Quick update

Gjorde DTK HT03 och skrev det sämsta jag någonsin skrivit. 9/20.
Tror det är något slags rekord i antal fel?
Tänk att jag tyckte 11-14/20 var dåligt och nu ligger jag på 9/20 haha. Tror jag ska ta en paus från DTK och fokusera på annat, kanske går det bättre då när jag testar skriva ett prov igen om några veckor.
Bläddrade tillbaka lite i pluggdagboken och noterade att jag 1. Klagar väldigt mycket vilket inte kan vara så kul att läsa om, 2. Att det gått dåligt för mig sen början av april - alltså snackar vi om ca 6 veckor nu vilket känns sjukt. Jag behöver alltså sätta mig ner och lista ut vad det är som inte funkar. Har uppenbarligen kört fast helt och det oroar mig.

Ska sova nu, måste vara uppe om 7 h...
Går nog igenom det här provet imorgon om jag hinner. Vet inte om jag ska fortsätta göra DTK provpassen på tid eller bara göra dem i lugn takt. Vet inte vad som är bäst i det här läget med tanke på hur låga poäng jag får.
Men blir nog inte DTK förrän i juli. Ska försöka ta en riktig paus ifrån det, men jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag kommer vilja ha en revansch inom några dagar. Ska försöka stå emot.

Godnatt!

Rainbowgirl skrev: ↑sön 17 maj, 2020 23:42 Quick update

Gjorde DTK HT03 och skrev det sämsta jag någonsin skrivit. 9/20.
Tror det är något slags rekord i antal fel?
Tänk att jag tyckte 11-14/20 var dåligt och nu ligger jag på 9/20 haha. Tror jag ska ta en paus från DTK och fokusera på annat, kanske går det bättre då när jag testar skriva ett prov igen om några veckor.
Bläddrade tillbaka lite i pluggdagboken och noterade att jag 1. Klagar väldigt mycket vilket inte kan vara så kul att läsa om, 2. Att det gått dåligt för mig sen början av april - alltså snackar vi om ca 6 veckor nu vilket känns sjukt. Jag behöver alltså sätta mig ner och lista ut vad det är som inte funkar. Har uppenbarligen kört fast helt och det oroar mig.

Ska sova nu, måste vara uppe om 7 h...
Går nog igenom det här provet imorgon om jag hinner. Vet inte om jag ska fortsätta göra DTK provpassen på tid eller bara göra dem i lugn takt. Vet inte vad som är bäst i det här läget med tanke på hur låga poäng jag får.
Men blir nog inte DTK förrän i juli. Ska försöka ta en riktig paus ifrån det, men jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag kommer vilja ha en revansch inom några dagar. Ska försöka stå emot.

Godnatt!

Alla DTK innan 2011 (särskild de som är närmare 2000) ÄR svåra så klandra inte dig själv! Har flera gånger stött på diagram och tabeller där jag behövt 5-6 minuter bara för att fatta vad som försöker förmedlas. Jag tycker verkligen du borde ta en paus; gör nåt du tycker är kul, läs, träna liksom nåt så att du kan börja öva med ett nytt mindset.

Har känslan av att du på sista tiden brottats med hp-resultaten från övningsuppgifterna och din självkänsla. Ta hand om dig!

Just_permanently skrev: ↑mån 18 maj, 2020 0:03

Rainbowgirl skrev: ↑sön 17 maj, 2020 23:42 Quick update

Gjorde DTK HT03 och skrev det sämsta jag någonsin skrivit. 9/20.
Tror det är något slags rekord i antal fel?
Tänk att jag tyckte 11-14/20 var dåligt och nu ligger jag på 9/20 haha. Tror jag ska ta en paus från DTK och fokusera på annat, kanske går det bättre då när jag testar skriva ett prov igen om några veckor.
Bläddrade tillbaka lite i pluggdagboken och noterade att jag 1. Klagar väldigt mycket vilket inte kan vara så kul att läsa om, 2. Att det gått dåligt för mig sen början av april - alltså snackar vi om ca 6 veckor nu vilket känns sjukt. Jag behöver alltså sätta mig ner och lista ut vad det är som inte funkar. Har uppenbarligen kört fast helt och det oroar mig.

Ska sova nu, måste vara uppe om 7 h...
Går nog igenom det här provet imorgon om jag hinner. Vet inte om jag ska fortsätta göra DTK provpassen på tid eller bara göra dem i lugn takt. Vet inte vad som är bäst i det här läget med tanke på hur låga poäng jag får.
Men blir nog inte DTK förrän i juli. Ska försöka ta en riktig paus ifrån det, men jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag kommer vilja ha en revansch inom några dagar. Ska försöka stå emot.

Godnatt!

Alla DTK innan 2011 (särskild de som är närmare 2000) ÄR svåra så klandra inte dig själv! Har flera gånger stött på diagram och tabeller där jag behövt 5-6 minuter bara för att fatta vad som försöker förmedlas. Jag tycker verkligen du borde ta en paus; gör nåt du tycker är kul, läs, träna liksom nåt så att du kan börja öva med ett nytt mindset.

Har känslan av att du på sista tiden brottats med hp-resultaten från övningsuppgifterna och din självkänsla. Ta hand om dig!

Tycker också att de är rätt svåra! Känns inte som om det egentligen borde skilja så mycket i svårighetsgrad mellan DTK nu och DTK då men det gör det. Vet. Kommer dock inte kunna ta en paus, kommer få dåligt samvete och känna att jag bara förlorar dyrbar tid. Funderar på att lägga fokus på den verbala delen så kanske jag kan vila från mattedelen på det sättet. Jag har fallit ner i en grop just nu, inte bara vad gäller HP utan allting omkring mig rasar. Så det blir lite väl mycket när även HP ska gå dåligt.

Lite så ja. Det som skrämmer mig är att min dröm känns mer och mer ouppnåelig. För några veckor sen tänkte jag att jag var i bra form men har tappat allting. Samtidigt så har jag ju inte blivit dummare så förstår inte var det tagit vägen.

Tack Du köttar på som vanligt ser jag och det går bra

Aeowa skrev: ↑sön 17 maj, 2020 17:48

Rainbowgirl skrev: ↑tis 12 maj, 2020 18:39

Aeowa skrev: ↑tis 12 maj, 2020 11:31

Tycker det är häftigt hur målmedveten du är, att du vet exakt vad du vill jobba med. Det sjukhus som kommer få ha dig som anställd kommer ha sån jäkla tur.

Det ska ju inte vara så forcerat utan för skojs skull, sen är det alltid härligt (efteråt) att pressa sig själv och klara det. Läste nu om din tur på löpbandet, shit vad stark du är mentalt och vilket pannben! Är så himla stolt över dig! Du bevisade för dig själv att du kan om du verkligen vill, håll fast vid den känslan.
Satsade du på basketen så mycket att du ville bli proffs? Tänker att om det nu gått så många år har det kanske lagt sig och du kan söka dig tillbaka till den känslan där du spelade för att du tyckte det var kul? Låt säga om du tränar basket två gånger i veckan, det är kanske max 4 timmar på en vecka, tror absolut det gåt att klämma in med disciplin och ett bra vardagsschema.

Kan definitivt inte se utan text haha, det var ändå fyra år sedan jag läste spanska. Kan en del uttryck och hyfsat många ord men de pratar för snabbt för att min hjärna ska hinna processa informationen. Har ju dessutom inte övat någon spanska sen jag läste det, och man hinner glömma rätt fort. Får ta mig samman och kika lite på fler serier, kanske ska ta en liten kik på basketdokumentären vid tillfälle. Men har annars på listan: Euphoria, Altered carbon, His dark materials, ny säsong av American horror story, Ares och säkert andra jag inte kommer på just nu. Vad har du för några du är sugen på att se?

Har bara varit på Malta av det du nämnde och håller med om att där är superfint! Har aldrig rest så mycket själv och bara varit utanför Europa en gång i mitt liv (Kanarieöarna räknas ej), så har så många platser jag vill besöka. Har dock varit inne på, precis som du, att backpacka i Sydostasien. Mitt absoluta drömresemål är dock Nya Zeeland, som den Sagan om ringen-nörd jag är har jag så mycket jag vill upptäcka och se där. Men borde nog börja med länder i närheten, har till exempel aldrig varit i Polen, Frankrike, Spaniens fastland etc. Tror det finns mycket att upptäcka här runtomkring med.

Uppenbarligen inte lika händig som du på att bygga ihop IKEA-möbler Men jag håller absolut med dig, och sen för att faktiskt bli bra på något måste man öva, ingen föds som en expert! Ska erkänna att jag inte kände igen alla de band- och artistnamn du rabblade upp haha, är nog rätt basic gällande musik och lyssnar mycket på typisk "radiomusik" just för att det är så enkelt. Mitt favoritband är dock Imagine dragons som har en speciell plats i mitt hjärta ända sedan de släppte sitt första album.

Jag tror absolut du fastnat i en negativ loop, eftersom du redan har ett sänkt mood från början så är det svårt att höja sig. Hjärnan är ju komplex på det sättet. Jag tror det bästa är att bara fortsätta nöta, visa för dig själv att du vet att du egentligen kan. Det hade varit en helt annan sak om du hela tiden legat på samma nivå, men nu när du faktiskt har skrivit jättebra flera gånger så har du något att blicka tillbaka på. All den kunskap du lärt dig från det kan ingen ta ifrån dig, det kanske bara har kommit en typ av uppgifter som inte är din starkaste sida och då är det bara utmärkt att du får träna på dem också!

Tack för kloka ord, är bara pessimisten (tro mig den finns också även om jag försöker vara positiv) inom mig som talar. Ska avvakta för tillfället och njuta av det jag kan utan press att plugga för tillfället så får jag ta den situationen om den uppstår. Känenr jag för att skriva ett pass ska jag göra det, men ska aldrig tvinga mig själv.

Jag har inte alls samma koll på du angående specialisering, jag ändrar mig hela hela tiden. Ena dagen vill jag jobba med anestesi, andra dagen hematologi. Det enda jag vet med säkerhet är att jag inte vill bli psykiatriker, annars är det helt öppet. Under programmets gång kommer man gå igenom alla de olika områdena, så min plan är att se vad jag fastnar mest för. Om du hade fått välja åt mig, vad tror du hade passat mig bäst?

Lycka till med både plugg och träning, jag vet att din resa inspirerar många här på HP-guiden.

Inget är hugget i sten men tror inte jag kommer ändra mig Mitt hjärta har slagit för cancer och immunförsvaret ända sen jag var 15, tycker det är sjukt fascinerande. Vad gullig du är!

Verkligen. Hatar det under tiden man tränar men känslan efteråt är härlig. Åh, tack!! Någonting gammalt kickade igång i mig bara, tänkte på att jag styr det jag vill vara. Vill jag ha tillbaka versionen av mig med den starka viljan så är det bara att plocka fram henne.
Japp. Det var mitt allt verkligen, känns så konstigt nu när jag tänker tillbaka på den tiden - hur ALLT handlade om basket. Jag offrade allting för den sporten.
Har typ tappat allt nu, är så fruktansvärt dålig och ur form men det hade ändå varit lite kul. Nu när jag tittat på The last dance så kom jag att tänka på mycket som hänt mig i basket-världen. Absolut inte i klass med Michael Jordan någonstans haha, men känslorna han pratar om kan alla relatera till; vare sig man vunnit ett mästerskap eller bara en vanlig match på ett sista skott som gått i i slutsekunderna. Jag har många texter om matcher jag spelat, som jag glömt bort, men blev så glad när jag gick igenom dem för minns känslorna så väl. Basketen var det första i mitt liv, förutom skolan och skrivandet, som jag kände mig duktig inom. Den fick mig att verkligen tro på att det fanns något inom mig. Så även om jag inte spelar basket så är basketen en stor del av mig.


Aeowa, du är inte alls så gammal som jag trodde! Alltid tänkt att du är några år äldre än mig, men jag är ju äldre än dig (låter som om jag är 20 år äldre än dig haha när det enligt mina beräkningar handlar om ett år). Så klok och mogen för din ålder (om jag nu inte helt missuppfattat det hela och du pluggat spanska på universitetet haha. Oavsett så är du klok och mogen). Min personliga favorit är "Por supuesto"
Spanska talas extremt snabbt så inte så konstigt, ibland förstår jag inte hur de hinner uppfatta orden som någon säger. Går så sjukt fort. Det tycker jag! Den var jättebra
Har bara sett Altered carbon av dem du skrev, och den var superbra! Gillade konceptet väldigt mycket.
Har typ inget jag ser riktigt fram emot, förutom säsong 2 av Russian Doll men vet inte när den kommer ut Tittar på Hollywood just nu men har bara ett avsnitt kvar...

Nya Zeeland verkar så sjukt häftigt! Naturen är out of this world, och finns så mycket att se där. Europa är väldigt fint också. Man får ta sig försiktigt fram och åka dit man känner för. Tycker att det nästan blivit en hets om att vara befaren, känns lite trist. Har en kompis som inte gillar att resa överhuvudtaget, och många tycker det är udda men tycker inte det är så märkvärdigt. Alla behöver inte gilla samma sak.


Ha ha Radiomusik kan vara riktigt bra också, det jobbiga är dock att hitsen blir sönderspelade. Älskar Smoke + Mirrors albumet, speciellt Polaroid, Dream och Trouble. Vilken är din favoritlåt?

Vet inte hur jag ska ta mig ur det. Jag är som en öppen bok, när jag är glad eller ledsen så vet alla om det. Och många har märkt att jag inte mår bra för att jag går runt med sad puppy eyes hela tiden. Men känner mig så vilse just nu, ingenting går bra och jag känner mest ångest över hur många år till det här ska ta. Fick lite pepp av Michael Jordan, att man hellre försöker och misslyckas konstant än att inte försöka pga rädsla. Tänker inte vara rädd för matten mer. Skitsamma om jag får 1,4. Ska intala mig det, siffrorna ska inte spela en så stor roll som de gör. Och du har rätt, bland dessa resultat så finns även fina resultat. Ska försöka tänka positivt och att det är bra att jag får öva på det jag är mindre bra på.

Du är bland de positivaste människorna jag känner. Tycker det är en jättefin egenskap, men alla måste få vara lite negativa någon gång. Precis så, det är inte långt kvar nu ändå. Man hinner fräscha upp minnet på knappt tre månader om det skulle behövas. Försök att inte pressa dig själv, sen så kan du alltid kika lite på någon uppgift någon gång om du känner för det för skoj skull. Kan vara lite kul att testa sig på ord eller något (försöker intala mig själv att HP-plugg är kul haha)


Känns det för tungt med psykiatriker? Det är inte så lätt att veta vad man vill bli när man blir "stor" Man ska ändå hålla på med det i 40 år. Jag har alltid tänkt att jag vill ha ett komplext pussel att lösa, något som hela tiden kräver att jag tänker utanför boxen och försöker hitta samband. Detta leder mig automatiskt till cancer.
Man får försöka ställa sig frågan vad man tror man kan läsa 100 st artiklar om på Pubmed utan att tröttna på. Men som du säger så kommer du upptäcka vad du gillar under programmets gång. Oj, sjukt svår fråga.
Nu går jag lite på en extremt opålitlig magkänsla och säger pediatriker eller kardiolog. Vilda gissningar haha.

Tack Aeowa, dina ord ger mig alltid en gnutta hopp. Jag skulle vilja tänka att min pessimism och nedåtgående utveckling inspirerar någon haha, har inte varit så inspirerande på senaste tiden men ska verkligen ta mig i kragen och börja visa att man kan ta sig upp från botten.

M E K

Har stayed true to my words och inte pluggat något matte-relaterat. På jobbet gör jag som vanligt huvudräkningar (och sen kontrollerar mot miniräknaren så klart), men det räknas inte.
Har tagit det väldigt lugnt; igår pluggade jag ingenting alls och idag gjorde jag bara 30 MEK-uppgifter.
Blev glatt överraskad faktiskt.
7/10
9/10
9/10

Tot: 25/30

På alla mina fel förutom ett, hade jag velat mellan det korrekta svaret och det jag sedan valde - så är på rätt spår! Det känns ändå lite positivt och är tacksam över att någonting går som det ska. Hade tänkt göra fler MEK-uppgifter och ORD idag men är för trött så sparar det till imorgon istället. Har helt försummat min online kurs också, måste ta tag i den då jag ligger efter nu.

Lärde mig ord som disparat, inte tu tal och omistlig.

Hoppas ni mår bra!

Rainbowgirl skrev: ↑mån 18 maj, 2020 22:25

Aeowa skrev: ↑sön 17 maj, 2020 17:48

Rainbowgirl skrev: ↑tis 12 maj, 2020 18:39

Tycker det är häftigt hur målmedveten du är, att du vet exakt vad du vill jobba med. Det sjukhus som kommer få ha dig som anställd kommer ha sån jäkla tur.

Det ska ju inte vara så forcerat utan för skojs skull, sen är det alltid härligt (efteråt) att pressa sig själv och klara det. Läste nu om din tur på löpbandet, shit vad stark du är mentalt och vilket pannben! Är så himla stolt över dig! Du bevisade för dig själv att du kan om du verkligen vill, håll fast vid den känslan.
Satsade du på basketen så mycket att du ville bli proffs? Tänker att om det nu gått så många år har det kanske lagt sig och du kan söka dig tillbaka till den känslan där du spelade för att du tyckte det var kul? Låt säga om du tränar basket två gånger i veckan, det är kanske max 4 timmar på en vecka, tror absolut det gåt att klämma in med disciplin och ett bra vardagsschema.

Kan definitivt inte se utan text haha, det var ändå fyra år sedan jag läste spanska. Kan en del uttryck och hyfsat många ord men de pratar för snabbt för att min hjärna ska hinna processa informationen. Har ju dessutom inte övat någon spanska sen jag läste det, och man hinner glömma rätt fort. Får ta mig samman och kika lite på fler serier, kanske ska ta en liten kik på basketdokumentären vid tillfälle. Men har annars på listan: Euphoria, Altered carbon, His dark materials, ny säsong av American horror story, Ares och säkert andra jag inte kommer på just nu. Vad har du för några du är sugen på att se?

Har bara varit på Malta av det du nämnde och håller med om att där är superfint! Har aldrig rest så mycket själv och bara varit utanför Europa en gång i mitt liv (Kanarieöarna räknas ej), så har så många platser jag vill besöka. Har dock varit inne på, precis som du, att backpacka i Sydostasien. Mitt absoluta drömresemål är dock Nya Zeeland, som den Sagan om ringen-nörd jag är har jag så mycket jag vill upptäcka och se där. Men borde nog börja med länder i närheten, har till exempel aldrig varit i Polen, Frankrike, Spaniens fastland etc. Tror det finns mycket att upptäcka här runtomkring med.

Uppenbarligen inte lika händig som du på att bygga ihop IKEA-möbler Men jag håller absolut med dig, och sen för att faktiskt bli bra på något måste man öva, ingen föds som en expert! Ska erkänna att jag inte kände igen alla de band- och artistnamn du rabblade upp haha, är nog rätt basic gällande musik och lyssnar mycket på typisk "radiomusik" just för att det är så enkelt. Mitt favoritband är dock Imagine dragons som har en speciell plats i mitt hjärta ända sedan de släppte sitt första album.

Jag tror absolut du fastnat i en negativ loop, eftersom du redan har ett sänkt mood från början så är det svårt att höja sig. Hjärnan är ju komplex på det sättet. Jag tror det bästa är att bara fortsätta nöta, visa för dig själv att du vet att du egentligen kan. Det hade varit en helt annan sak om du hela tiden legat på samma nivå, men nu när du faktiskt har skrivit jättebra flera gånger så har du något att blicka tillbaka på. All den kunskap du lärt dig från det kan ingen ta ifrån dig, det kanske bara har kommit en typ av uppgifter som inte är din starkaste sida och då är det bara utmärkt att du får träna på dem också!

Tack för kloka ord, är bara pessimisten (tro mig den finns också även om jag försöker vara positiv) inom mig som talar. Ska avvakta för tillfället och njuta av det jag kan utan press att plugga för tillfället så får jag ta den situationen om den uppstår. Känenr jag för att skriva ett pass ska jag göra det, men ska aldrig tvinga mig själv.

Jag har inte alls samma koll på du angående specialisering, jag ändrar mig hela hela tiden. Ena dagen vill jag jobba med anestesi, andra dagen hematologi. Det enda jag vet med säkerhet är att jag inte vill bli psykiatriker, annars är det helt öppet. Under programmets gång kommer man gå igenom alla de olika områdena, så min plan är att se vad jag fastnar mest för. Om du hade fått välja åt mig, vad tror du hade passat mig bäst?

Lycka till med både plugg och träning, jag vet att din resa inspirerar många här på HP-guiden.

Inget är hugget i sten men tror inte jag kommer ändra mig Mitt hjärta har slagit för cancer och immunförsvaret ända sen jag var 15, tycker det är sjukt fascinerande. Vad gullig du är!

Verkligen. Hatar det under tiden man tränar men känslan efteråt är härlig. Åh, tack!! Någonting gammalt kickade igång i mig bara, tänkte på att jag styr det jag vill vara. Vill jag ha tillbaka versionen av mig med den starka viljan så är det bara att plocka fram henne.
Japp. Det var mitt allt verkligen, känns så konstigt nu när jag tänker tillbaka på den tiden - hur ALLT handlade om basket. Jag offrade allting för den sporten.
Har typ tappat allt nu, är så fruktansvärt dålig och ur form men det hade ändå varit lite kul. Nu när jag tittat på The last dance så kom jag att tänka på mycket som hänt mig i basket-världen. Absolut inte i klass med Michael Jordan någonstans haha, men känslorna han pratar om kan alla relatera till; vare sig man vunnit ett mästerskap eller bara en vanlig match på ett sista skott som gått i i slutsekunderna. Jag har många texter om matcher jag spelat, som jag glömt bort, men blev så glad när jag gick igenom dem för minns känslorna så väl. Basketen var det första i mitt liv, förutom skolan och skrivandet, som jag kände mig duktig inom. Den fick mig att verkligen tro på att det fanns något inom mig. Så även om jag inte spelar basket så är basketen en stor del av mig.


Aeowa, du är inte alls så gammal som jag trodde! Alltid tänkt att du är några år äldre än mig, men jag är ju äldre än dig (låter som om jag är 20 år äldre än dig haha när det enligt mina beräkningar handlar om ett år). Så klok och mogen för din ålder (om jag nu inte helt missuppfattat det hela och du pluggat spanska på universitetet haha. Oavsett så är du klok och mogen). Min personliga favorit är "Por supuesto"
Spanska talas extremt snabbt så inte så konstigt, ibland förstår jag inte hur de hinner uppfatta orden som någon säger. Går så sjukt fort. Det tycker jag! Den var jättebra
Har bara sett Altered carbon av dem du skrev, och den var superbra! Gillade konceptet väldigt mycket.
Har typ inget jag ser riktigt fram emot, förutom säsong 2 av Russian Doll men vet inte när den kommer ut Tittar på Hollywood just nu men har bara ett avsnitt kvar...

Nya Zeeland verkar så sjukt häftigt! Naturen är out of this world, och finns så mycket att se där. Europa är väldigt fint också. Man får ta sig försiktigt fram och åka dit man känner för. Tycker att det nästan blivit en hets om att vara befaren, känns lite trist. Har en kompis som inte gillar att resa överhuvudtaget, och många tycker det är udda men tycker inte det är så märkvärdigt. Alla behöver inte gilla samma sak.


Ha ha Radiomusik kan vara riktigt bra också, det jobbiga är dock att hitsen blir sönderspelade. Älskar Smoke + Mirrors albumet, speciellt Polaroid, Dream och Trouble. Vilken är din favoritlåt?

Vet inte hur jag ska ta mig ur det. Jag är som en öppen bok, när jag är glad eller ledsen så vet alla om det. Och många har märkt att jag inte mår bra för att jag går runt med sad puppy eyes hela tiden. Men känner mig så vilse just nu, ingenting går bra och jag känner mest ångest över hur många år till det här ska ta. Fick lite pepp av Michael Jordan, att man hellre försöker och misslyckas konstant än att inte försöka pga rädsla. Tänker inte vara rädd för matten mer. Skitsamma om jag får 1,4. Ska intala mig det, siffrorna ska inte spela en så stor roll som de gör. Och du har rätt, bland dessa resultat så finns även fina resultat. Ska försöka tänka positivt och att det är bra att jag får öva på det jag är mindre bra på.

Du är bland de positivaste människorna jag känner. Tycker det är en jättefin egenskap, men alla måste få vara lite negativa någon gång. Precis så, det är inte långt kvar nu ändå. Man hinner fräscha upp minnet på knappt tre månader om det skulle behövas. Försök att inte pressa dig själv, sen så kan du alltid kika lite på någon uppgift någon gång om du känner för det för skoj skull. Kan vara lite kul att testa sig på ord eller något (försöker intala mig själv att HP-plugg är kul haha)


Känns det för tungt med psykiatriker? Det är inte så lätt att veta vad man vill bli när man blir "stor" Man ska ändå hålla på med det i 40 år. Jag har alltid tänkt att jag vill ha ett komplext pussel att lösa, något som hela tiden kräver att jag tänker utanför boxen och försöker hitta samband. Detta leder mig automatiskt till cancer.
Man får försöka ställa sig frågan vad man tror man kan läsa 100 st artiklar om på Pubmed utan att tröttna på. Men som du säger så kommer du upptäcka vad du gillar under programmets gång. Oj, sjukt svår fråga.
Nu går jag lite på en extremt opålitlig magkänsla och säger pediatriker eller kardiolog. Vilda gissningar haha.

Tack Aeowa, dina ord ger mig alltid en gnutta hopp. Jag skulle vilja tänka att min pessimism och nedåtgående utveckling inspirerar någon haha, har inte varit så inspirerande på senaste tiden men ska verkligen ta mig i kragen och börja visa att man kan ta sig upp från botten.

Det låter onekligen som att basketen oavsett hur du känner för den nu är en viktig del av dig, just för att det har format en stor del av ditt liv och därmed dig som individ. Det är klart att det blir vemodigt om man tänker tillbaka på hur man var när man var som allra bäst, men samtidigt är det inte konstigt att du inte är på samma nivå just nu om du inte spelat på ett bra tag plus att du dessutom höll en så hög prestationsnivå att du var och knackade på proffsnivå. Tror jag har lite svårt att relatera till den dedikationen du hade för din sport just för att du seriöst satsade och jag bara har flummat runt lite haha. Det viktigaste tror jag är att när du ser tillbaka på den tiden och läser gamla texter är att du faktiskt känner stolthet för det du åstadkom då och egentligen bara tar med dig de positiva känslorna. Om du kunde lägga så mycket tid och energi på något du verkligen ville då kan jag knappt föreställa mig hur bra du kan prestera på högskoleprovet.

Insåg att jag faktiskt aldrig berättat min ålder, har väl aldrig känt att det är relevant. Lägger personligen aldrig någon vikt på någons fysiska ålder utan snarare den mentala. I mitt fotbollslag umgås jag med folk som är 14 år äldre och de som är 8 år yngre, det har verkligen aldrig varit en big deal för mig så har nog inte ens reflekterat över det i detta sammanhanget. Men jag tackar ödmjukast för dina komplimanger, känns alltid bra att verka äldre än vad man egentligen är (det skulle fan min ena intervjuare på PIL fått fundera över, en jävla trea haha (jag är absolut inte bitter ))
Wow, du har till och med ett favoritord, jag känner att jag får suga på den karamellen ett tag till.
Har du hittat något nytt kul att kolla på?

Har du personligen rest mycket inom Europa? och absolut, alla människor är olika och det är viktigt att respektera allas viljor. Har man inget intresse att resa och trivs bra på den plats man befinner sig så finns det inget tvång för någon, det är bara de sociala normerna som försöker sätta regler om hur man bör tycka och tänka vilket jag tycker är rent utsagt fjantigt. Ingen ska berätta för en annan person om hur denne ska leva sitt liv utan att personen bett om det.

Definitivt! Blir nästan frustrerad i bilen ibland haha, de pratar om ny musik på radion och sedan spelar de en fyra år gammal låt. Märker så tydligt på mig själv när jag njuter av musiken som spelas för då har jag börjat sjunga med undermedvetet.
Oj, svår fråga. Tror jag är en känslomänniska på så sätt att jag lyssnar på specifik musik och låtar beroende på mitt humör. Vill jag peppa kanske jag lyssnar mer på låtar som Machine och tänker jag på en situation där jag har ångest kanske jag sätter på My fault. Har du en all time favorite låt från valfri artist/band?

Det behöver inte vara något negativt att vara som en öppen bok, man har helt enkelt nära till sina känslor. Det kan tvärtemot nästan vara bra att signalera till sin omgivning hur man mår för att man inte ska behöva sitta och bära på alla känslor själv med tanke på hur sociala flockdjur vi i grund och botten är. Och ditt liv kommer inte vara såhär för alltid, även om det känns hopplöst i stunden lär det ha förändrats inom ett år. Tänk själv på hur mycket som kan ske på 12 månader om du tänker tillbaka på ditt liv! Tycker du har helt rätt mind-set gällande att försöka, för försöker du inte kommer du inte komma någon vart. Det kanske leder till att du måste ta dig igenom fler negativa känslostormar, men någonstans finns ljuset i tunneln, det viktigaste är att inte stanna kvar i det mörka. You go!

HP-plugg kan ju faktiskt vara något som går att använda hela livet tänker jag, åtminstone ord och basic matte. Man behöver inte ens tänka att man pluggar inför ett prov utan bara för ...livet?

Utifrån vad jag hört ska psykiatriker vara oerhört tungt mentalt, ja. Och är mer intresserad av fysiska åkommor snarare än mentala (även om det är ett superviktigt och relevant område för dagens samhälle gällande hur det fungerar med olika signalsubstanser och hur dessa ska mätas etc.!). Tror bara inte det skulle kunna vara mitt expertisområde då jag skulle ha mycket lättare att tappa en professionell fasad, samt att jag skulle känna att jag inte kan göra nog. Det är så mycket svårare att bli "frisk" från något sånt jämfört med t.ex. en lunginflammation. Är även väldigt skeptisk till diagnostiseringen gällande psyket, det används olika kriterier i olika världsdelar och blir lätt väldigt abstrakt och difust.
Tycker bara det var kul att fråga eftersom jag själv inte riktigt vet, men vem vet, du kanske har rätt i framtiden

Det tycker jag låter alldeles utmärkt, motbevisa dig själv!

Aeowa skrev: ↑ons 20 maj, 2020 11:20

Rainbowgirl skrev: ↑mån 18 maj, 2020 22:25

Aeowa skrev: ↑sön 17 maj, 2020 17:48

Det låter onekligen som att basketen oavsett hur du känner för den nu är en viktig del av dig, just för att det har format en stor del av ditt liv och därmed dig som individ. Det är klart att det blir vemodigt om man tänker tillbaka på hur man var när man var som allra bäst, men samtidigt är det inte konstigt att du inte är på samma nivå just nu om du inte spelat på ett bra tag plus att du dessutom höll en så hög prestationsnivå att du var och knackade på proffsnivå. Tror jag har lite svårt att relatera till den dedikationen du hade för din sport just för att du seriöst satsade och jag bara har flummat runt lite haha. Det viktigaste tror jag är att när du ser tillbaka på den tiden och läser gamla texter är att du faktiskt känner stolthet för det du åstadkom då och egentligen bara tar med dig de positiva känslorna. Om du kunde lägga så mycket tid och energi på något du verkligen ville då kan jag knappt föreställa mig hur bra du kan prestera på högskoleprovet.


Insåg att jag faktiskt aldrig berättat min ålder, har väl aldrig känt att det är relevant. Lägger personligen aldrig någon vikt på någons fysiska ålder utan snarare den mentala. I mitt fotbollslag umgås jag med folk som är 14 år äldre och de som är 8 år yngre, det har verkligen aldrig varit en big deal för mig så har nog inte ens reflekterat över det i detta sammanhanget. Men jag tackar ödmjukast för dina komplimanger, känns alltid bra att verka äldre än vad man egentligen är (det skulle fan min ena intervjuare på PIL fått fundera över, en jävla trea haha (jag är absolut inte bitter ))
Wow, du har till och med ett favoritord, jag känner att jag får suga på den karamellen ett tag till.
Har du hittat något nytt kul att kolla på?

Har du personligen rest mycket inom Europa? och absolut, alla människor är olika och det är viktigt att respektera allas viljor. Har man inget intresse att resa och trivs bra på den plats man befinner sig så finns det inget tvång för någon, det är bara de sociala normerna som försöker sätta regler om hur man bör tycka och tänka vilket jag tycker är rent utsagt fjantigt. Ingen ska berätta för en annan person om hur denne ska leva sitt liv utan att personen bett om det.

Definitivt! Blir nästan frustrerad i bilen ibland haha, de pratar om ny musik på radion och sedan spelar de en fyra år gammal låt. Märker så tydligt på mig själv när jag njuter av musiken som spelas för då har jag börjat sjunga med undermedvetet.
Oj, svår fråga. Tror jag är en känslomänniska på så sätt att jag lyssnar på specifik musik och låtar beroende på mitt humör. Vill jag peppa kanske jag lyssnar mer på låtar som Machine och tänker jag på en situation där jag har ångest kanske jag sätter på My fault. Har du en all time favorite låt från valfri artist/band?

Det behöver inte vara något negativt att vara som en öppen bok, man har helt enkelt nära till sina känslor. Det kan tvärtemot nästan vara bra att signalera till sin omgivning hur man mår för att man inte ska behöva sitta och bära på alla känslor själv med tanke på hur sociala flockdjur vi i grund och botten är. Och ditt liv kommer inte vara såhär för alltid, även om det känns hopplöst i stunden lär det ha förändrats inom ett år. Tänk själv på hur mycket som kan ske på 12 månader om du tänker tillbaka på ditt liv! Tycker du har helt rätt mind-set gällande att försöka, för försöker du inte kommer du inte komma någon vart. Det kanske leder till att du måste ta dig igenom fler negativa känslostormar, men någonstans finns ljuset i tunneln, det viktigaste är att inte stanna kvar i det mörka. You go!

HP-plugg kan ju faktiskt vara något som går att använda hela livet tänker jag, åtminstone ord och basic matte. Man behöver inte ens tänka att man pluggar inför ett prov utan bara för ...livet?

Utifrån vad jag hört ska psykiatriker vara oerhört tungt mentalt, ja. Och är mer intresserad av fysiska åkommor snarare än mentala (även om det är ett superviktigt och relevant område för dagens samhälle gällande hur det fungerar med olika signalsubstanser och hur dessa ska mätas etc.!). Tror bara inte det skulle kunna vara mitt expertisområde då jag skulle ha mycket lättare att tappa en professionell fasad, samt att jag skulle känna att jag inte kan göra nog. Det är så mycket svårare att bli "frisk" från något sånt jämfört med t.ex. en lunginflammation. Är även väldigt skeptisk till diagnostiseringen gällande psyket, det används olika kriterier i olika världsdelar och blir lätt väldigt abstrakt och difust.
Tycker bara det var kul att fråga eftersom jag själv inte riktigt vet, men vem vet, du kanske har rätt i framtiden

Det tycker jag låter alldeles utmärkt, motbevisa dig själv!

Den kommer alltid vara en stor del av mig. I början kändes det lite som om jag förlorat en arm, och det tog många år innan jag insåg att denna arm fortfarande var en del av mig trots att jag inte använde den längre. Kan inte påstå att jag var nära proffsnivå men jag jobbade hårt för att ta mig dit. Även om man flummar så fyller det en lite lika funktion - att man mår bra av det och gör det för att man tycker om det. Alltså, skulle säga att det både är en för- och nackdel att ha passion för något. Jag kan bli nästan lite besatt, så jag får tunnelseende och gör allt i min makt för att komma någon vart. Det tär på psyket när det inte går bra, man får kämpa mycket med sina inre demoner eftersom man satsat allt på en sak och inte underhållit allt annat i ens liv. Mycket får lida nu också, det är som om jag inte lärt mig någonting haha.

Det är irrelevant egentligen, men kan vara lite kul att veta Som du säger så är det den mentala åldern som egentligen spelar roll. Har också märkt det på jobbet, finns människor som är 40 år äldre än mig men vi har ändå väldigt roligt ihop.
HAHA fick också en trea, fick till och med 2 efter korrigeringen, och alla säger alltid till mig att jag är "så mogen för min ålder". Tänker att PIL-intervjuarna har träffat en i 45 min, hur fan ska de veta hur mogen man är? Finns många personliga saker man kanske inte vill berätta om för dem, men som tyder på ens mognad. Känner att deras kategorier är så diffusa för man kan inte få sig en så djup uppfattning om någon på 45 minuter. Jag är fortfarande bitter ärligt talat Kan gå runt ibland för mig själv och muttra över deras poäng haha.
Siempre! Försöker snappa upp det jag kan (typ tre ord) som jag sen går runt och upprepar för precis alla på jobbet haha
Tittar inte på någonting just nu. Såg klart Hollywood igår och nu är det tomt. Måste vara i rätt sinnestillstånd för vissa serier. Ser du på något bra och har tips?
Borde L Ä S A, men gör inte det.

Vet inte om man kan kalla det mycket, men har varit i 12 länder i Europa. Finns många fler att utforska, kanske borde tågluffa någon sommar? Verkligen, känns som om det är mycket som man "borde" gilla, annars är man lite konstig. Har du något på din bucketlist (om du har en sån) som du känner att du kan förverkliga inom en snar framtid?

Ja! Radio ska alltid spela en ny låt 6 månader efter att den släppts. Jag kan tycka det är lite nostalgiskt med gamla låtar, får en alltid att tänka på någon tid i ens liv. Men det blir tjatigt om det är samma 10 låtar som konstant spelas. Det är så skönt när man är på väg till jobbet/hem och bra låtar spelas på radion och man sjunger för full hals. Älskar den känslan.
Förstår vad du menar. Jag har spellistor beroende på humör. Musik är rätt så häftigt, speciellt när man hittar en låt som sätter ord på ens känslor. Yes, Good life av OneRepublic. Spelar den både när jag är ledsen och glad, den betyder väldigt mycket för mig. Ger mig lite hopp på något sätt.
Har du sett Imagine Dragons live?
Jag hade tänkt gå på deras spelning som var någon gång 2015 eller 2016 och sen den de hade senast, men blev aldrig av.

Kan vara lite jobbigt att aldrig kunna dölja något. Folk förstår direkt om något är fel för att man inte kacklar på som en tok och skrattar åt allting. Ibland önskar jag att jag bara kunde vara som jag alltid är och hålla vissa känslor inombords. Jag vet. Är så otroligt blödig just nu, har såna perioder ibland då jag bara saknar min energi. Har varit och sprungit idag, andra veckan i rad (!!). Känner att det hjälper lite med måendet att bara trötta ut sig själv fysiskt.
Hoppas innerligt att vi båda är läkarstudenter om ett år. Går runt och fantiserar om att de ringer in mig som reserv när jag är på jobbet och har gett upp hoppet om höstens antagning. Att jag tackar ja och tror att det är ett skämt först, för att sen brista i gråt och känna lättnad. Hur patetiskt är inte det?! Men ja, ljuset i tunneln finns där, gäller bara att finna det.



HP-plugg kan ju faktiskt vara något som går att använda hela livet tänker jag, åtminstone ord och basic matte. Man behöver inte ens tänka att man pluggar inför ett prov utan bara för ...livet?

Keep telling yourself that


Kan tänka mig det, finns ju så många olika typer av mentala åkommor. Och det är inte alltid särskilt lätt att behandla dessa. Men hjärnan och måendet är så galet fascinerande. Hur kan vi vara så olika från varandra? Och tycker att det är häftigt att hjärnan aldrig slutar utvecklas (förutom frontalloben I think) och att nya synapser bildas konstant. Men just måendet har jag alltid tyckt är väldigt fascinerande, jag var väldigt djup och mogen när jag var yngre och mina känslor tog över totalt. Förstod inte varför mina kompisar inte gick igenom samma känslokris som mig. Men det är definitivt tungt att vara psykiatriker. Ja, det är väldigt sant att det är lättare att behandla en fysisk åkomma än en psykisk. Är inte insatt i hur man diagnosticerar och vilka kriterier som bör uppfyllas men kan tänka mig att det skiljer sig mellan olika länder. I många länder är psykologi tabu och många kanske drar sig för att ens uppsöka vård.
Vad tror du att du kommer jobba med?
Har du pluggat något tidigare? Man kan oftast redan då få ett hum om vad man tycker är intressant.
Fatta vad coolt om jag nu har gissat rätt

O R D

Hej!

Har under hela dagen idag trott att det är lördag då jag är ledig, men i och med att jag jobbar imorgon så känns det samtidigt som en söndag. Smått förvirrande.

Idag har jag gått en långpromenad, var väldigt skönt med sol och natur.
Har suttit ute i solen och läst (!!) och det kändes lite som old times vilket gjorde mig glad.
Saknat att läsa så där som när man är så uppslukad av sin bok att man glömmer sin omgivning och bara är inne i sin lilla värld.

Och jag har gått igenom alla ord från 1977, 90 st. Gick bättre än väntat ärligt talat. Snittade 8/10, hade några 9/10 och några 6-7/10 men flest 8-9/10.
Lärde mig en hel del nya ord som jag skrev upp och ska gå igenom. Ord är inte min starka sida men engelskan hjälper så otroligt mycket då många engelska ord som för mig är banala, anses vara "svåra" ord på svenska. På HP-proven jag skrivit hittills, alltså på den verkliga provdagen, så snittar jag 13-15/20 på orden. Finns några till poäng att hämta, samtidigt så är just ord en del man behöver ha lite tur på. Omöjligt att kunna vartenda ord som existerar så gäller ju att just dem man kan dyker upp.
Men att öva på ord hjälper även på MEK, så det är inte futilt att öva.

Gjorde 10 slumpmässigt valda MEK-uppgifter och fick 9/10. Hinner inte göra fler idag, men känns överlag som om jag blivit mycket bättre. Minns när jag kunde få 5/10 på MEK.

ORD och MEK

Tanken var att jag skulle plugga igår men somnade i soffan igår när jag kom hem och vaknade upp vid 1 desorienterad. Gick sen och la mig i min säng och sov fram till halv nio idag. Var verkligen helt slut, aldrig varit med om den tröttheten. Kändes som om jag sprungit ett maraton (I wish).

Hur som helst, idag har jag gjort orden från 1978-1979, 120 st, och det gick inte så illa.
Skulle säga att jag snittade 7/10. Fick fullpott två gånger, men annars 7-8/10.
7/10 låter inte så dåligt men tänker man att man får 7 av 10 på båda provpassen så ger det endast 14/20 vilket inte alls är särskilt mycket. Får se vad jag får när jag gör ett verbalt provpass så småningom.
Ska göra några MEK-uppgifter och räkna i matteboken idag (saknat matten så ger mig själv a free pass). Borde öva på LÄS men fullständigt hatar den delen, så kanske avsätter hela dagen för det imorgon.

Känner mig inte lika pessimistisk längre. Träffade några kompisar igår och känner mig uppladdad nu. Hade inte sett mina vänner sen typ december-februari och det tar på krafterna när man inte träffar människor som man tycker om och som man har kul med. Så det var välbehövligt!

Jag tror att jag fortfarande är lite "rädd" för att skriva ett kvantitativt provpass, för skulle jag få 1,4 igen så kommer jag gå sönder. Avvaktar därför med det och gör det som för tillfället går bra vilket konstigt nog är den verbala delen. Behöver boosta mitt självförtroende lite så jag klarar av eventuella "misslyckanden". Borde egentligen bara se det som ett evigt lärande. Man misslyckas inte bara för att man svarade fel på några frågor. Tvärtom så lär man sig något nytt och kan använda det på senare prov man skriver eller uppgifter man löser.
Jag börjar bara bli trött på HP-pluggandet (sorgligt nog betyder det inte att jag slutar plugga bara för det). Hade varit SÅ nice om vi fått skriva HP den 4 april och nu kunde chilla och göra roliga saker istället för att gå runt och oroa oss över antagningen och plugga ihjäl oss inför oktober.

Jag går på riktigt runt på jobbet och fantiserar om att jag, på något sjukt märkvärdigt vis, kommer in till hösten. Lättnaden som kommer med antagningsbeskedet och glädjen över att jag kom in - att det inte var så omöjligt som jag trodde. Hur skönt det skulle vara att byta ut jobbrutinen mot plugg, nya människor och miljöer. Kanske är det just det här som driver mig, mitt bränsle som aldrig tar slut.

Hoppas ni mår bra därute ♫

L Ä S HT00

Bonjour!

Idag har jag motvilligt tagit mig an LÄS HT00. Jag skriver motvilligt för att jag verkligen hatar läsförståelse, tycker texterna oftast inte är särskilt intressanta.
Det händer då och då att något medicinskt eller annat intressant dyker upp men det är ytterst sällan.
Hade svårt att hålla fokus idag, tankarna skenade iväg och jag hade svårt att ta till mig det jag läste. Behövde läsa om meningar flera gånger och kände mest att jag ville göra annat. Drog över på tiden (as usual) men har slutat haka upp mig på det. Tänker att dessa prov jag gör nu, dvs de äldre, är till för att finslipa min teknik. Vill ändå ta tid för att hela tiden vänja mig vid en slags stress, men tycker också att LÄS som ges nu på proven vi skriver är lättare än dem här och borde alltså inte ta lika lång tid som de äldre LÄS.

Ett omoget, förkylt eller dövt barn? 3/4 Så irriterande att jag tänkte "Kan inte vara tre D i rad". Öh jo det kan det!
Kalenderbitarens dröm 4/4
Naturlig granföryngring 3/4
Hur Sverige blev rikt 3/4
Lärare och fritidspedagoger 3/4

Tot 16/20

Helt okej ändå med tanke på hur otaggad jag var inför det här. Är stolt över att jag ändå satte mig ner med LÄS idag. Lite irriterad över att jag inte fick alla rätt på första texten då jag dumt nog tänkte att det inte kunde vara tre D i rad och därför inte valde det svaret trots att jag tyckte att det borde vara det. Försökte istället hitta underlag för svaret som jag sen valde.
Ska felanalysera idag. LÄS känns alltid som en gissningslek för mig, är nästan aldrig säker på att det jag valt är korrekt svar.

Rainbowgirl skrev: ↑lör 23 maj, 2020 14:40
Jag går på riktigt runt på jobbet och fantiserar om att jag, på något sjukt märkvärdigt vis, kommer in till hösten. Lättnaden som kommer med antagningsbeskedet och glädjen över att jag kom in - att det inte var så omöjligt som jag trodde. Hur skönt det skulle vara att byta ut jobbrutinen mot plugg, nya människor och miljöer. Kanske är det just det här som driver mig, mitt bränsle som aldrig tar slut.

Just det här, bara tanken av hur det skulle vara, är en av dem största drivkrafterna för mig. Varje morgon är det den tanken som driver mig upp ur sängen, får mig att sitta ned o plugga på eftermiddagarna och är det som får mig o lugna ned när jag blir riktigt jäkla LESS på någon/något på jobbet. Vet inte om den oändliga bränslen, men hindrar mig iallafall ifrån att börja kasta saker på folk

Jätte kul att läsa att du mår bättre efter att ha träffat vänner och är lite mindre pessimistisk nu. Att möta upp kompisar kan verkligen ändra mycket i hur vi mår. Vet själv hur det kan vara med sådana saker, brukar ofta ta dem för givet men inser efteråt att göra det ger så mycket mer tillbaka.

Alkali1805 skrev: ↑sön 24 maj, 2020 22:56

Rainbowgirl skrev: ↑lör 23 maj, 2020 14:40
Jag går på riktigt runt på jobbet och fantiserar om att jag, på något sjukt märkvärdigt vis, kommer in till hösten. Lättnaden som kommer med antagningsbeskedet och glädjen över att jag kom in - att det inte var så omöjligt som jag trodde. Hur skönt det skulle vara att byta ut jobbrutinen mot plugg, nya människor och miljöer. Kanske är det just det här som driver mig, mitt bränsle som aldrig tar slut.

Just det här, bara tanken av hur det skulle vara, är en av dem största drivkrafterna för mig. Varje morgon är det den tanken som driver mig upp ur sängen, får mig att sitta ned o plugga på eftermiddagarna och är det som får mig o lugna ned när jag blir riktigt jäkla LESS på någon/något på jobbet. Vet inte om den oändliga bränslen, men hindrar mig iallafall ifrån att börja kasta saker på folk

Jätte kul att läsa att du mår bättre efter att ha träffat vänner och är lite mindre pessimistisk nu. Att möta upp kompisar kan verkligen ändra mycket i hur vi mår. Vet själv hur det kan vara med sådana saker, brukar ofta ta dem för givet men inser efteråt att göra det ger så mycket mer tillbaka.

Det är nog det som driver människan i de flesta situationerna. Hopp. För det är väl ändå det vi känner? Ett hopp om att en dag bli antagna och den känslan vi tror att vi kommer uppleva känns som något bra att jobba för. Hahaha slänga en pipett på någon, fatta tystnaden som skulle uppstå efter det
Har du jobbat i två år? Tänker i och med att vi båda är lika gamla, dock vet jag inte om vi tog examen samma år men om vi gjorde det så har du snart jobbat i två år och kan söka i Linköpings arbetserfarenhets-kvot! det kan vara värt att testa.

Tack! Jag fastnar lätt i negativiteten. Alltid varit min akilleshäl (sämsta akilleshälen att ha ärligt talat). Men det hjälper när jag träffar mina kompisar och får skratta lite, inser då att jag ska vara glad över att jag ens lever. Att triviala saker som resultat på obetydliga prov som skrivs hemma inte är något att sura över. Slöseri med energi som inte leder någon vart. Ja, de ger en mycket energi som man inte tänker på. Jag började inse hur mycket när jag började jobba och inte träffade dem varje dag.

Rainbowgirl skrev: ↑sön 24 maj, 2020 23:10

Alkali1805 skrev: ↑sön 24 maj, 2020 22:56

Rainbowgirl skrev: ↑lör 23 maj, 2020 14:40
Jag går på riktigt runt på jobbet och fantiserar om att jag, på något sjukt märkvärdigt vis, kommer in till hösten. Lättnaden som kommer med antagningsbeskedet och glädjen över att jag kom in - att det inte var så omöjligt som jag trodde. Hur skönt det skulle vara att byta ut jobbrutinen mot plugg, nya människor och miljöer. Kanske är det just det här som driver mig, mitt bränsle som aldrig tar slut.

Just det här, bara tanken av hur det skulle vara, är en av dem största drivkrafterna för mig. Varje morgon är det den tanken som driver mig upp ur sängen, får mig att sitta ned o plugga på eftermiddagarna och är det som får mig o lugna ned när jag blir riktigt jäkla LESS på någon/något på jobbet. Vet inte om den oändliga bränslen, men hindrar mig iallafall ifrån att börja kasta saker på folk

Jätte kul att läsa att du mår bättre efter att ha träffat vänner och är lite mindre pessimistisk nu. Att möta upp kompisar kan verkligen ändra mycket i hur vi mår. Vet själv hur det kan vara med sådana saker, brukar ofta ta dem för givet men inser efteråt att göra det ger så mycket mer tillbaka.

Det är nog det som driver människan i de flesta situationerna. Hopp. För det är väl ändå det vi känner? Ett hopp om att en dag bli antagna och den känslan vi tror att vi kommer uppleva känns som något bra att jobba för. Hahaha slänga en pipett på någon, fatta tystnaden som skulle uppstå efter det
Har du jobbat i två år? Tänker i och med att vi båda är lika gamla, dock vet jag inte om vi tog examen samma år men om vi gjorde det så har du snart jobbat i två år och kan söka i Linköpings arbetserfarenhets-kvot! det kan vara värt att testa.

Tack! Jag fastnar lätt i negativiteten. Alltid varit min akilleshäl (sämsta akilleshälen att ha ärligt talat). Men det hjälper när jag träffar mina kompisar och får skratta lite, inser då att jag ska vara glad över att jag ens lever. Att triviala saker som resultat på obetydliga prov som skrivs hemma inte är något att sura över. Slöseri med energi som inte leder någon vart. Ja, de ger en mycket energi som man inte tänker på. Jag började inse hur mycket när jag började jobba och inte träffade dem varje dag.

Den dagen kommer! Den kanske behöver skynda lite bara .
Jag tog ett sabbatsår efter gymnasiet så det har tyvärr inte gått två år än :/ Men vad behöver man i hp o hur stor är sannolikheten att komma in där med arbetslivserfarenhet?

Du vet vad som hjälper så försök utnyttja det så gott du kan, speciellt när du märker att motivationen börjar dala lite för mycket.

Alkali1805 skrev: ↑mån 25 maj, 2020 0:18

Rainbowgirl skrev: ↑sön 24 maj, 2020 23:10

Alkali1805 skrev: ↑sön 24 maj, 2020 22:56

Just det här, bara tanken av hur det skulle vara, är en av dem största drivkrafterna för mig. Varje morgon är det den tanken som driver mig upp ur sängen, får mig att sitta ned o plugga på eftermiddagarna och är det som får mig o lugna ned när jag blir riktigt jäkla LESS på någon/något på jobbet. Vet inte om den oändliga bränslen, men hindrar mig iallafall ifrån att börja kasta saker på folk

Jätte kul att läsa att du mår bättre efter att ha träffat vänner och är lite mindre pessimistisk nu. Att möta upp kompisar kan verkligen ändra mycket i hur vi mår. Vet själv hur det kan vara med sådana saker, brukar ofta ta dem för givet men inser efteråt att göra det ger så mycket mer tillbaka.

Det är nog det som driver människan i de flesta situationerna. Hopp. För det är väl ändå det vi känner? Ett hopp om att en dag bli antagna och den känslan vi tror att vi kommer uppleva känns som något bra att jobba för. Hahaha slänga en pipett på någon, fatta tystnaden som skulle uppstå efter det
Har du jobbat i två år? Tänker i och med att vi båda är lika gamla, dock vet jag inte om vi tog examen samma år men om vi gjorde det så har du snart jobbat i två år och kan söka i Linköpings arbetserfarenhets-kvot! det kan vara värt att testa.

Tack! Jag fastnar lätt i negativiteten. Alltid varit min akilleshäl (sämsta akilleshälen att ha ärligt talat). Men det hjälper när jag träffar mina kompisar och får skratta lite, inser då att jag ska vara glad över att jag ens lever. Att triviala saker som resultat på obetydliga prov som skrivs hemma inte är något att sura över. Slöseri med energi som inte leder någon vart. Ja, de ger en mycket energi som man inte tänker på. Jag började inse hur mycket när jag började jobba och inte träffade dem varje dag.

Den dagen kommer! Den kanske behöver skynda lite bara .
Jag tog ett sabbatsår efter gymnasiet så det har tyvärr inte gått två år än :/ Men vad behöver man i hp o hur stor är sannolikheten att komma in där med arbetslivserfarenhet?

Du vet vad som hjälper så försök utnyttja det så gott du kan, speciellt när du märker att motivationen börjar dala lite för mycket.

Haha ja! Trött på att vänta
Man behöver ha jobbat i två år, är osäker på om hp ligger på 1,5 eller högre/lägre. Men tänker att det är en till kvot att söka i.

Rainbowgirl skrev: ↑mån 18 maj, 2020 11:44

Just_permanently skrev: ↑mån 18 maj, 2020 0:03

Rainbowgirl skrev: ↑sön 17 maj, 2020 23:42 Quick update

Gjorde DTK HT03 och skrev det sämsta jag någonsin skrivit. 9/20.
Tror det är något slags rekord i antal fel?
Tänk att jag tyckte 11-14/20 var dåligt och nu ligger jag på 9/20 haha. Tror jag ska ta en paus från DTK och fokusera på annat, kanske går det bättre då när jag testar skriva ett prov igen om några veckor.
Bläddrade tillbaka lite i pluggdagboken och noterade att jag 1. Klagar väldigt mycket vilket inte kan vara så kul att läsa om, 2. Att det gått dåligt för mig sen början av april - alltså snackar vi om ca 6 veckor nu vilket känns sjukt. Jag behöver alltså sätta mig ner och lista ut vad det är som inte funkar. Har uppenbarligen kört fast helt och det oroar mig.

Ska sova nu, måste vara uppe om 7 h...
Går nog igenom det här provet imorgon om jag hinner. Vet inte om jag ska fortsätta göra DTK provpassen på tid eller bara göra dem i lugn takt. Vet inte vad som är bäst i det här läget med tanke på hur låga poäng jag får.
Men blir nog inte DTK förrän i juli. Ska försöka ta en riktig paus ifrån det, men jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag kommer vilja ha en revansch inom några dagar. Ska försöka stå emot.

Godnatt!

Alla DTK innan 2011 (särskild de som är närmare 2000) ÄR svåra så klandra inte dig själv! Har flera gånger stött på diagram och tabeller där jag behövt 5-6 minuter bara för att fatta vad som försöker förmedlas. Jag tycker verkligen du borde ta en paus; gör nåt du tycker är kul, läs, träna liksom nåt så att du kan börja öva med ett nytt mindset.

Har känslan av att du på sista tiden brottats med hp-resultaten från övningsuppgifterna och din självkänsla. Ta hand om dig!

Tycker också att de är rätt svåra! Känns inte som om det egentligen borde skilja så mycket i svårighetsgrad mellan DTK nu och DTK då men det gör det. Vet. Kommer dock inte kunna ta en paus, kommer få dåligt samvete och känna att jag bara förlorar dyrbar tid. Funderar på att lägga fokus på den verbala delen så kanske jag kan vila från mattedelen på det sättet. Jag har fallit ner i en grop just nu, inte bara vad gäller HP utan allting omkring mig rasar. Så det blir lite väl mycket när även HP ska gå dåligt.

Lite så ja. Det som skrämmer mig är att min dröm känns mer och mer ouppnåelig. För några veckor sen tänkte jag att jag var i bra form men har tappat allting. Samtidigt så har jag ju inte blivit dummare så förstår inte var det tagit vägen.

Tack Du köttar på som vanligt ser jag och det går bra

Hej igen!
Tror det mestadels handlar om att man helt enkelt har bra och dåliga perioder. Förbättringskurvan är ju sällan linjär utan mer eller mindre hackig. Ifall det hjälper kan du ju tänka att varje fel är en förbättringmöjlighet och att varje förbättringsmöjlighet höjer dina chanser att skriva högt.

Lycka till med LÄS! (som jag förövrigt också hatar)