Drömmen om att bli onkolog

Starta en egen eller läs och kommentera någon annans
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 780
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Genererat provpass KVANT

Hej! :)

Idag är egentligen en pluggfri dag men ska inte göra något speciellt dag, så kände för att göra ett kvantitativt provpass.
Har aldrig skrivit ett genererat provpass förut men upplevde det som något bra, i och med att uppgifter slängs ihop från alla proven. Jag känner igen uppgifter nu, minns inte svaret på alla uppgifter jag räknat men oftast vet jag att jag löst uppgiften tidigare. Därför är det bra med genererade provpass, för att förvirra minnet lite.

Genererat provpass KVANT
XYZ 12/12
KVA 10/10
NOG 4/6
DTK 9/12

Tot: 35/40 vilket motsvarade 1,8

XYZ och KVA gick bra, det kändes också bra när jag skrev. Ringade in en uppgift som jag tyckte var lite konstig, kom fram till rätt svar men kvoterna var omvända. Insåg nu vid rättning mitt misstag: jag räknade ej ut X först utan utgick från att X var talet som det egentligen var lika med.

På NOG slarvade jag. Talen i sig var inte svåra men jag borde läst noggrannare och tänkt till. Behövde inte informationen i I för det sa sig självt i texten tillsammans med påstående II. På den andra uppgiften använde jag informationen i både I och II men svarar ändå A?

DTK... Ah, dear old friend. DTK kunde dock gått sämre om jag ska vara ärlig. Kändes som det gick sämre iaf. Ett misstag bottnar i att jag räknade fel antal staplar - igen, ja. Dubbelräknade jag? Nej. Joke's on me.
Ett annat fel var att jag delat på totala antalet istället för enbart kvinnornas antal. Summorna var precis vid varandra. Sedermera svarade jag fel på en procent-fråga som jag vet att jag vanligtvis brukar svara rätt på (har nog räknat på den uppgiften två gånger). Måste öva på att minska antalet slarvfel, speciellt på DTK då det är min akilleshäl.

Kaaanske pluggar lite DTK idag. Vi får se :)
Användarvisningsbild
Aeowa
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 309
Blev medlem: tor 20 jul, 2017 13:17

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Aeowa »

Rainbowgirl skrev: ons 09 sep, 2020 12:30
Aeowa skrev: ons 09 sep, 2020 10:38
Rainbowgirl skrev: tis 08 sep, 2020 12:59

Yup, färdig med HP 😛 sjukt bra serie! Är sugen på att läsa Percy Jackson.
Läser Skin in the game men har inte kommit så långt, knappt hunnit läsa heller.

Hur många är ni?
Kan tänka mig att majoriteten är kvinnor, sitter så djupt rotat i samhället att kvinnor ska jobba med omvårdnad. Det är så klart dumt att det är så, men det känns som om det långsamt förändras.

Men Aeowa! 🤭 Du måste vara som en duracellkanin haha🐰
Oroa dig inte, kommer hålla mig borta så länge som jag bara kan 😂 Jag dricker coca cola när jag behöver energi, känns ganska så ovuxet men det funkar 🤷🏻‍♀️

Hahaha 😂 försök få den att smälta in med resten av håret om möjligt eller få till mycket volym i den så du kan styla den lite.

Precis, tror jag måste ta det lite lugnt och tänka efter. Kanske ska börja skriva ner saker som gått bra/dåligt under veckan och skriva varför de gått bra/dåligt. Har hjälpt mig förut.

Håller tummarna! :)
Snart fredag! 🥳 Intalar mig själv det vid början av veckan 😂
Där ser du, tur du gav den en chans :) Juste, den sa du att du skulle läsa. Håll mig gärna uppdaterad om vad du tycker!

Oj...Vi är upp emot 200 anställda så en hel del!
Alla ska få arbeta med vad de vill oavsett normer, känns som att samhället blir mer och mer öppet för det idag med. Bara att en sån sak som att en del jag mött tycker det är lite jobbigt med termen "sköterska" för att det har en feminin klang är tråkigt. Har en på mitt jobb som har en egenkomponerad skylt där det står sjukskötare istället.

Ibland är det så tyvärr, sedan tar batteriet slut och jag slocknar 😂
Coca cola är så underskattat! Känner dock verkligen ingen koffeinkick av det, gör du det?

Jag försökte det igår, sen behövde jag gå utomhus på väg till jobbet i regn och blåst... Det var 9h på jobb som häxa!

Tycker jag låter som en utmärkt idé, ger dig lite perspektiv på saker och ting, speciellt om du vet att det fungerar. Läste lite i din och IskSis konversation, och känner du att du behöver prata med någon så gör det! Det är ju bara på dina egna villkor, du får själv välja vem du vill prata med, hur ofta och vad du vill samtalen ska leda till.

Lätt och säga när man är ledig helgen, själv blir det jobb för hela slanten! Men helgen brukar vara lugnare så jag tror det blir bra :) Hoppas du mår bra!
I know! :)
Will do, får se hur lång tid det tar att läsa ut den.

Det var många!
Aa, tror man börjar komma ifrån könsrollerna lite men de hänger kvar i vissa kretsar. Trist att man inte bara kan acceptera att det heter sköterska och att man inte behöver vara kvinna för att kalla sig det.

Haha men det är inte så konstigt 😂 man får en kick och sen en dipp 😏
Inte en stor kick men blir lite, lite piggare. Dock så är det inte långvarigt så blir trött fort efteråt igen.

Hahahaha den är inte rolig 😂 En snäll häxa 😌
Har du platt eller lockigt hår? Man är typ körd om man har lockigt och det regnar/blåser ute.

Ska testa göra det i helgen och se hur det känns.
Har dragit mig för att göra det i några år nu, tänker att det bara är jobbigt och så har jag inte tagit tag i det. Oftast hinner jag må bra och så glömmer jag bort det tills det dippar igen, jag kontemplerar återigen om jag inte ska försöka boka en tid men så mår jag bättre och glömmer bort det och sådär håller det på. Egentligen tror jag att det hade varit bra men känner mig lite rädd, tänk om jag mår sämre när jag verkligen lägger fram allting på bordet? Eller om jag inte klickar med terapeuten/psykologen?

Hehehe sant 🤪 Jobbar du natt?
Jag mår bra :)
Hoppas också att du mår bra!
Kommit någon vart?

Hur många är ni?:)

Är så rädd att bli som mina föräldrar, att jag får huvudvärk om jag inte dricker kaffe. Abstinens är läskigt i alla dess former!
Dricker det endast för smakens skull :lol:

Vågigt/lockigt? Är inte världens krull men definitivt inte rakt heller. Hur är ditt?

Vad blev utdelningen? Något positivt?
Bättre att det blir tillfälligt sämre, annars kommer du bara bära med dig det negativa inuti som kan ligga och gro. De jobbar ju trots allt med sinnet och är experter, de finns där för att hjälpa och lyssna och skulle heller aldrig ta illa upp om du vill byta. Precis som att du får lov att byta t.ex. barnmorska för att det ska kännas bekvämt får du lov att byta psykolog. Det handlar ju om dig och ditt psyke, man ska klicka med den man pratar med. I den situationen är det 100 % fokus på dig.

Jobbade bara dag så det var så skönt!!
Som en helhet mår jag också bra, man dippar lite ibland men that's life!

Så roligt att läsa ditt långa inlägg om kreativitet, älskar verkligen när du visar upp den djupa, lite mer sårbara sidan av dig själv. Det känns verkligen som att man får lov att lära känna dig mer ordentligt vilket är otroligt häftigt. Blir så annorlunda perspektiv när man själv inte är kreativ, men samtidigt känner av din brinnande vilja - oerhört inspirerande!
Whether you think you can or think you can't, you're right
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 780
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Aeowa skrev: mån 14 sep, 2020 12:27
Rainbowgirl skrev: ons 09 sep, 2020 12:30
Aeowa skrev: ons 09 sep, 2020 10:38

Där ser du, tur du gav den en chans :) Juste, den sa du att du skulle läsa. Håll mig gärna uppdaterad om vad du tycker!

Oj...Vi är upp emot 200 anställda så en hel del!
Alla ska få arbeta med vad de vill oavsett normer, känns som att samhället blir mer och mer öppet för det idag med. Bara att en sån sak som att en del jag mött tycker det är lite jobbigt med termen "sköterska" för att det har en feminin klang är tråkigt. Har en på mitt jobb som har en egenkomponerad skylt där det står sjukskötare istället.

Ibland är det så tyvärr, sedan tar batteriet slut och jag slocknar 😂
Coca cola är så underskattat! Känner dock verkligen ingen koffeinkick av det, gör du det?

Jag försökte det igår, sen behövde jag gå utomhus på väg till jobbet i regn och blåst... Det var 9h på jobb som häxa!

Tycker jag låter som en utmärkt idé, ger dig lite perspektiv på saker och ting, speciellt om du vet att det fungerar. Läste lite i din och IskSis konversation, och känner du att du behöver prata med någon så gör det! Det är ju bara på dina egna villkor, du får själv välja vem du vill prata med, hur ofta och vad du vill samtalen ska leda till.

Lätt och säga när man är ledig helgen, själv blir det jobb för hela slanten! Men helgen brukar vara lugnare så jag tror det blir bra :) Hoppas du mår bra!
I know! :)
Will do, får se hur lång tid det tar att läsa ut den.

Det var många!
Aa, tror man börjar komma ifrån könsrollerna lite men de hänger kvar i vissa kretsar. Trist att man inte bara kan acceptera att det heter sköterska och att man inte behöver vara kvinna för att kalla sig det.

Haha men det är inte så konstigt 😂 man får en kick och sen en dipp 😏
Inte en stor kick men blir lite, lite piggare. Dock så är det inte långvarigt så blir trött fort efteråt igen.

Hahahaha den är inte rolig 😂 En snäll häxa 😌
Har du platt eller lockigt hår? Man är typ körd om man har lockigt och det regnar/blåser ute.

Ska testa göra det i helgen och se hur det känns.
Har dragit mig för att göra det i några år nu, tänker att det bara är jobbigt och så har jag inte tagit tag i det. Oftast hinner jag må bra och så glömmer jag bort det tills det dippar igen, jag kontemplerar återigen om jag inte ska försöka boka en tid men så mår jag bättre och glömmer bort det och sådär håller det på. Egentligen tror jag att det hade varit bra men känner mig lite rädd, tänk om jag mår sämre när jag verkligen lägger fram allting på bordet? Eller om jag inte klickar med terapeuten/psykologen?

Hehehe sant 🤪 Jobbar du natt?
Jag mår bra :)
Hoppas också att du mår bra!
Kommit någon vart?

Hur många är ni?:)

Är så rädd att bli som mina föräldrar, att jag får huvudvärk om jag inte dricker kaffe. Abstinens är läskigt i alla dess former!
Dricker det endast för smakens skull :lol:

Vågigt/lockigt? Är inte världens krull men definitivt inte rakt heller. Hur är ditt?

Vad blev utdelningen? Något positivt?
Bättre att det blir tillfälligt sämre, annars kommer du bara bära med dig det negativa inuti som kan ligga och gro. De jobbar ju trots allt med sinnet och är experter, de finns där för att hjälpa och lyssna och skulle heller aldrig ta illa upp om du vill byta. Precis som att du får lov att byta t.ex. barnmorska för att det ska kännas bekvämt får du lov att byta psykolog. Det handlar ju om dig och ditt psyke, man ska klicka med den man pratar med. I den situationen är det 100 % fokus på dig.

Jobbade bara dag så det var så skönt!!
Som en helhet mår jag också bra, man dippar lite ibland men that's life!

Så roligt att läsa ditt långa inlägg om kreativitet, älskar verkligen när du visar upp den djupa, lite mer sårbara sidan av dig själv. Det känns verkligen som att man får lov att lära känna dig mer ordentligt vilket är otroligt häftigt. Blir så annorlunda perspektiv när man själv inte är kreativ, men samtidigt känner av din brinnande vilja - oerhört inspirerande!
Läst ca 50 sidor nu. Den är bra, och jag slår nog upp ord på varenda sida vilket är anledningen till att jag läser så långsamt 😂
Läser den på svenska vilket visat sig vara bra då jag hittar ord jag inte kan hela tiden. Tycker dock att det ibland är svårt att hänga med i vad han menar, kan liksom känna att han uppfattat saker jag inte förstår ännu (men vill lära mig).

Vi är ca 120 stycken men då räknar jag även med läkarna och sekreterarna etc. På labb är vi kanske 50-60 stycken?

Det är ju väldigt vanligt att många får abstinens, speciellt om man dricker mycket kaffe. Men så länge du håller det på en måttlig nivå så borde du vara fine :)

Mitt är nog vågigt, kan ha väldigt lockigt i nacken men på det stora hela så är det vågigt. Hade spikrakt som barn och sen försvann det i puberteten 🙃

Glömde helt bort att göra det 😅 men ska försöka att göra det nu i veckan! Tror att det är bra att få det gjort.
Ja, du har rätt. Måste bara orka ta tag i det. Det är nog mitt största problem; att faktiskt boka en tid.

Det gör man. Jag brukar säga att livet är som en sinuskurva haha, upp och ner går det.


Vad gullig du är ♥️
Jag har en tendens att vara väldigt djup men också öppen och ärlig. Försöker att inte skriva för mycket om mig själv utanför HP-plugget (som du märker är det svårt haha) för tror inte människor är så intresserade av det men blev väldigt glad av att höra att du uppskattade det :)
Jag tror att du är kreativ men bara inte märker av det ;) alla har vi något inom oss.

Krya på dig! Läste att du blivit sjuk.
Försök att vila och inte bry dig så mycket om plugget. Läs i böckerna du fick i födelsedagspresent och ta hand om dig själv 💗
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 780
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

LÄS

Hej!

Idag ville jag verkligen inte plugga men tvingade mig själv.

LÄS
Växtföljden som skydd 5/6
Könsdiskriminerande reklam 5/6 Här strök jag i huvudet över det rätta svaret, när jag sedan rättade så insåg jag hur jag tänkt just det svaret i huvudet men då jag strukit över det mentalt så övervägde jag det inte ens.
Pedagogik för fritidshemmen 4/6 Hade valt rätt svar men bytte i slutsekunderna på en fråga. Den andra frågans svar fanns mitt framför ögonen på mig...

Mitt problem just nu är att jag inte litar på magkänslan och fattar klumpiga beslut i vissa fall. Är lite besviken på mig själv men gör också LÄS klockan 22:00 när jag egentligen vill sova haha. Hur som helst så har läsförståelsen dalat lite de senaste veckorna och det gör lite ont om jag ska vara ärlig. Tror att jag måste lita på mig själv mer. I mitt fall handlar mycket om självförtroende - när jag tror att jag är bra på något så är jag det. Jag behöver bara tro det. Nu tror jag inte på mig själv och det syns på LÄS.

Idag skickade jag in min ansökan till alla Sveriges universitet för fjärde gången i mitt liv :lol:
Orkar inte haha, vi vet alla vad som väntar den 10 december - blir det reservplats 240 eller 500?
Det sjuka är att jag kommer ha haft denna pluggdagbok i ett år just den 10 december. Tiden flyger förbi. Lär ha skrivit över 1000 inlägg tills jag kommer in :P

Bläddrade igenom min pluggdagbok igår bara för att se vad som hänt de senaste månaderna. Och måste ändå säga att jag, trots min pessimism och mitt konstanta gnäll, insåg hur mycket bättre jag blivit på allt (okej, kanske inte ORD haha...). Jag skriver mycket högre än jag gjorde i typ mars-juni. I april hade jag många breakdowns också, var väldigt negativ och skrev mycket om att DTK gick dåligt och att jag inte presterade bra. Nu presterar jag bra (tog emot att skriva bra, but I'm getting there!) och jag tar det för givet utan att tänka på var jag började. Varför tar jag det för givet?
Tänkte på hur tacksam jag ska vara över den här utvecklingen, den har hållit i sig och det betyder att en reell förändring skett. Jag har så klart fortfarande dagar då jag inte presterar bra men över lag har mycket hänt under de senaste månaderna. Skriver nu runt 34-36 poäng på mina senaste provpass - detta var en dröm för några månader sen. Jag tänker "ah, hade jag skrivit två poäng bättre hade jag fått 1,9" - som om 1,8 är något att rycka på axlarna åt?! Att jag blivit så här innebär att jag förväntar mig höga resultat av mig själv.
Kan ibland inte förstå det. Jag, jag, förväntar mig höga resultat. Skrattar åt det medan jag skriver det här haha. Önskar att ni kunnat sett mig under de senaste två åren, mitt största problem var hur jag skulle få över 1,3 på matten. Det var på riktigt mitt största problem. Idag är det min favoritdel och jag har skrivit 1,7-2,0 på de senaste proven jag skrivit.

Min poäng med essän är att ni inte får glömma hur långt ni kommit. Se tillbaka på er resa och njut av hur långt ni kommit, för jag är säker på att ni gör det lika sällan som jag.

Detta år har varit så sjukt konstigt och jag är så redo för 2021. Det ska bli mitt år har jag bestämt!
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 780
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

The weekly “I’m so tired I won’t be studying today” post 😂

Vet inte varför men är helt förstörd idag. Så fort jag kom hem la jag mig i soffan och kände mig febrig och helt slut.
Har inte rört på mig på 2 timmar.

Hade tänkt plugga NOG och DTK idag men gör det imorgon istället. Längtar så mycket till helgen så jag kan vila (sad but true).
Jobbet den här veckan har varit krävande och jag känner mig väldigt trött.

Hoppas ni andra mår bättre ☺️
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 780
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

DTK och en trött regnbåge

Evening guys!

Idag vaknade jag och kände hur kroppen skrek "nej!". Lyssnade jag?
Svar nej :D
Gick till jobbet och kände hur jag redan var trött innan jag ens gjort något. Inte min vanliga trötthet som beror på att jag sover för lite, utan kände mig trött in i märgen - ni vet så där som man ibland gör när man behöver varva ner.
Det var full rulle och jag kände mig överväldigad och väldigt osocial. Hade ingen energi till att prata med folk, kände hur jag nästan sög ut energin ur dem, som en dementor. Försökte hålla mig mest för mig själv.
Gick även till gymmet idag, det var skönt men efteråt kände jag mig inte så glad som jag brukar.

Problemet med mitt humör är att jag aldrig vet om det är jag som mår dåligt eller om det är mina hormoner som gör mig nedstämd. Jag är tvungen att ta hormoner då det är den enda "behandlingen" som finns mot endometrios. Jag använder citationstecken för att jag absolut hatar hormoner då jag haft varenda biverkning ni kan tänka er, det var ett helvete att hitta ett syntetiskt progesteron som inte fick mig att kräkas varje dag. Om jag glömmer att ta min tablett så blir jag väldigt glad och hyper - och inser att jag glömt att ta min medicin haha...
Hur som helst så vet jag aldrig var jag börjar och var mina hormoner slutar. Idag hade jag ingen anledning att vara ledsen så skyller på hormonerna.
Min endometrios är en faktor till varför jag vill bli läkare. Jag vill aldrig att någon känner att de inte tas på allvar och att de måste kämpa för att få hjälp. Vården för endometriospatienter i Sverige är bedrövlig, man tas inte på allvar. Jag misstänkte att jag hade endometrios och kämpade hårt för att få min diagnos, gav mig inte när läkarna sa att inget var fel för jag visste att mina symptom inte tillhörde det vanliga. För mig tog det två år, men genomsnittet för att få en diagnos ligger på 6-10 år. För vissa tar det fler år än så att få en diagnos. Många är inte medicinskt insatta och söker vård för att få reda på vad som är fel; det är naturligt att lita på sin läkare när denne säger att allt ser bra ut. Är man medicinskt insatt är det lättare att argumentera för sin sak, dock ska man egentligen inte ens behöva argumentera. Mår man inte bra så mår man inte bra, punkt slut.
Kan tillägga att jag idag hittat en behandling som funkar, men får betala med mitt psyke i perioder.

Det där var lite väl personligt men jag är öppen om endometrios och vill att människor vet om att det finns. Om det kan hjälpa en individ till en diagnos så blir jag glad :)

Nu över till vad den här pluggdagboken faktiskt handlar om :lol:

Jag är som sagt helt borta men kände mig tvungen att plugga för att jag sagt att jag skulle plugga. Blev inget NOG, det får bli imorgon, men det blev DTK ;)

DTK
9/12
12/12

Hade inte riktigt svarat på frågan, man skulle räkna ihop två värden och ta skillnaden mot två andra värden. Jag gjorde inte detta utan tog skillnaden mellan de två värdena som skulle adderas. Go figure.
På en annan uppgift tog jag fel ökning. Man skulle räkna ut den största ökningen i en graf, jag valde den näst största.
Mitt tredje fel var en karta där man skulle uppmäta en area, var aningen bökigt att mäta på datorn.

Vet inte hur jag fick alla rätt på mitt andra pass, kändes okej när jag skrev men tyckte inte att det kändes som ett alla-rätt-pass. Blev i alla fall väldigt glad. Ett fint avslut på en jobbig dag.

Ni har säkert sett att det blir ett HP i höst.
Jag känner mig tom och trött på HP-dramat. Jag orkar inte längre bry mig om framtiden. Den har tagit mycket energi i flera år. Speciellt HP. Det får gå som det går i vår. Just nu vill jag bara ta mig igenom det här året och försöka hitta en balans.
Jag är indignerad över att det blir ett prov, det känns inte rättvist men vad vi än gör så kommer provet de facto att skrivas.

Jag hoppas att ni mår bra och att ni får en trevlig helg ❤️
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 780
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

NOG

Hej! :)

Idag gjorde jag lite NOG. Av någon anledning börjar jag alltid plugga vid 22:00, det bara blir så. Jag tänkte att jag skulle plugga runt 20:00 men vips var klockan 22:00 och det var då jag satte mig för att börja plugga.

Hur som helst gick NOG sådär. Fick fel på det jag trodde jag skulle få rätt på och rätt på det jag tyckte var svårt.

NOG
4/6
4/6
4/6
5/6

Vissa fel handlade om att jag borde läst noggrannare. Till exempel angavs det att 6>X>4. Här tänkte jag "Aha! De försöker lura mig att tro att X = 5 när det kan vara 5,1 etc". Bara det att det stod att X var ett heltal i texten :lol:
Andra fel handlade om att jag inte kunde lösa uppgiften korrekt. Kan dock alltid lösa frågorna vid rättning, så förstår vilka misstag jag begått.

Det var allt för idag. Blev inte så mycket men bättre än ingenting.
Funderar på att kaaanske göra två genererade provpass imorgon, ett KVANT och ett VERB.
We shall see what happens.
Användarvisningsbild
Aeowa
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 309
Blev medlem: tor 20 jul, 2017 13:17

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Aeowa »

Rainbowgirl skrev: mån 14 sep, 2020 16:07
Aeowa skrev: mån 14 sep, 2020 12:27
Rainbowgirl skrev: ons 09 sep, 2020 12:30

I know! :)
Will do, får se hur lång tid det tar att läsa ut den.

Det var många!
Aa, tror man börjar komma ifrån könsrollerna lite men de hänger kvar i vissa kretsar. Trist att man inte bara kan acceptera att det heter sköterska och att man inte behöver vara kvinna för att kalla sig det.

Haha men det är inte så konstigt 😂 man får en kick och sen en dipp 😏
Inte en stor kick men blir lite, lite piggare. Dock så är det inte långvarigt så blir trött fort efteråt igen.

Hahahaha den är inte rolig 😂 En snäll häxa 😌
Har du platt eller lockigt hår? Man är typ körd om man har lockigt och det regnar/blåser ute.

Ska testa göra det i helgen och se hur det känns.
Har dragit mig för att göra det i några år nu, tänker att det bara är jobbigt och så har jag inte tagit tag i det. Oftast hinner jag må bra och så glömmer jag bort det tills det dippar igen, jag kontemplerar återigen om jag inte ska försöka boka en tid men så mår jag bättre och glömmer bort det och sådär håller det på. Egentligen tror jag att det hade varit bra men känner mig lite rädd, tänk om jag mår sämre när jag verkligen lägger fram allting på bordet? Eller om jag inte klickar med terapeuten/psykologen?

Hehehe sant 🤪 Jobbar du natt?
Jag mår bra :)
Hoppas också att du mår bra!
Kommit någon vart?

Hur många är ni?:)

Är så rädd att bli som mina föräldrar, att jag får huvudvärk om jag inte dricker kaffe. Abstinens är läskigt i alla dess former!
Dricker det endast för smakens skull :lol:

Vågigt/lockigt? Är inte världens krull men definitivt inte rakt heller. Hur är ditt?

Vad blev utdelningen? Något positivt?
Bättre att det blir tillfälligt sämre, annars kommer du bara bära med dig det negativa inuti som kan ligga och gro. De jobbar ju trots allt med sinnet och är experter, de finns där för att hjälpa och lyssna och skulle heller aldrig ta illa upp om du vill byta. Precis som att du får lov att byta t.ex. barnmorska för att det ska kännas bekvämt får du lov att byta psykolog. Det handlar ju om dig och ditt psyke, man ska klicka med den man pratar med. I den situationen är det 100 % fokus på dig.

Jobbade bara dag så det var så skönt!!
Som en helhet mår jag också bra, man dippar lite ibland men that's life!

Så roligt att läsa ditt långa inlägg om kreativitet, älskar verkligen när du visar upp den djupa, lite mer sårbara sidan av dig själv. Det känns verkligen som att man får lov att lära känna dig mer ordentligt vilket är otroligt häftigt. Blir så annorlunda perspektiv när man själv inte är kreativ, men samtidigt känner av din brinnande vilja - oerhört inspirerande!
Läst ca 50 sidor nu. Den är bra, och jag slår nog upp ord på varenda sida vilket är anledningen till att jag läser så långsamt 😂
Läser den på svenska vilket visat sig vara bra då jag hittar ord jag inte kan hela tiden. Tycker dock att det ibland är svårt att hänga med i vad han menar, kan liksom känna att han uppfattat saker jag inte förstår ännu (men vill lära mig).

Vi är ca 120 stycken men då räknar jag även med läkarna och sekreterarna etc. På labb är vi kanske 50-60 stycken?

Det är ju väldigt vanligt att många får abstinens, speciellt om man dricker mycket kaffe. Men så länge du håller det på en måttlig nivå så borde du vara fine :)

Mitt är nog vågigt, kan ha väldigt lockigt i nacken men på det stora hela så är det vågigt. Hade spikrakt som barn och sen försvann det i puberteten 🙃

Glömde helt bort att göra det 😅 men ska försöka att göra det nu i veckan! Tror att det är bra att få det gjort.
Ja, du har rätt. Måste bara orka ta tag i det. Det är nog mitt största problem; att faktiskt boka en tid.

Det gör man. Jag brukar säga att livet är som en sinuskurva haha, upp och ner går det.


Vad gullig du är ♥️
Jag har en tendens att vara väldigt djup men också öppen och ärlig. Försöker att inte skriva för mycket om mig själv utanför HP-plugget (som du märker är det svårt haha) för tror inte människor är så intresserade av det men blev väldigt glad av att höra att du uppskattade det :)
Jag tror att du är kreativ men bara inte märker av det ;) alla har vi något inom oss.

Krya på dig! Läste att du blivit sjuk.
Försök att vila och inte bry dig så mycket om plugget. Läs i böckerna du fick i födelsedagspresent och ta hand om dig själv 💗
Det är ju bara superbra att du får lära dig massa nya ord! Kanske lite segt att behöva slå upp, men det gynnar ju bara dig i slutändan :)

Ändå så pass! Trodde ni var mycket färre hehe, visar verkligen hur dålig koll jag har...

Men same! Hade rakt hår som liten men sedan blev det poff lockigt, förstår inte riktigt teorin bakom det.

Har det hänt något mer på den fronten?

Haha åh minns inte vem som har sagt så till mig tidigare men älskar det uttrycket :)

Jag tycker det är intressant åtminstone, och sedan är det din pluggdagbok som du får skriva vad du vill i, man kan som läsare sortera mellan det man vill läsa och kanske hoppa över. Själv läser jag allt ditt oavsett. Gillar det djupet!
Då har jag åtminstone inte den klassiska kreativiteten, men tack för pepp 😂

Det har jag absolut, tusen tack 💗

Läste om din endometrios, det verkar vara ett rent inferno både rent fysiskt och psykiskt men även att det är så svårt att faktiskt få en diagnos på det! Superbra att du stod på dig, men samtidigt tråkigt att inte bli tagen på allvar. Förhoppningsvis kommer det komma en medicin eller annat botemedel i framtiden som inte innehåller massa hormoner.
Har inte själv endometrios men kan få ganska hemsk mensvärk vilket också är en anledning till att jag har en hormonspiral, det gör mig lite rädd då jag proppat i mig hormoner sedan jag var 15 år att jag inte riktigt vet hur de påverkat mig men framför allt - att jag inte vet om så jag mår och beter mig faktiskt är jag eller en bieffekt av mina hormoner?

Du är så duktig som kämpar på, all eloge till dig Rainbow! Hoppas du mår bra i detta högskoleprovskaos 💗
Whether you think you can or think you can't, you're right
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 780
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Genererade provpass, KVANT & VERB

Hej!

Idag gjorde jag ett KVANT- och VERBprovpass. Det gick sämre än vanligt, vilket känns lite trist men det är bara att ta nya tag :)

VERB
ORD 5/10
LÄS 8/10
MEK 9/10
ELF 10/10

Tot: 32/40 --> 1,5

ORD var det som drog ner mig. Gissade på det mesta, kunde med säkerhet kanske 4 av orden? Hade gissat rätt på ett ord som jag sen ändrade till fel svar.
På en av frågorna på LÄS hade jag valt rätt svar men bytte sedan till ett felaktigt. LÄS kändes svår så är ändå "nöjd".

Jag måste jobba på mitt ordförråd, det syns på detta provpass.

KVANT
XYZ 11/12
KVA 9/10
NOG 3/6
DTK 9/12

Tot: 32/40 --> 1,6

Längesen jag skrev under 1,7 och känner mig lite besviken, men NOG gick åt skogen så kanske inte är så konstigt att jag landade på 1,6. På XYZ hade jag valt fel graf, var lite för snabb. På KVA tänkte jag inte på att om x = 1 så är båda svaren lika stora och således måste svaret vara D.
På NOG hade svarat rätt på två av mina tre fel men bytte svar i sista sekunden. Det känns aningen dumt nu men litade inte på min magkänsla.
På DTK hade jag svarat rätt på en fråga men bytte svaret sen för hade inte räknat exakt och var lite osäker på svaret. Mitt andra misstag var korkat, hade löst precis samma uppgift i fredags och antog att jag kunde svaret i huvudet (varför Rainbow???) men jag mindes så klart fel.
Mitt tredje misstag bottnar i att jag inte uppmärksammade att det fanns två "Totalt"-spalter och att jag inte bara kunde titta på den ena utan behövde addera båda.

Inte världens finaste resultat men men. Egentligen orkade jag inte plugga idag så är ändå nöjd med att jag gjorde något. Ibland kan jag bli lite skrämd när jag skriver sämre för att jag tänker "Tänk om det här händer på provdagen?" - för det kan det ju faktiskt göra. Men försöker att skjuta bort såna tankar, ibland presterar man inte på topp och det är okej.

Den här veckan har varit riktigt jobbig för mig. Många gånger under dagarna har jag känt att jag inte vet vart mitt liv är på väg, och jag hatar känslan av detta limbo då jag inte vet vad jag håller på med. Känner mig så tom och nere, känner ingen livsglädje utan bara stress och oro.
Försöker få mig själv på bättre humör men det enda som hjälper är om jag är sysselsatt och inte låter tankarna härja fritt. Det känns så sorgligt att skriva det haha men jag känner mig väldigt lost och off course. Jag är verkligen inte där jag trodde att jag skulle vara vid det här laget, och det gör mig lite ledsen.
Försöker vara optimistisk och tänka att min tid kommer, men ibland vinner ens demoner över en. Kommer jag alltid stå på samma ruta?
Jag vet att läkarprogrammet inte kommer lösa någonting, så förstår inte varför min hjärna är så inställd på att kommer jag in så löses allt. För det är inte sant. Livet får inte automatiskt en mening för att man pluggar till något, jag vet det men ändå hänger alla mina trådar kring läkarprogrammet.
Önskar jag kunde resa och bara slappna av, inte behöva tänka på allt jag måste uppnå, leva i nuet och känna att jag är precis där jag vill vara.
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 780
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Aeowa skrev: sön 20 sep, 2020 20:10
Rainbowgirl skrev: mån 14 sep, 2020 16:07
Aeowa skrev: mån 14 sep, 2020 12:27
Det är ju bara superbra att du får lära dig massa nya ord! Kanske lite segt att behöva slå upp, men det gynnar ju bara dig i slutändan :)

Ändå så pass! Trodde ni var mycket färre hehe, visar verkligen hur dålig koll jag har...

Men same! Hade rakt hår som liten men sedan blev det poff lockigt, förstår inte riktigt teorin bakom det.

Har det hänt något mer på den fronten?

Haha åh minns inte vem som har sagt så till mig tidigare men älskar det uttrycket :)

Jag tycker det är intressant åtminstone, och sedan är det din pluggdagbok som du får skriva vad du vill i, man kan som läsare sortera mellan det man vill läsa och kanske hoppa över. Själv läser jag allt ditt oavsett. Gillar det djupet!
Då har jag åtminstone inte den klassiska kreativiteten, men tack för pepp 😂

Det har jag absolut, tusen tack 💗

Läste om din endometrios, det verkar vara ett rent inferno både rent fysiskt och psykiskt men även att det är så svårt att faktiskt få en diagnos på det! Superbra att du stod på dig, men samtidigt tråkigt att inte bli tagen på allvar. Förhoppningsvis kommer det komma en medicin eller annat botemedel i framtiden som inte innehåller massa hormoner.
Har inte själv endometrios men kan få ganska hemsk mensvärk vilket också är en anledning till att jag har en hormonspiral, det gör mig lite rädd då jag proppat i mig hormoner sedan jag var 15 år att jag inte riktigt vet hur de påverkat mig men framför allt - att jag inte vet om så jag mår och beter mig faktiskt är jag eller en bieffekt av mina hormoner?

Du är så duktig som kämpar på, all eloge till dig Rainbow! Hoppas du mår bra i detta högskoleprovskaos 💗
Haha men du kan ju inte veta hur många vi är :P Helt omöjligt.

Hormones my friend ;) Om jag minns rätt så bildas, via oxidation, en disulfidbrygga mellan två cysteine. Hormoner kan orsaka förändringar i hårfollikeln har jag för mig, vilket leder till detta fenomen. Btw, sjukt att vår "hår-historia" är så lika :lol:

Inte riktigt, känner inte att jag mår bättre. Hoppas på att det släpper snart :|
Hur mår du?

Sant. Ibland glömmer man bort att vem som helst kan läsa, blir lite som ens eget space där man skriver av sig och sen inser att det inte bara är en själv som läser haha. Tack Aeowa 💗

Endometrios-resan kan skilja sig så mycket från person till person. För mig var behandlingen jobbig för då mådde jag helt plötsligt dåligt varje dag och inte bara en vecka i månaden. Men det är jobbigt när man inte lyckas få en diagnos men vet att något är fel. Jag hoppas det, skulle faktiskt själv vilja forska kring ämnet och försöka hitta annat än enbart hormoner men också deducera hur sjukdomen uppkommer och om det går att förhindra att den uppstår. Finns så lite info om sjukdomen.
Du är absolut inte ensam i att ha de frågorna. Många undrar samma sak, det enda sättet att lista ut det på är att sluta med hormonerna och se vad som händer. Men jag kan tycka att man ska väga för- och nackdelar. Har man en jobbig mens så är det kanske inte optimalt att vara hemma en vecka i månaden för att man inte kan stå upp. Då är det bra att behandla det så man kan ha ett normalt liv. Men skulle man må riktigt dåligt psykiskt så kanske man ska avstå ifrån hormoner. Så länge du tycker att du mår bra, ingen ångest eller nedstämdhet som håller i sig, så är det okej om det hjälper mot mensvärken.

💗
Jag försöker, det känns bra att ha något att fokusera på. Om jag ständigt jobbar för det så har jag inte tid att ifrågasätta mig själv och deppa ihop över HP-resan. Är innerst inne trött på allt HP-relaterat men kämpar emot.
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 780
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Tankar

Jag kommer inte plugga förrän på torsdag, detta då jag pluggade fre-sön.
Kikar in här för att jag vill skriva av mig lite.

Idag fick jag reda på att mina intyg för HPSU kommer att godkänns. Blev väldigt glad när jag fick beskedet men sen började tankarna skena iväg.
Mina chanser kanske ligger kring 20-30%, ursprungligen låg de på 42% men det är förutsatt att exakt samma personer söker igen och inga nya med höga HP-resultat tillkommer vilket inte är realistiskt.
Jag har börjat tänka på hur ledsen och uppgiven jag kommer vara när beskedet kommer och jag är så nära men ändå så långt bort.
Under VT19 insåg jag i samma stund som provledaren sa "Lägg ner pennan" att jag svarat fel på en NOG-fråga.
Den poängen visade sig vara skillnaden mellan 1,3 och 1,4 på mattedelen och således 1,35 och 1,4 för mig. Tänker väldigt ofta på den där poängen, om den står mellan mig och en antagning så kommer jag inte vara så glad i december.
Vet att det är onödigt att tänka på allt det här nu, men jag lever i framtiden och har gjort det i flera år.
Mitt liv kretsar kring det här och jag blir ständigt påmind om det vad jag än gör; om jag är på jobbet, pluggar HP, tänker på vad jag gör om fem år etc. Det känns sjukt, för jag har inget liv längre.
Allt jag ser är målet och jag vill komma i mål någon gång.
På ett sätt är det hela sorgligt, i slutändan är det här bara ett program och ska inte omfatta mitt liv. Jag har insett saker om arbete och utbildning som jag inte insåg när jag var yngre - mitt yrke ska inte vara mitt liv.
Ändå kämpar jag som en dåre och gör verkligen allt i min makt för att bli antagen.
Samtidigt ser jag hur mitt liv passerar förbi mig utan att jag gör sakerna jag faktiskt vill göra. Allting pausades för det här. När jag tog tillräckligt med mod till mig för att göra något jag velat göra i flera år så slog pandemin till.
Men har lovat mig själv att så fort världen återhämtat sig så är det slut på att prioritera bort saker jag verkligen vill göra.
Jag funderar mycket på om jag ens kommer orka plugga inför tentor när jag väl kommer in nu när jag känner mig helt slut redan. Det känns som om jag kommer kollapsa när jag kommer i mål. Vi glömmer bort att vi pluggar för att få plugga - hur sjukt är inte det?


Om jag inte blir antagen till våren så blir jag antagen till hösten. Jag behöver bara skriva HP en gång så är jag färdig, kan konkurrera i så pass många kvoter nu att det nästan borde vara omöjligt att inte bli antagen. Men är ändå rädd och ängslig.
Fick en flashback till PIL förra året och kände hur min mage vred sig. Jag vill inte hamna där igen, mitt självförtroende och min självkänsla var på botten. Jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv, var så besviken på mig själv. Men jag tog mig upp igen och jag lärde mig saker jag aldrig trodde jag skulle behärska, *host* matte *host*.
Minns hur glad jag var när jag fick beskedet om att jag skulle få skriva IQ-testet. Minns hur glad jag var när jag fick beskedet om att jag gått vidare till intervju. Och jag minns hur förstörd jag var när jag fick beskedet om mina poäng.
Ändå väcks hoppet till liv inför vårens antagning. Jag fylls av glädje när jag tänker på hur det skulle kännas att gå in på antagning och se att jag blivit antagen. Undrar när den dagen kommer...
Så nu är jag hoppfull samtidigt som jag vet att det är omöjligt att bli antagen. Men jag hoppas, alltid den korkade optimisten som ska vakna till liv i onödan, och jag vet att tiden fram till 10 december kommer vara jobbig, men även tiden efter det. Jag måste försöka vara pragmatisk och inte låta fantasin bedra mig, men det är svårt när du har något inom räckhåll men det fattas några ynka millimeter tills fingertopparna kan fatta tag om det.
Det jag inte får glömma är att det är okej att komma sist i mål.

Veckans låttips är Good job av Alicia Keys.
Den har peppat mig mycket, haft den på repeat säkert 50 gånger nu haha.

Till dig som är rädd inför framtiden, precis som mig själv:
En dag händer det.
Tills dess, se till att leva och gör allt du vill göra. Pausa inte ditt liv utan lev. Livet kommer komma ikapp dig i sinom tid. Se till att du mår bra och känner dig någorlunda glad. Det är det viktigaste i livet, allt annat kommer med tiden.
Tro på dig själv, att du har det som krävs för det har du.


Om du läste allt det där så vill jag säga tack. Tack för att du läst mitt virrvarr av tankar.
Panda
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 300
Blev medlem: tor 17 jul, 2014 14:15

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Panda »

Rainbowgirl skrev: tis 22 sep, 2020 22:35 Tankar

Jag kommer inte plugga förrän på torsdag, detta då jag pluggade fre-sön.
Kikar in här för att jag vill skriva av mig lite.

Idag fick jag reda på att mina intyg för HPSU kommer att godkänns. Blev väldigt glad när jag fick beskedet men sen började tankarna skena iväg.
Mina chanser kanske ligger kring 20-30%, ursprungligen låg de på 42% men det är förutsatt att exakt samma personer söker igen och inga nya med höga HP-resultat tillkommer vilket inte är realistiskt.
Jag har börjat tänka på hur ledsen och uppgiven jag kommer vara när beskedet kommer och jag är så nära men ändå så långt bort.
Under VT19 insåg jag i samma stund som provledaren sa "Lägg ner pennan" att jag svarat fel på en NOG-fråga.
Den poängen visade sig vara skillnaden mellan 1,3 och 1,4 på mattedelen och således 1,35 och 1,4 för mig. Tänker väldigt ofta på den där poängen, om den står mellan mig och en antagning så kommer jag inte vara så glad i december.
Vet att det är onödigt att tänka på allt det här nu, men jag lever i framtiden och har gjort det i flera år.
Mitt liv kretsar kring det här och jag blir ständigt påmind om det vad jag än gör; om jag är på jobbet, pluggar HP, tänker på vad jag gör om fem år etc. Det känns sjukt, för jag har inget liv längre.
Allt jag ser är målet och jag vill komma i mål någon gång.
På ett sätt är det hela sorgligt, i slutändan är det här bara ett program och ska inte omfatta mitt liv. Jag har insett saker om arbete och utbildning som jag inte insåg när jag var yngre - mitt yrke ska inte vara mitt liv.
Ändå kämpar jag som en dåre och gör verkligen allt i min makt för att bli antagen.
Samtidigt ser jag hur mitt liv passerar förbi mig utan att jag gör sakerna jag faktiskt vill göra. Allting pausades för det här. När jag tog tillräckligt med mod till mig för att göra något jag velat göra i flera år så slog pandemin till.
Men har lovat mig själv att så fort världen återhämtat sig så är det slut på att prioritera bort saker jag verkligen vill göra.
Jag funderar mycket på om jag ens kommer orka plugga inför tentor när jag väl kommer in nu när jag känner mig helt slut redan. Det känns som om jag kommer kollapsa när jag kommer i mål. Vi glömmer bort att vi pluggar för att få plugga - hur sjukt är inte det?


Om jag inte blir antagen till våren så blir jag antagen till hösten. Jag behöver bara skriva HP en gång så är jag färdig, kan konkurrera i så pass många kvoter nu att det nästan borde vara omöjligt att inte bli antagen. Men är ändå rädd och ängslig.
Fick en flashback till PIL förra året och kände hur min mage vred sig. Jag vill inte hamna där igen, mitt självförtroende och min självkänsla var på botten. Jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv, var så besviken på mig själv. Men jag tog mig upp igen och jag lärde mig saker jag aldrig trodde jag skulle behärska, *host* matte *host*.
Minns hur glad jag var när jag fick beskedet om att jag skulle få skriva IQ-testet. Minns hur glad jag var när jag fick beskedet om att jag gått vidare till intervju. Och jag minns hur förstörd jag var när jag fick beskedet om mina poäng.
Ändå väcks hoppet till liv inför vårens antagning. Jag fylls av glädje när jag tänker på hur det skulle kännas att gå in på antagning och se att jag blivit antagen. Undrar när den dagen kommer...
Så nu är jag hoppfull samtidigt som jag vet att det är omöjligt att bli antagen. Men jag hoppas, alltid den korkade optimisten som ska vakna till liv i onödan, och jag vet att tiden fram till 10 december kommer vara jobbig, men även tiden efter det. Jag måste försöka vara pragmatisk och inte låta fantasin bedra mig, men det är svårt när du har något inom räckhåll men det fattas några ynka millimeter tills fingertopparna kan fatta tag om det.
Det jag inte får glömma är att det är okej att komma sist i mål.

Veckans låttips är Good job av Alicia Keys.
Den har peppat mig mycket, haft den på repeat säkert 50 gånger nu haha.

Till dig som är rädd inför framtiden, precis som mig själv:
En dag händer det.
Tills dess, se till att leva och gör allt du vill göra. Pausa inte ditt liv utan lev. Livet kommer komma ikapp dig i sinom tid. Se till att du mår bra och känner dig någorlunda glad. Det är det viktigaste i livet, allt annat kommer med tiden.
Tro på dig själv, att du har det som krävs för det har du.


Om du läste allt det där så vill jag säga tack. Tack för att du läst mitt virrvarr av tankar.
Virtuell kram till dig Rainbowgirl, fortsätt kämpa! Känner igen mig i det du skriver. Jag ska hålla tummarna för dig i HPSU-kvoten :) Är det 1.4 du har på hp? I HPSU-kvoten, visst är det hp-resultat plus 1.0?
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 780
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Panda skrev: ons 23 sep, 2020 10:53
Rainbowgirl skrev: tis 22 sep, 2020 22:35 Tankar

Jag kommer inte plugga förrän på torsdag, detta då jag pluggade fre-sön.
Kikar in här för att jag vill skriva av mig lite.

Idag fick jag reda på att mina intyg för HPSU kommer att godkänns. Blev väldigt glad när jag fick beskedet men sen började tankarna skena iväg.
Mina chanser kanske ligger kring 20-30%, ursprungligen låg de på 42% men det är förutsatt att exakt samma personer söker igen och inga nya med höga HP-resultat tillkommer vilket inte är realistiskt.
Jag har börjat tänka på hur ledsen och uppgiven jag kommer vara när beskedet kommer och jag är så nära men ändå så långt bort.
Under VT19 insåg jag i samma stund som provledaren sa "Lägg ner pennan" att jag svarat fel på en NOG-fråga.
Den poängen visade sig vara skillnaden mellan 1,3 och 1,4 på mattedelen och således 1,35 och 1,4 för mig. Tänker väldigt ofta på den där poängen, om den står mellan mig och en antagning så kommer jag inte vara så glad i december.
Vet att det är onödigt att tänka på allt det här nu, men jag lever i framtiden och har gjort det i flera år.
Mitt liv kretsar kring det här och jag blir ständigt påmind om det vad jag än gör; om jag är på jobbet, pluggar HP, tänker på vad jag gör om fem år etc. Det känns sjukt, för jag har inget liv längre.
Allt jag ser är målet och jag vill komma i mål någon gång.
På ett sätt är det hela sorgligt, i slutändan är det här bara ett program och ska inte omfatta mitt liv. Jag har insett saker om arbete och utbildning som jag inte insåg när jag var yngre - mitt yrke ska inte vara mitt liv.
Ändå kämpar jag som en dåre och gör verkligen allt i min makt för att bli antagen.
Samtidigt ser jag hur mitt liv passerar förbi mig utan att jag gör sakerna jag faktiskt vill göra. Allting pausades för det här. När jag tog tillräckligt med mod till mig för att göra något jag velat göra i flera år så slog pandemin till.
Men har lovat mig själv att så fort världen återhämtat sig så är det slut på att prioritera bort saker jag verkligen vill göra.
Jag funderar mycket på om jag ens kommer orka plugga inför tentor när jag väl kommer in nu när jag känner mig helt slut redan. Det känns som om jag kommer kollapsa när jag kommer i mål. Vi glömmer bort att vi pluggar för att få plugga - hur sjukt är inte det?


Om jag inte blir antagen till våren så blir jag antagen till hösten. Jag behöver bara skriva HP en gång så är jag färdig, kan konkurrera i så pass många kvoter nu att det nästan borde vara omöjligt att inte bli antagen. Men är ändå rädd och ängslig.
Fick en flashback till PIL förra året och kände hur min mage vred sig. Jag vill inte hamna där igen, mitt självförtroende och min självkänsla var på botten. Jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv, var så besviken på mig själv. Men jag tog mig upp igen och jag lärde mig saker jag aldrig trodde jag skulle behärska, *host* matte *host*.
Minns hur glad jag var när jag fick beskedet om att jag skulle få skriva IQ-testet. Minns hur glad jag var när jag fick beskedet om att jag gått vidare till intervju. Och jag minns hur förstörd jag var när jag fick beskedet om mina poäng.
Ändå väcks hoppet till liv inför vårens antagning. Jag fylls av glädje när jag tänker på hur det skulle kännas att gå in på antagning och se att jag blivit antagen. Undrar när den dagen kommer...
Så nu är jag hoppfull samtidigt som jag vet att det är omöjligt att bli antagen. Men jag hoppas, alltid den korkade optimisten som ska vakna till liv i onödan, och jag vet att tiden fram till 10 december kommer vara jobbig, men även tiden efter det. Jag måste försöka vara pragmatisk och inte låta fantasin bedra mig, men det är svårt när du har något inom räckhåll men det fattas några ynka millimeter tills fingertopparna kan fatta tag om det.
Det jag inte får glömma är att det är okej att komma sist i mål.

Veckans låttips är Good job av Alicia Keys.
Den har peppat mig mycket, haft den på repeat säkert 50 gånger nu haha.

Till dig som är rädd inför framtiden, precis som mig själv:
En dag händer det.
Tills dess, se till att leva och gör allt du vill göra. Pausa inte ditt liv utan lev. Livet kommer komma ikapp dig i sinom tid. Se till att du mår bra och känner dig någorlunda glad. Det är det viktigaste i livet, allt annat kommer med tiden.
Tro på dig själv, att du har det som krävs för det har du.


Om du läste allt det där så vill jag säga tack. Tack för att du läst mitt virrvarr av tankar.
Virtuell kram till dig Rainbowgirl, fortsätt kämpa! Känner igen mig i det du skriver. Jag ska hålla tummarna för dig i HPSU-kvoten :) Är det 1.4 du har på hp? I HPSU-kvoten, visst är det hp-resultat plus 1.0?
Tack Panda 💗
1,35 så ligger inte superbra till haha (var 1p ifrån 1,4 - hade underlättat att ha de där extra 0,5). Och ja, HP-resultat + 1,0 :)
Jag har faktiskt följt din Umeå-kamp ett tag nu. Du har alltid sån otur med lottningen!
Hoppas att det går hela vägen i vår :)
Panda
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 300
Blev medlem: tor 17 jul, 2014 14:15

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Panda »

Rainbowgirl skrev: ons 23 sep, 2020 11:55
Panda skrev: ons 23 sep, 2020 10:53
Rainbowgirl skrev: tis 22 sep, 2020 22:35 Tankar

Jag kommer inte plugga förrän på torsdag, detta då jag pluggade fre-sön.
Kikar in här för att jag vill skriva av mig lite.

Idag fick jag reda på att mina intyg för HPSU kommer att godkänns. Blev väldigt glad när jag fick beskedet men sen började tankarna skena iväg.
Mina chanser kanske ligger kring 20-30%, ursprungligen låg de på 42% men det är förutsatt att exakt samma personer söker igen och inga nya med höga HP-resultat tillkommer vilket inte är realistiskt.
Jag har börjat tänka på hur ledsen och uppgiven jag kommer vara när beskedet kommer och jag är så nära men ändå så långt bort.
Under VT19 insåg jag i samma stund som provledaren sa "Lägg ner pennan" att jag svarat fel på en NOG-fråga.
Den poängen visade sig vara skillnaden mellan 1,3 och 1,4 på mattedelen och således 1,35 och 1,4 för mig. Tänker väldigt ofta på den där poängen, om den står mellan mig och en antagning så kommer jag inte vara så glad i december.
Vet att det är onödigt att tänka på allt det här nu, men jag lever i framtiden och har gjort det i flera år.
Mitt liv kretsar kring det här och jag blir ständigt påmind om det vad jag än gör; om jag är på jobbet, pluggar HP, tänker på vad jag gör om fem år etc. Det känns sjukt, för jag har inget liv längre.
Allt jag ser är målet och jag vill komma i mål någon gång.
På ett sätt är det hela sorgligt, i slutändan är det här bara ett program och ska inte omfatta mitt liv. Jag har insett saker om arbete och utbildning som jag inte insåg när jag var yngre - mitt yrke ska inte vara mitt liv.
Ändå kämpar jag som en dåre och gör verkligen allt i min makt för att bli antagen.
Samtidigt ser jag hur mitt liv passerar förbi mig utan att jag gör sakerna jag faktiskt vill göra. Allting pausades för det här. När jag tog tillräckligt med mod till mig för att göra något jag velat göra i flera år så slog pandemin till.
Men har lovat mig själv att så fort världen återhämtat sig så är det slut på att prioritera bort saker jag verkligen vill göra.
Jag funderar mycket på om jag ens kommer orka plugga inför tentor när jag väl kommer in nu när jag känner mig helt slut redan. Det känns som om jag kommer kollapsa när jag kommer i mål. Vi glömmer bort att vi pluggar för att få plugga - hur sjukt är inte det?


Om jag inte blir antagen till våren så blir jag antagen till hösten. Jag behöver bara skriva HP en gång så är jag färdig, kan konkurrera i så pass många kvoter nu att det nästan borde vara omöjligt att inte bli antagen. Men är ändå rädd och ängslig.
Fick en flashback till PIL förra året och kände hur min mage vred sig. Jag vill inte hamna där igen, mitt självförtroende och min självkänsla var på botten. Jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv, var så besviken på mig själv. Men jag tog mig upp igen och jag lärde mig saker jag aldrig trodde jag skulle behärska, *host* matte *host*.
Minns hur glad jag var när jag fick beskedet om att jag skulle få skriva IQ-testet. Minns hur glad jag var när jag fick beskedet om att jag gått vidare till intervju. Och jag minns hur förstörd jag var när jag fick beskedet om mina poäng.
Ändå väcks hoppet till liv inför vårens antagning. Jag fylls av glädje när jag tänker på hur det skulle kännas att gå in på antagning och se att jag blivit antagen. Undrar när den dagen kommer...
Så nu är jag hoppfull samtidigt som jag vet att det är omöjligt att bli antagen. Men jag hoppas, alltid den korkade optimisten som ska vakna till liv i onödan, och jag vet att tiden fram till 10 december kommer vara jobbig, men även tiden efter det. Jag måste försöka vara pragmatisk och inte låta fantasin bedra mig, men det är svårt när du har något inom räckhåll men det fattas några ynka millimeter tills fingertopparna kan fatta tag om det.
Det jag inte får glömma är att det är okej att komma sist i mål.

Veckans låttips är Good job av Alicia Keys.
Den har peppat mig mycket, haft den på repeat säkert 50 gånger nu haha.

Till dig som är rädd inför framtiden, precis som mig själv:
En dag händer det.
Tills dess, se till att leva och gör allt du vill göra. Pausa inte ditt liv utan lev. Livet kommer komma ikapp dig i sinom tid. Se till att du mår bra och känner dig någorlunda glad. Det är det viktigaste i livet, allt annat kommer med tiden.
Tro på dig själv, att du har det som krävs för det har du.


Om du läste allt det där så vill jag säga tack. Tack för att du läst mitt virrvarr av tankar.
Virtuell kram till dig Rainbowgirl, fortsätt kämpa! Känner igen mig i det du skriver. Jag ska hålla tummarna för dig i HPSU-kvoten :) Är det 1.4 du har på hp? I HPSU-kvoten, visst är det hp-resultat plus 1.0?
Tack Panda 💗
1,35 så ligger inte superbra till haha (var 1p ifrån 1,4 - hade underlättat att ha de där extra 0,5). Och ja, HP-resultat + 1,0 :)
Jag har faktiskt följt din Umeå-kamp ett tag nu. Du har alltid sån otur med lottningen!
Hoppas att det går hela vägen i vår :)
Jaha läste slarvigt, surt att det var ett poäng ifrån.. men vi får hålla tummarna ändå, allt kan hända :wink:
Haha ja det har gått ganska många år nu. Ja det får vi hoppas, tack :)
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 780
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Panda skrev: ons 23 sep, 2020 12:43
Rainbowgirl skrev: ons 23 sep, 2020 11:55
Panda skrev: ons 23 sep, 2020 10:53

Virtuell kram till dig Rainbowgirl, fortsätt kämpa! Känner igen mig i det du skriver. Jag ska hålla tummarna för dig i HPSU-kvoten :) Är det 1.4 du har på hp? I HPSU-kvoten, visst är det hp-resultat plus 1.0?
Tack Panda 💗
1,35 så ligger inte superbra till haha (var 1p ifrån 1,4 - hade underlättat att ha de där extra 0,5). Och ja, HP-resultat + 1,0 :)
Jag har faktiskt följt din Umeå-kamp ett tag nu. Du har alltid sån otur med lottningen!
Hoppas att det går hela vägen i vår :)
Jaha läste slarvigt, surt att det var ett poäng ifrån.. men vi får hålla tummarna ändå, allt kan hända :wink:
Haha ja det har gått ganska många år nu. Ja det får vi hoppas, tack :)
Det är sant, ska försöka vara optimistisk 😋
Det kommer gå vägen ska du se :)
Jag hade siktet inställt på Umeå ett tag men nu har Linköping gått om
Skriv svar