Rainbowgirl skrev: ↑tor 16 apr, 2020 22:17

Aeowa skrev: ↑tor 16 apr, 2020 21:22

Rainbowgirl skrev: ↑tor 16 apr, 2020 20:14

Men vad gullig du är, blev verkligen glad av den kommentaren ♥

Vågar tyvärr inte lita på något just nu helt ärligt, kommer nog gråta ifall det inte går vägen haha. Men hur ser det ut på ansökningsfronten gällande Umeås alternativa urval, är det lika många som vanligt som ansökt? Och man ska aldrig säga aldrig! Svårt att bedöma hur antagningen kommer bli till nästa vår, och sen dessutom lär du nog inte behöva 1,8 om du då söker till de alternativa urvalen i både Umeå och Linköping + PIL, finns många fler chanser för dig än bara HP Tror verkligen på dig.

Tycker också 5 år arbetsliverfarenhet är väldigt lång tid, undrar varför de väljer att ha så lång tid?

Du kommer hinna lära dig väldigt mycket på 184 dagar, låt säga att du tar bara en timme om dagen - 184 timmar av plugg är otroligt mycket värt! Tvivla aldrig på din förmåga och tänk vad du startade på och hur långt du kommit från det.

Hur kommer det sig att ni har mindre? Trodde det var mer men är kanske helt ute och cyklar haha. Du har inte hand om några covid-19-prover?

Jag förstår exakt hur du känner! Att känna att man är fast i livet och inte kunna påverka mer än just plugg, det suger faktiskt. Min kollega (som också hoppas på att bli antagen till hösten) håller på och skojar om tråkiga arbetsuppgifter "tänk i höst när vi står här och gör detta igen och tänkte i vår att vi skulle komma in lolol", det känns nästan lite skönt att kunna ha lite distans och faktiskt kunna skoja om situationen utan att bli ledsen då vi båda två sitter i samma sits.

Tycker det är helt rätt att fantisera om dagen du kommer in, det blir lite som en morot att vilja känna den känslan när det lyser grönt och står "antagen". Våga hålla tag i det som du strävar mot och försök vända de negativa känslorna till din egen fördel, sporra dig själv lite. Och det är inget sorgligt att inget direkt nytt och kul har hänt, speciellt inte med tanke på att det inte går att hitta på så mycket i dessa tider. Utnyttja det till att göra dig själv glad oavsett om det är att plugga, läsa nån bra bok eller äta god mat - behöver inte vara mer komplicerat än så.

Har inte hänt något speciellt för mig heller, min introverta sida tycker faktiskt det är rätt skönt att slippa den vanliga sociala hetsen, nu är det "okej" att vara hemma och inte behöva träffa människor. Tar livet lite dag för dag just nu, även om det ibland känns som man slösar tid på ingenting. Men så länge man är frisk tänker jag att det inte spelar någon roll!

Förstår det. Håller tummarna för dig! Hoppas det går hela vägen.
Man är automatiskt med i kvoten om man har ett giltigt HP-resultat, men bara de 500 bästa kommer med på listan.
Det är sant, finns massa vägar att gå men pessimisten i mig ser inget annat än misslyckanden. Men ska inte tänka på det som ännu inte hänt. Slöseri med energi, men kan inte låta bli ibland. Hatar att inte veta vad som kommer hända. Tack Aewoa ♥

Ingen aning. Tycker 2 år är lagom.

Sant. Det blir många timmar. Måste nog göra ett schema att följa så att allt blir mer konkret. Nu pluggar jag lite hur som helst. Det jobbiga är att det har gått sämre under den senaste tiden, gillar inte att jag är så ostabil i poängen.

Inga COVID-19 prover nej Jobbar med prover från cancerpatienter. Antar att man inte vill göra invasiva ingrepp/ta andra prover om man inte verkligen måste just nu. Det är min gissning iaf.

Precis! Haha precis sådär tänker jag också, "om ett år kommer jag stå här och göra det här igen" och så känner man ångest över det. Det är viktigt att kunna skoja om det, annars mår man nog mest bara dåligt över situationen. Och din kollega förstår dessutom dina tankar och känslor eftersom personen förmodligen känner likadant. Hoppas att ni båda blir antagna!

Ja, det är ganska peppande för jag vill ju uppleva den känslan. Har fortfarande det stora problemet med att mina känslor påverkar mig alldeles för mycket. Kompenserar genom att skriva melankoliska texter haha, hjälper att få perspektiv på vad det är som tynger ner mig. Du hade verkligen varit världens bästa pepp-coach eller vän, sprider så himla mycket positiv energi och får små saker att förgylla vardagen. Ska försöka träna mer och njuta av de små sakerna i livet

Tycker det är skönt att inte göra någonting ibland. Skönt att bara vara, och kanske göra saker som man annars inte har tid för vanligtvis. Viktigt att varva ner också, något vi sällan gör när världen är som den brukar vara. Helt rätt att ta dag för dag, tycker det är något man måste göra för att orka med det som händer men också för att finna ett inre lugn.
Hur går det med läsningen förresten? Kom plötsligt på att du läste en hel del nu när du hittat intressanta böcker

Hej igen, är lite seg på att svara men blir inte att jag är inne här på samma sätt då jag inte själv pluggar någonting för tillfället (bra, dåligt, vem vet?)

Då är det de 500 som har bäst HP-resultat och ansökt via den specifika kvoten gissar jag? Bara fortsätt att hålla huvudet högt, tror det gynnar en i längden!

Hur går det med ett eventuellt pluggschema? Känner du att du knåpat ihop ett någorlunda bra schema eller gör du lite vad som faller dig in? Tror inte det är så konstigt att det är sämre då hjärnan berättar undermedvetet att det är långt kvar till nästa prov, så att det inte är lönt att lägga massa energi. Tänker att allt du gör ändå i slutändan kommer gynna dig på ett eller annat sätt.

Det låter oerhört intressant! Jag förstår att du då vill bli onkolog då du faktiskt har en hel del insikt i prover och hur det fungerar

Exakt, är dessutom massa extra grejer och saker som måste göras annorlunda på jobb just nu på grund av viruset och bara allt sånt är ångestfyllt, vill bara bort härifrån så snart som möjligt. Åtminstone de arbetsuppgifter jag för tillfället gör, för känner mig helt ärligt talat inte trygg i mitt arbete längre.

Om det fungerar att skriva ner texter för dig, så gör det! Allt som får dig i balans och får dig att må bättre är ju bara positivt. Behöver du någonsin pepp så vet du var jag finns iallafall

Hur går din träning förresten?

Min läsning går lite upp och ner om jag ska vara helt ärlig, läser pyttelite men inte ens i närheten av så mycket jag vill. Dock kompenserar jag mycket genom att vara ute på långa promenader istället så får inte lika dåligt samvete. Jag gör faktiskt något vettigt även om det inte är just specifikt läsning. Måste försöka komma igång igen bara, har märkt att det är svårt att koncentrera sig tyvärr, hamnar lätt ur fokus. Har du några tips för att komma in i "läsflow"?

Sorry för ett snabbt ihopslängt svar, kom att tänka på dig och ville svara nu när jag faktiskt satt framför datorn. Hoppas du mår bra och njuter av vårvädret, stor kram!

Aeowa skrev: ↑sön 26 apr, 2020 17:15

Rainbowgirl skrev: ↑tor 16 apr, 2020 22:17

Aeowa skrev: ↑tor 16 apr, 2020 21:22

Hej igen, är lite seg på att svara men blir inte att jag är inne här på samma sätt då jag inte själv pluggar någonting för tillfället (bra, dåligt, vem vet?)

Då är det de 500 som har bäst HP-resultat och ansökt via den specifika kvoten gissar jag? Bara fortsätt att hålla huvudet högt, tror det gynnar en i längden!

Hur går det med ett eventuellt pluggschema? Känner du att du knåpat ihop ett någorlunda bra schema eller gör du lite vad som faller dig in? Tror inte det är så konstigt att det är sämre då hjärnan berättar undermedvetet att det är långt kvar till nästa prov, så att det inte är lönt att lägga massa energi. Tänker att allt du gör ändå i slutändan kommer gynna dig på ett eller annat sätt.

Det låter oerhört intressant! Jag förstår att du då vill bli onkolog då du faktiskt har en hel del insikt i prover och hur det fungerar

Exakt, är dessutom massa extra grejer och saker som måste göras annorlunda på jobb just nu på grund av viruset och bara allt sånt är ångestfyllt, vill bara bort härifrån så snart som möjligt. Åtminstone de arbetsuppgifter jag för tillfället gör, för känner mig helt ärligt talat inte trygg i mitt arbete längre.

Om det fungerar att skriva ner texter för dig, så gör det! Allt som får dig i balans och får dig att må bättre är ju bara positivt. Behöver du någonsin pepp så vet du var jag finns iallafall

Hur går din träning förresten?

Min läsning går lite upp och ner om jag ska vara helt ärlig, läser pyttelite men inte ens i närheten av så mycket jag vill. Dock kompenserar jag mycket genom att vara ute på långa promenader istället så får inte lika dåligt samvete. Jag gör faktiskt något vettigt även om det inte är just specifikt läsning. Måste försöka komma igång igen bara, har märkt att det är svårt att koncentrera sig tyvärr, hamnar lätt ur fokus. Har du några tips för att komma in i "läsflow"?

Sorry för ett snabbt ihopslängt svar, kom att tänka på dig och ville svara nu när jag faktiskt satt framför datorn. Hoppas du mår bra och njuter av vårvädret, stor kram!

Hej! Förstår det, det är inte så konstigt. Hoppas på bra!

De med bäst totala poäng, så man skulle kunna ha ett högt betygssnitt och då kanske behöva låt oss säga 1,15 i HP medan någon med sämre betyg från gymnasiet behöver ha högre HP-resultat. Beror alltså helt på totala antal poäng, får se vad det ligger på vid höstens antagning.

Gör typ mest vad jag känner för. Blir matteboken och en debattartikel under veckan, och under helgen DTK, NOG och/eller LÄS. Har inte riktigt något schema, men borde definitivt göra ett. Tror att det är som du säger, att hjärnan undermedvetet vet om att det är månader kvar och att man då inte lägger ner lika mycket energi på det hela. Idag tog jag t.o.m helt ledigt haha känns jättekonstigt Men ska nog räkna lite matte bara för att haha.

Det är väldigt intressant Och ja, det hjälper att man har lite "koll" på hur labbverksamheten funkar. Känns som om det kommer underlätta i arbetslivet i framtiden.

Oj. Antar då att du möter patienter och att skyddsutrustningen inte är tillräcklig (spekulerar vilt här nu). Trist att du känner dig otrygg, då vill man ju verkligen inte jobba. Finns det fler som känner som dig? Tänker att man kanske kan göra något åt det om fler går ihop och säger att de känner sig otrygga.

❤

Alltså inte superbra haha Men var faktiskt ute och sprang idag! Och har gått på långpromenader minst en gång i veckan. Blir inte så mycket styrketräning som jag vill (läs: ingen styrketräning ), men försöker ha överseende och nöja mig med löpträning och promenad. Var även ute och spelade lite basket själv för några dagar sen. Hur går träningen för dig?


Promenader låter bra, man behöver komma ut lite. Är faktiskt själv i en lässvacka, så förstår dig precis. Ett tips är att läsa något roligt och lätt, som man inte kan lägga ifrån sig. För mig är det oftast rom-coms, man behöver inte koncentrera sig någonting när man läser dem och man vill bara läsa hela tiden för att se vad som händer med karaktärerna. Så något du tycker om och som inte består av 1000 sidor

Blev väldigt glad av att se att du skrivit och det var inte alls ihopslängt!
Ta hand om dig ordentligt och hoppas det blir bättre på jobbet.
Kram!

The struggle is real

Hej!

Tänkte kika in här och notera vad jag gjorde igår och idag (igår? Före midnatt haha).

Igår räknade jag i matteboken, repeterade 50 ord och gick ut och sprang (!!). Hade egentligen inte tänkt plugga alls i söndags för jag kände att jag behövde en paus. Men efter löpturen så ville jag ändå sitta med någonting, så det blev matteboken.

Idag (27/4) så repeterade jag 30 ord och räknade i matteboken. Lustigt nog hade dem 10 NOG frågor i boken, och jag fick 7/10. Slarvade på sista, borde ha fått rätt på den. Hur som helst så kan jag leva med 7/10. Blir lite nervös när det är NOG eller DTK, känner att jag behöver bevisa för mig själv att jag blivit bättre av någon konstig anledning. Det känns onödigt då det stjälper än hjälper.
Ska gå igenom mina tre fel och lösa dem.

Idag var det en sida med problemlösning där man skulle ställa upp ekvationer ur text. Två uppgifter var väldigt svåra, mycket text och det gällde att hålla isär variablerna och siffrorna. Första gången som jag tycker uppgifterna är väldigt utmanande - det var lite kul!

Förbättring?

Hej!

Idag har varit en konstig dag. Har känt mig lite nere, är ganska stressad och allmänt lost in life.
Antar att alla dagar inte kan bestå av solsken. Jag är väldigt van vid regn dock, och vet att solen snart kikar fram igen. Mycket väderprat haha.

Skriver inte för att berätta om hur jag mår, utan gjorde nyss ett NOG-provpass och *drum roll* DET GICK BÄTTRE ÄN VANLIGT

Vågar inte tro på att ett mirakel skett över en natt, men är SÅ förvånad.

NOG VT01 18/22

Är lite stolt faktiskt. Vet inte om jag ska göra DTKn idag, blir annars imorgon. Ska försöka att glädja mig över resultatet idag. Är så otroligt duktig på att glädjas över saker jag gjort bra i ca 2 sekunder och älta saker jag gjort dåligt i 2 år. Måste bli bättre på att ge mig själv en klapp på axeln.

Ska rätta NOG idag och gå igenom de rätta svaren också. Tyckte några uppgifter var väldigt svåra så ska nog lösa varje uppgift så jag förstår ekvationerna och hur jag bör tänka när jag löser dem.

Rainbowgirl skrev: ↑sön 26 apr, 2020 20:39

Aeowa skrev: ↑sön 26 apr, 2020 17:15

Rainbowgirl skrev: ↑tor 16 apr, 2020 22:17

Hej igen, är lite seg på att svara men blir inte att jag är inne här på samma sätt då jag inte själv pluggar någonting för tillfället (bra, dåligt, vem vet?)

Då är det de 500 som har bäst HP-resultat och ansökt via den specifika kvoten gissar jag? Bara fortsätt att hålla huvudet högt, tror det gynnar en i längden!

Hur går det med ett eventuellt pluggschema? Känner du att du knåpat ihop ett någorlunda bra schema eller gör du lite vad som faller dig in? Tror inte det är så konstigt att det är sämre då hjärnan berättar undermedvetet att det är långt kvar till nästa prov, så att det inte är lönt att lägga massa energi. Tänker att allt du gör ändå i slutändan kommer gynna dig på ett eller annat sätt.

Det låter oerhört intressant! Jag förstår att du då vill bli onkolog då du faktiskt har en hel del insikt i prover och hur det fungerar

Exakt, är dessutom massa extra grejer och saker som måste göras annorlunda på jobb just nu på grund av viruset och bara allt sånt är ångestfyllt, vill bara bort härifrån så snart som möjligt. Åtminstone de arbetsuppgifter jag för tillfället gör, för känner mig helt ärligt talat inte trygg i mitt arbete längre.

Om det fungerar att skriva ner texter för dig, så gör det! Allt som får dig i balans och får dig att må bättre är ju bara positivt. Behöver du någonsin pepp så vet du var jag finns iallafall

Hur går din träning förresten?

Min läsning går lite upp och ner om jag ska vara helt ärlig, läser pyttelite men inte ens i närheten av så mycket jag vill. Dock kompenserar jag mycket genom att vara ute på långa promenader istället så får inte lika dåligt samvete. Jag gör faktiskt något vettigt även om det inte är just specifikt läsning. Måste försöka komma igång igen bara, har märkt att det är svårt att koncentrera sig tyvärr, hamnar lätt ur fokus. Har du några tips för att komma in i "läsflow"?

Sorry för ett snabbt ihopslängt svar, kom att tänka på dig och ville svara nu när jag faktiskt satt framför datorn. Hoppas du mår bra och njuter av vårvädret, stor kram!

Hej! Förstår det, det är inte så konstigt. Hoppas på bra!

De med bäst totala poäng, så man skulle kunna ha ett högt betygssnitt och då kanske behöva låt oss säga 1,15 i HP medan någon med sämre betyg från gymnasiet behöver ha högre HP-resultat. Beror alltså helt på totala antal poäng, får se vad det ligger på vid höstens antagning.

Gör typ mest vad jag känner för. Blir matteboken och en debattartikel under veckan, och under helgen DTK, NOG och/eller LÄS. Har inte riktigt något schema, men borde definitivt göra ett. Tror att det är som du säger, att hjärnan undermedvetet vet om att det är månader kvar och att man då inte lägger ner lika mycket energi på det hela. Idag tog jag t.o.m helt ledigt haha känns jättekonstigt Men ska nog räkna lite matte bara för att haha.

Det är väldigt intressant Och ja, det hjälper att man har lite "koll" på hur labbverksamheten funkar. Känns som om det kommer underlätta i arbetslivet i framtiden.

Oj. Antar då att du möter patienter och att skyddsutrustningen inte är tillräcklig (spekulerar vilt här nu). Trist att du känner dig otrygg, då vill man ju verkligen inte jobba. Finns det fler som känner som dig? Tänker att man kanske kan göra något åt det om fler går ihop och säger att de känner sig otrygga.

❤

Alltså inte superbra haha Men var faktiskt ute och sprang idag! Och har gått på långpromenader minst en gång i veckan. Blir inte så mycket styrketräning som jag vill (läs: ingen styrketräning ), men försöker ha överseende och nöja mig med löpträning och promenad. Var även ute och spelade lite basket själv för några dagar sen. Hur går träningen för dig?


Promenader låter bra, man behöver komma ut lite. Är faktiskt själv i en lässvacka, så förstår dig precis. Ett tips är att läsa något roligt och lätt, som man inte kan lägga ifrån sig. För mig är det oftast rom-coms, man behöver inte koncentrera sig någonting när man läser dem och man vill bara läsa hela tiden för att se vad som händer med karaktärerna. Så något du tycker om och som inte består av 1000 sidor

Blev väldigt glad av att se att du skrivit och det var inte alls ihopslängt!
Ta hand om dig ordentligt och hoppas det blir bättre på jobbet.
Kram!

Hur fungerar själva ihopräkningen av betyg och HP? Dvs hur mycket poäng ger vardera sak? Väger något tyngre än det andra? Är verkligen helt grän på det området haha.

Det låter ändå bra att du håller igång, såg ditt inlägg här senast om NOG-delen så stort grattis til ett fint resultat Kan nog vara bra att göra det som ett "jobbschema", att man lite tvingar sig själv att plugga fastän man kanske egentligen inte orkar för att få en bra struktur och hinna med allt man vill. Viktigt att lägga in vilodagar i schemat också dock! Kan vara bra så det inte blir så ensisigt heller och att man fokuserar på att göra det man faktiskt tycker är roligt och försummar de delar som är tråkigare och kanske egentligen behöver öva mer på.

Är nyfiken i en strut, hur ser en vanlig jobbdag för dig ut? Du behöver inte svara om du inte vill, men tycker det verkar vara ett fascinerande område.

Är väl mer att det är väldigt luddigt i hur vi faktiskt ska klä oss, när vi ska klä av oss, hur länge vi får bära skydden, vad vi gör om en sak är slut och måste ersättas. Munskydden sitter till exempel inte bra över näsan utan kan lätt halka ner och då är det jävligt jobbigt, för man vill inte upp och peta i ansiktet med smutsiga handskar. Många i personalstyrkan tycker det är jobbigt och tycker det är lite ångestfyllt att vara i den "infekterade zonen", dels för att man blir så avskärmad och dels för att det bara är misstänka covid-patienter. Nu står dessutom ambulanshallen som är omgjord till infektionsrum i princip färdig, så den lär tas i bruk nästa vecka och då blir det ännu mer jobb, mer utrymme att täcka etc. Facket är inne och har lagt sig i säkerhet och skyddsutrustning så vi får se om det blir någon förbättring på den fronten.

Jobbet har även påverkat mig mer nu när vi fått nya scheman, jag har ett rullande femveckorsschema som fungerat bra tidigare. Nu är det dock ändringar, har ett nytt åttaveckorsschema som bland annat innebär varannan helg och nattarbete som jag tidigare sluppit. Har haft två helger på fem veckor innan men nu blir det ännu mer. Får se hur länge de ska hålla i sig, men bävar faktiskt lite över det hela.

Heja dig! Löpning och långpromenader är en jättebra grund så tycker det låter helt fantastiskt, och dessutom så skönt?! Styrka kan jag tycka är tråkigare så förstår att du inte tränar det, det gör inte jag heller haha. Och kul att du tagit upp basketen igen lite grann, vad gör du då för saker? Bara kastar mot en korg eller mer avancerat? Min träning är ungefär som vanligt, min fotboll går stadigt med 2 ggr/veckan, försöker springa lite däremellan och ta lite promenader. Har även börjat stretcha, för är stel som ett kylskåp likt många andra fotbollsspelare så försöker bli lite vig. Det går sådär helt ärligt

Har ännu inte läst direkt, har visserligen inte letat efter en bra bok men är lat helt ärligt. Jag skäms. Borde göra upp lite mål för mig själv och hitta någon morot, men vill heller inte tvinga mig själv att läsa utan vill kunna göra det för att jag vill och mår bra av det. Ska skärpa mig. Vad läser du själv för tillfället?

Njut av långledigheten!

Aeowa skrev: ↑fre 01 maj, 2020 12:18

Rainbowgirl skrev: ↑sön 26 apr, 2020 20:39

Aeowa skrev: ↑sön 26 apr, 2020 17:15

Hur fungerar själva ihopräkningen av betyg och HP? Dvs hur mycket poäng ger vardera sak? Väger något tyngre än det andra? Är verkligen helt grän på det området haha.

Det låter ändå bra att du håller igång, såg ditt inlägg här senast om NOG-delen så stort grattis til ett fint resultat Kan nog vara bra att göra det som ett "jobbschema", att man lite tvingar sig själv att plugga fastän man kanske egentligen inte orkar för att få en bra struktur och hinna med allt man vill. Viktigt att lägga in vilodagar i schemat också dock! Kan vara bra så det inte blir så ensisigt heller och att man fokuserar på att göra det man faktiskt tycker är roligt och försummar de delar som är tråkigare och kanske egentligen behöver öva mer på.

Är nyfiken i en strut, hur ser en vanlig jobbdag för dig ut? Du behöver inte svara om du inte vill, men tycker det verkar vara ett fascinerande område.

Är väl mer att det är väldigt luddigt i hur vi faktiskt ska klä oss, när vi ska klä av oss, hur länge vi får bära skydden, vad vi gör om en sak är slut och måste ersättas. Munskydden sitter till exempel inte bra över näsan utan kan lätt halka ner och då är det jävligt jobbigt, för man vill inte upp och peta i ansiktet med smutsiga handskar. Många i personalstyrkan tycker det är jobbigt och tycker det är lite ångestfyllt att vara i den "infekterade zonen", dels för att man blir så avskärmad och dels för att det bara är misstänka covid-patienter. Nu står dessutom ambulanshallen som är omgjord till infektionsrum i princip färdig, så den lär tas i bruk nästa vecka och då blir det ännu mer jobb, mer utrymme att täcka etc. Facket är inne och har lagt sig i säkerhet och skyddsutrustning så vi får se om det blir någon förbättring på den fronten.

Jobbet har även påverkat mig mer nu när vi fått nya scheman, jag har ett rullande femveckorsschema som fungerat bra tidigare. Nu är det dock ändringar, har ett nytt åttaveckorsschema som bland annat innebär varannan helg och nattarbete som jag tidigare sluppit. Har haft två helger på fem veckor innan men nu blir det ännu mer. Får se hur länge de ska hålla i sig, men bävar faktiskt lite över det hela.

Heja dig! Löpning och långpromenader är en jättebra grund så tycker det låter helt fantastiskt, och dessutom så skönt?! Styrka kan jag tycka är tråkigare så förstår att du inte tränar det, det gör inte jag heller haha. Och kul att du tagit upp basketen igen lite grann, vad gör du då för saker? Bara kastar mot en korg eller mer avancerat? Min träning är ungefär som vanligt, min fotboll går stadigt med 2 ggr/veckan, försöker springa lite däremellan och ta lite promenader. Har även börjat stretcha, för är stel som ett kylskåp likt många andra fotbollsspelare så försöker bli lite vig. Det går sådär helt ärligt

Har ännu inte läst direkt, har visserligen inte letat efter en bra bok men är lat helt ärligt. Jag skäms. Borde göra upp lite mål för mig själv och hitta någon morot, men vill heller inte tvinga mig själv att läsa utan vill kunna göra det för att jag vill och mår bra av det. Ska skärpa mig. Vad läser du själv för tillfället?

Njut av långledigheten!

De väger "lika" tungt. Man räknar ihop det på följande vis:

Gymnasiesnittet + (HP x 10)

Låt oss säga att man har 20,0 från gymnasiet och har 1,2 i HP. Då blir slutpoängen 20 + (1,2 x 10) = 32. Gränsen brukar ligga på 35-36. Det här är en lite undangömd kvot som många inte tänker på

Tack!
Vet att det inte är värsta resultatet, men blev ändå så himla glad över att jag kom över 13 haha.
Tycker också att det nog är bättre med ett schema så man får struktur på pluggandet och inte "glömmer" göra det som är mindre kul. Den verbala delen försummas en hel del haha...
Hur brukade du göra när du pluggade till HP?

Det blir så himla lätt att veta var jag jobbar någonstans om jag nämner provmaterial och analyser vi utför, så ska försöka att beskriva en vanlig arbetsdag utan att avslöja allt annat. Hade varit kul att berätta för det är väldigt intressant, men vill inte "avslöja" mig själv eller jobbet
En vanlig arbetsdag kan se ut på många olika sätt, beroende på vilka prover som kommer in. Men på förmiddagen är det oftast lugnt, då kan man analysera olika provresultat. På eftermiddagen dräller det in ett gäng prover som kräver olika typer av analyser beroende på frågeställning. Vi labbar alltså som mest på eftermiddagarna, och det blir långa dagar pga att provinflödet tilltar på eftermiddagen. Det är ett slentrianmässigt jobb, men det händer då och då att man får in riktigt intressanta fall där man får experimentera lite i labbet för att få fram något att analysera. Jag läser alltid på om de olika diagnoserna vi får in. Har ett häfte med allt om olika sjukdomar. Om det är något jag älskar så är det att experimentera på labb och försöka hitta nya metoder och att läsa på om sjukdomar och förstå hur man ska hjälpa någon att bli frisk. Hoppas det inte var ett alltför fattigt svar.

Jag förstår, det verkar ändå vara frågor som ställs av de flesta inom vården. Känns konstigt att man inte har gått ut med tydligare direktiv så personalen vet och slipper känna oro. Det här är ett fånigt tips, men kan man inte försöka tejpa fast masken mot näsan? Med tejp. Superlöjligt förslag, jag vet, men tänker att man slipper att masken åker ner (om man inte kan spänna åt masken). Det är bra att facket gått in, man ska inte behöva vara rädd när man jobbar.
Tycker det ändå är himla coolt att du jobbar med misstänkta covid-patienter. Man gör verkligen något för människor som behöver hjälp. Men förstår att det är jobbigt med osäkerheten kring skyddsutrustningen. Kan inte vara behagligt alls.
Fan vad trist med nytt, tuffare schema
Det blir lätt en hög belastning när man ska hålla öppet 24/7. Försök att hålla ut! Vågar inte säga att det blir bättre till sommaren, för jag tror det kommer hålla på ett tag till men jag hoppas på att du kommer in till hösten så du inte behöver jobba mer.
Ibland kan saker och ting kännas ångestfyllda redan innan man påbörjat dem, men i och med att man fasat så mycket inför dem så känns det sen inte lika illa när det väl börjar. Förhoppningsvis blir det så för dig, att du inte tycker att det blir alltför jobbigt, men det låter ändå som om du kommer att märka av en skillnad.

Ja! Det gör verkligen en stor skillnad i humöret. Springer du långa sträckor?
Inte? haha Tänkte att du gymmade pga fotbollen men skönt att jag inte är ensam om att tycka det! Brukade tycka om att styrketräna förut när jag spelade basket, tycker egentligen fortfarande om det men har svårt för att hålla igång det.
Skjuter och gör olika moves. Finns mycket man kan träna på själv inom basketen, dels moves men också skott och att dribbla (studsa) och bli bättre på att hantera bollen.
Skönt att fotbollen fortfarande är igång så du får träna och ha kul Hahaha ugh hatar att stretcha så förstår precis
Man får helt enkelt tvinga sig att uthärda smärtan. Det blir bättre så småningom när du ser en förbättring

Finns så mycket annat kul, typ serier Har gått bananas på Netflix de senaste dagarna haha. Tittar du på serier?
Håller med, läsningen ska vara kul annars så är det ingen mening. Gör annat tills du känner att "nu vill jag läsa!".
Alltså kan inte påstå att jag läser Rebel av Marie Lu för det har typ gått 7 veckor sen jag påbörjade den haha. Den är SÅ seg och tråkig. Men idag började jag läsa One day för typ sjätte gången, det är min favoritbok. Så fort jag har en svacka så läser jag den, blir väldigt glad av den och kommer igång med läsandet. Har inte läst så mycket som jag brukar men tänker som du, att jag inte vill forcera det.

Har du några andra hobbyn som du gör på fritiden?

HT18 pp2

Idag gjorde jag ett kvantitativt pass från HT18. Kände att det var dags att se lite vad som hänt sen sist jag skrev ett provpass. Hann inte inom tidsramen och fick chansa på fråga 38-40 (hade alla fel hehe...).

HT18 pp2
XYZ 12/12 första gången jag får fullpott! Får annars alltid 11/12
KVA 9/10
NOG 4/6
DTK 8/12

Tot: 33/40

Helt okej. Är nöjd med XYZ och KVA. Inte så nöjd med NOG och DTK. På DTK fick jag tidsbrist, trots att jag hade 25 min på mig - fattar inte varför jag är sååååååå långsam. Detta ledde till att jag fick chansa på fråga 38-40 = 3 fel. Försökte lösa dem men får alltid panik när jag ser att det är några minuter kvar (var 4 min kvar) och istället för att komma på bra svar så kan jag inte tänka ordentligt för att jag är så stressad. Alltså hade jag 1 fel om vi nu bara ska bedöma de 9 frågorna som jag hann svara på.
Mitt fel är ett sådant klassiskt Rainbow misstag att jag blir G A L E N. Det är nog ett misstag som vi som inte har så lätt för matten kan göra. När jag har tid att tänka så undviker jag att begå dessa misstag men under press är det inte lika lätt.

Skulle räkna ut andelen som använde internet på en viss plats och som var under en viss ålder (I think) och grovt fick det till att 2 000 000. Totala delen var 3 607 300.
Avrundade och fick det till 20/36. Lätt att lösa, fick det till 5/9 = 0,555.
Men i själva verket så var det fler än 2 milj. så täljaren skulle vara större. Här kommer vi till mitt problem. Jag kan ha svårt för att avgöra om mitt svar blir större eller mindre när det gäller just täljaren. Tycker inte det är svårt om jag har tal att jämföra med varandra. Det hela är skumt ärligt talat men så är det. Brukar tänka i äpplen, om vi är en grupp som får fler äpplen att dela på så får varje person fler äppelbitar. Tillämpade jag mitt lilla äppel-resonemang? Svar nej.
Tänkte att svaret skulle bli mindre av någon anledning. Nu i efterhand känns det som ett så sjukt onödigt fel, för det är poäng och jag behöver varenda poäng, speciellt på DTK. Känns så fånigt. Men har skrivit ner det på papper nu, mitt nya mantra "Om täljaren blir större, blir också svaret större".
Det borde vara en självklarhet, men det är det inte alltid för mig. Insåg dock vad jag gjort när jag rättade. Var kluven mellan B och C. Valde först B men tänkte sen "nej, det är säkert fel". B var så klart rätt. Suck. Rant over.

Ska göra det andra provpasset imorgon. Tänker rätta provpass 2 nu och sen kanske räkna lite i matteboken. Hade ett bra flow när jag skrev provpasset, kände mig väldigt säker. Men sen kom tidbristen in och förstörde allt. Måste bli snabbare i DTK. Funderar på att bara göra massa DTK på tid från prov jag skrev för månader sen.
Har inga problem med tiden vad gäller XYZ, KVA och NOG. Är till och med 3 minuter snabbare än rekommenderad tid. Men sen faller allt på DTK.
Har ni några tips på vad jag kan göra för att bli snabbare?

EDIT
Har nu gått igenom hela provet och på fråga 39 och 40 hade jag faktiskt räknat rätt. MEN min multiplikation hade blivit fel.
På fråga 39 hade jag fått 0,25 x 6 = 1,25 vilket så klart inte stämmer, tokigt där.
Och på fråga 40 tänkte jag att 1/7 = 0,17 (detta är 1/6) och inte 0,14 som det faktiskt är.
Dessa misstag är pga stress, för jag var superstressad.
Har insett vikten av att förenkla bråken och undvika att göra om dem till decimaltal om möjligt. Måste försöka använda logik här. Ex. att 6/4 = 3/2 = 1,5 eller att bara se att det kommer vara en bra bit över 100%.
Eller att 3/7 är en liten bit under hälften och då borde kvoten vara precis under 50%.
Detta ska vara målet under maj.

Calamity

Idag skrev jag HT18 pp4. Har haft tidsbrist på DTK på sistone, så tänkte att jag börjar med DTK. Big mistake.
När det återstod 22 minuter kvar på klockan satte jag igång med XYZ, KVA och NOG. Rekommenderad skrivtid är 32 minuter. Har aldrig skrivit så fort i mitt liv och hann inte ens tänka ordentligt, speciellt inte i slutet på KVA och NOG. Gjorde NOG på 2 minuter. Aldrig mått så dåligt under ett provpass. Var sönderstressad och jag visste att det skulle gå åt skogen. Är så jäkla frustrerad. Vill inte göra det här mer. Det som stör mig mest är att jag vet att HP är onödigt, jag kommer aldrig använda mattegrunderna, svåra ord, läsförståelse på tid etc i framtiden. Jag ska plugga biologi, och det är något jag är bra på. Varför kunde man inte bara haft ett medicinskt intagningsprov? Hade underlättat så jäkla mycket.

HT18 pp4
XYZ 10/12
KVA 7/10
NOG 4/6
DTK 9/12

Tot: 30/40

Onödigt att lägga ner så mycket tid på DTK då jag inte ens fick fullpott. Hade inte riktigt tid att tänka på XYZ, KVA och NOG. Det gick väldigt snabbt. Fanns några uppgifter jag gissade på för hade inte tid att försöka lista ut svaret. Orkar inte gå igenom dem nu, det får bli någon annan dag.

Fick totalt 63p = 1,4. Är så besviken på mig själv. Riktigt besviken. Känner mig besegrad.
Jag skrev det här provet när det gavs ut HT18 och skrev då 51p = 1,0.
Så en förbättring har skett, antar att det är något positivt.

Så här såg det ut då:

HT18 21/10

XYZ 17/24
KVA 14/20
NOG 5/12
DTK 15/24

Tot: 51/80

HT18 3/5

XYZ 22/24
KVA 16/20
NOG 8/12
DTK 17/24

Tot: 63/80


Det här provet ansågs vara "lätt" då det krävdes 71p för 1,7.
Jag tror att mitt främsta problem var tidsbristen, så det är något jag måste jobba på. DTK får inte ta mer än 23 minuter. Och DTK ska göras sist så jag kan plocka poäng på det jag är bra på.

Känner mig utmattad. Jag kämpar så himla mycket med HP. Varje dag, trots att jag är trött, sitter jag och pluggar efter jobbet. Folk frågar mig varför jag inte bara tar en paus, HP är ju inte förrän i oktober. Svarar alltid med att jag i oktober ska skriva bra och då behöver jag varenda dag jag kan få till att plugga. Jag biter ihop när det går dåligt, när jag känner att jag presterar sämre än det jag förväntar mig av mig själv. Innan Covid-19 satt jag hemma varenda helg och pluggade, hade knappt något socialt liv pga HP. Jag dagdrömmer om dagen då det står "Antagen" i grönt. Jag vill vara en bra förebild för mina syskon, visa dem att man kan nå det man vill om man bara kämpar. Jag vill också visa mig själv att jag visst kan, att den där rösten som säger åt mig att jag aldrig kommer lyckas har fel. Jag har många gånger undrat över vad jag ska göra om jag aldrig kommer in, men avvärjer dem tankarna med att jag ska komma in och bli en duktig läkare. Åka till länder där man inte har tillgång till en lika bra vård pga välfärden och hjälpa människor med de resurserna som finns. Jag vill göra något för mänskligheten. Forska och komma på sätt att hindra sjukdomars början snarare än att bara jobba med att bota/lindra dem. Jag är rätt duktig inom biologin, har alltid haft lätt att ta till mig fakta och hitta samband och gillar att läsa på och lära mig nya saker. Därför gör det mig så himla ledsen när jag ser hur dåligt HP går. Det känns som om jag inte har det som krävs för att lyckas med HP. Och hur sorgligt är det inte att ett prov, som inte har någonting att göra med det jag vill jobba med, ska hindra mig från att bli något jag vill bli? Hatar hur nedslagen jag känner mig när jag skriver provpass som alla tyder på att jag gått tillbaka i min utveckling. Hur kunde jag skriva 1,6-1,7 förut och nu helt plötsligt bara skriver 1,4?

Sorry för the rant, men jag känner mig verkligen så ledsen över det här.

Rainbowgirl skrev: ↑sön 03 maj, 2020 20:50

Känner mig utmattad. Jag kämpar så himla mycket med HP. Varje dag, trots att jag är trött, sitter jag och pluggar efter jobbet. Folk frågar mig varför jag inte bara tar en paus, HP är ju inte förrän i oktober. Svarar alltid med att jag i oktober ska skriva bra och då behöver jag varenda dag jag kan få till att plugga. Jag biter ihop när det går dåligt, när jag känner att jag presterar sämre än det jag förväntar mig av mig själv. Innan Covid-19 satt jag hemma varenda helg och pluggade, hade knappt något socialt liv pga HP. Jag dagdrömmer om dagen då det står "Antagen" i grönt. Jag vill vara en bra förebild för mina syskon, visa dem att man kan nå det man vill om man bara kämpar. Jag vill också visa mig själv att jag visst kan, att den där rösten som säger åt mig att jag aldrig kommer lyckas har fel. Jag har många gånger undrat över vad jag ska göra om jag aldrig kommer in, men avvärjer dem tankarna med att jag ska komma in och bli en duktig läkare. Åka till länder där man inte har tillgång till en lika bra vård pga välfärden och hjälpa människor med de resurserna som finns. Jag vill göra något för mänskligheten. Forska och komma på sätt att hindra sjukdomars början snarare än att bara jobba med att bota/lindra dem. Jag är rätt duktig inom biologin, har alltid haft lätt att ta till mig fakta och hitta samband och gillar att läsa på och lära mig nya saker. Därför gör det mig så himla ledsen när jag ser hur dåligt HP går. Det känns som om jag inte har det som krävs för att lyckas med HP. Och hur sorgligt är det inte att ett prov, som inte har någonting att göra med det jag vill jobba med, ska hindra mig från att bli något jag vill bli? Hatar hur nedslagen jag känner mig när jag skriver provpass som alla tyder på att jag gått tillbaka i min utveckling. Hur kunde jag skriva 1,6-1,7 förut och nu helt plötsligt bara skriver 1,4?

Sorry för the rant, men jag känner mig verkligen så ledsen över det här.

I feel you on this one, säkerligen som många andra som läser detta och går igenom detsamma. Det är ett typ av lidande som känns så himla utdragen och onödig. Känner precis som du, att det här görs främst för min egen skull, för att kunna bevisa den där förjävliga viskande rösten att jag verkligen kan, men även för de i min nära omkrets. De som tror på mig, de som alltid stöttat mig och de som vill mitt bästa.

Jag vet bara att den dagen då vi ser ordet Antagen i grönt kommer vi ha en känsla av att inget som vi har genomgått har varit förgäves, även om det känns så nu. Brukar oxå tänka på hur dumt det är att vi behöver lära oss en massa saker som vi knappt kommer använda inom utbildningen eller yrket. Däremot måste det finnas någon nytta av att bli bra på att prestera under tidspress och i stress. Det är förmodligen en värdefull egenskap att finslipa för framtiden.

Det kanske är värt att ta någon kortare tid off o vila upp dig lite, för att ladda om batterierna. Det gör ingen nytta att du senare går in i väggen av att ha bankat in för mycket hp plugg och försummat ditt välmående på vägen.

Är en av många som hejjar på dej, go Rainbow go!

Alkali1805 skrev: ↑sön 03 maj, 2020 22:24

Rainbowgirl skrev: ↑sön 03 maj, 2020 20:50

Känner mig utmattad. Jag kämpar så himla mycket med HP. Varje dag, trots att jag är trött, sitter jag och pluggar efter jobbet. Folk frågar mig varför jag inte bara tar en paus, HP är ju inte förrän i oktober. Svarar alltid med att jag i oktober ska skriva bra och då behöver jag varenda dag jag kan få till att plugga. Jag biter ihop när det går dåligt, när jag känner att jag presterar sämre än det jag förväntar mig av mig själv. Innan Covid-19 satt jag hemma varenda helg och pluggade, hade knappt något socialt liv pga HP. Jag dagdrömmer om dagen då det står "Antagen" i grönt. Jag vill vara en bra förebild för mina syskon, visa dem att man kan nå det man vill om man bara kämpar. Jag vill också visa mig själv att jag visst kan, att den där rösten som säger åt mig att jag aldrig kommer lyckas har fel. Jag har många gånger undrat över vad jag ska göra om jag aldrig kommer in, men avvärjer dem tankarna med att jag ska komma in och bli en duktig läkare. Åka till länder där man inte har tillgång till en lika bra vård pga välfärden och hjälpa människor med de resurserna som finns. Jag vill göra något för mänskligheten. Forska och komma på sätt att hindra sjukdomars början snarare än att bara jobba med att bota/lindra dem. Jag är rätt duktig inom biologin, har alltid haft lätt att ta till mig fakta och hitta samband och gillar att läsa på och lära mig nya saker. Därför gör det mig så himla ledsen när jag ser hur dåligt HP går. Det känns som om jag inte har det som krävs för att lyckas med HP. Och hur sorgligt är det inte att ett prov, som inte har någonting att göra med det jag vill jobba med, ska hindra mig från att bli något jag vill bli? Hatar hur nedslagen jag känner mig när jag skriver provpass som alla tyder på att jag gått tillbaka i min utveckling. Hur kunde jag skriva 1,6-1,7 förut och nu helt plötsligt bara skriver 1,4?

Sorry för the rant, men jag känner mig verkligen så ledsen över det här.

I feel you on this one, säkerligen som många andra som läser detta och går igenom detsamma. Det är ett typ av lidande som känns så himla utdragen och onödig. Känner precis som du, att det här görs främst för min egen skull, för att kunna bevisa den där förjävliga viskande rösten att jag verkligen kan, men även för de i min nära omkrets. De som tror på mig, de som alltid stöttat mig och de som vill mitt bästa.

Jag vet bara att den dagen då vi ser ordet Antagen i grönt kommer vi ha en känsla av att inget som vi har genomgått har varit förgäves, även om det känns så nu. Brukar oxå tänka på hur dumt det är att vi behöver lära oss en massa saker som vi knappt kommer använda inom utbildningen eller yrket. Däremot måste det finnas någon nytta av att bli bra på att prestera under tidspress och i stress. Det är förmodligen en värdefull egenskap att finslipa för framtiden.

Det kanske är värt att ta någon kortare tid off o vila upp dig lite, för att ladda om batterierna. Det gör ingen nytta att du senare går in i väggen av att ha bankat in för mycket hp plugg och försummat ditt välmående på vägen.

Är en av många som hejjar på dej, go Rainbow go!

Hur ska man kötta på utan att falla ihop varje gång det går dåligt? Och hur blir man av med den där rösten som egentligen bara förstör för en?

Ja, det kan jag tänka mig. Frågan är bara hur lång tid det ska ta innan man blir antagen. Det är sant, man ska kunna hantera stress. Tycker bara att den här stressen är annorlunda och har ännu inte listat ut hur jag ska hantera den. Men du har rätt.

I know. Har väldigt svårt för att vila, får dåligt samvete över att jag inte jobbar mitt hårdaste för att lyckas. Borde typ ta en vecka ledigt men vet att ångesten kommer ta sönder mig, så kommer säkert plugga ändå. Dock förstår jag inte vad poängen är med att plugga hela tiden om jag ändå inte ser någon förbättring...

Tack Alkali
Och tack för de uppmuntrande orden, de hjälper i mörkret.
Jag hejar på dig med!

Rainbowgirl skrev: ↑sön 03 maj, 2020 20:50 Calamity

Idag skrev jag HT18 pp4. Har haft tidsbrist på DTK på sistone, så tänkte att jag börjar med DTK. Big mistake.
När det återstod 22 minuter kvar på klockan satte jag igång med XYZ, KVA och NOG. Rekommenderad skrivtid är 32 minuter. Har aldrig skrivit så fort i mitt liv och hann inte ens tänka ordentligt, speciellt inte i slutet på KVA och NOG. Gjorde NOG på 2 minuter. Aldrig mått så dåligt under ett provpass. Var sönderstressad och jag visste att det skulle gå åt skogen. Är så jäkla frustrerad. Vill inte göra det här mer. Det som stör mig mest är att jag vet att HP är onödigt, jag kommer aldrig använda mattegrunderna, svåra ord, läsförståelse på tid etc i framtiden. Jag ska plugga biologi, och det är något jag är bra på. Varför kunde man inte bara haft ett medicinskt intagningsprov? Hade underlättat så jäkla mycket.

HT18 pp4
XYZ 10/12
KVA 7/10
NOG 4/6
DTK 9/12

Tot: 30/40

Onödigt att lägga ner så mycket tid på DTK då jag inte ens fick fullpott. Hade inte riktigt tid att tänka på XYZ, KVA och NOG. Det gick väldigt snabbt. Fanns några uppgifter jag gissade på för hade inte tid att försöka lista ut svaret. Orkar inte gå igenom dem nu, det får bli någon annan dag.

Fick totalt 63p = 1,4. Är så besviken på mig själv. Riktigt besviken. Känner mig besegrad.
Jag skrev det här provet när det gavs ut HT18 och skrev då 51p = 1,0.
Så en förbättring har skett, antar att det är något positivt.

Så här såg det ut då:

HT18 21/10

XYZ 17/24
KVA 14/20
NOG 5/12
DTK 15/24

Tot: 51/80

HT18 3/5

XYZ 22/24
KVA 16/20
NOG 8/12
DTK 17/24

Tot: 63/80


Det här provet ansågs vara "lätt" då det krävdes 71p för 1,7.
Jag tror att mitt främsta problem var tidsbristen, så det är något jag måste jobba på. DTK får inte ta mer än 23 minuter. Och DTK ska göras sist så jag kan plocka poäng på det jag är bra på.

Känner mig utmattad. Jag kämpar så himla mycket med HP. Varje dag, trots att jag är trött, sitter jag och pluggar efter jobbet. Folk frågar mig varför jag inte bara tar en paus, HP är ju inte förrän i oktober. Svarar alltid med att jag i oktober ska skriva bra och då behöver jag varenda dag jag kan få till att plugga. Jag biter ihop när det går dåligt, när jag känner att jag presterar sämre än det jag förväntar mig av mig själv. Innan Covid-19 satt jag hemma varenda helg och pluggade, hade knappt något socialt liv pga HP. Jag dagdrömmer om dagen då det står "Antagen" i grönt. Jag vill vara en bra förebild för mina syskon, visa dem att man kan nå det man vill om man bara kämpar. Jag vill också visa mig själv att jag visst kan, att den där rösten som säger åt mig att jag aldrig kommer lyckas har fel. Jag har många gånger undrat över vad jag ska göra om jag aldrig kommer in, men avvärjer dem tankarna med att jag ska komma in och bli en duktig läkare. Åka till länder där man inte har tillgång till en lika bra vård pga välfärden och hjälpa människor med de resurserna som finns. Jag vill göra något för mänskligheten. Forska och komma på sätt att hindra sjukdomars början snarare än att bara jobba med att bota/lindra dem. Jag är rätt duktig inom biologin, har alltid haft lätt att ta till mig fakta och hitta samband och gillar att läsa på och lära mig nya saker. Därför gör det mig så himla ledsen när jag ser hur dåligt HP går. Det känns som om jag inte har det som krävs för att lyckas med HP. Och hur sorgligt är det inte att ett prov, som inte har någonting att göra med det jag vill jobba med, ska hindra mig från att bli något jag vill bli? Hatar hur nedslagen jag känner mig när jag skriver provpass som alla tyder på att jag gått tillbaka i min utveckling. Hur kunde jag skriva 1,6-1,7 förut och nu helt plötsligt bara skriver 1,4?

Sorry för the rant, men jag känner mig verkligen så ledsen över det här.

Åhhh du måste vara snäll mot dig själv. Så himla fina resultat som nog säkerligen går att fixa tills oktober. Det där med tidspressen på DTK delen förstår jag fullt. Har samma problem Jag försöker fixa det med att öva på gamla högskoleprov innan 2011. Jag har precis börjat så jag kan inte säga om det hjälper mycket men jag hade problem med NOG och efter att ha övat på gamla NOG delar innan 2011 presterar jag mycket bättre på den delen.

Jag känner igen mig i exakt varje ord du skriver i ditt sista stycke! asså åh det gör så ont ibland när man vet att man kan och är bra på det ämne man vill studera till men inte får riktigt till det med HP *suck*.

Jag tror att du gör det mycket svårare än det behöver vara. Negativa tankar blockerar inlärning och nedstämdhet är en riktig bov, mer än man kan ana. Om det är någon som har erfarenhet av det så är det jag! det saboterar mycket! så försök att möta dina felsvar med intresse som exempelvis "okej, varför svara jag fel på den här frågan?", "va det pågrund av att jag inte kunde den formeln?" "Toppen då kollar jag upp det". Är det någon speciell moment som du återkommande gör fel på så skriv upp det på ett papper och sätt upp det på en vägg hemma så att det sitter till slut. Att man försöker vara pedagogisk och snäll mot sig själv och försöker "hjärntvätta" hjärnan till att se det hela som en inläningsprocess än en slutdestination med dom. Men det är ju lättare sagt än gjort och det är något jag jobbar på dagligen men det hjälper när man väl lyckas övertyga hjärnan.

Massa virtuella karmar till dig! Kämpa på!!!

IskSi skrev: ↑mån 04 maj, 2020 18:05

Rainbowgirl skrev: ↑sön 03 maj, 2020 20:50

Åhhh du måste vara snäll mot dig själv. Så himla fina resultat som nog säkerligen går att fixa tills oktober. Det där med tidspressen på DTK delen förstår jag fullt. Har samma problem Jag försöker fixa det med att öva på gamla högskoleprov innan 2011. Jag har precis börjat så jag kan inte säga om det hjälper mycket men jag hade problem med NOG och efter att ha övat på gamla NOG delar innan 2011 presterar jag mycket bättre på den delen.

Jag känner igen mig i exakt varje ord du skriver i ditt sista stycke! asså åh det gör så ont ibland när man vet att man kan och är bra på det ämne man vill studera till men inte får riktigt till det med HP *suck*.

Jag tror att du gör det mycket svårare än det behöver vara. Negativa tankar blockerar inlärning och nedstämdhet är en riktig bov, mer än man kan ana. Om det är någon som har erfarenhet av det så är det jag! det saboterar mycket! så försök att möta dina felsvar med intresse som exempelvis "okej, varför svara jag fel på den här frågan?", "va det pågrund av att jag inte kunde den formeln?" "Toppen då kollar jag upp det". Är det någon speciell moment som du återkommande gör fel på så skriv upp det på ett papper och sätt upp det på en vägg hemma så att det sitter till slut. Att man försöker vara pedagogisk och snäll mot sig själv och försöker "hjärntvätta" hjärnan till att se det hela som en inläningsprocess än en slutdestination med dom. Men det är ju lättare sagt än gjort och det är något jag jobbar på dagligen men det hjälper när man väl lyckas övertyga hjärnan.

Massa virtuella karmar till dig! Kämpa på!!!

Jag är sämst på att vara snäll mot mig själv, speciellt när det går dåligt. Har så lätt för att hacka ner på mig själv. Något jag kämpat med sen jag var liten.
Det är jättebra! Jag gör på samma sätt och precis som du så märker jag en skillnad på NOG. Det kommer gå bra ska du se
Funderar på att tajma 23 min på de 12 första frågorna på DTK-passen jag skriver i framtiden för att få in rätt tempo. Känner inte just nu när jag skriver DTK att det tar så lång tid som det gör, men vet också att det inte går så snabbt som det borde.

Japp. Gör rätt så ont. Har accepterat att det här är den enda vägen mot målet, men önskar att det fanns en annan. Samtidigt så är HP ett prov som handlar om att nöta, nöta, nöta - vilket innebär att man någon dag kommer skriva bra. Men det gör inte resan lättare bara för det.

Du har helt rätt i det du säger. Såg ett TED talk om just det där om att tänka "jag är inte där än men jag kommer nå mitt mål så småningom" och inte "jag begick ett misstag och jag är sämst i hela världen".
Har försökt tillämpa det tänket, och det funkar ibland men nu när det gått dåligt på de tre senaste kvantitativa delarna jag skrivit så rök tålamodet. Nu känner jag mest att "jag svarade fel på den här frågan för att jag är korkad" - och det är inte så bra. Är bara trött på att inte se några framsteg, sen blir jag irriterad på att jag är trött för vill jag ha framsteg så får jag väl jobba hårdare än det jag gör nu? Sedermera tänker jag "du lär SÅ misslyckas i oktober, hur känns det? Efter att ha pluggat varje dag? Är inte det ett tydligt tecken på att du borde ge upp?"
Driver mig själv till vansinne.
Men jag håller med dig om att det är ett jättebra sätt, att få sig själv att inse att man lär sig av sina misstag och att lärandet är det viktiga. Ska verkligen försöka. Det är svårt att vinna mot pessimismen, men ska kämpa emot.

Tack för peppen och tipsen ❤
Ser att du kämpar på riktigt bra!

Rainbowgirl skrev: ↑fre 01 maj, 2020 21:37

Aeowa skrev: ↑fre 01 maj, 2020 12:18

Rainbowgirl skrev: ↑sön 26 apr, 2020 20:39

Hur fungerar själva ihopräkningen av betyg och HP? Dvs hur mycket poäng ger vardera sak? Väger något tyngre än det andra? Är verkligen helt grän på det området haha.

Det låter ändå bra att du håller igång, såg ditt inlägg här senast om NOG-delen så stort grattis til ett fint resultat Kan nog vara bra att göra det som ett "jobbschema", att man lite tvingar sig själv att plugga fastän man kanske egentligen inte orkar för att få en bra struktur och hinna med allt man vill. Viktigt att lägga in vilodagar i schemat också dock! Kan vara bra så det inte blir så ensisigt heller och att man fokuserar på att göra det man faktiskt tycker är roligt och försummar de delar som är tråkigare och kanske egentligen behöver öva mer på.

Är nyfiken i en strut, hur ser en vanlig jobbdag för dig ut? Du behöver inte svara om du inte vill, men tycker det verkar vara ett fascinerande område.

Är väl mer att det är väldigt luddigt i hur vi faktiskt ska klä oss, när vi ska klä av oss, hur länge vi får bära skydden, vad vi gör om en sak är slut och måste ersättas. Munskydden sitter till exempel inte bra över näsan utan kan lätt halka ner och då är det jävligt jobbigt, för man vill inte upp och peta i ansiktet med smutsiga handskar. Många i personalstyrkan tycker det är jobbigt och tycker det är lite ångestfyllt att vara i den "infekterade zonen", dels för att man blir så avskärmad och dels för att det bara är misstänka covid-patienter. Nu står dessutom ambulanshallen som är omgjord till infektionsrum i princip färdig, så den lär tas i bruk nästa vecka och då blir det ännu mer jobb, mer utrymme att täcka etc. Facket är inne och har lagt sig i säkerhet och skyddsutrustning så vi får se om det blir någon förbättring på den fronten.

Jobbet har även påverkat mig mer nu när vi fått nya scheman, jag har ett rullande femveckorsschema som fungerat bra tidigare. Nu är det dock ändringar, har ett nytt åttaveckorsschema som bland annat innebär varannan helg och nattarbete som jag tidigare sluppit. Har haft två helger på fem veckor innan men nu blir det ännu mer. Får se hur länge de ska hålla i sig, men bävar faktiskt lite över det hela.

Heja dig! Löpning och långpromenader är en jättebra grund så tycker det låter helt fantastiskt, och dessutom så skönt?! Styrka kan jag tycka är tråkigare så förstår att du inte tränar det, det gör inte jag heller haha. Och kul att du tagit upp basketen igen lite grann, vad gör du då för saker? Bara kastar mot en korg eller mer avancerat? Min träning är ungefär som vanligt, min fotboll går stadigt med 2 ggr/veckan, försöker springa lite däremellan och ta lite promenader. Har även börjat stretcha, för är stel som ett kylskåp likt många andra fotbollsspelare så försöker bli lite vig. Det går sådär helt ärligt

Har ännu inte läst direkt, har visserligen inte letat efter en bra bok men är lat helt ärligt. Jag skäms. Borde göra upp lite mål för mig själv och hitta någon morot, men vill heller inte tvinga mig själv att läsa utan vill kunna göra det för att jag vill och mår bra av det. Ska skärpa mig. Vad läser du själv för tillfället?

Njut av långledigheten!

De väger "lika" tungt. Man räknar ihop det på följande vis:

Gymnasiesnittet + (HP x 10)

Låt oss säga att man har 20,0 från gymnasiet och har 1,2 i HP. Då blir slutpoängen 20 + (1,2 x 10) = 32. Gränsen brukar ligga på 35-36. Det här är en lite undangömd kvot som många inte tänker på

Tack!
Vet att det inte är värsta resultatet, men blev ändå så himla glad över att jag kom över 13 haha.
Tycker också att det nog är bättre med ett schema så man får struktur på pluggandet och inte "glömmer" göra det som är mindre kul. Den verbala delen försummas en hel del haha...
Hur brukade du göra när du pluggade till HP?

Det blir så himla lätt att veta var jag jobbar någonstans om jag nämner provmaterial och analyser vi utför, så ska försöka att beskriva en vanlig arbetsdag utan att avslöja allt annat. Hade varit kul att berätta för det är väldigt intressant, men vill inte "avslöja" mig själv eller jobbet
En vanlig arbetsdag kan se ut på många olika sätt, beroende på vilka prover som kommer in. Men på förmiddagen är det oftast lugnt, då kan man analysera olika provresultat. På eftermiddagen dräller det in ett gäng prover som kräver olika typer av analyser beroende på frågeställning. Vi labbar alltså som mest på eftermiddagarna, och det blir långa dagar pga att provinflödet tilltar på eftermiddagen. Det är ett slentrianmässigt jobb, men det händer då och då att man får in riktigt intressanta fall där man får experimentera lite i labbet för att få fram något att analysera. Jag läser alltid på om de olika diagnoserna vi får in. Har ett häfte med allt om olika sjukdomar. Om det är något jag älskar så är det att experimentera på labb och försöka hitta nya metoder och att läsa på om sjukdomar och förstå hur man ska hjälpa någon att bli frisk. Hoppas det inte var ett alltför fattigt svar.

Jag förstår, det verkar ändå vara frågor som ställs av de flesta inom vården. Känns konstigt att man inte har gått ut med tydligare direktiv så personalen vet och slipper känna oro. Det här är ett fånigt tips, men kan man inte försöka tejpa fast masken mot näsan? Med tejp. Superlöjligt förslag, jag vet, men tänker att man slipper att masken åker ner (om man inte kan spänna åt masken). Det är bra att facket gått in, man ska inte behöva vara rädd när man jobbar.
Tycker det ändå är himla coolt att du jobbar med misstänkta covid-patienter. Man gör verkligen något för människor som behöver hjälp. Men förstår att det är jobbigt med osäkerheten kring skyddsutrustningen. Kan inte vara behagligt alls.
Fan vad trist med nytt, tuffare schema
Det blir lätt en hög belastning när man ska hålla öppet 24/7. Försök att hålla ut! Vågar inte säga att det blir bättre till sommaren, för jag tror det kommer hålla på ett tag till men jag hoppas på att du kommer in till hösten så du inte behöver jobba mer.
Ibland kan saker och ting kännas ångestfyllda redan innan man påbörjat dem, men i och med att man fasat så mycket inför dem så känns det sen inte lika illa när det väl börjar. Förhoppningsvis blir det så för dig, att du inte tycker att det blir alltför jobbigt, men det låter ändå som om du kommer att märka av en skillnad.

Ja! Det gör verkligen en stor skillnad i humöret. Springer du långa sträckor?
Inte? haha Tänkte att du gymmade pga fotbollen men skönt att jag inte är ensam om att tycka det! Brukade tycka om att styrketräna förut när jag spelade basket, tycker egentligen fortfarande om det men har svårt för att hålla igång det.
Skjuter och gör olika moves. Finns mycket man kan träna på själv inom basketen, dels moves men också skott och att dribbla (studsa) och bli bättre på att hantera bollen.
Skönt att fotbollen fortfarande är igång så du får träna och ha kul Hahaha ugh hatar att stretcha så förstår precis
Man får helt enkelt tvinga sig att uthärda smärtan. Det blir bättre så småningom när du ser en förbättring

Finns så mycket annat kul, typ serier Har gått bananas på Netflix de senaste dagarna haha. Tittar du på serier?
Håller med, läsningen ska vara kul annars så är det ingen mening. Gör annat tills du känner att "nu vill jag läsa!".
Alltså kan inte påstå att jag läser Rebel av Marie Lu för det har typ gått 7 veckor sen jag påbörjade den haha. Den är SÅ seg och tråkig. Men idag började jag läsa One day för typ sjätte gången, det är min favoritbok. Så fort jag har en svacka så läser jag den, blir väldigt glad av den och kommer igång med läsandet. Har inte läst så mycket som jag brukar men tänker som du, att jag inte vill forcera det.

Har du några andra hobbyn som du gör på fritiden?

Ändå superbra att det faktiskt finns den typen av kvot med, fler chanser för folk som kanske inte har toppbetygen eller skrivit bästa resultatet på HP!

Tycker att du ska vara jättestolt när du skriver bra resultat, du ser ju att all träning ger resultat och att du har ökat förståelsen för den matte du räknar. Min struktur med pluggande var nog inte optimal blev mycket att jag struntade i de tråkiga delarna (aka LÄS och ELF för min del) för att det tog tid. Har alltid föredragit att plugga matte för att det ändå är något jag kan lite hyfsat åtminstone, och det är mindre komplext. Man har en uträkning och sedan ett svar, medan läsdelar har så mycket mer underliggande och kräver en djupare förståelse. Orkar inte sitta med sånt i flera timmar... Sammanfattningsvis - gör inte som jag

Är inte ute efter att "outa dig", är bara oerhört nyfiken av mig och tycker du verkar ha ett spännande jobb haha. Men utifrån det du beskriver att man längtar lite efter de mer annorlunda provresultaten för att det är nytt och lite utmanande. Hade varit sjukt intressant att faktiskt få se hur allt går till, är rätt grön på just det området.

Vi har äntligen fått nya skyddsmasker från Kina, nu är det nya problemet att de nya munskydden ser exakt ut som FFP3-masker fast de bara är klassade som FFP2 och därmed inte ska bäras vid risk för aerosolbildning. Det är ett jävla hönshus helt ärligt talat, med rätt dålig kommunikation generellt. Det jobbas mycket med ren zon och oren zon vilket verkligen går från ett steg till ett annat där skillnaden är att du ska vara fullt skyddsutrustad, det känns som att det går åt rätt mycket onödigt material för att folk glömmer saker i den rena zonen och måste då klä av sig allt. Förstår att allt handlar om säkerhet men är lite frustrerande. Allt har bara vänts uppochner och det finns inte jättetydliga riktlinjer vilket gör mig obekväm, det är inte heller så att mina arbetsuppgifter är helt definierade längre så kan få så mycket samtal om allt mellan himmel och jord som folk förväntar sig att jag ska utföra. I samma veva har min chef slutat så har ingen riktig stöttepelare därifrån, och slutligen har jag fått en ny medarbetare som jag är handledare för och ska lära upp men det känns så fel när jag själv inte längre är säker på vad exakt jag ska göra. Vill bara plugga just nu. Blev verkligen en massa klagomål haha.

Springer mellan 6-10 km ungefär, men vill försöka träna upp mig själv att springa ännu längre så småningom. Har en liten dröm att eventuellt ta mig igenom (springa, gå, krypa?) ett halvmarathon och sedan ett helt marathon någon gång i mitt liv. Hur långt springer du själv? Och nej, gymmar verkligen inte. Har bara styrka i benen men sedan är resten av kroppen i undermåligt skick haha, borde ta tag i att träna armar mer men är så laaat. Tappar det lika fort som jag tar upp det igen nämligen.
Kan tänka mig att du blivit jäkligt stark i armarna tack vare din basket? Har egentligen rätt dålig koll på basket, min största erfarenhet är basketen på idrotten i skolan och det säger sig nog sin beskärda del Tycker det är jättekul att du tagit upp din basket igen, åtminstone så smått. Det verkar ändå vara en del av dig och det är viktigt att ha något att rensa hjärnan med och tycka är roligt samtidigt! Är du inomhus eller utomhus?

Åh ja serier! Kollar på en del olika, har precis avslutat La casa de papel och följer sedan Dark och Better call Saul för tillfället. Kan inte se för många samtidigt så håller mig till de två. Vilka kollar du på?
Vad är One day för bok och varför är det din favoritbok?

Hm andra hobbys...försöker tänka vad jag egentligen gör med mitt liv haha. Umgås mycket med min familj, min katt och min pojkvän. Umgås lite mindre med vänner men är nog för att jag är introvert. Tycker om att kolla tv, pussla, lyssna på podd, fönstershoppa (ibland handla på riktigt också), pyssla lite i trädgården, lite youtube, strösurfa på nätet. Har nog inget jättespeciellt jag tycker om att göra. Önskar att jag var ute på bar och klubb lite mer än vad jag är, bara hittade på mer aktiviteter jag aldrig gjort förut. Tänker att jag ska lära mig mer om smink och hår för är helt värdelös på det men kommer inte till skott, har nog aldrig varit särskilt kreativ. Blir så svart på vitt när man ska förklara vad man tycker om att göra, man låter inte särskilt spännande får jag erkänna. Vad har du för mer hobbys?

Hur känns plugget? Läste att du tyckte det kändes lite tufft där ett tag?

Aeowa skrev: ↑tis 05 maj, 2020 22:06

Rainbowgirl skrev: ↑fre 01 maj, 2020 21:37

Aeowa skrev: ↑fre 01 maj, 2020 12:18

Ändå superbra att det faktiskt finns den typen av kvot med, fler chanser för folk som kanske inte har toppbetygen eller skrivit bästa resultatet på HP!

Tycker att du ska vara jättestolt när du skriver bra resultat, du ser ju att all träning ger resultat och att du har ökat förståelsen för den matte du räknar. Min struktur med pluggande var nog inte optimal blev mycket att jag struntade i de tråkiga delarna (aka LÄS och ELF för min del) för att det tog tid. Har alltid föredragit att plugga matte för att det ändå är något jag kan lite hyfsat åtminstone, och det är mindre komplext. Man har en uträkning och sedan ett svar, medan läsdelar har så mycket mer underliggande och kräver en djupare förståelse. Orkar inte sitta med sånt i flera timmar... Sammanfattningsvis - gör inte som jag

Är inte ute efter att "outa dig", är bara oerhört nyfiken av mig och tycker du verkar ha ett spännande jobb haha. Men utifrån det du beskriver att man längtar lite efter de mer annorlunda provresultaten för att det är nytt och lite utmanande. Hade varit sjukt intressant att faktiskt få se hur allt går till, är rätt grön på just det området.

Vi har äntligen fått nya skyddsmasker från Kina, nu är det nya problemet att de nya munskydden ser exakt ut som FFP3-masker fast de bara är klassade som FFP2 och därmed inte ska bäras vid risk för aerosolbildning. Det är ett jävla hönshus helt ärligt talat, med rätt dålig kommunikation generellt. Det jobbas mycket med ren zon och oren zon vilket verkligen går från ett steg till ett annat där skillnaden är att du ska vara fullt skyddsutrustad, det känns som att det går åt rätt mycket onödigt material för att folk glömmer saker i den rena zonen och måste då klä av sig allt. Förstår att allt handlar om säkerhet men är lite frustrerande. Allt har bara vänts uppochner och det finns inte jättetydliga riktlinjer vilket gör mig obekväm, det är inte heller så att mina arbetsuppgifter är helt definierade längre så kan få så mycket samtal om allt mellan himmel och jord som folk förväntar sig att jag ska utföra. I samma veva har min chef slutat så har ingen riktig stöttepelare därifrån, och slutligen har jag fått en ny medarbetare som jag är handledare för och ska lära upp men det känns så fel när jag själv inte längre är säker på vad exakt jag ska göra. Vill bara plugga just nu. Blev verkligen en massa klagomål haha.

Springer mellan 6-10 km ungefär, men vill försöka träna upp mig själv att springa ännu längre så småningom. Har en liten dröm att eventuellt ta mig igenom (springa, gå, krypa?) ett halvmarathon och sedan ett helt marathon någon gång i mitt liv. Hur långt springer du själv? Och nej, gymmar verkligen inte. Har bara styrka i benen men sedan är resten av kroppen i undermåligt skick haha, borde ta tag i att träna armar mer men är så laaat. Tappar det lika fort som jag tar upp det igen nämligen.
Kan tänka mig att du blivit jäkligt stark i armarna tack vare din basket? Har egentligen rätt dålig koll på basket, min största erfarenhet är basketen på idrotten i skolan och det säger sig nog sin beskärda del Tycker det är jättekul att du tagit upp din basket igen, åtminstone så smått. Det verkar ändå vara en del av dig och det är viktigt att ha något att rensa hjärnan med och tycka är roligt samtidigt! Är du inomhus eller utomhus?

Åh ja serier! Kollar på en del olika, har precis avslutat La casa de papel och följer sedan Dark och Better call Saul för tillfället. Kan inte se för många samtidigt så håller mig till de två. Vilka kollar du på?
Vad är One day för bok och varför är det din favoritbok?

Hm andra hobbys...försöker tänka vad jag egentligen gör med mitt liv haha. Umgås mycket med min familj, min katt och min pojkvän. Umgås lite mindre med vänner men är nog för att jag är introvert. Tycker om att kolla tv, pussla, lyssna på podd, fönstershoppa (ibland handla på riktigt också), pyssla lite i trädgården, lite youtube, strösurfa på nätet. Har nog inget jättespeciellt jag tycker om att göra. Önskar att jag var ute på bar och klubb lite mer än vad jag är, bara hittade på mer aktiviteter jag aldrig gjort förut. Tänker att jag ska lära mig mer om smink och hår för är helt värdelös på det men kommer inte till skott, har nog aldrig varit särskilt kreativ. Blir så svart på vitt när man ska förklara vad man tycker om att göra, man låter inte särskilt spännande får jag erkänna. Vad har du för mer hobbys?

Hur känns plugget? Läste att du tyckte det kändes lite tufft där ett tag?

Ja, precis Finns många olika kvoter vilket är bra. Hoppas kunna komma in via någon av dem.

Försöker, men det är inte alltid lätt. Förväntar mig en rejäl höjning haha. Du lyckades ändå skriva jättebra, så ditt pluggande kan inte ha varit så illa som du tror
Så länge man är bra på en del och hyfsat bra på den andra så klarar man sig.

Jag vet, menade det inte så Menade mer att det är svårt för mig att förklara utan att outa mig själv. Men det är jätteintressant och det har fått mig att inse vad jag vill specialisera mig inom. Förr visste jag bara att jag ville jobba med cancer, men nu vet jag med exakt vilken form av cancer.

Låter riktigt tokigt, hur kan det ha blivit fel vid beställningen av masker? Känns som om man borde ha koll vid det här laget. Eller har det blivit fel för att man trott att man beställt FFP3?
Förstår det, låter väldigt jobbigt. Det måste vara så mycket att hålla koll på; att man fått på sig allt, att allting sitter som det ska, att man inte glömt något man vill ha med sig in etc. Kan inte ens föreställa mig hur naken man ändå känner sig trots utrustningen. Och att din chef slutat mitt i allt gör inte heller saken bättre, tillika lär du upp en ny medarbetare. Förstår att det blir mycket på en gång. Och alla måste få klaga (jag är så sjuuukt duktig på det haha, only fair att du också får klaga lite). Feel you on att du vill börja plugga. Håller alla tummar och tår!

Det är långt! Haha, jag har alltid hatat att springa. Alltså hatat det på riktigt. Har inga problem att springa om jag spelar någon sport, då är det kul - men att bara springa för att springa? No, thanks.
2,5-5 km brukade jag springa och då kände jag mig lite nöjd till och med haha. Nu springer jag 4-6 km. Vill springa 1 mil och någon gång halvmaraton (ingen aning hur det ska gå till men man kan alltid drömma...). Du fixar ett maraton! Ni fotbollsspelare är så sjuka när det kommer till löpning, springer långa sträckor på planen. Jag var väldigt vältränad en gång i tiden och stark för min storlek (är rätt smal). Men tappade allting när jag slutade spela så är väldigt svag just nu. Går runt och tror att jag fortfarande är lika stark, blir alltid lite ledsen när jag inser hur svag jag faktiskt blivit haha. Skolans basket är sååå långt ifrån riktig basket, men antar att det är så med alla sporter. Det känns väldigt kul Det var hela mitt liv, hade lite av en identitetskris när jag la av. Förstod inte vem jag var utan basketen. Nu är jag utomhus, men föredrar inomhus.

Åh, såg också LCDP! Vad tyckte du om den?
Jag har i princip sett ALLA spanska serier, en av mina favoriter är Las chicas del cable, men tittar på massvis med olika serier och dokumentärer. Några andra favoriter är After life, The good life, New girl, Russian Doll och Narcos. Just nu tittar jag på The last dance, en dokumentärserie om Michael Jordans basketkarriär.
One day är nog egentligen inte någon bok människor prisar, men den betyder väldigt mycket för mig. Den handlar om två karaktärer som är väldigt olika men som blir vänner. Varje kapitel motsvarar ett år, samma datum. Kapitel 1 utspelar sig under 15 juli 1988, kapitel 2 under 15 juli 1989 etc fram till 2007. Man ser hur karaktärerna förändras under bokens gång, motgångarna de går igenom och hur deras liv inte blir som de tänkt. Jag läste den för första gången när jag var 14 och den storyn satte sina spår i mig. Sedan några år tillbaka läser jag den en gång om året, karaktärerna Emma och Dexter har blivit lite som gamla vänner för mig (är inte galen, lovar...). Gillar att återkomma till deras liv, och nu när jag blivit äldre så finns det mycket i dem som jag kan se i mig själv. Hur Emma inte har det självförtroendet hon borde ha, hur hon är rädd för att hennes drömmar aldrig ska slå in och att hon inte är menad för något häftigt liv. Hur Dexter gillar att utforska världen och människor och hans rädsla för att inte vara tillräcklig precis som han är. Många tycker som sagt att den inte är märkvärdig, men för mig är den speciell

Du gillar ju att göra massa intressanta saker! Och känner SÅ igen mig i att vilja gå ut mer och hitta på aktiviteter som man aldrig gjort förut. Har precis som du väldigt lätt för att bara vara hemma och hitta på saker. Är mest ute och utforskar när jag är på resande fot, men utforskar inte så mycket här hemma. Har lovat mig själv att typ aldrig vara hemma så fort corona är under kontroll
Är inte heller något vidare på hår och smink, men min lillasyster är och mitt tips är att kolla massa klipp och experimentera
Jag tycker du låter som en spännande person, tänker att intressen inte är allt som gör en person intressant.

Jag skriver väldigt mycket, läser, tittar på serier, reser, tränar någon gång i veckan, gillar att lära mig nya saker så kan läsa på om lite allt möjligt för skojskull. Älskar att leta efter bra musik och att hitta indieband. Gillar att gå på konsert och förlora mig själv i musiken. Kommer inte på vad mer jag gör haha. Umgås med vänner och familj. Pluggar mest nu så hinner inte med allt jag tycker om att göra nuförtiden. Jag gillar att vara kreativ, ses mest i mitt skrivande men ritade när jag var yngre och försökte skapa musik haha (not my thing).

Pluggandet går sämst. Har inte pluggat sen i söndags, då jag skrev dåligt på matten. Känner mig besegrad och ledsen, så vill vänta ut det här. Är trött på att känna mig otillräcklig och som om jag aldrig kommer nå mitt mål. Vet att jag är dramatisk, det var ett prov, men har nu hittills skrivit 1,4 4 ggr och 1,7 3 ggr, 1,6 2 ggr och 1,5 2 ggr. Blir lite irriterad helt enkelt. Försöker ladda om lite, ska nog göra ett gammalt DTK prov i slutet av veckan. Vill inte att HP-resultaten påverkar mig men de gör det. Det här är det enda jag gör nu, pluggar, och då vill jag att det åtminstone går bra. Varför pluggar jag annars?

Ångest

Det här är inte HP-relaterat, så borde kanske inte ens skriva om det i PDB men känner att jag vill skriva av mig lite.

Idag har varit en så otroligt jobbig dag för mig. Jag kan få ångest ibland, ingenting allvarligt, som går över efter någon timme. Men dagens ångest har hållit i sig sen klockan 10. Känner mig så ledsen och vill gå ifrån jobbet men vi är så få så kan inte lämna människor i sticket och gå hem. Försöker hålla mig för mig själv så jag inte påverkar andra med mitt konstiga humör, lyssnar på poddar och musik så jag kan tänka på annat. Men trycket för bröstet försvinner inte. Har ingen energi till att prata med folk, och märker hur människor håller sig undan mig. Vet inte om jag inbillar mig det men det känns som det. Är så trött på det här men kan inte bryta mig ur det riktigt. Kan inte bara strosa in på labbet och agera som om allt är som det ska, kan bara inte. Men vill inte heller att människor ska se mig så här, det känns inte rättvist för det här är inte jag.

Lyssnade på ett sommarprat i P1 med Kristian Gidlund. Kristian hade, precis som mig, ett stort intresse för skrivandet. Han drabbades av magsäckscancer när han var 27 år gammal och startade en blogg om hans sjukdom. Blogginläggen sattes ihop till en bok efter hans död. Den har jag läst.
Han är väldigt ärlig och öppen i sina rädslor och tankar. Och när jag lyssnade på hans sommarprat så tårades ögonen. Han pratar mycket om att man ska vara tacksam för de dagarna man har på jorden, om barnen han aldrig kommer få, om att livet handlar om att ha roligt och att man ska må bra. Han berättade om vad läkaren sa till honom efter att resultaten på biopsierna inkommit. ”Kristian”, sa han och tog ett djupt andetag. ”Du har cancer.”
Jag slogs av tanken att det var det här jag jobbade så hårt för. Den tanken har aldrig riktigt slagit mig förut. Jag kommer behöva säga dessa ord till många människor. Och det kändes sorgligt.

Mitt under skrivandet av det här inlägget kom det in två kollegor i lunchrummet och vi började prata om allt mellan himmel och jord. Om konstiga men roliga saker och jag mår mycket bättre nu. Ångesten har inte släppt taget men den är inte lika stark.

Vill ändå lägga upp det här för mitt framtida jag. Så jag kan se att det ibland är tufft, men att det kan bli lite bättre. Och att jag inte tänker ge upp, även när det är jobbigt och det känns som om jag kommer gå sönder.

Imorgon tänker jag skriva ett DTK provpass. Och jag ska försöka att inte låta resultatet påverka mig alls. Idag ska jag läsa i min bok och bara ta det lugnt. Jag hoppas att ni där ute mår bra.