Better days

Ni har nog alla vid det här laget nåtts av nyheten om att HP är inställt. Ni har säkert också, precis som mig, läst otaliga trådar om detta och kommenterat er frustration. Jag vill inte ranta (or do I? )
Jag ska skriva några få rader bara och sen inte nämna det mer. Ska försöka hålla det kort.
När jag läste att giltighetstiden förlängts till 8 år så insåg jag innerst inne vad som härnäst skulle komma. Jag visste att de skulle ställa in HP men trots det så kände jag mig helt tom när det senare bekräftades.
Jag kände mig tom för att jag sagt till mig själv i snart 2 års tid att jag ska bli läkare.
I början lät det som en galen dröm men med tiden, alltså för bara några månader sen, började jag känna att det kanske inte var så löjligt längre - det fanns en chans. Det gjorde ont i mig när mina kompisar fortsatte plugga och jag började jobba med en ouppnåelig dröm i sikte. Det hela lät galet i början för jag skulle ju plugga en master, göra en PhD och sen en Postdoc - allt var ju planerat in i minsta detalj av mig själv - så varför bara släppa allting för något som jag inte ens trodde att jag kunde uppnå?
Men jag släppte allt, för jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte ens försökte.
Jag har varit förväntansfull, ledsen, stolt, besviken, glad och allt däremellan sen juni 2018. Det tog mig ett tag innan jag helt förstod hur jag behövde plugga inför HP och vågade satsa på HP på riktigt.
Det har varit en bergochdalbana men jag har kämpat. Därför gör det mig så himla ledsen när vi inte ens får en chans att skriva provet. Det känns som om den här vägen sträcker sig mil framåt och jag vet inte när jag kommer komma till dess ände. Är bara så trött på allting; jobbet, den konstanta tröttheten, pluggandet efter jobbet, tankarna om HP, drömmarna om HP, känslan av att jag inte utvecklas längre för att jag stått på samma ruta för länge.
Min plan 2018 var aldrig att jobba i över 2 år, känner bara att jag inte orkar säga åt mig själv att bita ihop. Jag vill bort ifrån där jag är nu, vill börja plugga och känna att jag jobbar mot mitt mål och inte står och trampar vatten.

Okej, det blev längre än tänkt haha On a positive note, vi får nu alla lång tid på oss att öva på det vi inte är superbra på (för min del D T K). Men jag ska inte ge sken av att jag är okej, för jag är indignerad. Men det kommer släppa snart. Måste försöka göra upp en plan för hur jag ska plugga nu; vill hålla igång plugget men inte trötta ut mig själv så funderar på att plugga varannan dag eller var tredje dag för att sedan i december plocka upp tempot. Kan komma att ändras dock.

Riktigt långt intro där till vad jag egentligen loggade in för att skriva om haha.
Idag gjorde jag HT12 pp5.

HT12 pp5
ORD 6/10
LÄS 8/10
MEK 9/10
ELF 9/10

Tot: 32/40

Skrev totalt 63 p = 1,6 (1p ifrån 1,7........)

I och med att jag skrev 2,0 på matten så ger det här 1,8 - rekord!

ORD gick riktigt dåligt, skrev 12/20 vilket är mycket sämre än vad jag vanligtvis brukar skriva.
Tyckte texterna på LÄS var så galet svåra på detta provpass, förutom texten om genen Lhx2 ❤, och kändes som om jag halvt gissade vad korrekt svar var - så är glad över 8/10 för det hade lika gärna kunnat vara 2/10.

Jag hoppas att ni är mer positiva än mig och att ni inte ger upp. Vi får stötta varandra här på forumet och kämpa på tillsammans. Jag ska försöka vara här och vara peppande. I och med att jag är den blödigaste människan i världen så vill jag bara säga att det kommer komma en dag då vi kommer se tillbaka på den här tiden och inte vilja springa in i en vägg med huvudet före. Fortsätter man kämpa så kommer man uppnå sitt mål. I believe in you guys ❤

Tror på dig också Rainbow!! Man får känna sig bitter och ledsen ett tag, det är ju att vara människa. Men så som du jobbar och kämpar så kommer det gå så småningom. Att det tar tid suger, men det är inte något man kommer gå och tänka på när man väl är inne.

Allt det kämpiga och alla motgångar kommer vara värt det. Din plan om att starta lugnt och trappa upp låter bra, jag kommer göra detsamma.

Det kommer vara en lång och olidlig väntan, men vi är ju här och peppar varandra framåt. Man kan inte göra något åt det som hänt, men man kan se framåt och göra sitt bästa.

Just keep swimming!

Lov skrev: ↑tor 06 aug, 2020 22:46 Tror på dig också Rainbow!! Man får känna sig bitter och ledsen ett tag, det är ju att vara människa. Men så som du jobbar och kämpar så kommer det gå så småningom. Att det tar tid suger, men det är inte något man kommer gå och tänka på när man väl är inne.

Allt det kämpiga och alla motgångar kommer vara värt det. Din plan om att starta lugnt och trappa upp låter bra, jag kommer göra detsamma.

Det kommer vara en lång och olidlig väntan, men vi är ju här och peppar varandra framåt. Man kan inte göra något åt det som hänt, men man kan se framåt och göra sitt bästa.

Just keep swimming!

Det är så jag också försöker tänka, att man inte kommer tänka på det här när man väl är inne. Det känns bara så jobbigt när man förberedde sig inför vårens prov, det ställdes in och man sa till sig själv ”i höst, plugga till höstens HP!”. Och nu så ställs även det in, man får ju aldrig en chans att skriva.

Det känns rationellt, så att man inte kör slut på sig själv. Vi har ju pluggat rätt så intensivt under dessa månader.

Precis, du är så klok och optimistisk Lov! Vi får peppa varandra, en dag kommer vi vara läkarstudenter

Rainbowgirl skrev: ↑tor 06 aug, 2020 21:35

magdalena3.14 skrev: ↑tor 06 aug, 2020 19:33 Hoppas att du är okej under omständigheterna. <3 Du har verkligen inspirerat oerhört många, du har en otrolig målmedvetenhet! Det är så trist att de ställde in det, med tanke på att så många andra restriktioner hävs både i Sverige och resten av världen. Jag hoppas verkligen att du kan komma in på läkarprogrammet snart <3

Vad gullig du är som kikar in här och frågar ❤ Jag känner mig så klart förkrossad men jag vet att jag kommer vara okej snart. Hur känner du inför det inställda HP:t?
Tack för dina fina ord. Ja, jag håller med! Det känns som om de faktiskt kunde hållit i det då de haft månader på sig att planera, men men vi kan inte gör så mycket åt beslutet tyvärr.
Jag hoppas att vi båda snart får komma in på läkarprogrammet, för det är vi värda! ❤

Jag förstår, jag hoppas du känner dig bättre snart. <3 Jag håller helt med dig, men vi får helt enkelt fortsätta kämpa mot målet. <3 Igår var det tufft, men jag beslutade mig för att göra prövningar i fyra gymnasiekurser. Så jag börjar plugga till två av dem idag. Blir det inte som jag har tänkt mig kan jag börja plugga till HP igen i november. Jag hoppas verkligen du kommer in snart, du har kämpat på så otroligt bra. Jag kikar in här emellanåt för att följa din resa!! Fortsätt lycka till! <3

magdalena3.14 skrev: ↑fre 07 aug, 2020 13:27

Rainbowgirl skrev: ↑tor 06 aug, 2020 21:35

magdalena3.14 skrev: ↑tor 06 aug, 2020 19:33 Hoppas att du är okej under omständigheterna. <3 Du har verkligen inspirerat oerhört många, du har en otrolig målmedvetenhet! Det är så trist att de ställde in det, med tanke på att så många andra restriktioner hävs både i Sverige och resten av världen. Jag hoppas verkligen att du kan komma in på läkarprogrammet snart <3

Vad gullig du är som kikar in här och frågar ❤ Jag känner mig så klart förkrossad men jag vet att jag kommer vara okej snart. Hur känner du inför det inställda HP:t?
Tack för dina fina ord. Ja, jag håller med! Det känns som om de faktiskt kunde hållit i det då de haft månader på sig att planera, men men vi kan inte gör så mycket åt beslutet tyvärr.
Jag hoppas att vi båda snart får komma in på läkarprogrammet, för det är vi värda! ❤

Jag förstår, jag hoppas du känner dig bättre snart. <3 Jag håller helt med dig, men vi får helt enkelt fortsätta kämpa mot målet. <3 Igår var det tufft, men jag beslutade mig för att göra prövningar i fyra gymnasiekurser. Så jag börjar plugga till två av dem idag. Blir det inte som jag har tänkt mig kan jag börja plugga till HP igen i november. Jag hoppas verkligen du kommer in snart, du har kämpat på så otroligt bra. Jag kikar in här emellanåt för att följa din resa!! Fortsätt lycka till! <3

Det är en bra plan, då är du inte enbart beroende av HP. Jag tjänar inget på att göra prövningar då jag måste tenta av flera kurser för att höja mitt snitt men tycker annars att det är ett bra sätt att öka sina chanser nu när HP är inställt.
Tack, Magdalena Önskar dig all lycka till, du kommer fixa det!

Rainbowgirl skrev: ↑fre 07 aug, 2020 14:13

magdalena3.14 skrev: ↑fre 07 aug, 2020 13:27

Rainbowgirl skrev: ↑tor 06 aug, 2020 21:35

Vad gullig du är som kikar in här och frågar ❤ Jag känner mig så klart förkrossad men jag vet att jag kommer vara okej snart. Hur känner du inför det inställda HP:t?
Tack för dina fina ord. Ja, jag håller med! Det känns som om de faktiskt kunde hållit i det då de haft månader på sig att planera, men men vi kan inte gör så mycket åt beslutet tyvärr.
Jag hoppas att vi båda snart får komma in på läkarprogrammet, för det är vi värda! ❤

Jag förstår, jag hoppas du känner dig bättre snart. <3 Jag håller helt med dig, men vi får helt enkelt fortsätta kämpa mot målet. <3 Igår var det tufft, men jag beslutade mig för att göra prövningar i fyra gymnasiekurser. Så jag börjar plugga till två av dem idag. Blir det inte som jag har tänkt mig kan jag börja plugga till HP igen i november. Jag hoppas verkligen du kommer in snart, du har kämpat på så otroligt bra. Jag kikar in här emellanåt för att följa din resa!! Fortsätt lycka till! <3

Det är en bra plan, då är du inte enbart beroende av HP. Jag tjänar inget på att göra prövningar då jag måste tenta av flera kurser för att höja mitt snitt men tycker annars att det är ett bra sätt att öka sina chanser nu när HP är inställt.
Tack, Magdalena Önskar dig all lycka till, du kommer fixa det!

lugna ner er, regeringen har inte tagit beslut ännu.

Tankar

Hej!

Idag ska jag försöka felanalysera hela HT12. Det känns inte så lockande just nu. Känner mig nere efter gårdagen, går runt och tycker att det är orättvist; när jag kunde skriva HP fanns inte kunskapen där men nu när kunskapen finns här finns inget HP.

Hur som helst så anmälde jag mig igen till en kurs jag tackat nej till (hoppas jag blir antagen!). Tumörpatologi Örebro, hojta till om någon ska läsa den
Hoppas på att få en plats så jag kan göra annat än att bara jobba.

Det känns som om mitt liv går i slowmotion och jag behöver förstå vilken väg jag ska ta härifrån.
Jag kommer söka HPSU i Linköping men tror inte jag kommer in med mina ynka 1,35 om inte ett mirakel sker och det kommer det nog inte göra. Var verkligen inställd på att börja plugga nu till våren, kände mig så glad och redo och tänkte hela tiden på hur bra det skulle kännas om jag lyckades skriva ett bra HP-resultat. Det är det enda som fått mig att kämpa på efter PIL HT19. Jag vill inte betvivla mig själv, men jag är rädd inför framtiden. Nästa år fyller jag 25, det känns galet. Läkardrömmen började när jag var 21. Jag vet att åldern inte spelar någon roll, men det blir läskigare och läskigare ju äldre man blir. Om några månader fyller jag 24 år och jag har inte ens börjat plugga det jag vill, jag står kvar på samma ruta som jag gjorde när jag var 22 och jag ser hur alla omkring mig förflyttar sig framåt i sina liv. Det enda som har hållit mig vid mina sinnens fulla bruk är HP - och nu är det borta.

gudärstarkast1 skrev: ↑fre 07 aug, 2020 14:18

Rainbowgirl skrev: ↑fre 07 aug, 2020 14:13

magdalena3.14 skrev: ↑fre 07 aug, 2020 13:27

Jag förstår, jag hoppas du känner dig bättre snart. <3 Jag håller helt med dig, men vi får helt enkelt fortsätta kämpa mot målet. <3 Igår var det tufft, men jag beslutade mig för att göra prövningar i fyra gymnasiekurser. Så jag börjar plugga till två av dem idag. Blir det inte som jag har tänkt mig kan jag börja plugga till HP igen i november. Jag hoppas verkligen du kommer in snart, du har kämpat på så otroligt bra. Jag kikar in här emellanåt för att följa din resa!! Fortsätt lycka till! <3

Det är en bra plan, då är du inte enbart beroende av HP. Jag tjänar inget på att göra prövningar då jag måste tenta av flera kurser för att höja mitt snitt men tycker annars att det är ett bra sätt att öka sina chanser nu när HP är inställt.
Tack, Magdalena Önskar dig all lycka till, du kommer fixa det!

lugna ner er, regeringen har inte tagit beslut ännu.

https://www.hogskoleprov.nu/

Det är inställt.

Rainbowgirl skrev: ↑fre 07 aug, 2020 14:27

gudärstarkast1 skrev: ↑fre 07 aug, 2020 14:18

Rainbowgirl skrev: ↑fre 07 aug, 2020 14:13

Det är en bra plan, då är du inte enbart beroende av HP. Jag tjänar inget på att göra prövningar då jag måste tenta av flera kurser för att höja mitt snitt men tycker annars att det är ett bra sätt att öka sina chanser nu när HP är inställt.
Tack, Magdalena Önskar dig all lycka till, du kommer fixa det!

lugna ner er, regeringen har inte tagit beslut ännu.

https://www.hogskoleprov.nu/

Det är inställt.

Dags att använda illskan för att plugga till nästa.

Rainbowgirl skrev: ↑fre 07 aug, 2020 14:27 Tankar

Hej!

Idag ska jag försöka felanalysera hela HT12. Det känns inte så lockande just nu. Känner mig nere efter gårdagen, går runt och tycker att det är orättvist; när jag kunde skriva HP fanns inte kunskapen där men nu när kunskapen finns här finns inget HP.

Hur som helst så anmälde jag mig igen till en kurs jag tackat nej till (hoppas jag blir antagen!). Tumörpatologi Örebro, hojta till om någon ska läsa den
Hoppas på att få en plats så jag kan göra annat än att bara jobba.

Det känns som om mitt liv går i slowmotion och jag behöver förstå vilken väg jag ska ta härifrån.
Jag kommer söka HPSU i Linköping men tror inte jag kommer in med mina ynka 1,35 om inte ett mirakel sker och det kommer det nog inte göra. Var verkligen inställd på att börja plugga nu till våren, kände mig så glad och redo och tänkte hela tiden på hur bra det skulle kännas om jag lyckades skriva ett bra HP-resultat. Det är det enda som fått mig att kämpa på efter PIL HT19. Jag vill inte betvivla mig själv, men jag är rädd inför framtiden. Nästa år fyller jag 25, det känns galet. Läkardrömmen började när jag var 21. Jag vet att åldern inte spelar någon roll, men det blir läskigare och läskigare ju äldre man blir. Om några månader fyller jag 24 år och jag har inte ens börjat plugga det jag vill, jag står kvar på samma ruta som jag gjorde när jag var 22 och jag ser hur alla omkring mig förflyttar sig framåt i sina liv. Det enda som har hållit mig vid mina sinnens fulla bruk är HP - och nu är det borta.

Tänkte skriva en PM, men märkte snabbt att den funktionen inte existerade. Jag har precis som dig också haft ålders noja, och stressen över att närma sig 25 också inte börjar studera än är det nog många som upplevt. Jag tror dock att det är viktigt att påminna dig om att du fortfarande är ung, jag likt många andra började studera till läkare när vi var 25+ år, och du kommer märka när du börjar hur otroligt många som har väntat ett par år innan de började studera. Låt inte ålders nojan påverka dig, allt kommer vara glömt den dagen du går runt med röd skylt på sjukhuset.
Önskar dig lycka till med dina framtida studier, hoppas patologkursen blir rolig och att vi blir kollegor en dag.

Rainbowgirl skrev: ↑fre 07 aug, 2020 14:27 Tankar

Hej!

Idag ska jag försöka felanalysera hela HT12. Det känns inte så lockande just nu. Känner mig nere efter gårdagen, går runt och tycker att det är orättvist; när jag kunde skriva HP fanns inte kunskapen där men nu när kunskapen finns här finns inget HP.

Hur som helst så anmälde jag mig igen till en kurs jag tackat nej till (hoppas jag blir antagen!). Tumörpatologi Örebro, hojta till om någon ska läsa den
Hoppas på att få en plats så jag kan göra annat än att bara jobba.

Det känns som om mitt liv går i slowmotion och jag behöver förstå vilken väg jag ska ta härifrån.
Jag kommer söka HPSU i Linköping men tror inte jag kommer in med mina ynka 1,35 om inte ett mirakel sker och det kommer det nog inte göra. Var verkligen inställd på att börja plugga nu till våren, kände mig så glad och redo och tänkte hela tiden på hur bra det skulle kännas om jag lyckades skriva ett bra HP-resultat. Det är det enda som fått mig att kämpa på efter PIL HT19. Jag vill inte betvivla mig själv, men jag är rädd inför framtiden. Nästa år fyller jag 25, det känns galet. Läkardrömmen började när jag var 21. Jag vet att åldern inte spelar någon roll, men det blir läskigare och läskigare ju äldre man blir. Om några månader fyller jag 24 år och jag har inte ens börjat plugga det jag vill, jag står kvar på samma ruta som jag gjorde när jag var 22 och jag ser hur alla omkring mig förflyttar sig framåt i sina liv. Det enda som har hållit mig vid mina sinnens fulla bruk är HP - och nu är det borta.

Om det hjälper så fyller jag 25 i år och har inte haft ett jobb sedan januari

Jag känner igen mig så mycket i det du säger...hade planerat på att få "en ny start på livet" efter hp oavsett hur det gick. Jag hade planer och ville äntligen börja studera och sen så händer det här. Vid tillfället i vår var jag kanske ändå lite lättad över att få lite extra pluggtid men nu när man ändå trodde att man hade goda chanser att klara sitt mål så blir det inte av....

But one day...och när det händer...kommer man säkerligen inte komma ihåg eller tänka så mycket på den här tiden.

matand24 skrev: ↑fre 07 aug, 2020 16:00

Rainbowgirl skrev: ↑fre 07 aug, 2020 14:27 Tankar

Hej!

Idag ska jag försöka felanalysera hela HT12. Det känns inte så lockande just nu. Känner mig nere efter gårdagen, går runt och tycker att det är orättvist; när jag kunde skriva HP fanns inte kunskapen där men nu när kunskapen finns här finns inget HP.

Hur som helst så anmälde jag mig igen till en kurs jag tackat nej till (hoppas jag blir antagen!). Tumörpatologi Örebro, hojta till om någon ska läsa den
Hoppas på att få en plats så jag kan göra annat än att bara jobba.

Det känns som om mitt liv går i slowmotion och jag behöver förstå vilken väg jag ska ta härifrån.
Jag kommer söka HPSU i Linköping men tror inte jag kommer in med mina ynka 1,35 om inte ett mirakel sker och det kommer det nog inte göra. Var verkligen inställd på att börja plugga nu till våren, kände mig så glad och redo och tänkte hela tiden på hur bra det skulle kännas om jag lyckades skriva ett bra HP-resultat. Det är det enda som fått mig att kämpa på efter PIL HT19. Jag vill inte betvivla mig själv, men jag är rädd inför framtiden. Nästa år fyller jag 25, det känns galet. Läkardrömmen började när jag var 21. Jag vet att åldern inte spelar någon roll, men det blir läskigare och läskigare ju äldre man blir. Om några månader fyller jag 24 år och jag har inte ens börjat plugga det jag vill, jag står kvar på samma ruta som jag gjorde när jag var 22 och jag ser hur alla omkring mig förflyttar sig framåt i sina liv. Det enda som har hållit mig vid mina sinnens fulla bruk är HP - och nu är det borta.

Tänkte skriva en PM, men märkte snabbt att den funktionen inte existerade. Jag har precis som dig också haft ålders noja, och stressen över att närma sig 25 också inte börjar studera än är det nog många som upplevt. Jag tror dock att det är viktigt att påminna dig om att du fortfarande är ung, jag likt många andra började studera till läkare när vi var 25+ år, och du kommer märka när du börjar hur otroligt många som har väntat ett par år innan de började studera. Låt inte ålders nojan påverka dig, allt kommer vara glömt den dagen du går runt med röd skylt på sjukhuset.
Önskar dig lycka till med dina framtida studier, hoppas patologkursen blir rolig och att vi blir kollegor en dag.

Det hade varit en praktisk funktion, tack för att du skrev ändå
Jag har också fått den uppfattningen, att det är många 25+ som börjar plugga och att man absolut inte är ensam om att vara lite ”äldre”. Men av någon anledning så går jag ändå runt och nojjar över hur gammal jag kommer vara vid examen och har ångest över min stagnerande utveckling. Har inte kommit in ännu och jag tror det är det som är mest jobbigt, att gång på gång inte bli antagen.
Tack så mycket, och det hoppas jag med!
Lycka till på läkarprogrammet!

IskSi skrev: ↑fre 07 aug, 2020 16:22

Rainbowgirl skrev: ↑fre 07 aug, 2020 14:27 Tankar

Hej!

Idag ska jag försöka felanalysera hela HT12. Det känns inte så lockande just nu. Känner mig nere efter gårdagen, går runt och tycker att det är orättvist; när jag kunde skriva HP fanns inte kunskapen där men nu när kunskapen finns här finns inget HP.

Hur som helst så anmälde jag mig igen till en kurs jag tackat nej till (hoppas jag blir antagen!). Tumörpatologi Örebro, hojta till om någon ska läsa den
Hoppas på att få en plats så jag kan göra annat än att bara jobba.

Det känns som om mitt liv går i slowmotion och jag behöver förstå vilken väg jag ska ta härifrån.
Jag kommer söka HPSU i Linköping men tror inte jag kommer in med mina ynka 1,35 om inte ett mirakel sker och det kommer det nog inte göra. Var verkligen inställd på att börja plugga nu till våren, kände mig så glad och redo och tänkte hela tiden på hur bra det skulle kännas om jag lyckades skriva ett bra HP-resultat. Det är det enda som fått mig att kämpa på efter PIL HT19. Jag vill inte betvivla mig själv, men jag är rädd inför framtiden. Nästa år fyller jag 25, det känns galet. Läkardrömmen började när jag var 21. Jag vet att åldern inte spelar någon roll, men det blir läskigare och läskigare ju äldre man blir. Om några månader fyller jag 24 år och jag har inte ens börjat plugga det jag vill, jag står kvar på samma ruta som jag gjorde när jag var 22 och jag ser hur alla omkring mig förflyttar sig framåt i sina liv. Det enda som har hållit mig vid mina sinnens fulla bruk är HP - och nu är det borta.

Om det hjälper så fyller jag 25 i år och har inte haft ett jobb sedan januari

Jag känner igen mig så mycket i det du säger...hade planerat på att få "en ny start på livet" efter hp oavsett hur det gick. Jag hade planer och ville äntligen börja studera och sen så händer det här. Vid tillfället i vår var jag kanske ändå lite lättad över att få lite extra pluggtid men nu när man ändå trodde att man hade goda chanser att klara sitt mål så blir det inte av....

But one day...och när det händer...kommer man säkerligen inte komma ihåg eller tänka så mycket på den här tiden.

Fina IskSi
25 är egentligen inte gammalt, det är bara jag som är konstig och rädd. Jag känner människor som började plugga när de var 40 år gamla. Det finns ingen gräns.

Jag hade liknande planer som dig; att få en ny start. Men jag har tänkt mycket på hur jag hela tiden tänker att min start hänger ihop med läkarprogrammet, att det inte är bra för då känns det som om jag inte gör någonting om jag inte kommer in. Kanske måste man våga leva och tänka att ens start börjar när man vill?
Men precis som du så kände jag mig redo nu och det kändes som om en dörr smälldes igen framför en just som man hade köat en lång tid ute i kylan och trodde att man skulle få gå in i värmen.

Jag försöker intala mig det, att det här kommer vara bortglömt om något år men just nu känns det bara jobbigt.

Försök inte pusha för mycket bara. Det är helt okej att vara ledsen och att känna dig besviken i några dagar. Passa på att ta en liten paus så att du kan återgå till pluggandet med positiva tankar.Visst är 25 ingen jättestor ålder(eller är det självförnekelse då jag är 25 om någon månad?) men jag förstår att det måste vara jobbigt. Ingen kunde väl förutse att det här året skulle bli som det blev.

Tumörpatologi låter intressant men tror inte att jag pallar läsa en kurs samtidigt som jag pluggar till HP och jobbar heltid.

Nu kanske det inte är rätt för mig att prata om hur det är att sakna utbildning å sånt, jag har ett yrke och en utbildning men även fast jag har utbildningsmöjligheter inom mitt yrke så leder dom sällan till någon högre lön. Däremot känner jag ibland att jag slösade tid på min utbildning då jag istället kunde plugga till HP. Men är det något jag har lärt mig så är det okej att gråta över spilld mjölk så länge det inte tar över ditt liv.

De senaste dagarna har jag funderat mycket och har själv kommit fram till att jag egentligen inte vill jobba med mitt yrke resterande delen av mitt liv, däremot är det svårt att inte tycka att man är för gammal för det.

Fortsätt kämpa men glöm inte bort att även tillåta dig själv att vara ledsen och besviken!

LilManda skrev: ↑fre 07 aug, 2020 19:34 Försök inte pusha för mycket bara. Det är helt okej att vara ledsen och att känna dig besviken i några dagar. Passa på att ta en liten paus så att du kan återgå till pluggandet med positiva tankar.Visst är 25 ingen jättestor ålder(eller är det självförnekelse då jag är 25 om någon månad?) men jag förstår att det måste vara jobbigt. Ingen kunde väl förutse att det här året skulle bli som det blev.

Tumörpatologi låter intressant men tror inte att jag pallar läsa en kurs samtidigt som jag pluggar till HP och jobbar heltid.

Nu kanske det inte är rätt för mig att prata om hur det är att sakna utbildning å sånt, jag har ett yrke och en utbildning men även fast jag har utbildningsmöjligheter inom mitt yrke så leder dom sällan till någon högre lön. Däremot känner jag ibland att jag slösade tid på min utbildning då jag istället kunde plugga till HP. Men är det något jag har lärt mig så är det okej att gråta över spilld mjölk så länge det inte tar över ditt liv.

De senaste dagarna har jag funderat mycket och har själv kommit fram till att jag egentligen inte vill jobba med mitt yrke resterande delen av mitt liv, däremot är det svårt att inte tycka att man är för gammal för det.

Fortsätt kämpa men glöm inte bort att även tillåta dig själv att vara ledsen och besviken!

Kanske tar en liten paus om några dagar bara för att låta det lägga sig lite. Nej, det har varit ett hemskt år där många människor mist livet och annat än enbart Corona har hänt i världen. Två missade prov är ingenting i jämförelse.

Jag jobbar också heltid men känner att det är skönt att få plugga annat än bara HP.

Jag har en examen i biomedicin och jobbar heltid på ett labb, så saknar inte utbildning på det viset utan saknar det i form av att det inte är just läkare jag pluggar till just nu
Vad har du pluggat?
Jag ångrar inte att jag läste biomedicin, vet att det kommer vara ett bra komplement till läkarprogrammet eftersom jag också vill forska efter mina studier. Men jag önskade att jag förstått vad som krävdes av mig på HP för att förbättra mina resultat. Det tog ett tag för mig innan jag ens vågade tro på mig själv.

Man är aldrig för gammal, så länge man vill något så ska man göra allt man kan för att uppnå det. Men det är så klart att man ibland känner sig lite gammal, tror bara att vi människor har väldigt bråttom genom livet och stressar upp oss för mycket över saker.
Ja, kommer nog känna så i några dagar i alla fall men det kommer gå över.