick min cancerdiagnos och för er som inte vet så minskas risken för återfall för varje år som man håller sig frisk. Jag vill helst inte berätta om detta med återfall men jag kan väl säga att min mentalitet idag har aldrig varit starkare någonsin. Känslan av att veta att cancern som du lyckades besegra kan komma tillbaka under 5 år är värre än känslorna under behandlingen. Du ska alltså gå runt och tänka på sjukdomen under 5 år, det är nästan som att vara frisk men ändå inte frisk. Svårt att förklara men de få som har gått igenom det jag har gått igenom känner nog igen sig i det jag precis skrev. De första 4 månaderna efter jag hamnade i remission var inte några bra månader, jag blev rädd för nästan minsta lilla symptom. Jag trodde hela tiden att det var cancern som satt och spökade.

Efter ungefär 5-6 månader så ''accepterade'' jag döden och såg det som en naturlig sak, det var då jag slutade att vara rädd för sjukdomen. Idag känner jag mig förövrigt frisk och har tränat hårt på gymmet denna månad. När jag väl har lämnat in gymnasiearbetet så är jag äntligen ''fri'' och kan börja plugga inför högskoleprovet igen.



//Sonic

Rätta mig om jag har fel, men man gör väl inte gymnasiearbete på Komvux? Har för mig att man enbart kan göra det under sin ordinarie gymnasiegång? Samma sak med kursen Idrott & hälsa. Går inte att läsa på Komvux.


Googlade och det visade sig att jag hade fel ang gymnasiearbete: https://www.fragasyv.se/fragor/laesa-om-gymnasiearbetet

SonicTheHedgehog skrev: ↑tor 19 mar, 2020 22:42 Jag har läkarbesök på onkologen imorgon och hoppas att mina provresultat ser bra ut. Snart har det gått 2 år sen jag fick min cancerdiagnos och för er som inte vet så minskas risken för återfall för varje år som man håller sig frisk. Jag vill helst inte berätta om detta med återfall men jag kan väl säga att min mentalitet idag har aldrig varit starkare någonsin. Känslan av att veta att cancern som du lyckades besegra kan komma tillbaka under 5 år är värre än känslorna under behandlingen. Du ska alltså gå runt och tänka på sjukdomen under 5 år, det är nästan som att vara frisk men ändå inte frisk. Svårt att förklara men de få som har gått igenom det jag har gått igenom känner nog igen sig i det jag precis skrev. De första 4 månaderna efter jag hamnade i remission var inte några bra månader, jag blev rädd för nästan minsta lilla symptom. Jag trodde hela tiden att det var cancern som satt och spökade.

Efter ungefär 5-6 månader så ''accepterade'' jag döden och såg det som en naturlig sak, det var då jag slutade att vara rädd för sjukdomen. Idag känner jag mig förövrigt frisk och har tränat hårt på gymmet denna månad. När jag väl har lämnat in gymnasiearbetet så är jag äntligen ''fri'' och kan börja plugga inför högskoleprovet igen.



//Sonic

Hej Sonic!

Jag förstår exakt vad du menar med rädslan och oron och håller verkligen tummarna att allt ser bra ut så att du kan slappna av! Oron kring dessa läkarbesök är oslagbar och tar verkligen över allt vilket är helt naturligt.

Tänker på dig!!

Hej

Nu kan jag äntligen uppdatera igen efter 6 dagar. Jag vill börja med att berätta om hur gymnasiearbetet har gått! Jag berättade angående min situation med gymnasiearbetet för min lärare och han var ganska förstående. Från min sida ser det väl bara ut som ursäkter för att inte ha lämnat in arbetet i tid, men min handledare var trevlig och berätta att det inte är hela världen. Han berätta att gymnasiearbetet egentligen inte har någon deadline utan betygen sätts i slutet på maj. Jag hade helt enkelt accepterat mitt F när jag skickade in mitt arbete i söndags men nu vänder det hela! Så trots den tuffa situationen och sömnlösa nätter så slutade allting bra.

För det andra vill jag berätta om onkologbesöket. Testerna såg bra ut och jag känner mig fortfarande helt frisk, men det hände något ”spännande” under besöket. Jag märkte redan från första dagen att min onkolog är jätte trevlig, han förklarar behandlingar och andra saker på ett så ”normalt” sätt som vanligt. Vissa läkare väljer att förklara olika saker med medicinska termer och ibland förstår man sig inte riktigt på som patient.

Under besöket så ställde han frågan ”Vad vill du bli i framtiden?” Jag svarade läkare och han blev hur glad som helst. Han började med att berätta om hur jourerna går till på hans arbetsplats och att han älskar sitt jobb, han sa dessutom att han inte tvekar en enda sekund på att jag kommer bli en toppen läkare. Efter besöket så kände jag mig jättemotiverad, jag tror faktiskt att jag aldrig har känt mig så motiverad som jag gjorde i fredags efter besöket!

Det här var en uppdatering från mig och idag börjar plugget igen! Tur nog så är man lite mer fri vid distansundervisning och jag har möjlighet att plugga ännu mer hp-plugg.


//Sonic

Emmy88 skrev: ↑mån 23 mar, 2020 23:50

SonicTheHedgehog skrev: ↑tor 19 mar, 2020 22:42 Jag har läkarbesök på onkologen imorgon och hoppas att mina provresultat ser bra ut. Snart har det gått 2 år sen jag fick min cancerdiagnos och för er som inte vet så minskas risken för återfall för varje år som man håller sig frisk. Jag vill helst inte berätta om detta med återfall men jag kan väl säga att min mentalitet idag har aldrig varit starkare någonsin. Känslan av att veta att cancern som du lyckades besegra kan komma tillbaka under 5 år är värre än känslorna under behandlingen. Du ska alltså gå runt och tänka på sjukdomen under 5 år, det är nästan som att vara frisk men ändå inte frisk. Svårt att förklara men de få som har gått igenom det jag har gått igenom känner nog igen sig i det jag precis skrev. De första 4 månaderna efter jag hamnade i remission var inte några bra månader, jag blev rädd för nästan minsta lilla symptom. Jag trodde hela tiden att det var cancern som satt och spökade.

Efter ungefär 5-6 månader så ''accepterade'' jag döden och såg det som en naturlig sak, det var då jag slutade att vara rädd för sjukdomen. Idag känner jag mig förövrigt frisk och har tränat hårt på gymmet denna månad. När jag väl har lämnat in gymnasiearbetet så är jag äntligen ''fri'' och kan börja plugga inför högskoleprovet igen.



//Sonic

Hej Sonic!

Jag förstår exakt vad du menar med rädslan och oron och håller verkligen tummarna att allt ser bra ut så att du kan slappna av! Oron kring dessa läkarbesök är oslagbar och tar verkligen över allt vilket är helt naturligt.

Tänker på dig!!

Hej Emmy!

Jag håller med, i början så var dessa läkarbesök läskiga. När jag först hamnade i remission så var jag hur rädd som helst för minsta lilla symptom, idag har jag inte det problemet längre. Läkarbesöken känns till och med bra just nu, ibland fantiserar jag mig själv som läkaren när jag är på besök

SonicTheHedgehog skrev: ↑ons 25 mar, 2020 9:46

Hej Emmy!

Jag håller med, i början så var dessa läkarbesök läskiga. När jag först hamnade i remission så var jag hur rädd som helst för minsta lilla symptom, idag har jag inte det problemet längre. Läkarbesöken känns till och med bra just nu, ibland fantiserar jag mig själv som läkaren när jag är på besök

Visst är det så. Det blir bättre och bättre samtidigt som man är nervös innan man får sina provsvar - helt naturligt ju. Men vilken skön fantasi du har!

Läste att det hade gått bra för dig. Glad för din skull! Hoppas att du alltid ska få må bra!!

Jag har liknande erfarenheter av läkare som har sagt att jag kommer att bli en bra läkare utifrån de frågor som jag ställde. De tyckte att mina frågor var vettiga. Jag gick därifrån lite stolt.

Hej

En snabb uppdatering från mig efter 5 dagar! Jag har tagit beslutet att inte plugga något hp-plugg denna veckan utan jag kommer att fokusera på skolarbetet och styrketräna. Tidigare har jag ju lyckats plugga inför HP, plugga på gymnasiet och styrketräna. Varför väljer jag nu att inte plugga inför HP under denna vecka?

Jo det är så att jag har bestämt mig för att denna vecka är den allra sista veckan jag lägger ner tid på skolarbeten. Jag vill försöka göra klart alla mina uppsatser och inlämningar som ska in under resterande termin denna vecka. Det lär bli svårt men jag ska försöka få allt gjort på ett eller annat sätt.

Under de senaste 5 dagarna så har jag inte kunnat skriva i min dagbok då jag helt ärligt knappast hade tid. Det kan låta som en ursäkt från min sida men jag har verkligen fokuserat extra mycket på gymnasiearbetet och det är nu vi kommer till det.

Som tidigare nämnts så skickade jag in mitt gymnasiearbetet för två veckor sedan. Jag fick till 13728 ord och den blev cirka 34 sidor, idag fick jag feedback av min handledare. Han berättade att mitt arbete var klart godkänt och att jag borde prioritera det allra viktigaste och ta bort ”onödiga” detaljer. Vi har en s.k opponering nästa vecka, där vi ska få läsa varandras arbeten och ge feedback.

Min handledare sa att den personen som ska opponera på min text inte kommer orka läsa igenom allt. Jag fick därför ta bort cirka 4000 ord och hamnade på 9462. Tekniskt sett så är mitt gymnasiearbete godkänt och en liten tyngd har fallit från mina axlar.

Nu ska jag arbeta med min svenska uppsats innan jag går och lägger mig vid 00:00. Jag längtar otroligt mycket till att få börja hp-plugga igen.

//Sonic

Emmy88 skrev: ↑sön 29 mar, 2020 22:12

SonicTheHedgehog skrev: ↑ons 25 mar, 2020 9:46

Hej Emmy!

Jag håller med, i början så var dessa läkarbesök läskiga. När jag först hamnade i remission så var jag hur rädd som helst för minsta lilla symptom, idag har jag inte det problemet längre. Läkarbesöken känns till och med bra just nu, ibland fantiserar jag mig själv som läkaren när jag är på besök

Visst är det så. Det blir bättre och bättre samtidigt som man är nervös innan man får sina provsvar - helt naturligt ju. Men vilken skön fantasi du har!

Läste att det hade gått bra för dig. Glad för din skull! Hoppas att du alltid ska få må bra!!

Jag har liknande erfarenheter av läkare som har sagt att jag kommer att bli en bra läkare utifrån de frågor som jag ställde. De tyckte att mina frågor var vettiga. Jag gick därifrån lite stolt.

Tack så mycket för de fina orden Emmy! Jag hoppas även du håller dig frisk från allt möjligt. Vad skönt att du också har fått motiverande svar från dina läkare!

Hej! Har tittat igenom din dagbok lite och ser att du har mycket energi, väldigt imponerande! Glöm inte att ge dig själv en klapp på axeln också.