Drömmen om att bli onkolog

Starta en egen eller läs och kommentera någon annans
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Stammis
Stammis
Inlägg: 277
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Aeowa skrev:
tor 16 apr, 2020 19:27
Rainbowgirl skrev:
fre 10 apr, 2020 9:40
Aeowa skrev:
tor 09 apr, 2020 23:22
Fyy, nu är det alltså på allvar...allt är inskickat och det är stängt. Är faktiskt lite nervös över hur många det är som sökt just läkarprogrammet, eller ska inte underdriva, är superduperjättemeganervös. Har typ googlat runt och försöker hålla mig uppdaterad om all antagning. Borde nog chilla lite. Men hur känner du, tror du att det finns en chans att du kan komma in?

Valde Uppsala högst upp till slut! KI är nog ett jättebra universitet, du om någon borde ju veta. Valde dock KI sist för att min magkänsla sade att forskning inte är mitt primära syfte + att det inte är det jag vill helst. Bättre att folk som faktiskt genuint kanske vill ägna sitt liv till att forska kommer in där.

Men hur lång tid är det för Umeås alternativa urval?

Förstår att det känns segt, speciellt eftersom allt runt HP och antagning varit så ovisst. Jag hoppas du hittar tillbaka till din gamla rutin, men framför allt motivationen och glädjen i det så du bara kan köra över höstens prov! Att plugga i en mattebok känns som en väldigt bra start. Känner själv ibland ett sug efter att plugga matte, jag hjälper min kollega lite grann som pluggar upp matte 2b på komvux bara för skojs skull.

Jag mår bara bra, tackar som frågar. Jag jobbar och tränar på som vanligt, min vardag har knappt förändrats i dessa coronatider förutom då att jag inte pluggar inför HP något mer. Är väl det som är fördelen med att man jobbar inom sjukvården. På mitt jobb är det fortfarande relativt lugnt, de säger att vi är mellan fas 2 och fas 3 där det finns upp till fas 6 (se Italiens situation). Idag hade vi invigning av ambulanshallen som helt byggts om till 15 nya infektionsrum, så det rustas verkligen upp som en försiktighetsåtgärd för att kunna klara av ifall det blir en större kris här med. Hur är det med dig själv? Känns livet bra? Jobbet rullar på för dig med? Något kul eller intressant som har hänt sen sist vi hördes vid? :)
Blev så glad av att se att du hade skrivit :) Tänkte faktiskt på dig för någon dag sen

Jag vet! Har fått panik varje gång UHR gått ut med något nytt. Jag letar också maniskt efter information för att förstå hur antagningsgränserna kommer se ut. Aeowa, jag är så säker på att du kommer bli antagen! Vet att man inte kan vara 100% säker, men jag är 99,9% säker på att du kommer in nu till hösten. Happy for you (i förväg)!
Alltså det är det jag försöker lista ut, men tror ärligt talat att mina chanser inte ens existerar. Min enda chans är Umeås alternativa urval, men tror inte mina 33,69 kommer räcka. Var 1 p ifrån 1,4 och tror att 34,19 hade ökat mina chanser lite - så det känns jobbigt men samtidigt inget jag kan göra åt nu. Känner mest en ångest inför hur svårt det kommer vara att bli antagen framöver, kommer behöva skriva minst 1,8 typ för att vara säker på att bli antagen.

Kul! Uppsala är en fin stad och det finns mycket att göra för studenter :)
Ja, helt rätt tycker jag om du inte är sugen på att forska och vill dessutom ha ett studentliv.

Umeå har flera alternativa urval. Det jag syftar på är inte relaterad till arbetserfarenhet utan bygger endast på betyg och HP. Deras andra alternativa urval som bygger på arbetserfarenhet kräver att man arbetat i fem år (vilket är en galet lång tid).

Känns extra tungt just nu då jag hade pluggat ihjäl mig inför höstens prov om jag vetat att gränserna skulle sänkas pga en pandemi :P Men allt sker väl av en anledning. Börjar tvivla på mig själv nu och känner mig rädd inför framtiden. 1,6 var svårt att uppnå, och blev så glad när jag lyckades skriva det en gång, så hur ska jag få 1,8?
Det är jättebra att du hjälper en kollega, då håller du också igång tänket :)

Skönt! Håller med, jobbet är som det alltid varit - aningen färre prover och ett lugnare tempo men finns ändå ett provinflöde.
Det är ju jättebra, man har nog insett vikten av att verkligen vara förberedd på det som kan hända över hela landet och inte bara hävda att man är förberedd om en kris skulle inträffa.

Det är väl bra med mig, är mest orolig och besviken över vart jag är på väg i mitt liv haha. Känner mig rädd för att aldrig bli antagen, speciellt inte nu när alla kommer vilja plugga och gränserna kommer bli högre. Jag vill inte vara kvar på samma ruta längre, vill börja plugga och byta miljö. Känner inte att jag vill gå till jobbet i ett helt år till, det var aldrig tanken att jag skulle vara kvar där i flera år; känns lite som om jag fastnat. Det skrämmer mig lite.
Annars rullar jobbet på, vi märker av ett mindre provinflöde men det är skönt med ett lugnare tempo. Försöker hålla modet uppe genom att läsa varenda bit information jag hittar angående antagningen, tänka på känslan den dagen jag blir antagen och försöka leva så gott det går :)
Känns sorgligt att säga det, men ingenting speciellt har hänt sen sist vi talades vid :P
Felt like such a loser typing that out haha, men det är sanningen. Jobbar och pluggar, det är det enda jag gör. Har något spännande hänt dig? :)

Aeowa
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 73
Blev medlem: tor 20 jul, 2017 13:17

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Aeowa »

Rainbowgirl skrev:
tor 16 apr, 2020 20:14
Aeowa skrev:
tor 16 apr, 2020 19:27
Rainbowgirl skrev:
fre 10 apr, 2020 9:40

Fyy, nu är det alltså på allvar...allt är inskickat och det är stängt. Är faktiskt lite nervös över hur många det är som sökt just läkarprogrammet, eller ska inte underdriva, är superduperjättemeganervös. Har typ googlat runt och försöker hålla mig uppdaterad om all antagning. Borde nog chilla lite. Men hur känner du, tror du att det finns en chans att du kan komma in?

Valde Uppsala högst upp till slut! KI är nog ett jättebra universitet, du om någon borde ju veta. Valde dock KI sist för att min magkänsla sade att forskning inte är mitt primära syfte + att det inte är det jag vill helst. Bättre att folk som faktiskt genuint kanske vill ägna sitt liv till att forska kommer in där.

Men hur lång tid är det för Umeås alternativa urval?

Förstår att det känns segt, speciellt eftersom allt runt HP och antagning varit så ovisst. Jag hoppas du hittar tillbaka till din gamla rutin, men framför allt motivationen och glädjen i det så du bara kan köra över höstens prov! Att plugga i en mattebok känns som en väldigt bra start. Känner själv ibland ett sug efter att plugga matte, jag hjälper min kollega lite grann som pluggar upp matte 2b på komvux bara för skojs skull.

Jag mår bara bra, tackar som frågar. Jag jobbar och tränar på som vanligt, min vardag har knappt förändrats i dessa coronatider förutom då att jag inte pluggar inför HP något mer. Är väl det som är fördelen med att man jobbar inom sjukvården. På mitt jobb är det fortfarande relativt lugnt, de säger att vi är mellan fas 2 och fas 3 där det finns upp till fas 6 (se Italiens situation). Idag hade vi invigning av ambulanshallen som helt byggts om till 15 nya infektionsrum, så det rustas verkligen upp som en försiktighetsåtgärd för att kunna klara av ifall det blir en större kris här med. Hur är det med dig själv? Känns livet bra? Jobbet rullar på för dig med? Något kul eller intressant som har hänt sen sist vi hördes vid? :)
Blev så glad av att se att du hade skrivit :) Tänkte faktiskt på dig för någon dag sen

Jag vet! Har fått panik varje gång UHR gått ut med något nytt. Jag letar också maniskt efter information för att förstå hur antagningsgränserna kommer se ut. Aeowa, jag är så säker på att du kommer bli antagen! Vet att man inte kan vara 100% säker, men jag är 99,9% säker på att du kommer in nu till hösten. Happy for you (i förväg)!
Alltså det är det jag försöker lista ut, men tror ärligt talat att mina chanser inte ens existerar. Min enda chans är Umeås alternativa urval, men tror inte mina 33,69 kommer räcka. Var 1 p ifrån 1,4 och tror att 34,19 hade ökat mina chanser lite - så det känns jobbigt men samtidigt inget jag kan göra åt nu. Känner mest en ångest inför hur svårt det kommer vara att bli antagen framöver, kommer behöva skriva minst 1,8 typ för att vara säker på att bli antagen.

Kul! Uppsala är en fin stad och det finns mycket att göra för studenter :)
Ja, helt rätt tycker jag om du inte är sugen på att forska och vill dessutom ha ett studentliv.

Umeå har flera alternativa urval. Det jag syftar på är inte relaterad till arbetserfarenhet utan bygger endast på betyg och HP. Deras andra alternativa urval som bygger på arbetserfarenhet kräver att man arbetat i fem år (vilket är en galet lång tid).

Känns extra tungt just nu då jag hade pluggat ihjäl mig inför höstens prov om jag vetat att gränserna skulle sänkas pga en pandemi :P Men allt sker väl av en anledning. Börjar tvivla på mig själv nu och känner mig rädd inför framtiden. 1,6 var svårt att uppnå, och blev så glad när jag lyckades skriva det en gång, så hur ska jag få 1,8?
Det är jättebra att du hjälper en kollega, då håller du också igång tänket :)

Skönt! Håller med, jobbet är som det alltid varit - aningen färre prover och ett lugnare tempo men finns ändå ett provinflöde.
Det är ju jättebra, man har nog insett vikten av att verkligen vara förberedd på det som kan hända över hela landet och inte bara hävda att man är förberedd om en kris skulle inträffa.

Det är väl bra med mig, är mest orolig och besviken över vart jag är på väg i mitt liv haha. Känner mig rädd för att aldrig bli antagen, speciellt inte nu när alla kommer vilja plugga och gränserna kommer bli högre. Jag vill inte vara kvar på samma ruta längre, vill börja plugga och byta miljö. Känner inte att jag vill gå till jobbet i ett helt år till, det var aldrig tanken att jag skulle vara kvar där i flera år; känns lite som om jag fastnat. Det skrämmer mig lite.
Annars rullar jobbet på, vi märker av ett mindre provinflöde men det är skönt med ett lugnare tempo. Försöker hålla modet uppe genom att läsa varenda bit information jag hittar angående antagningen, tänka på känslan den dagen jag blir antagen och försöka leva så gott det går :)
Känns sorgligt att säga det, men ingenting speciellt har hänt sen sist vi talades vid :P
Felt like such a loser typing that out haha, men det är sanningen. Jobbar och pluggar, det är det enda jag gör. Har något spännande hänt dig? :)
Men vad gullig du är, blev verkligen glad av den kommentaren ♥

Vågar tyvärr inte lita på något just nu helt ärligt, kommer nog gråta ifall det inte går vägen haha. Men hur ser det ut på ansökningsfronten gällande Umeås alternativa urval, är det lika många som vanligt som ansökt? Och man ska aldrig säga aldrig! Svårt att bedöma hur antagningen kommer bli till nästa vår, och sen dessutom lär du nog inte behöva 1,8 om du då söker till de alternativa urvalen i både Umeå och Linköping + PIL, finns många fler chanser för dig än bara HP :) Tror verkligen på dig.

Tycker också 5 år arbetsliverfarenhet är väldigt lång tid, undrar varför de väljer att ha så lång tid?

Du kommer hinna lära dig väldigt mycket på 184 dagar, låt säga att du tar bara en timme om dagen - 184 timmar av plugg är otroligt mycket värt! Tvivla aldrig på din förmåga och tänk vad du startade på och hur långt du kommit från det.

Hur kommer det sig att ni har mindre? Trodde det var mer men är kanske helt ute och cyklar haha. Du har inte hand om några covid-19-prover?

Jag förstår exakt hur du känner! Att känna att man är fast i livet och inte kunna påverka mer än just plugg, det suger faktiskt. Min kollega (som också hoppas på att bli antagen till hösten) håller på och skojar om tråkiga arbetsuppgifter "tänk i höst när vi står här och gör detta igen och tänkte i vår att vi skulle komma in lolol", det känns nästan lite skönt att kunna ha lite distans och faktiskt kunna skoja om situationen utan att bli ledsen då vi båda två sitter i samma sits.

Tycker det är helt rätt att fantisera om dagen du kommer in, det blir lite som en morot att vilja känna den känslan när det lyser grönt och står "antagen". Våga hålla tag i det som du strävar mot och försök vända de negativa känslorna till din egen fördel, sporra dig själv lite. Och det är inget sorgligt att inget direkt nytt och kul har hänt, speciellt inte med tanke på att det inte går att hitta på så mycket i dessa tider. Utnyttja det till att göra dig själv glad oavsett om det är att plugga, läsa nån bra bok eller äta god mat - behöver inte vara mer komplicerat än så.

Har inte hänt något speciellt för mig heller, min introverta sida tycker faktiskt det är rätt skönt att slippa den vanliga sociala hetsen, nu är det "okej" att vara hemma och inte behöva träffa människor. Tar livet lite dag för dag just nu, även om det ibland känns som man slösar tid på ingenting. Men så länge man är frisk tänker jag att det inte spelar någon roll!

Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Stammis
Stammis
Inlägg: 277
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Aeowa skrev:
tor 16 apr, 2020 21:22
Rainbowgirl skrev:
tor 16 apr, 2020 20:14
Aeowa skrev:
tor 16 apr, 2020 19:27
Men vad gullig du är, blev verkligen glad av den kommentaren ♥

Vågar tyvärr inte lita på något just nu helt ärligt, kommer nog gråta ifall det inte går vägen haha. Men hur ser det ut på ansökningsfronten gällande Umeås alternativa urval, är det lika många som vanligt som ansökt? Och man ska aldrig säga aldrig! Svårt att bedöma hur antagningen kommer bli till nästa vår, och sen dessutom lär du nog inte behöva 1,8 om du då söker till de alternativa urvalen i både Umeå och Linköping + PIL, finns många fler chanser för dig än bara HP :) Tror verkligen på dig.

Tycker också 5 år arbetsliverfarenhet är väldigt lång tid, undrar varför de väljer att ha så lång tid?

Du kommer hinna lära dig väldigt mycket på 184 dagar, låt säga att du tar bara en timme om dagen - 184 timmar av plugg är otroligt mycket värt! Tvivla aldrig på din förmåga och tänk vad du startade på och hur långt du kommit från det.

Hur kommer det sig att ni har mindre? Trodde det var mer men är kanske helt ute och cyklar haha. Du har inte hand om några covid-19-prover?

Jag förstår exakt hur du känner! Att känna att man är fast i livet och inte kunna påverka mer än just plugg, det suger faktiskt. Min kollega (som också hoppas på att bli antagen till hösten) håller på och skojar om tråkiga arbetsuppgifter "tänk i höst när vi står här och gör detta igen och tänkte i vår att vi skulle komma in lolol", det känns nästan lite skönt att kunna ha lite distans och faktiskt kunna skoja om situationen utan att bli ledsen då vi båda två sitter i samma sits.

Tycker det är helt rätt att fantisera om dagen du kommer in, det blir lite som en morot att vilja känna den känslan när det lyser grönt och står "antagen". Våga hålla tag i det som du strävar mot och försök vända de negativa känslorna till din egen fördel, sporra dig själv lite. Och det är inget sorgligt att inget direkt nytt och kul har hänt, speciellt inte med tanke på att det inte går att hitta på så mycket i dessa tider. Utnyttja det till att göra dig själv glad oavsett om det är att plugga, läsa nån bra bok eller äta god mat - behöver inte vara mer komplicerat än så.

Har inte hänt något speciellt för mig heller, min introverta sida tycker faktiskt det är rätt skönt att slippa den vanliga sociala hetsen, nu är det "okej" att vara hemma och inte behöva träffa människor. Tar livet lite dag för dag just nu, även om det ibland känns som man slösar tid på ingenting. Men så länge man är frisk tänker jag att det inte spelar någon roll!
Förstår det. Håller tummarna för dig! Hoppas det går hela vägen.
Man är automatiskt med i kvoten om man har ett giltigt HP-resultat, men bara de 500 bästa kommer med på listan.
Det är sant, finns massa vägar att gå men pessimisten i mig ser inget annat än misslyckanden. Men ska inte tänka på det som ännu inte hänt. Slöseri med energi, men kan inte låta bli ibland. Hatar att inte veta vad som kommer hända. Tack Aewoa ♥

Ingen aning. Tycker 2 år är lagom.

Sant. Det blir många timmar. Måste nog göra ett schema att följa så att allt blir mer konkret. Nu pluggar jag lite hur som helst. Det jobbiga är att det har gått sämre under den senaste tiden, gillar inte att jag är så ostabil i poängen.

Inga COVID-19 prover nej :P Jobbar med prover från cancerpatienter. Antar att man inte vill göra invasiva ingrepp/ta andra prover om man inte verkligen måste just nu. Det är min gissning iaf.

Precis! Haha precis sådär tänker jag också, "om ett år kommer jag stå här och göra det här igen" och så känner man ångest över det. Det är viktigt att kunna skoja om det, annars mår man nog mest bara dåligt över situationen. Och din kollega förstår dessutom dina tankar och känslor eftersom personen förmodligen känner likadant. Hoppas att ni båda blir antagna! :)

Ja, det är ganska peppande för jag vill ju uppleva den känslan. Har fortfarande det stora problemet med att mina känslor påverkar mig alldeles för mycket. Kompenserar genom att skriva melankoliska texter haha, hjälper att få perspektiv på vad det är som tynger ner mig. Du hade verkligen varit världens bästa pepp-coach eller vän, sprider så himla mycket positiv energi och får små saker att förgylla vardagen. Ska försöka träna mer och njuta av de små sakerna i livet :)

Tycker det är skönt att inte göra någonting ibland. Skönt att bara vara, och kanske göra saker som man annars inte har tid för vanligtvis. Viktigt att varva ner också, något vi sällan gör när världen är som den brukar vara. Helt rätt att ta dag för dag, tycker det är något man måste göra för att orka med det som händer men också för att finna ett inre lugn.
Hur går det med läsningen förresten? Kom plötsligt på att du läste en hel del nu när du hittat intressanta böcker :)

Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Stammis
Stammis
Inlägg: 277
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

DTK 2004

Hej!

Idag gjorde jag DTK 2004 efter jobbet. Gick inte bra, sorgligt nog gjorde jag inte ens provet på tid så ja...
Hur som helst så blev resultatet 13/20.
Hade många slarvfel som jag borde ha kunnat undvikit.
Märker också att när jag går igenom mina fel så kan jag själv inse vad för fel jag gjort, försöker se det som något positivt och lära mig från misstagen jag begår.
DTK är definitivt det jag kommer lägga mest krut på inom matten, det är den delen som jag skriver sämst på. Finns många poäng att hämta här.
Mitt bästa resultat är 21/24, men då har jag nog haft väldigt mycket tur när jag skrivit.
Mitt sämsta resultat är 13/24.
Ligger egentligen oftast kring 16-20/24 (räknade ut mitt snitt vilket landade på 17,2). Skulle vilja höja mig till minst 21/24. Så tanken är att fortsätta skriva de äldre provens DTK. Nu i början vill jag inte göra det på tid, utan vill kunna sitta och klura ordentligt och försöka förstå diagrammen.
Tänker mig att jag skriver ett prov på tid andra veckan i maj för att se hur jag ligger till.
Har ni några tips på just DTK?

Imorgon ska jag försöka få ett LÄS-provpass gjort. Om jag orkar, ett NOG-provpass också annars tar jag det på söndag. Ska också räkna i matteboken och försöka gå ut och springa (kommer säkert inte hända :lol: ).

Användarvisningsbild
Alkali1805
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 51
Blev medlem: ons 04 sep, 2019 13:46

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Alkali1805 »

Linjalen är din bästa vän! Det är lätt att tappa bort sig i diagrammen o kartorna när det är så mkt onödig info i dem. De som skapat provet gör det såklart med flit, men därför är den där lilla linjalen man får på provet där. Det är meningen att man ska kunma utnyttja verktygen man får tillgängliggjorda vid provet. Du kan rita linjer, markera viktig information, rita geometriska figurer för att exempelvis underlätta area beräkningar osv. Det här kan vara klurigt att göra om man skriver provet på datorn dock.

Många bra tips finns i DTK forumet på hur folk löst samma uppgift på olika sätt. Det kan vara givande att spendera lite tid på att kolla igenom några trådar där med. Fick själv många 'jaha' upplevelser där.

Tror att du kommer klara det här utmärkt när din strategi sätter sig. Genom att endast förtydliga informationen man ser framför sig kommer detta att leda till ett stort kliv i resultaten. Lycka till! :D

Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Stammis
Stammis
Inlägg: 277
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Alkali1805 skrev:
lör 18 apr, 2020 10:08
Linjalen är din bästa vän! Det är lätt att tappa bort sig i diagrammen o kartorna när det är så mkt onödig info i dem. De som skapat provet gör det såklart med flit, men därför är den där lilla linjalen man får på provet där. Det är meningen att man ska kunma utnyttja verktygen man får tillgängliggjorda vid provet. Du kan rita linjer, markera viktig information, rita geometriska figurer för att exempelvis underlätta area beräkningar osv. Det här kan vara klurigt att göra om man skriver provet på datorn dock.

Många bra tips finns i DTK forumet på hur folk löst samma uppgift på olika sätt. Det kan vara givande att spendera lite tid på att kolla igenom några trådar där med. Fick själv många 'jaha' upplevelser där.

Tror att du kommer klara det här utmärkt när din strategi sätter sig. Genom att endast förtydliga informationen man ser framför sig kommer detta att leda till ett stort kliv i resultaten. Lycka till! :D
Det lärde jag mig nyligen för några månader sen och det underlättade verkligen! Skulle ha tillämpat det nu på vårens prov men får bli inför höstens prov :P
Jag gör proven på datorn så DTK är rätt så jobbig att göra men försöker mäta så gott det går. Ibland är det svårt, typ om diagrammet är vertikalt. Borde skriva ut proven...

Ska göra det, många har sjukt smarta tips som underlättar. Ett stort problem är att jag slarvar mycket, som igår så hade jag räknat andelen lärare i Asien och Afrika istället för Asien och AMERIKA, insåg det sen när jag rättade - att de inte ens frågade efter Afrika.
Men sen tror jag mycket handlar om att DTK inte är min styrka riktigt. Har aldrig haft svårt för diagram, kan förstå vad jag ska göra, men det kan bli fel på vägen mot rätt svar. Händer ibland att jag inte alls vet hur jag ska göra för att få fram ett svar, men det händer inte särskilt ofta. Får jobba på att bli ännu bättre och ännu mer logisk. Känns som om det är något väsentligt som fattas men kan inte riktigt sätta fingret på vad.

Tack Alkali! :)
Ibland känns HP som mission impossible. Jobbar på i en uppförsbacke just nu men ska försöka finslipa min teknik.
Senast redigerad av 1 Rainbowgirl, redigerad totalt 0 gånger.

Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Stammis
Stammis
Inlägg: 277
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

LÄS 2000

Det var pain men tog mig igenom 2000s LÄS! :D
Och det gick förvånansvärt bra, 19/20.
Skrev det inte på tid, men tog tid ändå för att se hur lång tid det skulle ta mig.
Det tog 1 h och 9 min.
Så gick över tiden med 19 min vilket är väldigt mycket men bör tillägga att jag verkligen tog mig tiden att förstå frågorna och utesluta felaktiga svarsalternativ. Tänker mig att det också är bra att göra uppgifter då man inte är tidspressad, så att man får tiden att reflektera och öva upp sin förmåga. När man sen gör prov under tid så blir det lättare att förstå hur man ska tänka då man övat upp det i lugn takt och kan plocka fram det när det behövs.

Tyckte de här texterna var mycket svårare än texterna som idag förekommer på LÄS. Vissa texter och frågor gick fort, mindes vissa svar och kunde direkt svara på frågan medan andra krävde letande och tänk. Kändes också mastigt med 5 texter och 20 frågor. Känner mig helt slut haha.

Var osäker på några svar som sedan visade sig vara korrekta, så ska gå igenom de efter min paus för att lista ut hur jag borde tänkt för att känna mig 100% säker på att just det svaret var korrekt.

Virtuella lekkamrater 3/4
Stridsyxekulturen 4/4
Principer för medborgarskap 4/4
Danmark och guldåldern 4/4
Bildning och utbildning 4/4

Hoppas ni har en trevlig lördag!

Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Stammis
Stammis
Inlägg: 277
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

NOG och 90 ORD

Uppdaterade aldrig igår.
Gjorde NOG HT04, repeterade 90 ord och gick på långpromenad.
Helt okej söndag. NOG gick sådär, hade många fel i slutet - återstår att se om det är koncentrationen som påverkat eller om jag bara tänkt fel.

NOG HT04 16/22

DTK och NOG är mina akilleshälar (I have two...) så försöker vara "snäll" mot mig själv och inte riktigt fastna vid siffrorna. Jag är inte nöjd men samtidigt så är tanken att jag ska lära mig av mina misstag. Dock är min hjärna soppa just nu, kan inte räkna ut någonting, mina ögon brinner och är så fruktansvärt trött så ska gå och lägga mig och försöka igen imorgon efter jobbet. Varje dag är mitt mål att få 8h sömn. Varje natt misslyckas jag med det :lol: Ond cykel.

Hoppas att jag kan fokusera bättre imorgon och förstå uppgifterna bättre. På någon uppgift får jag olika svar när jag löser I och II. Känns som om det då är dags att sova.
Tar mig längre tid att felanalysera än att faktiskt göra uppgifterna. Är det så för alla eller är jag bara sjukt långsam?

Godnatt!

Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Stammis
Stammis
Inlägg: 277
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Green light

Som förväntat var jag död i morse, borde inte vara förvånad vid det här laget då det händer varje dag. Men förvånad var jag, lovade mig själv som vanligt att lägga mig tidigt idag. Blir det av? Nej :lol:

Idag felanalyserade jag resterande NOG uppgifter från HT04, och lyckades lösa uppgifterna jag tyckte var svåra igår. Ställde upp ekvationerna och då plötsligt kunde jag se hur jag skulle lösa uppgiften. Igår hade jag ställt upp ekvationerna fel, så det var orsaken till att det inte gick att lösa någon av uppgifterna. Idag blev det rätt :)
När jag var yngre hade jag problem med att ställa upp ekvationer ur text, det blev oftast fel. Har tränat upp det så otroligt mycket sen jag började plugga HP, är glad över det för det har hjälpt med annat i livet än enbart HP. Blir alltid väldigt glad när jag lyckas lösa något som jag tycker är klurigt.

Idag var jag också ute och sköt (med en basketboll). Missade galet mycket i början, men efter ett tag kom muskelminnet igång och det kändes lite som old times. Kände mig väldigt glad; det här var min lyckobrunn en gång i tiden. Ska försöka gå ut och träna lite då och då, vet att jag mår bra av att göra något jag tycker om.

Tanken var att räkna lite i matteboken nu efter det här inlägget. Klockan är 21:53 och jag VET att jag borde sova. Men ska sitta uppe och räkna lite ändå.
Onda cykeln to be continued I guess... :wink:

Användarvisningsbild
Alkali1805
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 51
Blev medlem: ons 04 sep, 2019 13:46

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Alkali1805 »

Rainbowgirl skrev:
tis 21 apr, 2020 21:55

Idag var jag också ute och sköt (med en basketboll). Missade galet mycket i början, men efter ett tag kom muskelminnet igång och det kändes lite som old times. Kände mig väldigt glad; det här var min lyckobrunn en gång i tiden. Ska försöka gå ut och träna lite då och då, vet att jag mår bra av att göra något jag tycker om.
Vad kul att du såg till att gå ut o skjuta! Du får mig o vilja testa lite själv, har inte gjort det på alldeles för många år... Det är en sån underbar grej med att det inte behöver kännas super intensivt men ändå kunna vara så energikrävande. Känner själv att vissa dagar då man hamnar i en typiskt känslopräglad håla är de dagar man behöver göra sånt här som mest. Keep hitting nothing but net :P

Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Stammis
Stammis
Inlägg: 277
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Alkali1805 skrev:
ons 22 apr, 2020 18:39
Rainbowgirl skrev:
tis 21 apr, 2020 21:55

Idag var jag också ute och sköt (med en basketboll). Missade galet mycket i början, men efter ett tag kom muskelminnet igång och det kändes lite som old times. Kände mig väldigt glad; det här var min lyckobrunn en gång i tiden. Ska försöka gå ut och träna lite då och då, vet att jag mår bra av att göra något jag tycker om.
Vad kul att du såg till att gå ut o skjuta! Du får mig o vilja testa lite själv, har inte gjort det på alldeles för många år... Det är en sån underbar grej med att det inte behöver kännas super intensivt men ändå kunna vara så energikrävande. Känner själv att vissa dagar då man hamnar i en typiskt känslopräglad håla är de dagar man behöver göra sånt här som mest. Keep hitting nothing but net :P
Du borde gå ut och skjuta :) Hur längesen var det sen du slutade?
Aa, det är väldigt lugnande på något vis.
Ja! Man blir så glad efteråt. Det var ju ändå så också när man spelade, när man hade en dålig dag så blev den bättre under träningen.
Hahaha var du en shooter eller? :P
Swish swish

Användarvisningsbild
Alkali1805
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 51
Blev medlem: ons 04 sep, 2019 13:46

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Alkali1805 »

Rainbowgirl skrev:
ons 22 apr, 2020 19:45
Alkali1805 skrev:
ons 22 apr, 2020 18:39
Rainbowgirl skrev:
tis 21 apr, 2020 21:55

Idag var jag också ute och sköt (med en basketboll). Missade galet mycket i början, men efter ett tag kom muskelminnet igång och det kändes lite som old times. Kände mig väldigt glad; det här var min lyckobrunn en gång i tiden. Ska försöka gå ut och träna lite då och då, vet att jag mår bra av att göra något jag tycker om.
Vad kul att du såg till att gå ut o skjuta! Du får mig o vilja testa lite själv, har inte gjort det på alldeles för många år... Det är en sån underbar grej med att det inte behöver kännas super intensivt men ändå kunna vara så energikrävande. Känner själv att vissa dagar då man hamnar i en typiskt känslopräglad håla är de dagar man behöver göra sånt här som mest. Keep hitting nothing but net :P
Du borde gå ut och skjuta :) Hur längesen var det sen du slutade?
Aa, det är väldigt lugnande på något vis.
Ja! Man blir så glad efteråt. Det var ju ändå så också när man spelade, när man hade en dålig dag så blev den bättre under träningen.
Hahaha var du en shooter eller? :P
Swish swish
Slutade nån gång i början av gymnasiet, men hade hållit på sen jag var typ 7-8. Spelade som vinge, mest som small forward men ibland shooting guard oxå, så Ja! :lol:
Är säkert super rostig men ska tänka på att gå ut o skjuta nu när det ändå är så fint väder. Vilken position hade du då? Hur länge spelade du?

Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Stammis
Stammis
Inlägg: 277
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Alkali1805 skrev:
tor 23 apr, 2020 17:47
Rainbowgirl skrev:
ons 22 apr, 2020 19:45
Alkali1805 skrev:
ons 22 apr, 2020 18:39
Slutade nån gång i början av gymnasiet, men hade hållit på sen jag var typ 7-8. Spelade som vinge, mest som small forward men ibland shooting guard oxå, så Ja! :lol:
Är säkert super rostig men ska tänka på att gå ut o skjuta nu när det ändå är så fint väder. Vilken position hade du då? Hur länge spelade du?
Måste känts konstigt att sluta när du hållit på i så många år.
Muskelminnet kommer fort igång och det var riktigt kul, så tycker verkligen du borde shoot some hoops :)
Jag började spela när jag var 12 år, rätt så "gammal" ändå. Började som center (konstigt nog haha) för var bland de längsta i laget då men sen växte typ alla om mig... :cry:
Sen spelade jag som forward ett tag för att slutligen landa i positionen jag hade i flest år - point guard. Jag spelade fram tills efter studenten, så ca 7 år. Satsade väldigt hårt på basketen och ville bli proffs, så det var verkligen hela mitt liv.
Men livet ville annat, och idag är jag faktiskt rätt glad över det.

Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Stammis
Stammis
Inlägg: 277
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

F R E D A G

Idag har jag repeterat 50 ord och räknat i matteboken.
Var väldigt trött idag efter jobbet så har inte orkat plugga intensivt.
Imorgon är tanken att jag ska göra ett gammalt DTK prov och ett gammalt NOG prov.
Är lite sugen på att skriva ett provpass men vill spara de provpassen jag inte skrivit ännu så att jag i framtiden kan träna på dessa när provdagen börjar närma sig. Får se hur jag ska göra...

Ska försöka gå ut och springa, antigen imorgon eller på söndag. Träning hjälper väldigt mycket med koncentrationen men också måendet. Speciellt under dessa tider. Har faktiskt insett att halva min HP-resa inte ens handlar om HP i sig, utan om vissa egenskaper hos mig som jag förlorat men som jag vill ha tillbaka. Träningen är en sån sak.

Hoppas ni haft en bra vecka!

Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Stammis
Stammis
Inlägg: 277
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Dålig dag

Hej!

Idag gjorde jag DTK och NOG från HT00. Och det gick åt skogen. Vet inte varför riktigt, försöker verkligen men känner också när jag skriver att jag inte har något flow.
Skäms nästan över att skriva ner mina resultat här där alla kan läsa dem. Men det är min pluggdagbok trots allt, och jag måste dokumentera mina resultat - oavsett om de är bra eller dåliga.
Så här kommer dem...

DTK 13/20
NOG 13/22

Kasst. Verkar ha fastnat för siffran 13 på dessa prov. Och av vad jag kan se så får jag oftast nästan alla rätt på frågorna 1-11 men sen dalar det nedåt. Vet inte hur jag ska träna än att göra gamla prov och sen lära mig av de misstag jag gör. Men det känns som en örfil varje gång jag rättar. Är typ rädd för att rätta mina prov för att jag vet att det kommer ha gått dåligt.

Gick igenom DTKn och kunde se att jag på en uppgift räknat rätt men sedan valt fel svar. På några andra frågor hade jag svårt att tyda diagrammet (2 st frågor som tillhörde samma diagram), slarvfel (fokuserade inte på nyckelordet som var "endast") och en där jag tänkt fel (tänkte att man skulle kombinera två av diagrammen för att få rätt svar, men det räckte med ett av dem).

På NOG hade jag 12 min kvar på timern när jag var färdig, så borde verkligen ha gått igenom frågorna en gång till men orkade inte. Ska gå igenom mina fel nu. Kan här tydligt se att det gått bra på de första 12 frågorna, 2 fel, men sedan gått rätt så dåligt på de resterande 10. Kände när jag gjorde provet att jag inte hade något flow. NOG-tänket är typ borta, iaf det lilla jag hade av det haha.

Sämst dag idag. Gick inte heller ut och sprang :D Vill typ lägga mig ner på golvet i fosterställning och glömma bort HP och läkarprogrammet och alla mina mål och matten och de verbala delarna. Är så trött på känslan av att inte räcka till. Den senaste tiden har jag inte räckt till. Hade en fin uppgång där i feb-mars men sen dog den ut och nu är det en brant nedförsbacke. Vill bara komma in på ett program. Hur svårt ska det vara?

Skriv svar